Dag -1

Jag hade som målsättning igår att behålla kvällstabletterna, men det gick inget vidare. Det tog en timme att få ner dom med långa mellanrum - ingen kvällsmacka gick ner. Efter en stund kom alltihopa upp igen. Jag behövde inte ta några nya dock.

Idag är det dag -1. Transplantationsdagen räknas som dag 0, och sker det undr 2 dar räknas båda som dag 0.

Efter morgonblodprovet hade jag svårt att somna om, och efter ett tag kom det upp någon gul sörja. Jag ringde efter Ondansetron, som inte verkar hjälpa så bra längre. Helena kom för morgonmätningarna, och sedan kom Anna-My med något medel i CVKn som ska stoppa cellgifternas giftighet.

Jag duschade, klädde på mig och fick sängen bäddad. Gröten jag beställt var inte aktuell att äta, men Helena hade slängt med en Pro-Viva shot, och den gick bra. Jag ringde efter en yoghurt, och den fick jag ner med tiden. Jag får övergå till det nu. Med långa mellanrum fick jag ner mina 16 morgontabletter, men det känns som att allt kan komma upp när som helst, så jag sitter mycket stilla och försöker hålla kvar innandömet.

Dr Johan kom och kollade läget, kände på den ömma halsen från gamla CVKn, tittade i kinden (verkar vara en cellgift-reaktion) och pratade lite. CRP (snabbsänkan) har sjunkit till 2 igår och 3 idag vilket är ett bra tecken som indikerar att ömheten på halsen inte är en infektion, utan kanske en liten blödning som inflammerats lite.

Helena kom och tog bort dusch-slangen för rengöring (görs varje onsdag tydligen) och berättade att dom börjat registrera mitt matintag, för att kolla att det inte blir för lite. I så fall kan jag få näringsdropp och/eller vätskedropp. Helena sade också att lite syrgas framför munnen kan hjälpa en del, så jag fick en mask att hålla fram och andas. Jag tror banne mig att det blev en aning bättre. Så kom hon med en till yoghurt som jag kan sitta och pilla i mig. Vi kom överens om att inte ta in lunchbrickan, och hon avbeställer lunchen till imorgon också. Det finns annat smått och gott att ta till vid behov.

Johan har bestämt sig för att göra ett ultraljud på halsen för att vara säker på att det inte är en propp, för i så fall vill han ta hand om den genast. Jag får en akuttid idag eller senast imorgon f.m.

Pernilla kom in med en tablett Primperan mot illamåendet. Vi provar den och ser om det funkar bättre. Efter lite läsning, slumrande i fåtöljen och TV kändes det lite bättre. USK Maria kom och erbjöd sig att göra en liten omelett till mig, och den var fantastiskt god. Slank ner lite långsamt tillsammans med en knäckebrödmacka. Härligt!

På eftermiddagen kom vännen EJ på besök, och vi satt och snackade. Pernilla kom och sade att jag fått en ultraljudstid, så USK Helena visade oss dit och EJ väntade utanför medan jag undersöktes. Det visade sig vara en trombos (propp) i halsvenen. Tillbaka på rummet kom Dr Johan och förklarade läget: Trombosen har antagligen uppstått p.g.a. åverkan från den gamla CVKn i kombination med att jag fortfarande har höga trombocyt-värden. Därför har han bestämt att jag ska ta ett extra blodprov för att kolla koagulationen innan, och sen ska jag få en propplösande spruta i magen varje dag till trombocyterna är under 100 (tror jag det var han sa). Det påverkar inte planeringen för transplantationen utan det är bara bra att vi vet vad det är så vi kan ta hand om det. SSK Mona kom strax och fixade med det.

När EJ gått kom middagen in, och jag lyckades få i mig den. Framsteg! Jag pratade i telefon och såg på TV. USK Nora kom och gjorde kvällsmätningarna och serverade te och knäckemackor. Jag fick en Primperan mot illamåendet innan det var dags för kvällens tabletter, för att öka chanserna att få behålla dom idag.

Det verkar gå vägen! Imorgon är det dagen D!