Senare på tisdagen - Gastroskopi och blodtransfusion

Vid 11.30 kom SSK Therese med en shot svampmedel att svälja och en tablett omeprazol för magen. Så berättade hon att dom bokat in en gastroskopi kvart i två idag, så från nu måste jag fasta. Här går det undan!

Magen känns fortfarande som förut. Jag ligger mest på sidan och lyssnar på bok i mobilen, och byter ställning ibland för att minimera smärtan.

SSK Therese kom tillbaka med en liten information om gastroskopin, och för att ta ytterligare ett  blodprov, nu för blodgruppsbestämning inför transfusionen. Jag trodde att bastestet jag tog igår skulle täcka det, men hon menade att det var nödvändigt. Tredje sticket i samma ven på ett dygn! Infarten i andra armen (PVKn = perifer venkateter) kan man tydligen inte använda, för då måste man byta ut den sen. Så berättade hon att dom kommer börja ta blodprov i fingret i eftermiddag, för att hålla koll på blodsockret som påverkas av kortisonet. Det ska testas 6 ggr per dygn!

När  besökstiden började 13.00 kom Maken på sin lunch med lite trosor, strumpor och sånt. Sen var det dags att rulla iväg till gastroskopiavdelningen. Jag fick åka i sängen körd av en vaktmästare. Det blev en massa hissåkande, för när vi kom ut ur infektionsbyggnaden efter en hissfärd var vi på rätt våning (entreplanet 5), men man får inte köra säng förbi huvudentren, så vi fick åka ner, bort några hundra meter och upp igen.

På gastroskopin blev jag omhändertagen av SSK Gladys, medicinkandidaten Halmia som var med för att titta och så småningom en läkare som inte sa sitt namn. Dom sprutade ett bedövningsmedel som smakade bananlikör med extrem hög alkoholhalt i halsen i flera omgångar (xylocain stod det på flaskan). Så fick jag lugnande i PVKn på egen begäran och en klämma på fingret för övervakning av puls och andning. Sen körde det igång. Ett plaströr fick jag bita i, och det fästes med en rem runt huvudet. Jag fick ligga på sidan med ett dregelskydd under huvet, för man kan inte svälja. Så körde dom ner den ca 1 cm tjocka slangen med en kamera och kniptång i änden. Det var väldigt obehagligt när dom drog den upp och ner - svalget reagerar automatiskt med nån slags underliga hulkningar - men biopsierna han tog kändes inte. Själva undersökningen tog kanske 5-10 minuter, och efter det såg jag dubbelt, troligen av det lugnande medlet. Man får inte äta eller dricka på en halvtimme då det kan vara svårt att svälja efter bedövningen. Dom blåser rent med luft för att se i magsäcken, så man blir lite rapig och pruttig efteråt för att bli av med det.

Efter en stund kom Anders och Johanna från I62 och hämtade mig för återfärd. På rummet vid 15.30 vilade jag en stund och sen kom USK Anders och mätte blodsockret (5,9) och gav mig lite vatten. Efter ytterligare en stunds vila kom SSK Johanna och satte på kortisondroppet, 500 mg, och ett glas nyponsoppa. Jag slumrade ett tag tills hon kom tillbaka med en shot svampmedel och en tablett entocort för magen. Så kopplade hon bort droppet som var slut och sade att hon skulle komma tillbaka med 2 påsar röda blodkroppar så fort dom har kommit och blivit lite varma.

Vid 18 kom Johanna med första påsen blod. Jag kände mig lite bättre i magen en stund, kunde sitta uppe några minuter och kunde ligga på rygg ett tag. Jag läste min bok, vilket jag inte orkat tidigare. Det verkar som att kortisonet hjälper lite. Men när jag tog ett par tuggor på en banan kom smärtan tillbaka, så nu är det sidoläge som gäller igen.

USK Anders kom för en ny blodsockermätning (tur att jag har många fingrar att alternera med) och nu hade det gått upp till 8,5. Det är inte så farligt tyckte Anders, men en tydlig effekt av kortisonet.

Resten av kvällen får jag fördriva med ytterligare en blodpåse, tidningar från Maken och en ljudbok, för någon tv har jag ju inte. Till imorgon har jag beställt hit min dator, så då ska jag kunna lägga in några flashiga bilder på den grå betongväggen mittemot och sånt.