Dag +330: Tillbaka på Infektionskliniken!

I morse ringde Dr Katarina. Blodprovet i onsdags visade förhöjda njur-värden. Syster Kerstin sade visst nåt om det igår, men jag tog det inte till mig - trodde inte det var så allvarligt. Det beror på alla mediciner jag äter i kombination med att jag får i mig för lite vätska, så njurarna behöver sköljas igenom. Hon tog bort alla mediciner utom 0,5 mg Prograf (immunhämmande) och 5 mg Prednisolon (kortison). Så ville hon lägga in mig på Infektionskliniken för vätskedropp. Först ville jag försöka själv - det krävs att jag dricker uppåt 3 liter vätska per dygn. (Igår lyckades jag pressa i mig 1 liter!) Efter ett par timmar då jag fått upp allt och mått skit under tiden ringde jag och gav upp.

Min utsikt från rummet.

Under eftermiddagen fixade dom en plats på avd. I 54, och vid 3-tiden ledsagade dottern mig i sjuktaxin med mina väskor. Hon hjälpte mig "flytta in", och väl insstallerad kom USK Eva och tog dom första kontrollerna; syresättning (100%), puls (95), blodtryck (110/70) och 3 rör blodprov med viss möda (mina vener verkar dra ihop sig i protest så fort jag kommer till Infektionskliniken).

Jag fick lite nyponsoppa, vatten och sparrissoppa (vi får se hur det går!).

SENARE

SSK Ylva var här och gjorde 2 försök att få in en infart till droppet, men det gick inte med mina kortison-sköra vener. SSK Katja får försöka senare. Suck! Det är SÅ bekant!

Sparrissoppan var jättegod. En sked - lång paus - en sked lång paus.... Men så kom alltihopa upp igen. Inte helt oväntat.

ÄNNU SENARE

Dr Gunilla från CAST kom och undersökte mig. Hon hörde lite skillnad på lungorna, så hon beställde en lungröntgen, men det blir nog inte förrän imorgon trodde hon. Hon vill ha urinprov och avföringsprov, och så ska vi sätta ett vätskedroppdropp med glukos och salter.

Så kom SSK Katja för att försöka få till infarten. Förutom effekterna av kortisonet så drar venerna tydligen ihop sig när man har vätskebrist, så det blir extra svårt.Försöket i vänster armveck misslyckades, och efter att ha letat på armarna tittade hon på fötterna och hittade en ven som funkade. Det gjorde skitont, men nu sitter den där i alla fall!

När hon hade kopplat in droppet och det fått jobba i 5 min ringde dom från röntgen och hade en slot! Dom har bemannat dygnet runt, och tydligen tar dom gärna inneliggande på udda tider när det inte är så mycket. På med lite kläder och ner i en rullstol körd av USK Eva. Det gick snabbt när röntgensköterskorna väl hade slutat prata om sin arbetssituation i kontrollrummet. Sen rullstol tillbaka.

Nu har SSK Katja precis varit och kopplat in droppet igen, så snart ska jag försöka få in lite golf att titta på.

Sov gott!