En ny CVK!

Slangarna är kortare denna gång.
Tussarna är för att det inte ska skava,
men dom tar jag bort ganska snart.

Så är jag hemma igen efter att ha blivit perforerad ännu än gång! Efter bakteriedödande dusch kväll och morgon, och fastande for jag in till Huddinge och CAST. Sköterskorna Helena och Maria tog hand om mig; mätte blodtrycket (120/80), vikten, temperaturen (36,9), satte in en PVK i vänstra armvecket, tog blodprov och gav mig skjorta och mysbrallor att ta på.

Så kom doktor Johan och kollade läget. Jag informerade om iriten, och han försäkrade sig om att ögondropparna inte interfererar med det övriga jag kommer att få. Så kände han på halsen som sedan söndag kväll blivit väldigt öm. Eftersom snabbsänkan bara var lätt förhöjd (11) och med den övriga symptombilden menade han att det troligaste är att det är en inflammation till följd av att CVKn stör. Jag berättade också att jag hade ont i en punkt på ryggen, och det förklarade han med att dom sett på röntgenbilderna att jag fått en liten skada på lungan, en liten pneumothorax, vid förra CVK-insättningen, men det var inget att oroa sig för.

Jag fick glykos-dropp och en antibiotika-kur, och sedan var det att vänta. Plötsligt kom systrarna och sade att det var dags. Jag blev nerkörd till kirurgen på våning 4, och mellanlandade bara som hastigast på pre-op där jag fick hälsa på narkossköterskan Carmen som sedan körde in mig.

Kirurgen Johan (inte samma Johan som på CAST) kom med sitt ultraljud och tittade på situationen och bestämde sig för att sätta en helt ny CVK på vänster sida och ta bort den gamla istället för att försöka rätta till felet på den befintliga, för att minska infektionsrisken. Operationssköterskorna Agnetha och Eva packade in mig i skyddspapper och satte metallplattan på benet, och Carmen satte på ett EKG, klämma på fingret, en ny PVK på högerhanden (eftersom dom ska vara och jobba på vänstersidan där jag redan hade en) och rangerade en pappersfilt som blåpses upp med varmluft runt kroppen. Jag blev tvättad med den iskalla spriten och så fick jag smärtstillande, lugnande och lokalbedövning.

Den här gången blev det rätt (hoppas jag!) på första försöket så det gick betydligt snabbare än sist. Dom klämde fast slangen i en extra klämma för att ytterligare minska risken att den ska komma ur position. När jag blivit uppackad igen fick jag flytta tillbaka till min vanliga säng och Pernilla och Marie från CAST kom och hämtade mig.

Klockan halv fyra fick jag lunch, korv med ugnsomelett och sparrissås. Så kom doktor Johan tillbaka och kollade läget och tittade på vad dom hade gjort. Syster Pernilla fick lägga på extra bandage eftersom det blödde igenom, och så tog hon bort båda PVKerna. Efter lite vila kunde jag sätta på mina egna kläder och pallra mig hem igen.