27 månader: Gynekologbesök igen

Härliga rosor från maken i förra veckan.

Här kommer ett inlägg om "kvinno-problem". Tycker du att det är för magstarkt eller för personligt så kan du sluta läsa nu. Allt löser sig så det är ingenting att oroa sig för.

Men som stöd för mitt eget minne kommer det i alla fall här: På gynekologbesöket inför 2-årskontrollen i april nämnde hon att jag hade ett begynnande framfall, men eftersom jag inte led av det så behöver man inte göra något. Dom senaste veckorna har det dock känts konstigt (ungefär som om en tampong var på väg ut). Jag googlade lite och beställde en tid på GynStockholm på S:t Görans Sjukhus (min vanliga gynekologmottagning har stängt över sommaren). Där kunde Dr Kristina konstatera att det är brock i bindväven så urinblåsan bullar ut. Även på baksidan är det lite försvagat, men inte så att man behöver åtgärda det än.

Prolapsring

Hon satte in en prolapsring som stödjer upp och håller saker på plats, och ordinerade lokal östrogenbehandling för att stärka vävnaderna, men rekommenderade ändå en operation. Eftersom även dom ska ha sommarstängt och jag inte vill opereras i augusti när jag ska jobba fick jag ta den tid som bjuds, nämligen på tisdag. Jag får boka av några golftävlingar, men annars kan jag rehabilitera mig under semestern (jag behöver bara ta det lugnt i 2 veckor).

Framfall kan man få av ärftlighet, barnafödande och låg östrogen-nivå, och alla dom är aktuella i mitt fall. Dessutom har jag sett på nätet att vävnaderna kan försvagas av cellgifter vilket kan ha spelat in. Förutom det så bidrar ansträngning, och jag har ju onekligen spenderat onaturligt mycket tid på toaletten dom senaste åren, och haft tre väldigt långa och ihärdiga förkylningar med hosta och nysningar i år, så det är nog inte så konstigt att det dyker upp nu. Efter operationen ska jag kunna leva helt som vanligt är det i alla fall tänkt, så snart är även detta glömt.

27 månader: Besök på käk-kirurgen äntligen

Igår var det äntligen dags för besök på käk-kirurgen efter ett antal tidsändringar. Jag fick träffa tandläkare Karin som vanligt, och det är tur att hon är så himla trevlig, för annars skulle det kännas lite bortkastat att resa i flera timmar för ett 10-minuters besök!

Hon började med att titta på insidan av munnen, och hittade inte några tecken på GvH eller andra besvär. Så kollade hon tänderna och kände speciellt på framtänderna som fick sig en känga när jag svimmade på infektionskliniken i september 2013. Även det såg bra ut. Möjligen kan man känna antydning till att den vänstra framtanden är en gnutta lös, men det har klarat sig väldigt bra trots allt. På det hela taget ser allt högst normalt ut.

Hon kommer att skicka en remiss till röntgen för att få ett slutligt specialistutlåtande, men visar det ingenting så släpper hon det här fallet och anser mig färdigbehandlad/-kontrollerad. Röntgen blir troligen inte förrän i höst.

26 månader: Vaccinationen avklarad

Ja, nu är vaccinationen avklarad. Syster Carina på Hematologen gav mig en kombinerad Polio - Stelkramp - Difteri spruta. Den tredje och förhoppningsvis sista. Tidigare har jag fått tre separata, men nu har dom tydligen lyckats kombinera dom. Jag tror att dom kollar varje år om man har bildat tillräckligt med antikroppar, och har man inte det får man en extra boost. Jag fick det mot pneumokocker i november, och med alllt kortison jag fått kan det kanske behövas för andra vaccinationer också - vi får se.

Jag skulle ju också ha besökt käk-kirurgen idag, men i morse ringde dom och berättade att tandläkare Karin som har hand om oss stamcellstransplanterade blivit sjuk, så jag fick en ny tid om två veckor. Jaha, så gick det alltså med mina ambitioner att kombinera besök för att minska på resandet. Men med en god bok (Jan Guillous Brobyggarna denna gång) kan man stå ut med lite restid.

Jag passade på att få en utskrift av mina senaste  blodvärden, och dom var alldeles perfekta. Mitt i normalintervallet på allting. Jag har lite svårt att vänja mig vid det; mina trombcyter har ju legat högt sedan 2007 och Hb:t har varit lågt under hela 2000-talet. Före det gjorde jag inte årliga hälsokontroller, så jag vet inte hur det var då. Jag blev till och med vänligt men bestämt avvisad från blodcentralen, för dom tyckte att dom få röda blodkroppar jag hade behövde jag själv! Men med mina nya superceller ligger Hb:t på 125-135, och det är ju väldigt bra! Fast jag misstänkter att blodcentralen ändå inte är intresserade efter alla sjukdomar och behandlingar.

För övrigt mår jag alldeles utmärkt. Visserligen har en förkylning kommit smygande, så jag sov inte mycket i natt med halsen som kliade och rev, men det var ju ett par månader sedan sist nu, så det är väl läge att mitt immunförsvar får träna sig lite igen.

26 månader: Vaccinationen uppskjuten

Jakaranda-träden blommade över hela Lissabon.

Jag ringde tillbaka till hematologen och fick prata med en kille (uppfattade inte namnet). Han bokade om min vaccinationstid till precis efter besöket på käkkirurgen om två veckor. Det är skönt att slippa åka en extra gång till Huddinge - speciellt nu när jag har fullt upp med jobb.