Dag +159: Onsdag

Igår kväll lyckades jag få i mig en hel rostmacka, en kopp te och ett glas nyponsoppa till den andra blodpåsen. Jag satt på sänkanten och läste tidningen, för här finns ju ingen skön fåtölj som på CAST. Johanna kom med Noxafil förebyggande mot svamp, Entocort för magen och tog tempen. Ingen feber. Efter personalskiftet kom Marjatta och kopplade bort blodpåsen och gav en spruta kortison i PVKn. Det hade börjat läcka blod ur hålet runt slangen, och då kan det bildas infektioner, så hon måste byta ut den trots att det inte gått 3-4 dygn som är max normalt. Efter att ha värmt upp armen med våtvarmt omslag en stund försökte hon i en ven på armens ovansida, men hur hon än bökade verkade det som att nålen kommit utanför venen, så hon fick ta nya grejer och hitta en ny ven närmare handleden. Där gick det bra.

Näringsdropp Kabiven Perifer, 1000 kcal

Så kopplade hon in näringsdroppet - ett stort schabrak med tre separata behållare, en mjölkvit och två klara. Det var fett, protein respektive socker i rätt proportioner. När Marjatta rullade och tryckte på plastförpackningen gick mellanväggarne sönder och allt blandades. När hon kopplat in det i den nya PVKn tillsatte hon två sprutor i blandningen; med vitaminer respektive mineraler. Nu ska det här droppa på i 12 timmar!

Jag låg och läste lite, för jag visste att vid 23 skulle USK Claudia komma och mäta blodsockret (12.1). Man blir lite piggare av kortisonet, och jag har ju svårt att sova redan innan, så jag tog en halv sömntablett (Stilnoct). Vaknade som vanligt efter 2 timmar och låg och slumrade till 3 då Claudia kom tillbaka för nästa.blodsockermätning (15). Sen tog jag andra halvan av sömntabletten och fortsatte min intervallsömn. Det gick rätt hyggligt trots att dett misslyckade PVK-hålet värkte lite. Jag brukar läsa på twitter en stund tills ögonen faller ihop. Det funkar oftast.

Marjatta kom och tog blodprov på morgonen, och vid 8 kom USK Anders med blodsockermaskinen. Det hade sjunkit till 10,3, trots näringslösningen som brukar förvärra värdet. Allid något. Han kom också med frukost. Jag kände mig jättebra i magen, så jag beställde te, nyponsoppa och 2 rostade mackor. När jag började glufsa i mig sade magen dock ifrån som vanligt, så åtminstone ena mackan lär bli kvar efter en lång och försiktigt ipetad frukost.

SSK Aneta dök snart upp och tog blodtryck och temp (ok), lämnade svampmedel (Noxafil), antibiotika (Bactrim), B12-tablett, Omeprazol och Entocort för magen samt injicerade kortison (Betapred) i PVKn som lyckligtvis har 2 ingångar, för en är ju fortfarande upptagen med näringsdroppet.

USK Anders, Nazrina och en till kom och inspekterade min säng som är rätt avancerad, lite bredare och kan vippas åt sidorna och på alla möjliga sätt. Dom behöver en sån till en tyngre patient som är svår att flytta annars, så jag lät dom ta den. Försökte förhandla till mig en fåtölj istället, vilket dom normalt inte har här på I62. Dom sade att dom skulle titta i förrådet och försvann. Jag misstänker att det är slutet på den affären ;-)  Dom flyttade i alla fall över den andra enklare sängen till min plats, och den är helt ok. Samma sort som jag hade en månad på CAST, fast men skönare madrass, så jag ska inte klaga.

SSK Aneta kom med D-vitamindroppar som dom äntligen fått tag på (10 droppar i botten på en liten medicinplastkopp - jag fick torka upp dom med fingret och slicka av!) och kopplade bort näringsdroppet som äntligen var slut, så jag kunde ta min morgondusch.

Vid 11 kom ronden, Dr Ksenia från CAST som var här igår och Dr Hannes från organtransplantationsavdelningen. Dom hade inte fått svar på biopsierna, men kunde se på bilderna att det var inflammerat i magsäcken med småblödningar, så allt tyder på GVH. Jag fattade det som att biopsierna ger definitivt svar på det, och även kan visa graden på en skala 1-4, och det måste dom veta för att finjustera medicineringen.

På odlingarna har dom hittills fått svar på en typ av baktrier som visade negativt, men inget på virus än. Vi får avvakta. För övrigt har jag blivit röd och het i ansiktet här på morgonen, och det kan vara en effekt av kortisonet enligt Ksenia. Annars är illamåendet nästan helt borta och magsmärtan aningen bättre.

Jag frågade om benmärgsprovet, och det har kommit och ser fint ut sa Ksenia. Nästan 100% donator (jag bad om en utskrift så kan jag se den exakta siffran så det kommer väl vad det lider) och då är det ju en radikal förbättring mot tidigare. Det som verkar konstigt för mig är att HBt sjunkit så snabbt dom senaste två veckorna trots få egna celler, men hon sade att GVHn påverkar också blodkropparna - inte i första hand dom röda men även dom. Och vi vet ju inte exakt när GVHn började.

På min fråga om blodsockret berättade Ksenia att gränsen för att ge insulin går vid 10, men den informationen har dom inte fått här så Ksenia och Hannes gick ut och pratade med sköterskorna. Före det konstaterade Ksenia att vi behåller den nuvarande medicineringen som jag verkar svara bra på, inklusive näringsdropp ett par dar, och att det lutar åt att jag får åka hem i början på nästa vecka.

Strax efter att dom gått kom Anders in och mätte blodsockret till 6,9, så det verkar ha klarat sig själv den här gången. Han hade med sig ett glas blåbärssoppa att smutta på.

Det blir extremt mycket detaljer märker jag, men jag vill ha det för mitt eget minne, och dessutom: vad ska jag annars fördriva tiden med utan tv? Snart kommer min dator hit i alla fall, då blir allt mycket lättare (ni anar inte hur många feltryckningar jag får korrigera i en sån här text!).