tisdag 14 april 2015

24 månader: Blodprov

The Tower of London
I lördags var det tvåårsdagen efter transplantationen. Jag var i London över helgen med maken, föräldrarna, bröderna (inklusive donatorn) och svägerskan. Vi firade genom att skåla i champagne som föräldrarna haft med sig. Det är verkligen värt att fira att det ändå gått så pass bra än så länge.

Och idag var jag på lokala labbet för månadens blodprovstagning. Efter lång väntan (vilket inte gjorde något, för jag hade en bra bok med mig) fick jag komma in. Provtagerskan tyckte det var många konstiga prov, så hon fick gå ut och fråga en kollega om information. Det var åtta rör den här gången, så det är väl lite extra inför tvåårskontrollen. I vanliga fall tar dom tre.

"Jag hoppas du har bra vener så det går fort för jag är jättehungrig" sade provtagerskan innan hon började. Sedan berättade hon att dom skulle flytta labbet på fredag, och det var jättemycket att göra och hon var alldeles slut "...så jag borde egentligen inte göra det här!" Väldigt förtroendeingivande - tur att jag inte är rädd för att bli stucken! Jag hade langat fram högerarmen för den vänstra börjar bli så ärrig, men hon tyckte inte det var en tillräckligt bra ven, så det fick bli den vänstra i alla fall. Det var nog lika bra under rådande omständigheter, och hon fick snabbt ut sina åtta rör.

Nästa vecka har jag tid hos gynekologen, och sen väntar jag bara på kallelse från käk-kirurgen så borde alla 2-års-undersökningar vara klara. Jag kanske får ringa och fråga igen!

2 kommentarer:

  1. Oj oj har varit så upptagen med min egen blogg så att jag inte kollat in din.....och jag måste också hitta hur jag prenumererar på inläggen men gissar att jag bara trycker på "prenumererar på kommentarer" nedan. Kanske dags efter två år......Vad fint att ni skålade i London och hoppas nu att dina svar blir positiva, eller negativa är det väl som de ska vara. Kram Fågel Blå

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ser ut som att du följer min blogg nu, så du borde få mail när jag skriver något. Nästa vecka blir det nog.
      Kram

      Radera