13½ månad: Skattesystem och illamående

Jag läser en blogg men en amerikansk tjej som diagnosticerades med akut leukemi (ALL) 2007. Jag är fortfarande på 2007 och läser (började från början) och då håller dom på att leta efter en matchande donator för stamcellstransplantation (hennes syster funkade inte). Hon har en ordentlig sjukvårdsförsäkring, men ändå måste sjukhuset kolla med försäkringsbolaget inför varje ny behandling om det är ok att starta den. Dom har inte lyckats hitta någon matchande donator i USA, och det verkar inte vara aktuellt att gå utanför landets gränser och kolla i andra register. Nu tittar dom på stamceller från navelsträngar men väntar på försäkringsbolagets godkännande att få köpa dom från andra sjukhus. Och tydligen räcker det inte med att man har en försäkring, det finns ändå ett tak för vad det får kosta, så hennes make börjar oroa sig för att dom ska bli tvugna att välja behandling om det drar ut på tiden; smärtlindring eller försök till bot. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Det är så himla skönt att man inte behöver oroa sig för dom här sakerna och brottas med ett försäkringsbolag när man har så mycket annat att oroa sig för. Tack alla medmänniskor som sponsrar min behandling mer era skatter. Det är vad jag kallar solidaritet! Och känner ni för att bokstavligen rädda livet på en medmänniska (som t.ex. min bror har gjort), anmäl er till Tobiasregistret och/eller donationsregistret!

Min gamla kompis fick komma
fram igen!

I lördags, en knapp vecka efter att jag slutade med dom immunhämmande tabletterna, började jag må konstigt i magen på kvällen och kräktes vid läggdags. Det ligger nära till hands att tro att GVHn blossat upp igen, men jag klamrar mig fast vid förhoppningen att det är laktosintollerans eller något annat olämpligt jag fått i mig. Jag vill verkligen inte starta med alla mediciner igen och svullna upp och få tillbaka dom biverkningar jag lyckats bli av med. Från söndagskvällen har jag i alla fall mått bra, så jag håller tummarna för att det ska hålla i sig.