Dag +133: CVKn borttagen

Idag tog dom bort CVKn. Det tog en timme och krävde en del karvande för kuffen satt rätt djupt, men det gick jättebra. Thank God for bedövning!!!

Nu ska jag ut med några kompisar och ha kul, så jag får fylla på med en utförligare beskrivning senare.
Ha en trevlig kväll ni också!
________________________________________________

Lite mer detaljerad information:

Nu har jag kunnat överge dom stora
sjukhusdosorna (en för morgon och
en för kväll) för en smidigare. Förutom
antibiotika och B12-tabletter tar jag
bara D-vitamindroppar och Fragmin-
spruta nu.

Kom en halvtimme för tidigt till M87  Njur-KBC (konsult och behandlingscentralen), så jag satt och läste en bra bok i väntrummet. Prick 11.30 kom syster Ancki och hämtade mig och jag fick klä av mig på överkroppen, sätta på en sjukhus-skjorta och lägga mig på sängen. Hon tog bort fjärilen (en klämma som håller fast slangen) och plåstret till infarten, och så tog hon veckans prover.

Syster Ancki körde in mig i operationssalen, och där fick jag träffa syster Ulrika. Det verkar alltid vara en syster (Ancki i det här fallet) som tar hand om patienten (mig), ser hur jag mår och lugnar vid behov, en syster (Ulrika) som assisterar läkaren med att torka blod, räcka grejer o.s.v. och så läkaren som gör själva ingreppet. Vid större ingrepp, som när dom satte in CVKn, finns det ytterligare en flock personal men det här verkar vara grunden och räcker vid mindre ingrepp som detta, benmärgsprov o.s.v.

När Ulrika hade tvättat (dränkt!) det aktuella området med sprit och tapetserat med skyddspapper kom Dr Alexander in. Han verkade extremt ung (det brukar gamla tanter säga om läkare, men varför gör jag det numera.......?) men är nog äldre än han ser ut, och var mycket kompetent och trygg. Han och Ulrika försökte känna var kuffen var ( en ca 5 mm bred ring runt slangen i filtliknande material som ska stimulera att slangen växer fast), men det var inte så lätt. Slangen verkade ligga rätt djupt ner i vävnaden just där. Jag tror dom fick chansa lite och bedövade där dom tyckte att den borde vara och började skära. Dom hittade kuffen i alla fall, och karvade en stund för att få bort den. Plötsligt kom dom in i ett område där bedövningen inte hade tagit, men då sade jag ifrån lite diskret (NOT J ). Lite mer bedövning på djupet och sen fortsatte karvandet (eller som Dr Alexander uttryckte det: "Vi ska dissekera lite här"! Jag trodde det var något man gjorde på döda kroppar, men det betyder visst "skära itu".).

När dom drog ut slangen ur ingången i venen uppe vid halsen fick Syster Ulrika trycka hårt på stället på halsen i några minuter så blodet inte skulle forsa ut i kroppen genom hålet. Det är fantastiskt hur snabbt det drar ihop sig ändå, dom sydde inget där utan det gick ihop av sig själv (hoppas jag!). Så sydde Alexander ihop operationssåret innifrån och ut med tråd som bryts ner av kroppen, dom tvättade rent, lade bandage och sen var det klart kl. 12.30. Jag fick klä på mig igen (efter att ha inspekterat det dom tagit ut) och sen fick jag sitta i väntrummet en halvtimme med en kopp te och min bok så dom fick kolla att det inte blött igenom. Syster Annika kom och konstaterade att det såg bra ut, så jag fick gå.

I pausen före mitt läkarbesök åt jag lite medhavd lunch, och sen begav jag mig till Hematologen. Syster Kerstin gav mig mina vaccinationer, och berättade att nu "klipper dom navelsträngen". Jag ska inte komma till Hematologen för att ta prover i fortsättningen, utan kan ta det på Provtagningscentralen på Huddinge sjukhus eller annat labb närmare hem varje vecka. Läkarbesöken på Huddinge fortsätter dock med 2-3 veckors mellanrum.

Den här veckan fick jag träffa Dr Lena (Katarina är på konferens i USA), och hon tittade och lyssnade som vanligt. Ingen GVH i sikte. Fragminsprutorna ska jag fortsätta ta i två veckor till, sen slipper jag dom. Värdena är OK, men dom vita är lite svajiga och HBt ligger på 89 nu. Jag frågade om dom inte tagit något Chimerismprov i blodet efter 2/7, men det har dom inte, för det säger inte så mycket som det i benmärgen.
Hon berättade att det är tre sorters infektioner man kan få:

• Av bakterier, men det är OK om dom neutrofila är tillräckligt höga (lite svajiga på mig som sagt)
• Av virus. För att klara virus ska man ha tillräckligt mycket celler som kan ta hand om dom, och dom celler jag har nu är helt nya och har inte tränat på någon infektion. Därför kan en tvådagars snuva bli en tvåveckors däckning för mig.
• Av svamp och mögel. Det ska jag hålla mig borta ifrån i år, men får gräva i jorden igen och vistas nära byggarbetsplatser nästa sommar om jag inte får någon GVH före det.

Jag frågade om att plocka lingon och svamp. Lingon är ok, men jag får inte plocka eller rensa svamp. Jag får peka åt någon annan som plockar.

Väl hemma hade bandaget naturligtvis blött igenom lite och lossnat i nederkanten, men jag tejpade på lite och sjuksköterske-svägerskan har lovat att lägga om det på söndag om det behövs. Efter en trevlig middag (på uteservering) med kompisarna AB och NC gick det bra att sova med hjälp av ett par alvedon när bedövningen hade släppt.

Nästa vecka ska jag till Käk-kirurgen på Huddinge för tandläkarbesök på tisdag, till Gynekologundersökning i Sollentuna på onsdag och på provtagning på lokala labbet när det passar mig.