Dag +171: På väg hem äntligen

PVKn funkade förstås inte på morgonen, så SSK Monica fick sätt en halvdan i andra armvecket som i alla fall gick att klämma ut 6 någorlunda rör med prover vid 6-tiden på morgonen. Sen tog vi bort båda, för dom var ju inge bra, och jag borde inte behöva nån mer - trodde jag.

Nyss var Dr Johan här på utskrivningssamtal, och då visar det sig att Albuminet har sjunkit ner till 21, så dom vill ge mig en påse innan jag åker hem. Det tar någon timma, men sen får jag åka. Det har ju varit lättare att få in än ut grejer, så jag hoppas dom ska få in en fungerande PVK i armvecket. Albumin är en stor proteinmolekyl som bl.a. håller kvar vätska i blodet, och den läcker ut i tarmen på mig just nu.

Albumin-PVKn

Detta leder bl.a. till minskade mängd vätska i blodbanorna, och det är troligen en bidragande orsak till svimningarna (precis som en del av er redan gissat!). Det ortostatiska testet igår visade att blodtrycket sjunker när jag reser mig, hjärtat kompenserar med att öka pulsen och efter några minuter börjar det stabilisera sig.

Annars verkar allt rätt ok. HBt har sjunkit till kring 90, troligen p.g.a. blödning i tarmen (det var fortfarande spår av blod i gårdagens prov även om jag inte trodder det).

Vi gick igenom läkemedelslistan. men den tar jag en annan dag.

Jag ska ta blodprover på lokala labbet på måndag och har fått en läkartid på Hematologen på torsdag nästa vecka. Men jag ringer nog och kollar blodvärdena på tisdag. Blir jag sämre igen i mellantiden måste jag höra av mig direkt!

SENARE:
Hanna kom förbi mellan två egna besök på Huddinge. Det är så givande att prata med en i samma situation! Hennes mamma kom förbi en sväng också. Jätttekul att träffas!

Så kom SSK Maja med albuminet som kommit från CAST. Det gick bra att sätta en ny PVK i vänster armveck, och påsen droppade i på en timme utan problem.

När man lämnar infektionskliniken testar dom alltid för multiresistenta bakterier, så det fick jag också göra. Maja topzade mig i näsa och hals för MRSA och själv fick jag topza i ändtarmen för VRE. Sen var allt klart, och dottern hade precis dykt upp, så vi samlade ihop oss och drog.

Jag placerade mig på en avsides bänk medan dottern gick på apoteket och införskaffade 6 nya preparat som jag inte redan har hemma. Sen köpte hon en nybakad kanbelbulle till mig på Pressbyrån. Jag ÄLSKAR kanelbullar och kunde inte stå emot doften. Mycket kolhydrater är OK, men kanske lite mycket fett. Åt halva, sen kändes det i magen. Resten får bli till senare.

Stannade till på Hematologen och fixade nya sjukresor till landet, så jag ska våga åka dit. Det känns som att jag vill ha möjligheten att bara bli inkörd om jag skulle bli sämre igen när jag är där någon helg.

Så kom taxin och körde oss hem. Jag har egentligen inte aktivt längtat hem, för jag har ju ändå inte orkat göra något, men det är underbart att vara hemma igen. När jag väl är uppe på benen orkar jag plocka lite, så jag klommer säkert att träna upp orken mycket snabbare här. Och så får jag nöta soffan mellan varven. Nu sitter jag i den, njuter av att vara hemma och sippar på en näringsdryck.