Dag +228: Läkarbesök och positiva värden

Jag börjar bli otålig - kan inte fatta att den här j-a GVHn inte ger med sig efter så lång tid. Det är snart 3 månader sen den började, och jag ser fortfarande ingen bättring. Men det gör lyckligtvis professor Per i mina värden, så jag fick lite positiva besked idag. Men för att ta det från början: Jag skulle ha träffat Dr Lena vid 15.00, men 8.40 när jag var ute i bilen ringde Syster Kerstin. Dr Lena är sjuk, så professor Per ska ta mitt besök. Han kan bara kl. 10.00 eller via telefon. Jag är inte mycket för telefon-läkar-besök, så jag valde att hasta till Huddinge till 10.00. Stannade bilen och beställde en sjuktransport. Åkte hem och bytte väska och for iväg. Det var lite köigt p.g.a. sol i ögonen, men vi hann bra ändå.

Syster Anna printade ut mina värden och resultatet från förra benmärgsprovet som Dr Lena redan sagt var alldeles utmärkt, men det är kul att ha på skrift. Värdena är bara bra, många inom normalområdet och inga uppseendeväckande utanför. Dom vita är höga pga kortisonet som väntat. Hb:t är uppe på 123, så nu verkar mina Hb-problem vara över!

I väntrummet träffade jag en olycksbror som följer min blogg. Jättekul! Vi hade så mycket att prata om, och efteråt har jag kommit på ännu fler frågor. S, du måste brerätta i kommentarsfältet hur det går, och när du är i Huddinge igen. Vi kanske kan ta en fika och snacka mera om vi är där samtidigt.

Så fick jag träffa Professor Per. Han såg två mycket positiva saker:

1. Albuminet är uppe på stabil normal nivå. Det rasade från normalt i början på september när GVHn började, och har sedan långsamt stigit. Att det nu ligger inom normalområdet visar att inflammationen i tarmen är kontrollerad. Det betyder att jag inte har någon kraftig pågående GVH längre. Orsaken till att magen fortfarande är så ostadig är att den är skadad, och det tar tid att bygga upp den igen; allt ludd och sånt som ska återställas.
2. Jag håller vikten uppe, vilket visar att tarmen tar upp näring som den ska. Det svåraste för tarmen att ta upp är vatten, och så länge vattnet delvis åker rakt igenom blir avföringen lös.

Där ser man. Lite ljus i tunneln trots allt.

Jag undrade lite över håret, som börjat ramla av lite här och där. Det beror tydligen på två saker; dels p.g.a. kortisonet, och dels p.g.a. att hårväxten blivit synkad. I vanliga fall tappar man lite hårstrån kontinuerligt och nya växer ut. Efter cellgifterna när håret ramlade av och allt började växa samtidigt lossnar stråna också ungefär samtidigt. Med tiden kommer det här att jämna ut sig och bli som vanligt igen, men tills dess går det i vågor.

På medicin-listan halverar vi dosen Bactrim (förebyggande mot lunginflammation) från 4 tabletter 3 dar i veckan till 2 tabletter 3 dar i veckan. Vi ska sänka kortisonet lite långsammare nu för att inte riskera återfall, så jag drar ner 5 mg var 7:e dag framöver om jag "mår bra".

Jag ska ta blodprov varje vecka och så skickar Syster Kerstin kallelse till läkarbesök om två veckor igen.