Ingen dator

I vår hygieniver har vi spritat ihjäl min dator. Den ligger och vädrar nu och jag hoppas den vaknar upp snart.

Jag mår fortfarande utmärkt efter förmiddags-gifterna. Nu får jag gå ut i solen en halvtimme innan den tyngre omgången startar vid 2.

 

Fylligare uppdatering i efterhand:
När jag kom in kom USK Frida och vägde, tog tempen, mätte blodtryck och kom med kaffe. SSK Linnea kom och tog blodprov för analys innan cellgifterna. HBt hade sjunkit till 111, dom vita stigit till 10,1 totalt och 8,7 för neutrofila (över gränsvärdet, men det blir ofta så i början p.g.a. kortisonet) och Trombocyterna låg på 612. Snabbsänkan hade sjunkit till 12 vilket stämmer med att smärtan i lungorna och halsen gått ner ordentligt.

 

Utsikten från mitt fönster!

Johan kom och kollade hur jag mådde och pratade lite. Linnea satte droppet med cellgifter efter kortison dosen och Ondansetron mot illamående. Saltlösning som avslutning. Jag fick lunch också, och eftersom personalen märkt vilken min största last är kom Frida med en hel skål med svartpepparpåsar och lite salt som jag kan ha på rummet och fylla på efter hand!

 

Jag hann med en halvtimmes promenad i solen också. Oerhört skönt! Jag ska absolut försöka komma ut en sväng varje dag, för det är så välgörande. Jag har läst det i andra bloggar av transplanterade, men förstår först nu fulla vidden av det!

 

Linnea satte igång andra cellgiftsomgången, och Frida kom med te och bulle, och en kanna med lingondricka för man blir rätt torr i munnen trots all is och sköljningar. När allt var klart kom USK Saron med middag, och sen gick jag ut en sväng igen och orienterade mig lite i omgivningarna med ett gammalt Sommar-program i öronen.

 

Väl tillbaka fick jag kvällste, macka och frukt. Saron tog blodtrycket och vikten och nattsköterskan Daniel kom med nattskjorta, tandborste (extra mjuk för att undvika skador) och tandkräm.