Dag+146: Transfusion och benmärgsprov

Idag gick taxiresan till Huddinge mycket snabbare. Trots ett litet stopp på vägen...... Min taxi trängde sig in i en annan fil, och bilen som fick väja låg på tutan en lååååång stund och låg möjligen väldigt nära bakom (jag vände mig inte om för att titta), varpå min taxichaufför tvärnitade så bilen bakom fick göra det samma med skrikande däck. Efter en bit var det två bilar som stoppade min taxi mitt på Huddingevägen, och alla tre förarna stod och skrek åt varandra utanför bilarna ett tag. Tänk, underhållning i taxin två dar i rad!

Jag var ändå i mycket god tid, och kunde sitta och läsa en stund innan det blev min tur. Syster Kerstin tog hand om mig och satte in en nål i armen. Först tog hon ett blodprov till en av alla forskningsprojekt jag är med i, sen kopplade hon in blodpåsen. Man är inte lika rörlig med en infart i armen som med CVKn, så jag lyssnade på en ljudbok i dom 2 timmar det tog istället för att läsa en pappersbok. (Lillebror, jag vet att du låg mycket längre vid skördandet, och inkopplad i båda armarna, men jag har blivit bortskämd!)

När båda påsarna var tomma var det dags för benmärgsprovet. Det var Systrarna Gunilla (en gammal bekant vid det här laget) och Anneli, och Dr Katarina (inte Katarina Le Blanc som jag går på regelbundna besök hos utan en annan) som gjorde ingreppet. Bedövningssprutan sved en del, men sen var det det skonsammaste provet hittills. Det kändes nästan ingenting när dom tryckte i nålen och sög upp benmärgen, trots att dom fick rikta om nålen och göra ett omtag för det kom för lite första gången. Samtidigt med benmärgsprovet tar dom ett blodprov i fingret för att kunna jämföra blodcellerna i blodet med dom omogna i benmärgen.

Skönt att ha det gjort i alla fall! Hemresan gick utan extra underhållning, och nu ska jag ta mig en kopp kaffe och det sista av mammas goda äppelpaj till ett inspelat Idol-avsnitt!