Dag +292: Återbesök på Käkkirurgen

En av innergårdarna i "vackra" Huddinge Sjukhus

Idag var det dags för att kolla tänderna igen efter fallet i september. När jag ändå var i Huddinge tittade jag först in till syster Sandra på Hematologen och bad henne se till så mitt recept på Entocort blev påfyllt, för dom tabletterna är snart slut. Det lovade hon att ordna.

På käkkirurgen tog syster Agneta och övertandläkare Karin hand om mig. Slemhinnorna i munnen ser mycket bra ut, d.v.s. ingen GVH där. Ibland är jag mycket torr i munnen och ibland flödar salivet, vilket Karin tycker är ett bra tecken. Det tyder på att salivkörtlarna har börjat fungera igen, men det tar ett tag innan dom får rätt balans i salivproduktionen.

Tänderna ser också mycket bra ut. Karies är annars en vanlig biverkan efter stamcellstransplantation, men mina fluorsköljningar verkar göra nytta. Framtänderna visar inga tecken på skada efter fallet, trots att dom fortfarande ömmar (liksom överläppen och näsan). Karin bokade en tid för röntgen i nästa vecka så vi får se om det finns några dolda problem med framtänderna.

För övrigt tycker jag att jag det går åt rätt håll, om än mycket långsamt. Jag går fortfarande på toa 2-5 gånger om dan, men nu är avföringen för det mesta "formad" som det så fint heter på sjukhusspråk, d.v.s. diarreérna är inte så vanliga längre. Ansiktet är inte fullt lika svullet längre även om det är en bra bit kvar till normalt utseende. Däremot har dom ca 10 extrakilona jag dragit på mig av kortisonet inte visat några tecken på att ramla av. (Min garderob är ytterst begränsad just nu, för det mesta sitter som korvskinn eller går inte på alls.) Orken är aningen bättre, jag försöker gå en sväng varje dag, stöttad på gåstavarna, men det blir inte längre än ca 1,5 km. Förhoppningsvis fortsätter krafterna öka så jag kan förlänga mina promenader och börja förbruka lite kalorier.

Lite hud-GVH har jag fått. Det bränner i handflatorna och fotsulorna ibland, men det syns ingenting. Mjukgörande salva lindrar rätt bra.

Idag har jag slutat med antibiotikadropparna mot ögoninfektionen enligt ordination. Kladdet i ögonen försvann så fort jag började med dropparna, men ögonvitorna är fortfarande svagt röda, så vi får se om infektionen kommer tillbaka igen eller om det verkligen är över den här gången. För säkerhets skull har jag bytt örngott i sängen och tvättat alla mina glasögon med sprit för att inga bakterier ska leta sig tillbaka till ögonen.