....eller om det är den gamla som kommit tillbaka. Men jag fick två veckor med träning i alla fall. Första veckan var oerhört jobbigt, men redan andra veckan kändes det lättare. Jag hann med ett danspass också, och det var så himla roligt. Men så kleggade halsen ihop igen. Huvudet värker, näsan är tjock och igår kväll hade jag 38 graders feber. Idag har jag varit feberfri, så jag hoppas att det vänder och blir kortvarigare den här gången.
Och natten till lördag gjorde min mage uppror igen. Åt alla möjliga håll. Det är så skumt, den lever rövare en natt och sedan är det bra nästa dag. Nu var det några månader sen sist, men det har varit så här senaste halvåret med allt längre mellanrum. Jag undrar om min mage är superkänslig sen GvH:n och bara säger ifrån emellanåt. Skönt att det försvinner så fort i alla fall.
I måndags tittade jag i alla fall in på lokala labbet och min favorit Lars som tappade ur tre rör med dom vanliga proverna. Det gick alldeles utmärkt!
 |
Min (och Ebbas) utsikt när vi
sitter vid datorn och jobbar.
|
En sak som inte gick alldeles utmärkt var att jag förlorade flera timmars arbete igår. Uppladdningen till ProjectPlace som jag jobbar mot funkade inte och allt försvann. Jag har hört andra som jobbar i samma projekt som haft detta problem, och nu var det alltså min tur. Först blev jag jättefrustrerad och sur. Men efter att ha sovit på saken kom jag på en sak: Det man längtar efter när man går igenom en cancer-behandling eller andra större katastrofer i livet är vardagen! Vardagen med sina vardagliga problem. Nu är jag där. Det här var ett typiskt vardagligt problem som det bara är att hantera. Nu har jag hanterat det (gjort om jobbet - nu ännu bättre!) och är tacksam över min vardag!
Nu är det fyra veckor till mästa blodprov, men jag kanske tittar in och rapporterar om hur det går med förkylningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar