23 månader: Blodprov och tandläkarbesök.

Våririsarna tittar upp!

På Hematologen sade syster Kerstin att det är OK att gå till en vanlig tandläkare, men jag måste tala om vad jag gått igenom. Om han har funderingar får han ringa Hematologen och få vägledning. Jag fick en tid hos tandläkaren om två veckor, med löfte om att dom skulle ringa om det blev en återbudstid tidigare.

I måndags hade jag ett möte inne i stan på förmiddagen och sen en eftermiddag att slå ihjäl innan körträningen på kvällen. När jag hade shoppat det jag behövde och strosade längs Sveavägen utan att veta vad jag skulle göra kom plötsligt buss 59 åkande med destination Karolinska Sjukhuset lysande där fram. Det var som ett tecken! Det är ju dags för blodprov denna vecka, och remissen ligger lagrad digitalt, så allt jag behöver är ett id-kort för att ta provet på ett labb som är anslutet till Karolinska.  Och det är ju Karolionskas labb! Så jag hoppade på bussen och åkte till Solna. När jag tagit min nummerlapp kom en sköterska och sade att dom stänger, så alla som ska ta prov ska komma in och vänta där inne. Jag visste inte att dom stängde så tidigt (15.30) men jag blev den sista som fick ta prov den dan, så det gick ju bra!

Det är en härlig tid med all blomning!

Under måndagen ringde också tandsköterskan Yvonne och sade att dom fått en återbudstid på tisdagen. Perfekt! Tandläkare Sia hade redan klurat ut vilken tand det gällde, för han hade kollat på mina gamla bilder och sett att just den här haft ett mörkt parti ett tag, så det var bara en tidsfråga. Efter att ha kollat att nerven lever, bedövning och lite putsande fyllde han i med två olika sorters plast och gjorde ett långtidsprovisorium. Den ska sitta i minst ett par månader så nerven får dra sig tillbaka och man ser att den klarat behandlingen. Till hösten får jag komma tillbaka och få en ny krona.

Förkylningen är nästan helt borta nu, och jag jobbar på med min deltid. Nu börjar kallelserna inför tvåårskontrollen droppa in. Efter Påsk blir det snärjigt med spirometriprov, ögonundersökning, benmärgsprov och gynekolog-besök. Nu väntar jag bara på kallelse till käkkirurgen. Och själva läkarbesöket förstås!

23 månader: Ett nytt vardagsproblem

I fredags fick jag ett nytt vardagsproblem att glädja mig åt. När jag åt lunch hade jag plötsligt en stenhård klump i munnen, och det visade sig att en halv tand med guldkrona och allt hade lossnat. Jag ringde till Hematologen för att höra om det var OK att gå till en vanlig tandläkare. Man får inte gå till tandläkaren efter transplantationen, först för blödningsrisken om man har dåligt med trombocyter, och sen för risken att få in en bakterie eller nå't i blodet eftersom immunförsvaret är nedsatt. Nu har det ju gått nästan två år, så det borde inte vara något problem, men jag tycker det är bäst att kolla i alla fall. På Hematologen hade telefontiden precis tagit slut. Då ringde jag min tandläkare, men han stänger 13.00 på fredagar, så det blev inget där heller. Sista livlinan var att ringa en vän - min tandläkarkompis GS - för att kolla om det är OK att gå med det några dar. Hon sade att det är inga problem. Det känns när man dricker kallt, men det är inget farligt. Precis så är det. Det går förvånansvärt bra att äta och dricka utom när det är kallt. I veckan får jag göra ett nytt försök med Hematologen och tandläkaren.

Annars är det mycket bättre med förkylningen. Det är lite rossligt och snorigt ibland, men ingen fara. Jag tränar som vanligt och det känns bra. Veckorna flyger iväg nu när jag jobbar. Dessutom är dom väldigt bra planerade med körträning på måndagskvällar som en härlig start på veckan, och dansträning (konditionsträning) på fredagar som en rivstart på helgen. Sömnen är mycket bättre också även om jag inte sover hela nätterna (det har hänt två gånger på dom senaste åren). Men för det mesta somnar jag om snabbt, så jag är mycket nöjd. Tänk att arbete kan vara så hälsosamt!