En lång dag

CVK med utrustning för inläggning.

Jag åkte hemifrån 7 på morgonen (efter att ha duschat med Descutan igen) och kom hem 8 på kvällen. Det tog längre tid än jag förväntat mig!

Först till Tandläkarhögskolan för "tandläkarröntgen" som dom kallar det. Det började med en översiktsröntgen stående i en apparat som åkte runt och tog en helhetsbild. Den fick tandläkaren inspektera och instruera vilka specialbilder som behövde tas. Det gjordes i ett annat rum, sittande på vanligt sätt.

Så strosade jag till Hematologen för benmärgsprov. Den första läkaren lyckades inte hitta något bra ställe att sticka på, så hon fick hämta en kollega. Efter ett antal bedövningssprutor fick dom in nålen, men fick gräva ett tag innan dom fick ut det dom ville. Det gjorde nog egentligen inte mer ont än det brukar, men tog betydligt längre tid.

Jag fick hasta till CAST för att passa min tid, men det var visst inte så noga. En sköterska tog blodtryck, längd, vikt och mätte halten av fett, muskler, vatten och annat. Så kom doktor Emma och pratade lite och jag fick ställa frågor. Syster Karin kom med en sjukhussjkorta och satte in en PVK (Perifer Ven Katater) i armvecket och tog blodprov och satte glukos-dropp. Så kollade dom om allergier, sår och utslag, och inspekterade mina myggbett från semestern. Sen var det stopp. Jag fick vänta i flera timmar, och trodde att dom hade glömt bort mig.

Men så var det plötsligt dags att rullas ner till kirurgen. Först fick jag ligga i pre-op - ett slags "operationslandskap" med minimala skärmar mellan sängarna. Dom satte antibiotika-dropp i förebyggande syfte och tog blodtrycket. Min kirurg kom och gjorde ultraljud på halsen och ritade hur slangen skulle gå. Så blev jag rullad in i operationssalen, fick dubbla mössor och strumpor. Det var inte så dumt, för det var kallt därinne. Jag fick flytta till en smal operationssäng och fick en klämma på fingret där dom mäter syresättningen av blodet och en metallplatta på låret om dom skulle behöva svetsa igen något blodkärl.

Narkossköterskan Åsa satte på sig röntgenförkläde, för dom kollar direkt med röntgen att slangen åker åt rätt håll, och jag blev tvättad med sprit. Så tejpade dom på en massa skyddspapper och -plast. Jag fick en ställning over huvudet så det blev som ett tält över ansiktet (dom vill inte att det ska stänka i ögonen!). När kirurgen kom lutade dom sängen så huvudet kom nedåt för att fylla venerna ordentligt. Så fick jag bedövningssprutor lokalt, och allmän bedövning ocvh lugnande i PVKn med jämna mellanrum.

Dom gjorde ett hål vid halsen där en 15 cm slang går ner i hålvenen. Andra änden rundar nyckelbenet och går 10 cm ner innanför huden och ut på bröstkorgen. Utanför kroppen förgrenar den sig till två "lumen" som det heter, och dinglar ca 40 cm. Det ska jag ha nu i 6-12 månader. Yippeeee!

Det gjorde ont och var obehagligt, framför allt när dom tryckte på halsen och höll på. Första gången blev slangen för lång, så dom fick krångla ut den och göra om. Till slut blev det bra så dom fick sy ihop, plåstra om och ta bort alla papper och skyddsmaterial.

Så blev jag upprullad och fick äta och dricka för första gången idag (17.00). Fisk med potatismos och grönsaker. Gott! Bandaget hade redan blött igenom så syster Pernilla lade på mer förband. När jag hade vilat ett tag, tagit bort PVKn och fått smärtstillande tabletter fick jag äntligen åka hem. Pust! Dags att VILA!