Internationella Blodgivardagen!

Jag firade Internationella Blodgivardagen med två påsar röda blodkroppar, och en tacksamhetens tanke till alla nuvarande och framtida blodgivare. HBt var nere på 78, så det var hög tid. Det hade jag misstänkt, för jag har varit väldigt andfådd dom senaste dagarna, pulsen har brusat i huvudet och läppar och mun har varit stickiga och domnade. Ska bli skönt att slippa det.

Dr Katarina förklarade att mina antikroppar av 0-typ angriper donatorns röda blodkroppar av A-typ och att det kan hålla på i 6 månader om man har otur. Dom omogna/nygjorda röda blodkropparna (Retikulocyterna) ligger under normalintervallet, men är stigande, så jag hoppas att kriget ska vara över snabbare än så. Jag måste ta dom eländiga Fragminsprutorna i magen varje dag så länge jag har CVKn, och den är ju bra att ha så länge jag behöver täta blodtransfusioner, så allt hänger ihop! Magen är färgglad av alla stadier av blåmärken från de gånger jag träffat ett blodkärl med sprutan, men det är väl bara att måla vidare så länge det behövs. Övriga värden är bra eller på väg åt rätt håll så på det hela taget ser det mycket bra ut. Dr Katarina sänkte i alla fall Fragmin-dosen ett snäpp till för att spara levern.

Nästa vecka har dom dåligt med läkartider, så patienter som mår förhållandevis bra (t.ex. jag) får klara sig med ett besök för provtagning, i mitt fall på torsdag. Skönt! Nu är jag i alla fall laddad för morgondagens golfrunda (med bil förstås), så huka er! Dessutom måste jag nog börja använda styrketräningsvideon jag fått låna, för nu kan jag inte skylla på lågt HB längre!