15 månader: Bältros!

Man ska inte skriva blogginlägg med rubriken "Jag mår bara fint"! Ungefär när jag skrev det började jag få en stickande smärta på nästippen vid beröring, och strax efter även på vänsterkinden. Först trodde jag att de var vanliga finnar som fick för sig att blossa upp. Sedan började det pirra på kinden och på vänstra överläppen. Jag har själv aldrig haft munsår av herpes, men har hört att det pirrar precis på det här sättet innan dom blossar upp, så jag blev lite betänksam. Igår hade jag röda, svullna, ömma områden på nästippen, vänstra nässidan, vänstra kinden under vänstra näsborren och på överläppens vänstra sida. Det var inga blåsor, men lite upphöjt och knögligt som att det var blåsor på gång. Dessutom hade jag lite lätt migrän (värk i vänsterögat), blåsor inne i gomen som jag trodde började när jag åt en glass på en cykeltur med dottern i tisdags, en lätt förkylning med halsont, lite snuva och ont i vänsterörat, samt ilande tandvärk som om ett par plomber hade spruckit. Allt koncentrerat till huvudet, så framför allt vänstra huvudhalvan kändes tjock och ankommen på något sätt.

Eftersom man testar för herpes rätt ofta efter stamcellstransplantation tänkte jag att det är bäst att kolla med Huddinge om jag behöver göra något, även om jag inte för mitt liv kan förstå hur jag plötsligt kan dra på mig herpes bara så där. Jag ringde hematologen och pratade med syster Sandra i morse. Hon konsulterade Professor Per, och återkom med beskedet att det låter som bältros, och att jag måste låta en läkare titta på det snarast och skriva ut medicin.

Jag lyckades få en akuttid på eftermiddagen här ute på Väddö Vårdcentral i närheten av stugan där vi befinner oss. Dr Lars-Erik tog emot mig och höll med om diagnosen. Bältros kan man få om man tidigare haft vattkoppor, för viruset (som faktiskt är en form av herpes-virus) gömmer sig i nervknutor nära ryggraden och kan blossa upp i form av bältros t.ex. om man har nedsatt immunförsvar. Det är vad jag kallar en lose-lose situation; jag har blivit av med immuniteten mot vattkoppor, men det eländiga viruset ligger kvar och gömmer sig och kan blossa upp när som helst! Bältrosen sprider sig längs en nervbana på ena sidan av kroppen, ofta på bålen, men det förekommer också i ansiktet. Tydligen är blåsorna i gomen också bältros (det låter ju lite konstigt att få blåsor av glass, men vad ska man tro?). Och när jag läser om bältros på vårdguiden ser jag att det också kan sätta sig på ögat och ge huvudvärk och rodnad i ögat. Kanske är det som jag tolkar som migränhuvudvärk i vänstra ögat (som faktiskt är lite rodnat) istället ett utslag av bältrosen!

I alla fall skrev Dr Lars-Erik ut Valaciclovir som jag ska ta 1000 mg av 3 gånger om dagen i en vecka. Vi får väl se vilka av som symptomen som försvinner då. Dessvärre kan jag nog inte räkna med att det tar bort tandilningarna, men kanske det andra!

Jag frågade om det smittar, delvis med tanke på 80-årskalaset jag ska på i helgen. Doktorn sade att vätskan från blåsorna kan smitta folk som inte haft vattkoppor med just det, men att jag lugnt kan gå på kalaset. Jag behöver kanske inte kindpussas med 80-åringen, men annars är det ingen fara.

Så bar det av till apoteket för att hämta ut medicinen och köpa ett hudfärgat täckande stift för att göra det bästa av den inte alltför vackra situationen till kalaset.

Det var allt för nu! Fortsatt skön sommar!