20 månader: Årets sista blodprov

Vi förbereder för julen!

Igår var jag och tog årets sista blodprov. Jag hade förväntat mig lång kö på labbet, men det var tomt i väntrummet när jag kom. Efter att provet var taget satt det däremot en lång rad och väntade, så jag hade väl tur. Fyra rör tog dom, däribland d-vitamin, men inget immunitetsprov för hepatit. Jag får ringa hematologen igen och kolla hur jag ska göra med det.

Nästa kända sjukvårdsaktivitet är ytterligare ett blodprov om en månad och bentäthetsmätning 21/1.

Nu tar bloggen jullov. Efter tre år av prövningar önskar jag mig ett 2015 fyllt av glädje. Och alla er andra önskar jag en GOD JUL och ett riktigt GOTT NYTT ÅR!

20 månader: Återbesök efter starroperationen

Tänk att det redan har blivit 17e december! Tiden verkligen rusar iväg. Dags för återbesök på S:t Eriks Ögonsjukhus alltså. Först kollade optikern Oskar synen på högerögat och trycket på båda ögonen. Synfelet är nu 0,25-0,5 dioptrier (undersökningen var inte så noggrann), och trycket var bra i båda ögonen.

Sen fick jag komma in till Dr Laura som tittade igenom det opererade ögat. Hon tyckte att allt såg mycket bra ut. Jag frågade om högerkanten av synfältet som liksom vibrerar när jag fokuserar och läser eller tittar på bildskärmen. Det är helt ofarligt sade hon. Ögat reagerar på att linsen är ett främmande objekt, men det kommer att gå över med tiden. Hon tycker inte att det är dags att operera vänsterögat än, och det håller jag med om, så det avvaktar vi med tills det blir värre.

När jag kom ut på gatan igen hade det börjat snöa, och det fortsatte till och från inpå kvällen. Den vita marken förstärkte julkänslan när maken och jag gick på julkonsert i Immanuelskyrkan. Väldigt stämningsfullt och fint!

20 månader: Komplett remission!

I fredags var det läkarbesök hos dr Maciej. Vi pratade om en massa saker:

• Det viktigaste först: Benmärgsprovet! Det visade komplett remission, d.v.s. man kunde inte hitta några cancerceller i provet. 
• Chimerismprovet i benmärgen innebär att man kollar hur stor andel av cellerna som är mina egna  och hur stor andel som är donatorns av fyra sorters celler. Jag hade som mest 2,1% egna celler. Man blir sällan helt fri från egna celler, men så länge det inte finns cancer i dom är det ingen fara. Här kommer det exakta resultatet för eventuella nördar:
• CD19: 0,1% egna
• CD3:   0,2% egna
• CD33: 0,9% egna
• CD34: 2,1% egna
• Blodvärdena från senaste provtagningen var alldeles utmärkta. Nästan alla låg inom normalintervallet och endast två var en liten gnutta förhöjda. Inget att bry sig om.
• Jag frågade om levervärdena, som var lite över gränsen i oktober, men som hade rättat in sig i ledet nu i november. Jag tyckte det var konstigt att dom fick en topp (om än liten) eftersom jag inte äter några mediciner längre. Dr Maciej sade att min lever är väldigt känslig efter att ha blivit utsatt för cellgifterna och stamcellstransplantationen, så det kan bara ha varit något jag ätit inför förra provtagningen som gav utslag. Men det är absolut inget att oroa sig för.
• Min mage går lite upp och ner. Kräkningarna har blivit glesare, men natten före läkarbesöket fick jag använda hinken ett par gånger. Och någon eller några gånger i veckan har jag diarré. Men eftersom det inte är konstant utan kommer och går menade han att det inte kunde vara en kvarvarande GvHD (Graft versus Host Disease). Han trodde inte heller att magen reagerade på väldigt små mängder listeria-bakterier, så den är väl allmänt väldigt känslig bara. (Jag anar att ni drar på munnen, men NEJ det är inte kopplat till överdriven alkoholkonsumtion!)
• Mina fotsulor bränner när jag ligger i sängen och dom inte blir distraherade av att jag går på dom. Det stör lite när jag försöker somna, men är inte någon stor sak. Jag frågade om det kunde vara en kvardröjande hud-GvHD, men det är svårt att säga sade han. Inget som behöver behandlas i alla fall.
• Vaccinet mot polio, difteri och stelkramp är fortfarande slut hos leverantören. Nu tror dom att det ska komma i april. Jag får vänta tills det kommer en kallelse.
• Jag frågade om jag borde ta vaccin mot Hepatit A och B för att vara skyddad vid utlandsresor. Han tyckte det var rimligt, och det finns ingenting som hindrar det, men att jag borde kolla immuniteten först. Det kan finnas kvarvarande immunitet trots transplantationen.
• Sjukskrivningen förlängs med 50% under januari-februari och 25% under mars-april. Sen får vi se hur det känns.
• Planering framöver: 

  

  På stationen köpte jag en kaffe och
  kanelbulle att fira med på vägen hem.
  MUMS!

• Blodprov varje månad. I januari ska dom förutom det vanliga testa mängden d-vitamin för att se om jag fortfarande har brist på det.
• Han skriver remiss för bentäthetsmätning i februari.
• Under april ska det göras benmärgsprov, ögonundersökning och spirometriprov (lungfunktionstest).
• Tandläkarbesök ska göras. Sist jag var där sade dom att dom skulle kalla mig i december. Dr Maciej tyckte att jag skulle ringa och påminna, men jag avvaktar nog lite. Jag har ju varit där flera gånger extra pga fallet för ett drygt år sedan, och allt har sett bra ut.
• Nästa läkarbesök i april-maj (2-årskontrollen).

På det hela taget mår jag väldigt bra. Jag jobbar (internt på firman) några timmar om dan och det går bra även om jag ibland blir trött. Snart ska jag börja jobba deltid ute hos kund istället, och det ska bli fantastiskt roligt att få göra lite verklig nytta igen efter så här lång tid. En mer motiverad konsult får man leta efter!

19½ månad: Blodprov

I stugan i helgen hade vi besök
av lite olika slag, t.ex. tofsmes...

Så var det dags för blodprov igen. Det är så sällan nu, så det blir nästan ett litet äventyr. Extra äventyrligt blev det idag, för det visade sig att jag inte hade något ID-kort med mig (körkortet låg i jympaväskan visade det sig, och har troligen legat där i ett par veckor). Det gick bra i alla fall efter ett litet kort förhör om personnummer, namn och läkare. Tre rör tog hon, så det var väl bara dom vanliga grundvärdena. Igår fick jag kallelse till läkarbesök 12/12. Då får jag se resultatet, och inte minst utfallet från benmärgsprovet som alltid är lite spännande.

I torsdags hade vi återträff i Mössebergs-gänget (vi som var på cancer-rehabilitering tillsammans i augusti). Två tjejer hade bjudit in alla från Stockholms-området till en middag på Belgobaren, och efter några sista minuten-avhopp pga lunginflammation, behandlingspåverkningar och annat var vi sju stycken som

...blåmes och svartmes

träffades. Det var väldigt roligt att träffa dom igen och höra vad som hänt sen sist. Dessvärre hade någon fått återfall, men kämpade sig dit i alla fall vilket var imponerande. Några var inne på att göra stora förändringar i livet; byta karriär eller sluta jobba och flytta utomlands. En mycket trevlig kväll som avslutades med en drink på Radisson hotel innan vi spreds för vinden igen - dock med ett datum för nästa träff inbokad.

Nästa vecka har jag inga sjukvårdsaktiviteter inplanerade, så förhoppningsvis har jag inget att skriva om då!

19 månader: Vaccinationer

I söndags var det avslutningskonsert med min kör (TeamPutte)
i Berwaldhallen. En jättekul och mäktig upplevelse, inte minst
att sjunga med gästartisten Gladys del Pilar! Efteråt åkte min
lilla fanclub med hem och käkade varma mackor och snackade.
En härlig dag och kväll! Nu längtar jag till nästa termin! 

Så var det dags för vaccination mot säsongsinfluensan. Jag gjorde det på vårdcentralen. Eftersom jag numera tillhör en riskgrupp var det gratis. Tackar!

När jag frågade sköterskan hur länge jag måstre vänta för att ta TBE-vaccination sade hon att det kunde jag göra samtidigt. På så sätt blev det ett stick i andra armen också. Det var tredje sprutan, så nu är jag skyddad i 5 år mot TBE.

Nästa vecka är det dags för blodprov igen - det har redan gått 6 veckor!

19 månader: Allt rullar på som det ska

Nu är det två veckor sedan starr-operationen, och jag får träna igen. Så igår kväll var jag på HotMojo (yoga-inspirerade rörelser i ca 40 graders värme). Det känns att jag inte har tränat på två veckor, men det är väldigt skönt att vara igång igen! Egentligen är det rätt fantastiskt så här 1½ år efter transplantationen: Den där nyinstallerade fabriken av främmande benmärg producerar blodkroppar som gör det dom ska. Jag är inte någon gasell på jumpan precis, men jag lever och kroppen verkar funka som det är tänkt. Tack lillebror för fabriken och svenska sjukvården för installationen!

Den här veckan är det inga sjukvårdsaktiviteter (förutom ögondropparna som fortsätter nertrappningen en vecka till), men nästa vecka ska jag gå och ta vaccination för säsongsinfluensan.

19 månader: Benmärgsprov för 1½-årskontrollen

I morse bar det iväg till Huddinge för benmärgsprov och vaccination. Provtagarna låg lite efter sitt schema, så SSK Carina klämde in vaccinationen före, fast det egentligen var planerat till efter. Jag fick en spruta Prevenar (mot pneumokocker). Det står "boosterdos" i vaccinationskortet, så jag antar att blodprovet senast för att kolla om vaccinationerna tagit ordentligt visade att denna inte givit fullgott skydd. Jag får kolla det med Dr Katarina på nästa besök.

Eftersom det är dags för vaccinering mot säsongsinfluensan frågade jag SSK Carina om det är OK att ta den nu, men hon sade att jag måste vänta 2 veckor så det inte blir för tätt.

Hon printade också ut mina värden som jag bad om. Det ser rätt bra ut. Några värden är marginellt förhöjda, och levervärdena (P-ASAT och P-ALAT) har stigit en aning på senaste tiden. Det är inga dramatiska höjningar, men lite konstigt tycker jag eftersom jag inte äter några mediciner längre. Jag får kolla det vid nästa läkarbesök.

Det som ska till forskning har redan skickats iväg. Utstryk-
ningarna på objektglsen är benmärg som ska jämföras med
utstrykningar från blodprovet i fingret (utanför bilden) för att
se hur "fabriksproduktionen" förhåller sig till slutresultatet.

Så var dom klara för benmärgsprov. Dr Christer tog det, och hade med sig eleverna Magnus och Sofie. SSK Gunilla var där för att ta hand om den del av provet som ska gå till MDS-biobanken för forskning, och SSK Pia assisterade vid provtagningen. En hel flock med personal med andra ord. Dom frågade om eleverna fick utföra provet, men då sa SSK Gunilla nej eftersom dom behövde ta så pass mycket för både tester och forskning. Det höll Dr Christer med om, och det är jag tacksam för. Han skötte det hela galant, och fick ut allt som behövdes på första besöket utan att det gjorde särskilt ont. SSK Pia stack mig i fingret samtidigt, så nu är jag rätt perforerad.

För övrigt så ringde Dr Birgitte, hudläkaren, här om dagen och berättade att dom två hudfläckarna hon tog bort var godartade, så nu är jag helt färdigbehandlad på den fronten (för den här gången i alla fall).

Och så det opererade ögat: Första kvällen syntes det som en gloria runt alla ljuskällor och sent på kvällen separerade också det blå-turkosa ljuset ur sig och lade sig brevid alla vita lampor. Synen var också lite disig. Det tog nästan 2 dygn för pupillen att bli normalt liten, och även efter det gjorde det lite ont när jag tittade i ljuset, men efter några dagar var alla symptom borta. Nu är synen på det opererade högra ögat klart bättre än på det vänstra, både med och utan glasögon - i alla fall på lite håll. På nära håll är behovet av läsglasögon något större på det opererade ögat än det andra (den nya linsen är ju utformad så), men det är mycket bättre än före operationen då jag knappt kunde läsa med högerögat. På det hela taget väldigt lyckat med andra ord.

18½ månad: Starroperationen avklarad

Nytt handtag till golfvagnen.....

....och nya golfskor invigdes på säsongens
troligen sista golfrunda i söndags.

Så är starroperationen på högerögat avklarad. Jag hade tid på St Eriks Ögonsjukhus kl. 12 idag, efter att på morgonen ha duschat tvättat håret och satt på mig nytvättade kläder enligt instruktion. När jag kom dit fick jag ett hänglås till ett skåp där jag kunde lämna ytterkläder och väska. Efter att ha tagit på mig en pappersrock utanpå kläderna, plastskydd på skorna och spritat händerna fick jag pupillvidgande droppar i ögat.  Jag fick välja om jag skulle få något lugnande, men kände mig inte särskilt orolig, så jag tackade nej.

När jag suttit en stund i väntrummet kom USK Andreas och hämtade mig. Jag fick sätta på mig en pappersmössa och sätta mig i operationsstolen som Andreas tippade bakåt i liggande och justerade så huvudet kom helt rakt. SSK Lena tvättade runt ögat med sprit och droppade smärtstillande droppar i ögat i omgångar medan jag blev inpackad i pappersskydd på kroppen och i ansiktet. Läkaren Annika satte på en grej som höll ögat öppet (dom vill ju inte att man blinkar mitt i operationen) och gav några smärtstillande sprutor som knappt kändes efter alla droppar, och Lena sköljde ögat med vatten med jämna mellanrum under hela processen. Jag fick titta rakt upp mot lampan hela tiden medan Annika snittade upp hornhinnan, pulvriserade linsen med ultraljus och sög ut delarna. Så satte hon in den nya linsen, justerade till den och så var det klart.

Efter att dom tagit bort alla skydden och torkat bort vattnet blev jag utkörd i väntrummet i en rullstol av Andreas. Där fick jag sitta en stund och vila innan jag fick instruktioner och fick gå hem. Instruktionerna var:

• Ta ögondroppar Isoptomaxidex enligt ett avtrappande schema i tre veckor. Dropparna innehåller kortison som ska hindra inflammation.
• Ingen bilkörning på något dygn tills synen blivit någorlunda bra.
• Ingen träning hårdare än promenader på två veckor.
• Ögat kan vara lite irriterat, rött och svullet i ett par dagar, och det kan komma blodblandade tårar, men om det blir rött och kleggigt eller smärtar ordentligt ska jag höra av mig.
• Jag får inte trycka eller gnugga på ögat dom första veckorna.
• Jag får inte sminka mig på några dagar.
• Jag får inte bada eller basta på två veckor, men duscha går bra.
• Den där proceduren mot blefarit (ögonlocksinflammation) som jag gör varje morgon (varm handduk i 5 minuter, massage av ögonlockskanten uppe och nere med en bomullstopp och smörjande ögondroppe) kan jag strunta i på högerögat i 7-10 dagar.
• Kom på återbesök 17/12 så vi får se att allt är bra.
• I övrigt, lev som vanligt.

När jag gick fick jag med mig en lapp som berättigade till en kaffe och bulle. Efter att ha plockat upp ögondropparna på apoteket och fikat i kafeterian åkte jag hem.

Väl hemma är synen aningen disig (den kan vara det några dar) och det känns som det skaver lite och en svag värk bakom ögat. Pupillen är fortfarande vidgad (det kan ta någon dag), så det påverkar så klart också synen. Men i övrigt var det ett i stort sett smärtfritt äventyr. Det som kändes mest var nog dom första smärtstillande dropparna som sved lite.

Nu ska jag klä om och åka och se Henrik Dorsin i Uppsala med bröderna och respektive. Vilken tur att det inte är några restriktioner på att skratta!!!!!

18½ månad: Bort med stygnen

Maken och jag hade en skön
helg i Prag - första utlandsresan
sen transplantationen

Igår kväll svängde jag förbi hos sjuksköterske-svägerskan och fick stygnen på magen borttagna. Dom satt rätt hårt, så hon fick jobba ett bra tag, men till slut var dom borta. Efter det fick vi en skön kopp te innan vi åkte hem.

18 månader: Blodprov taget

Det blev en sväng i kantarellskogen den här helgen också.
Dessutom har dottern hittat ett område med trattisar på
 tomten där vi avverkade lite träd i vintras. Det fanns massor!

Det var dags för blodprov - inte alls lika frekvent som tidigare. Det blir nästan som en utflykt till sjuk-världen nu när jag mentalt har flyttat till dom friskas värld.

Dagens provtagare var laboratorieanalytikern Lars, en favorit som alltid lyckas bra med stickandet och är trevlig. Han reagerade genast på att det var ett prov med som han aldrig hade tagit förut: Specifik antikroppspanel. Vi tittade tillsammans i datorn på Karolinskas provtagningsanvisningar för att försöka klura ut vad det var, men blev väl inte så himla mycket klokare (inte jag i alla fall, för jag försod inte så mycket av vad det stod). Själva provtagningan gick i alla fall bra - totalt 4 rör.

När jag nu går in på bloggen för att skriva ser jag att på senaste läkarbesöket (2/9) sade Dr Katarina att vi skulle testa om vaccinationen mot pneumokocker (Prevenar) tagit ordentligt vid nästa blodprov. Det måste naturligtvis vara det den där specifika antikroppspanelen gör. Med mitt dåliga minne borde jag kanske läsa min egen blogg lite oftare så jag har lite koll!!    J

18 månader: 2 leverfläckar borta

Äntligen får jag gå ut och plocka svamp själv! Var en sväng
i skogen vid stugan i helgen. Underbart att kunna strosa runt
i höstskogen och plocka det jag ser direkt - inte behöva
markera till någon annan att plocka - som inte är lika road.
Ryggen är inte lika glad åt att jag får rensa själv också,
men det är det värt!

Så har jag blivit av med dom två bruna prickarna på magen. Hudläkaren Birgitte skar bort dom och sydde ihop i ett nafs. Det enda som kändes lite var bedövningssprutorna. Tänk vad skönt att vi har så effektiv bedövning! Hon skickar dom på analys, men med allra största sannolikhet är det inget farligt. Däremot hade det med tiden kunnat utvecklas till något, så det är skönt att dom är borta. Stygnen ska tas bort om 10-14 dagar.

Nästa vecka ska jag ta blodprov. Det är så sällan nu, så jag hinner glömma bort det mellan varven. Tur att Outlook håller reda på det åt mig!

17½ månad: Det blev ingen vaccination

Julrosen måste ha tappat
almanackan, för den
blommar nu!

Nej, det blev ingen vaccination. Syster Carina ringde i förra veckan och berättade att det är slut på vaccin (polio, difteri och stelkramp var det visst) hos leverantören. Det beräknas finnas framme igen i november, så då får jag en ny kallelse. Dom ska försöka samordna det med läkarbesöket så jag slipper åka flera gånger.

För övrigt mår jag alldeles utmärkt. Man blir ju inte direkt friskskriven efter ett sån't här äventyr, men jag känner mig verkligen frisk. Tränar på nästan som vanligt (styrkan och orken är inte helt tillbaka än, men det kommer), sjunger i kören och planerar för framtiden. Det är som att den här perioden med sjukdom, behandlingar och medicinbiverkningar aldrig har funnits - det känns nästan overkligt som att det gällde någon annan. Och förhoppningsvis kommer det aldrig tillbaka heller!

17½ månad: Återbesök hos hudläkaren

Hösten har kommit med stormsteg,
men några små blommor kämpar på.

Idag var jag på återbesök hos hudläkaren. Vid jul för 1½ år sedan tog hon bort en växande brun fläck som visade sig vara malignt melanom. Den var visserligen i ett väldigt tidigt stadium, men med tanke på att transplantationen i sig medför ökad risk för hudcancer så tyckte hon att jag skulle komma tillbaka efter ett halvår. Vid det laget hade jag full GvHD och blev inlagd på Huddinge, och sen åt jag så mycket mediciner, och inte minst kortisonet med den utökade kroppsvolymen och alla nya valk-veck det innebar gjorde att jag drog på det. Valkarna är visserligen kvar, men vecken är inte lika djupa, så nu tyckte jag att det var dags för ett återbesök.

Hos Dr Birgitte fick jag klä av mig och bli beskådad från topp till tå. Ärret från förra ingreppet och området runt omkring såg bra ut. Det enda hon hittade var två små svarta fläckar på magen som möjligen i framtiden kan bli ett bekymmer, så vi bestämde oss för att ta bort dom om två veckor.

Så frågade jag om några skumma skorpor i hårbottnen som dykt upp på senaste tiden. Hon tyckte det såg ut som psoriasis, och det kan initieras av allt det jag gått igenom. Hon skrev ut Elocon, kutan lösning 0,1 % som jag ska applicera enligt ett schema ett tag framöver.

Nästa vecka ska jag till Huddinge för vaccination (vet inte vilken), så då skriver jag väl en blänkare igen. Nu ska jag iväg och träna (PilatesBall) så jag måste kila. Ha det bra!

17 månader: Förundersökning inför gråstarroperation

Jätteuppskattade blommor
från en kusin i Norrbotten

Så var det dags för förundersökning inför gråstarr-operation på S:t Eriks ögonsjukhus. Först blev jag undersökt av ögonsjuksköterskan Tea. Hon mätte olika dimensioner på ögat för att avgöra vilken lins dom ska sätta in. Så tog hon lite bilder på ögonen och kollade synen med och utan glasögon. Efter att ha mätt trycket (16 på höger och 14 på vänster vilket är bra) droppade hon i pupillvidgande droppar i ögonen, och sedan fick jag sitta i väntrummet ett tag och fylla i frågeformulär.

Så kom Dr Per och hämtade mig. Jag berättade om prickarna av olika slag som jag såg på högerögat för ett par veckor sedan (dom är i stort sett borta nu). Han sade att det var glaskroppsgrumlingar och inget farligt, men han tittade extra noga i ögonen för att se att det inte var något konstigt. Efter sin undersökning kunde han konstatera att i tillägg till starren på högerögat har jag begynnande gråstarr även på vänsterögat, men inte så mycket att man behöver göra något åt det än.

När vi var klara fick jag en tid för operation 29/10, men samtidigt satte dom upp mig på listan för återbudstider, så det kan bli tidigare. Operationen tar bara en kvart, och man får gå hem ganska kort efter, men inte köra bil hem. Som standard korrigerar dom samtidigt synfel på långt håll, så man kan behöva nya glasögon (eller åtminstone läsglasögon) efteråt.

17 månader: Allt är bara bra

Mina lila paprikor är mogna nu!

Ingenting har hänt, men jag får oroliga frågor när jag inte skriver nå't här, så det får bli en liten "status quo"-blänkare.

Jag mår fortfarande alldeles utmärkt. Går och tränar på SATS två gånger i veckan; antingen på pass eller kör mitt personliga träningsprogram som jag fick på rehab:en. Benen är fortfarande rätt svaga och kortison-magen sitter kvar, men det ska jag förhoppningsvis få bukt med vad det lider. Förkylningen är borta och magen funkar rätt bra. Näsan kliar fortfarande lite från bältrosen, men det är inte särskilt störande. Jag äter inga mediciner eller tillskott längre. En alldeles vanlig vardag alltså, som jag har längtat efter!

Just nu försöker jag få kontakt med S:t Eriks ögonsjukhus för att kolla vad som hänt med min kallelse till grå starr-operation. För 3 månader sedan fick jag ett brev där det stod att jag skulle kallas till läkarbesök om 2 månader, så det borde ha varit dags nu!

Senare: Dom ringde just tillbaka från S:T Erik, och jag fick en återbudstid på onsdag.

16½ månad: Läkarbesök

Idag var det dags för läkarbesök igen. Jag berättade för Dr Katarina om hur bra det var med Rehab, och hon sade att dom skickar många fler nu än för bara 3 år sedan, för dom har märkt att det har så bra effekt.

Entré R2 till Huddinge Sjukhus

Så kollade jag om det är OK att ta Artrox igen, och det är det. När man har låga trombocyter kan det vara ett problem, men det var ju länge sedan nu. Det är inte så illa i lederna så jag måste börja genast, men det kan ju vara bra att veta om det blir värre.

På tal om värdena så ser dom som jag tog igår bra ut. Levervärdena är en aning förhöjda, men det är ingenting man gör något åt när det rör sig om så lite. Det kan bli så bara. HBt ligger på 131, och jag tycker fortfarande att det är så fascinerande att ha normalt HB-värde.

Bentäthetsmätningen har ju fallit lite mellan stolarna. Tidigare hade dom en gynekolog på Huddinge som alla transplanterade gick till, och då tog hon tag i det. Men sedan hon pensionerades har dom inte riktigt fått ordning på rutinerna. Katarina ska prata med Professor Per, och så tar vi det vid nästa läkarbesök.

Vi bestämde att jag slutar med Calcichew (d-vitamin och kalcium-tillskott) för jag borde ha bildat tillräckligt med eget d-vitamin under sommaren. Senare i höst kollar dom d-vitaminet i blodet och ser om det är OK.

I nästa blodprov ska jag också kolla om vaccinationen mot pneumokocker (Prevenar) tagit ordentligt. Efter jul kollar vi anslagen på dom övriga vaccinationerna.

Dr Katarina sade att andra året handlar mycket om att hitta livskvalitet och balans i livet, så det ska jag fokusera på nu. Blodprov ska jag ta var 6:e vecka och nästa benmärgsprov med efterföljande läkarbesök blir i november. Sen blir det benmärgsprov igen vid påsk, och efter det borde det räcka med en gång om året.

På vägen hem trampade jag snett och ramlade på pendeltågsperrongen. Jag slog i knät så det gick hål på byxorna (typiskt!) och min latte vältes ut. Det här låter lite som gamla vanliga jag - jag är inte så försiktig längre utan snubblar som förr. Nu har jag värk i knät och ont i handen, men ska ändå gå på Zumba ikväll som jag planerat.

För övrigt är förkylningen klart på bättringsvägen. Jag hostar lite fortfarande, men mår bra. Magen är lös någon dag emellanåt, men det går fort över. Jag slutade med laktosfria produkter för ett par månader sen, och det har gått bra. Och så har jag med dotterns hjälp färgat håret blont. Det blev lite väl ljust (helt mitt eget fel, för jag köpte själv färgen och bestämde hur länge det skulle sitta i), men jag är ändå nöjd, för även om det ser lite onaturligt ut så ser jag inte ut som en sjuk gammal tant längre när jag tittar mig i spegeln. Jag vänjer mig nog snart.

Om det inte händer något oväntat så kommer det nog att dröja ett tag innan jag skriver här. Ha det så bra tills dess!

16½ månad: Jobbstart på deltid

Idag var det dags för blodprov igen. Egentligen var det förra veckan, men då var jag ju bortrest. Jag har läkarbesök imorgon, så resultaten kommer att vara framme tills dess i alla fall.

Idag var det också dags att börja jobba på 25%. Det känns väldigt bra efter uppladdningen på Mösseberg. Eftersom jag är egenkonsult har jag inget stort företag bakom ryggen som kan anpassa

en arbetsuppgift till 25%. Mitt jobb just nu består i att försöka hitta ett deltidsuppdrag inom projektledning, kvalitetsarbete eller annan administration. Hör av er om ni vet någon som har något behov av deltidshjälp!

Svängde förbi hos föräldrarna och fikade. Dom hade tillsammans med bröderna och svägerskan köpt en fantastisk bukett med rosor till mig för att gratulera till jobbstarten. Vilken glad överraskning! Tusen tack!

16½ månad: Hemfärd

08.15 var det dags för gruppsamtyal med psykologen Eva-Marie och 2 av deltagarna förutom mig. Det var givande, för man pratar lite mer personligt i en sån här liten grupp och med en moderator som ställer lämpliga frågor.

Efter frukosten tog jag en nygräddad våffla med grädde och sylt till kaffet eftersom det var sista dagen. (Igår tog jag en eftersom det var näst sista dagen!) Mums! Sen var det dags för träningsgrupp. Efter halva passet och blöt av svett tog jag på mig min badrock och kilade upp till 4 vårningen och Dr Mats för utskrivningssamtal. Sen stack jag tillbaka till träningshallen och gjorde färdigt mitt program. Äntligen har jag börjat känna lite träningsvärk. Jag undrar om det är så att man måste bygga upp lite muskler först för att ha något att ha något att få träningsvärk i......

Efter avslutat pass satte vi alla på oss våra badrockar och sjön våra tacksånger för sjukgymnasterna. Mycket uppskattat!

Efter duschen packade jag det mesta och sedan var det lunch och fika ute i solskenet. Jag packade färdigt och tog med mig väskan till ett bagagerum i receptionen och checkade ut. Man får betala lika mycket som det kostar att ligga på sjukhus; 80:-/dygn för Stockholms läns landsting. Vilken förmån! Tack alla skattebetalare!

Utsikt från fjärde våningen

13.00 samlades vi uppe på 4:e våningen i våra badrockar och sjöng för all administrativ personal och sjuksköterskorna där. Det var publikrekord!  ;-)

13.30 var det sista programpunkten; Avslutande samtal/utvärdering med SSK Elise. Hon ville veta vad dom kan förbättra på olika områden, och trots att alla var jättenöjda med vistelsen så hade vi några förslag som dom kan fundera på. Så gick vi runt gruppen och alla fick säga vad dom uppnått och vad dom tar med sig från Mösseberg. För min del var min målsättning att komma igång med träningen, öka styrkan i benen och känna mig säkrare på vad jag klarar av, och det har jag definitivt uppnått. Sen har jag märkt under senaste veckan att jag mår bättre mentalt nu, även om jag inte var medveten om att det fanns mer att göra på det området. Jag känner mig mer frimodig, och är mycket bättre rustad för en "frisk vardag" med jobb och träning nu känner jag. Jag kan verkligen rekommendera rehabilitering till alla som varit sjukskrivna länge av en eller annan anledning.

Så var det dags för stora kramkalaset, och sedan började dom beställda taxibilarna dyka upp. På tåget satt jag och läste hela vägen, och efter den avslutande pendeltågsresan kom dottern och hämtade mig. Det har varit två jättehärliga veckor, men det är också skönt att vara hemma igen! Nu väntar en helg av tvätt och golf, och sen återkommer jag i nästa vecka med blodprov och läkarbesök.

Trevlig helg!

16½ månad: Sista kvällen med gänget

Morgonen började med Ai Chi i bassängen med Märit. När passet var slut ställde vi upp och sjöng  våra tacksånger för henne. Märit blev jätteglad, och sade att hon märker ju att gästerna mår bra av det dom gör, men det är första gången som någon uttryckt det så tydligt. Kul!

Det sitter fågelholkar uppsatta överallt
i skogen på berget.

Solen sken, så efter frukost gick jag en sväng på berget. Flera gånger har jag tänkt gå bland husen eller i parken nedanför kurorten, men den där fantastiska grönskan på berget är beroendeframkallande, så jag hamnar alltid där till slut.

Så var det dags för Latin Moves med Sofie. Efter passet körde vi vår köruppvisning igen, och det blev mycket uppskattat. Efter dusch, lunch och långfika i solen slumrade jag på rummet tills det var dags för rygg-gympa med Maja. Jag trodde inte att man skulle bli så svettig av passet, men där bedrog jag mig! Vi avslutade i alla fall med vår succé-föreställning, och det är fantastiskt att alla lyckats hörsamma tystnadsplikten som vi lagt på dom, för alla blir lika förvånade.

Efter dusch och lite mera vila samlades vi i kapellet för sånguppvärmning, och sen gick vi upp och bad all kökspersonal komma fram. För dom sjöng vi "Tack för all mat vi fått", och det blev väldigt lyckat. På middagen sen fick vi bättre service än någonsin!

Vi samlades i spa-rummet som vi hade igår och satt och snackade på kvällen. Det är ju sista kvällen med gänget så vi får suga ut det sista. Några nyttjade bubbelpoolen. Nu är det snart läggdags för sista natten på Mösseberg.
God Natt!

16½ månad: Mys-spa kväll

08.00 stod vi i träningshallen för ett pass Do-in massage. Skönt! Sen en relativt snabb frukost innan det var dags för kost-föreläsning med dietisten Patricia. En väldigt informativ föreläsnig med en massa bra information om alla möjliga aspekter på kost. När den var klar sjöng vi vår ena tacksång för Patricia. Hon blev väldigt glatt överraskad, och alla fick en extra energikick.

Det var precis lagom tid att byta om för att sedan gå till träningsgruppen i gymmet och köra det individuella programmet. Efter duschen var det lunchdags, och sedan samlades vi i lobbyn för pilgrimsvandring med Ann. Hon berättade lite om pilgrimsvandringar, och läste en kort text kring ett nyckelord. Sen gick vi i rätt maklig takt under tystnad och funderade på nyckelordet eller något helt valfritt. Vid några tillfällen stannade vi och Ann läste en text kring ett nytt nyckelord. Vi hann med Bekymmerslöshet, Tystnad, Frihet och Enkelhet. Det var rätt skönt i solskenet, så när vi var klara gick jag ett varv upp på berget i den härliga grönskan. Det blev en tredje tur upp i tornet, och nu såg man Hornborgasjön fint, men bilderna gjorde inte utsikten rättvisa.

En snok på stigen när jag gick hem.

Tillbaka på rummet vilade jag ett tag och lyssnade på Sommar i P1. Jag gick också och köpte ett häfte kopior av med alla övningar som vi har gjort för 50:-. Det kan vara bra att ha om man vill göra något hemma sen. Vid fem var det dags för körövning i kapellet. Det låter riktigt bra nu!

Efter middagen stod det "Mys-spa kväll" på programmet. Man skulle komma i badrocken med lätt klädsel under. Monica och O (ja hon heter faktiskt så, ser asiatisk ut) väntade på oss och vi fick slå oss ner i sköna vilstolar. Så fick vi göra en liten ansiktsbehandling på oss själva med peeling, inpackning och mjukgörande kräm. Sen serverade dom ostar och frukt. Som tack sjöng vi våra tacksånger (den ena i kanon) iklädda våra badrockar. Det blev mycket uppskattat, och Monica, som är pensionerad och hoppar in ibland, blev inspirerad och berättade lite historier från förr i tiden. Hon har jobbat på Mösseberg i 25-30 år och har en massa minnen från "den gamla goda tiden" med celebra gäster men också möss som sprang i salongen och påfåglar från djurparken på berget som gick lösa och vandrade in genom dörrarna till kurorten. Men aldrig hade hon haft en grupp som tränat in tacksånger, så det blev succé.

När Monica och O gått beställde vi upp en massa glas vin från restaurangen (dom hade plastvinglas som passar i spat) och satt och snackade och njöt av ostarna och frukten. Jag får ju fortfarande inte äta dessertostar, men det fanns en hårdost också. Vi var några som tog en stund i bubbelpoolen innan vi drog oss tillbaka på våra rum med våra mjuka ansikten.

16½ månad: Premiär för Mösseberg Rehab's Damkör!

Utsikt från tornet med kurortens glänsande tak i förgrunden.

Jag hoppade över Ai Chi i morse för att magen skulle få vila lite. Solen sken, så efter frukost var vi några som gick en promenad upp till utsiktstornet. Dom 192+14 trappstegen gick bra även den här gången, men jag fick  ingen bra bild på Hornborgasjön, för precis däröver låg ett dimmoln. Kanske nästa gång....

Vid 11 var vi tillbaka för att gå på gummibandsträning med Anne. Det visade sig att det var hennes sista dag före några dagars ledighet, så det var sista chansen för oss att sjunga våra tacksånger. Det ville vi gärna göra, för Anne har hjälpt oss i många olika sammanhang. Vi bestämde oss för att göra det precis innan hon går hem vid 5.

Trappan i utsiktstornet

Lunchen med panerad fisk var god, och sedan var det dags för Medicinsk Yoga med Agneta. Det blev väldigt tydligt hur stel jag är, så det får nog bli mera yoga när jag kommer hem!

Jag tog det lugnt på eftermiddagen fram till fyra då vi samlades i S:t Eriks Kapell för körrepetition. Vid halv fem när Annes personalmöte var över ringde någon och bad henne komma ner till kapellet. Hon såg väldigt förvånad ut når hon såg oss alla stå där, och blev väldigt glad och rörd när vi sjöng våra tack-sånger. En mycket lyckad premiär! Under tysthetslöfte gick hon sedan hem och vi tränade vidare.

Efter middagen satt vi som vanligt länge och pratade i salongen tills det var dags för avslappning i träningshallen. Det är så klart inte avslappningen som gör att jag får diarré, så jag vågade mig på det igen. Jag somnade nästan på mattan, så det passade bra att dra sig tillbaka på rummet sedan.

16½ månad: Full fart

Idag har det varit fullt program. Det är tur att jag har mitt schema att titta på så jag kommer ihåg allt! Kl. 08.00 startade vi morgonen i träningshallen med "Sköna rörelser". Ett utmärkt sätt att väcka upp kroppen. Se'n satt vi länge vid frukosten och pratade.

Matsalen

Halv elva gick jag till träningshallen igen för träningsgrupp. Det är riktigt skönt att köra igenom kroppen med träningsprogrammet, och jag blir alldeler genomsvettig. Efter duschen var det lunch, och sen hade jag möte med SSK Elise. Hon ville kolla att träningen fungerade bra, att jag inte fått ont någonstans och att jag kommit bra in i gruppen. Jag hade inget att klaga på, utan tycker att det fungerat över förväntan.

Sen tog jag på mig baddräkten och slappade en stund i bubbelpoolen. Lite uppvärmning inör vattengympan som började 14.00. Ett jättebra pass med Britt-Marie. Synd att det inte finns fler vattengympa-pass!

På med kläderna och iväg till Sömn-föreläsningen. Den krockade tyvärr med min samtalsgrupp. Vi har försökt få ändrat schemat, men det gick inte så här fick jag välja. Valet föll som sagt på Sömn-föreläsningen med Maja, och det är jag glad för. Hon pratade om hur normal sömn ser ut, vad som kan störa sömnen och lite råd kring sömnhygien. Att sömnens djup går upp och ner vet jag sedan tidigare, men nu fick jag lära mig att i dom ytliga perioderna är det normalt att vakna till, men man somnar ofta om snabbt och har glömt det morgonen efter. Mitt sömnproblem är ju att jag vaknar så ofta på nätterna, men nu kan jag lugna mig med att det är helt normalt, bara att dom flesta andra glömmer bort att dom har vaknat. Jag får bara träna mig på att somna om så fort som möjligt!

Bordet i salongen där vi oftast sitter. Med en massa
extrastolar får vi plats riktigt många runt det.

Efter en god middag samlades vi alla från rehabgruppen i S:t Eriks kapell. Vi har kommit på att vi ska sjunga lite tacksånger för personalen här efter vår härliga vistelse, och sångpedagogen i gruppen har lovat att hålla i det hela. Först fick vi göra ordentlig köruppvärmning, och sedan tränade vi på tre små sånger; "Tack för all mat vi fått" som vi ska sjunga för kökspersonalen och två små stumpar med egen text som vi ska sjunga för ledarna i slutet av veckan. Vi skrattade väldigt mycket, och sången lät mycket bra efter den gedigna uppvärmningen.

kl. 20.00 var det dags för dagens sista aktivitet; Avslappning i träningshallen med Helena. Det är skönare och skönare för varje gång vi gör avslappningen. Men även den här gången var jag lös i magen efteråt. Jag vet inte om det är något som startas upp av övningarna, eller om det är en slump att magen krånglar just efter avslappningen. Jag får i alla fall hoppas att det är över till imorgon även den här gången!

16½ månad: En rätt regnig dag (igen)

Inatt har jag sovit 6 timmar i sträck! Det har bara hänt någon enstaka gång dom senaste åren. Halv nio gick jag upp och ner till frukosten, och halv tio stod jag omklägg i träningshallen tär USK Tabita ledde oss igenom ett pass med "Sköna rörelser". Ett utmärkt sätt att komma igång på morgonen. Sen stannade jag (och flera andra) kvar och körde vårt träningsprogram. Det märks att dom gamla musklerna börjar vakna till liv igen. Jag har kunnat höja belastningen på flera övningar, och känner att jag orkar mera. Det känns väldigt bra! Balansen och smidigheten lämnar fortfarande en del övrigt att önska, men det ska nog bli bättre med tiden. Jag känner mig också betydligt mindre trött än tidigare i veckan, så den här rehabiliteringen gör underverk!

Efter dusch och vila på rummet var det dags för lunch. Vi satt rätt länge och snackade i salongen med en kopp kaffe och rabarberpaj medan vi väntade på att regnet skulle ge med sig så vi kunde ta en promenad. Fram på eftermiddagen såg det lite bättre ut, så jag lånade ett paraply i lobbyn och gav mig av uppför berget. Det dröjde inte länge förrän regnet började igen, men det var skönt ändå. Den här gången gick jag upp till det 35 m höga utkikstornet som byggdes 1902 av Mössebergs Vattenkuranstalts Aktiebolag för att kurortens gäster skulle ha ett utflyktsmål på lagom avstånd. Jag gick upp för dom 192 stentrappstegen och dom sista 14 stegen i metall. Det är annat det än för några månader sen då jag inte kunde gå uppför en enkel trappa utan att dra

Pilen pekar på min balkong.

mig upp med armarna. Utsikten var väldigt fin över samhället och ända bort till Hornborgasjön, men regnvädret gjorde att bilderna inte blev så bra. Jag hoppas få tillfälle att ta nya bilder i bättre väder under veckan.

När tornet började fyllas av barnfamiljer tog jag mig ut och tillbaka igen. En dryg timmes promenad blev det. Efter lite vila på rummet tog jag på mig baddräkten och gick ner och simmade 20 längder i den varma bassängen. Satt en stund i bubbelpoolen och njöt efteråt.

Till middag fick vi saltimbocca på lokalt kött (de flesta råvaror här är lokalproducerade) och pannacotta till efterrätt. Efter en lång fika i salongen drog vi oss ner till S:t Eriks Kapell i källaren för ljusmeditation. Vi fick tända var sitt ljus och sedan sitta i tystnad medan ledaren läste en meditativ text om ljuset. Väldigt skönt och avkopplande!

Det var allt för idag. Nu ska jag ta det lugnt på rummet resten av kvällen för imorgon är det ett digert program igen.

God natt!

16½ månad: Marknad i Falköping

Lördagsmarkand med lokala produkter.

I natt sov jag riktigt bra igen; 4 timmar i sträck och sedan några kortare perioder. Vaknade 10 i 9, så det blev snabbpåklädning och snabbfrukost, för vi hade stämt träff i receptionen 9.30 för promenad ner till samhället och lördagsmarknaden. Vi blev 6 stycken (några andra gick senare) som strosade ner dom ca 3 kilometrarna till torget.

Jag blir stimulerad av att få mina fördomar utmanade, och det fick jag idag. Jag hade nog undermedvetet tänkt mig att Falköpings centrum var dött och tråkigt, men blev glatt överraskad.

En annan sorts marknad alldeles bredvid.

Marknaden var jättetrevlig med massor av närodlade grönsaker, frukt, sylt honung och produkter. Tyvärr kunde jag ju inte köpa med mig av dom fina grönsakerna, men jag lyckades shoppa loss ordentligt ändå. Det blev halsband, armband och en superskön tunn mössa för väldigt överkomliga priser. Så gick vi runt i affärerna i närheten. En jättetrevlig garnaffär där jag fick med mig ull/bambu-garn till ett par sockor. Flera trevliga klädbutiker besökte vi, bl.a. en med amerikanska rockabilly-kläder och saker - vilka underbara klänningar! Så var det en halvtimmes promenad tillbaka igen.

Till lunch fick vi en god skaldjurssoppa, rödvinsbräserad flankstek och morotskaka. Mums!
Efter en utdragen kaffe med morotskaka i salongen satte vi på oss ytterkläderna och träffade USK Tabita i lobbyn för gemensam Reflektionsvandring. Det låter lite flummigt, men var väldigt bra uppstyrt. Syftet var att fundera lite över våra val i stort och smått. Tabita pratade lite om alla val vi måste göra hela tiden och hur olika organisationer pockar på att vi ska välja just dom. Så fick vi i uppgift att under tyst vandring fundera över vilka tre personer och tre saker vi skulle ta med oss till en öde ö. Lite uppvärmning antagligen. Vid nästa paus fick vi i uppgift att fundera över vem som får oss att göra dom stora viktiga valen i livet, där man inte har en försäljare som ringer eller myndighet som skickar brev. Vid tredje pausen fick vi i uppgift att fundera på vilka delar vi vill prioritera i livet som det har blivit, och

 I området runt kurorten ligger ett antal
underbara trähus i Villa Villekulla-stil.

hur vi ska skapa utrymme för dom prioriterade områdena. En bra start, och saker man kan fortsätta reflektera över. Som avslutning fick vi varsitt vykort som vi fick skriva med vad vi fått med oss av vandringen - uppgifter, utmaningar eller uppmuntran - och sedan klistra in i ett kuvert som vi adresserade till oss själva och lämna tillbaka till Tabita. Om ett par veckor skickar hon dom till oss så får vi en påminnelse om vår reflektion.

Kl. 15.00 var det gemensam fika i Tornrummet. Tabita hade dukat upp med kaffe, te och god kaka, och vi fick en trevlig stund med prat och glada skratt. Vid halv fem drog jag mig tillbaka på rummet och vilade till golfen. Jag är lite hes, men annars håller sig förkylningen lugn. Forutom all annan shopping idag har jag investerat i en till påse halstabletter i receptionen, så jag ska nog klara mig.

Efter middagen, räkfrossa och glass, kom en av kvinnorna och föreslog att vi skulle komma ner i källaren där det förutom ett kapell finns olika rum med soffor och stolar. Hennes man och ett annat par var på besök över helgen, och karlarna hade med sig gitarr och klarinett, och dom tänkte spela lite. Vi var ca 15 st från gruppen som roade oss med sång och musik tillsammans med spelemännen i två timmar. Väldigt trevligt och uppskattat!

Nu nöjer jag mig med samvaro för idag. Lite sövande golf på rummet och sen sömn får det bli.
God natt!

16½ månad: Prickar framför ögonen

Kl 08.00 samlades vi i träningshallen för "Do In" egenmassage med administratören Britt-Marie. Hon var tidigare massös när alla landsting beställde 1-2 massager i veckan för varje patient som en del i rehabiliteringen. Numera är det bara för patienter från Hallands Läns landsting som massage ingår, så Britt-Marie hade fått nya arbetsuppgifter. Men Do In-passet fick hon i alla fall ha, och det gick ut på att stimulera blodcirkulationen och mjuka upp och stimulera kroppen. Vi masserade oss själva från topp till tå på olika sätt, och hjälpte varandra med ryggarna. Det ver riktigt skönt, och kroppen kom verkligen igång och blev varm.

En liten tusensköna från promenaden

Snuvan har lugnat ner sig men halsen ömmar igen. Jag blir dock inte lika störd av förkylningen just nu utan känner att jag kan göra allt på programmet. Efter frukost gick jag en promenad upp på berget med gå-stavar och Sommar i P1 i hörlurarna. Det var riktigt skönt! Sen var det dags för träningsgruppen igen. Jag känner redan att jag orkar lite mera, och känner mig lite säkrare även om vissa muskler fortfarande är svaga och balansen lämnar en del övrigt att önska. Det är bara att träna på!

Till lunch fick vi fransk löksoppa och en jättegod lax med krämig citronsås. Efter att ha suttit och snackat över kaffet i salongen var det dags att sätta på träningskläderna igen. Tur att jag tog med flera ombyten så jag inte behöver sätta på dom svettiga kläderna från i förmiddags. Nu var det sjukgymnast Kerstin som höll i ett pass med stretching. Hon berättade att man numera inte anser att

Stinknävan är ett oönskat ogräs,
men tittar man nära har den
väldigt söta små blommor.

en normalmotionär behöver stretcha för att förebygga skador, minska träningsvärk eller sträcka ut musklerna, men att det stimulerar produktionen av endorfiner och oxytocin, så det finns goda skäl att göra det ändå. Det kan ju vara skönt att veta så man inte behöver vara orolig om man missar eller glömmer stretchingen nån gång....åtminstone tills det kommer nya sanningar.

Sedan någon vecka har jag sett små svarta prickar som simmar omkring framför ögonen, väldigt skarpa och ser ut att befinna sig ca ½-1 m bort. Det ser ut som små svarta insekter, och jag försöker hela tiden vifta bort dom reflexmässigt. När jag blundar med ena ögat visar det sig att dom bara finns på det högra grå-starr-ögat så det har säkert med starren att göra. Men dom är väldigt tydliga även när jag tittar med båda ögonen. Idag har insekterna kompletterats med små små prickar på alla ytor, ungefär som ett glest sandpapper. Även detta kommer från högerögat, så när jag blundar med vänstern täcks verkligheten av vit dimma, suddiga sjok som inte är i fokus, skarpa små insekter och små sandpappers-prickar mella alltihopa. Att läsa en text med bara högerögat är det inte tal om. Hoppas jag får kallelsen till operation snart så jag kan se ordentligt igen!

När jag ändå är igång kan jag dra status rörande Bältrosen. För drygt en vecka sedan lossnade ett sjok skinn uppe i gommen på vänster sida. Jag vet inte om jag har skrivit om det tidigare. Nu har det i alla fall nästan läkt igen och är inte längre så ömt. Näsan kliar fortfarande, men inte så kraftigt så den stör sömnen som tidigare. Min tidigare teori om att klådan berodde på läkning tror jag inte på längre. Det är nog bara att nerverna blivit irriterade, men förhoppningsvis går det över helt med tiden.

På eftermiddagen tog jag det lugnt på rummet - tittade på lite golf och ett avsnitt Idol. Sköterskorna kom och delade ut programmet för nästa vecka - både det individuella och det gemensamma. Det ser inte ut att bli långtråkigt då heller! När vi ätit middag var det dags för avslappning i träningshallen med USK Anne. Den här gången var det betydligt mer avslappnande, för jag hade inte ont i magen. Sen var vi några som tog en kopp te i TV rummet och pratade lite innan vi drog oss tillbaka för kvällen.

16½ månad: Latin moves!

8.00 stod Ai Chi i poolen på schemat, men jag beslutade mig för att hopppa över det idag. Vi har ju gjort det tidigare, och det kommer att bli nya tillfällen nästa vecka, så jag bestämde mig för att låta förkylningen styra och ta en lugn frukost istället. Kl. 9.00 var det sedan en intressant föreläsning om smärta av sjukgymnast Kerstin.

Efter en kort paus samlades vi omklädda i träningshallen för ett pass med "Latin Moves" med Sofie. Det har jag verkligen sett fram emot, för jag gillar danspass, men är väldigt osäker på hur mycket jag klarar av. Det var riktigt svettigt trots att det är mycket lugnare och kortare än dom pass jag brukade gå på, men jag klarade av det i alla fall. Nu vet jag att jag orkar i alla fall ett tag, och ganska snart har jag väl tränat upp kondisen någorlunda. I september ska jag börja träna på SATS igen, och då hoppas jag att det finns några roliga danspass på programmet!

Salongen där det serveras kaffe, te och frukt hela dagen.

Efter dusch, lunch och fika i salongen var det dags för gummibandsträning i träningshallen med SSK Anne. Håret hade inte ens hunnit torka sen senaste duschen, men jag tog det väldigt lugnt för att inte bli svettig och behöva duscha igen.

Kl. 15.00 var det Lymfskola med sjukgymnasten och lymfterapeuten Maja. Jag tror inte att jag har någon risk för lymfödem efter min sjukdom och behandling, men jag har dålig koll på lymfsystemet, så det var väldigt intressant och lärorikt att höra ändå.

Idag är det ingen kvällsaktivitet, så efter pulled pork och chokladpudding till middag har jag dragit mig tillbaka på rummet för att roa mig med friidrott på TV och golf på datorn (ja, man kan titta på båda samtidigt!).

16 månader: Snuvig

Mitt i natten kom ett väldigt åskväder som hållit en del vakna, men jag somnade om rätt bra. Jag snoozade lite i morse, och vaknade först 5 minuter innan "Sköna rörelser" skulle börja. Dom stänger dörren när tiden är inne för att det inte ska drälla in folk och störa fokuset, så det blev en rask påklädning och spurt till träningshallen för min del. Sen fick jag varva ner till ett pass med mjuka rörelser som stimulerar lymfsystemet, blodcirkulationen och ökar smidigheten.

Efter frukost var det dags för föreläsning i Krishantering. Det var väldigt intressant och givande. Psykologen Lovisa höll i det, och hon berättade om krisens olika faser, krisbearbetning och hälsa i samband med kriser. Lyckligtvis hade jag slängt ner en flaska näsdroppar i packningen, för nu har det halsonda kompletterats med snuva.

Efter en liten paus var det dags för träningsgrupp i gymmet och träningshallen. Jag har inte direkt träningsvärk sen igår (varför förstår jag inte, för det borde jag ha!) men kroppen känns lite allmänt mörbultad. Det gick i alla fall bra att köra programmet idag igen - det tar ungefär en timme med uppvärming och nedvarvning inräknat.

Efter lunch var det dags för en föreläsning i Mindfulness (Medveten närvaro) med lite övningar inlagda. Också här var det prykologen Lovisa som föreläste, och också detta var intressant och givande.

Mitt rum är i vinkel, men detta är vad som får plats på ett kort.

Sen hade jag inga inbokningar före middagen, så jag funderade på att promenera ner till stationen och köpa halstabletter. Vädret var dock lite tveksamt (regnet kunde komma när som helst), jag kände mig hängig av förkylningen och det visade sig att dom sålde halstabletter i receptionen, så jag tog en kopp te och lade mig på sängen och lyssnade på Sommar i P1 istället.

Efter middag och snack till fikat var det dags för kvällens sista aktivitet; Färg och Form. USK Helena gav oss två övningar att göra. Först fick vi ta en sak ur en påse utan att titta på den. Vi hade den i knät och kände på den, och skulle måla vad vi kände. Jag fick en liten tygdocka med plasthuvud. i den andra övningen skulle vi blunda, dra fingret över vår profil och samtidigt rita profilen med en penna på pappret för att sedan färglägga. Det var väldigt kravlöst, och blev väldigt många skratt under övningarna.

Resten av kvällen tittade jag på "Unge kommisarie Morse" på SVT Play.

16 månader: Ont i halsen

Den lösa, aktiva magen lugnade ner sig under natten, så på morgonen var den någorlunda normal igen. Kl. 08.00 plaskade jag omkring i den sköna bassängen med ca 15 andra för att få uppleva Ai Chi. Det visade sig vara ett pass fokuserat på lugna rörelser i vatten och andning. Metoden kommer ursprungligen från Japan, och var precis lagom nivå för mig när det gäller träning på morgonen (och temperatur (34 grader) när det gäller morgondopp!).

Efter passet var det dags för frukost, och idag lyxade jag till det med en nygräddad våffla med grädde och sylt till kaffet efter bacon, äggröra, juice, grönsaker, frukt, macka, te och smoothie. Det är definitivt inget bantningsläger, den saken är klar!

10.30 hade jag ett möte med min sjukgymnast Caroline, och då gick vi igenom det träningsprogram hon tagit fram till mig baserat på mina behov och önskemål. Jag fick testa alla övningarna i apparaterna i gymmet och träningshallen, och hon instruerade och föreslog vilka belastningar jag skulle börja med.

Därifrån gick jag direkt till salen Berget där SSK Elise föreläste om livsstil. Det handlade om hälsoaspekter som alkohol, rökning, fysisk aktivitet och hur man gör för att ändra sin livsstil.

Efter lunch (en gudomlig champinonsoppa, salladsbuffé och fisk med ägg och skirat smör) var det dags för stavgång ledd av USK Tabita. Hon hjälpte oss att ställa in rätt längd på stavarna, instruera lite och sedan bar det av. Det hade regnat hela förmiddagen, och vräkte ner senare på eftermiddagen, men vi hade lyckligtvis uppehåll under våran tur upp på berget.

Trots att jag har sovit förhållandevis bra i natt har jag varit väldigt trött idag, och det är jag inte ensam om. Alla nya intryck och aktiviteter spelar förstås in, och möjligtvis har jag en förkylning på gång, för min hals har börjat göra mer och mer ont. Förhoppningsvis går det snabbt över så jag inte missar någon aktivitet framöver! Det blev en stunds vila innan det var dags att klä om till träningskläder för träningsgrupp. Då jobbar alla med sina individuella träningsprogram i gymmet och träningshallen under närvaro av två sjukgymnaster som man kan fråga och som kan hjälpa till med korrigeringar. Vi kommer att ha träningsgrupp tre gånger i veckan, och sen kan man ju köra sitt program själv om man vill.

Efter dusch och vila på rummet (jag såg bl.a. gårdagens avsnitt av Idol på Play) var det dags för middag, och vid 20.00 stod det Gemensam fika på programmet. Vi samlades i tornrummet och där hade SSK Anne dukat upp med goda frukter, kaffe, te och kaka. Det var väldigt trevligt och blev förstås en massa prat om allt mellan himmel och jord. Anne delade ut våra individuella program för resten av veckan som kompletterar det gemensamma vi redan fått.

Nu ska jag försöka få ännu en natts god sömn innan det är dags för "Sköna rörelser" i träningshallen kl 8.00 imorgon.

16 månader: Inskrivningsdag

Efter en god frukostbuffé hade jag inskrivningsmöte hos SSK Elise. Vi pratade lite om min sjukdomshistoria, hur jag mår nu, sömn, och vad jag har för behov och förväntningar på vistelsen här.

Utsikt från min balkong.

Därifrån gick jag direkt till ankomstinformationen med SSK Märit, där också diakonen Helena var och hälsade och berättade vad hon kan bistå med. Vi fick schemat för dom gemensamma aktiviteterna denna vecka och lite allmän information.

Vi var några som gick en liten promenad upp på berget (Mösseberg) före lunchen. Det var fin miljö med massor av olika slingor man kunde gå. På toppen finns ett utkikstorn och en "djurpark" med höns, getter, kor, påfåglar mm. Fastän promenaden inte tog mer än en halvtimme lyckades jag dra på mig skavsår på båda fötterna. Väl tillbaka fick jag plåster av personalen så jag kan vara bättre förberedd till stavgången imorgon.

Efter lunchen hade jag träff med sjukgymnasten Caroline, som kollade min fysiska status, styrka, rörlighet och förväntningar. Min målsättning med dom här två veckorna är att träna upp benen som är jättesvaga, känna på vilken typ av träning jag klarar av och få idéer om hur jag ska fortsätta träna när jag kommer hem. Jag har fryst mitt medlemskap i SATS till den sista augusti, så sen ska jag komma igång på allvar igen har jag tänkt.

Vid 14.00 var det vattengympa i den 34-gradiga bassängen. Det var superskönt och roligt. När Queen ljöd ur högtalarna sjöng alla med i "We are the champions my friend. And we'll keep on fighting till the end...."! Det är så himla kul att få använda kroppen igen, så jag ser verkligen fram emot att komma igång med träningen nu! Efter passet var vi några som satt en stund i bubbelpoolen och njöt.

Jag hann med en frukt och lite snack i salongen innan det var tid för instruktion i gymet. Sjukgymnasten Agneta visade oss hur man ställer in och använder alla apparaterna så vi inte ska behöva lägga tid på det när vi har genomgång av vårt personliga träningsprogram sen.

Före middagen hade jag möte med Dr Mats som förutom dom vanliga frågorna om hälsotillstånd lyssnade på hjärta och lungor, och tog blodtrycket (120/80) och kollade vad jag kunde tänkas behöva hjälp från honom med. Han tittade på mina bältros-områden, men kunde inte detektera några kvarvarande blåsor. Läkare, SSK och sjukgymnast diskuterar sedan igenom varje rehabiliteringskund och utformar ett individuellt program som passar varje persons nivå och behov. Det programmet får jag imorgon eftermiddag.

Middagen bestod av salladsbuffé, bakad potatis med kyckling och fruktsallad till efterrätt. Efter en stund i rummet var det dags för dagens sista aktivitet - avslappning. USK Anna hade bäddat med mattor, kuddar och filtar i träningshallen. Vi lade oss ner och blev guidade genom progressiv avslappning med att omväxlande spänna musklerna och slappna av. Det var nog bra, men jag hade fått lite ont i magen efter middagen, och längtade mest efter att få komma på rummet och sätta mig en stund och slappna av tarmsystemet! Hoppas det inte blir något värre av det!

Nu ska jag ta det lugnt (hoppas att magen gör detsamma) och ladda inför "Ai Chi" i bassängen före frukost imorgon bitti. Ja, okej, 08.00 kanske inte klassar in som "bitti", men allt före frukost känns väldigt tidigt!

Sov gott!

16 månader: Onkologisk rehabilitering

Idag har jag åkt tåg för första gången på längre än jag kan minnas. I huvudsak en positiv upplevelse. Det enda problemet var att jag hade lagt min enormt tunga väska på golvet i bagageutrymmet lite orutinerat. På tåget var ett antal AIK:are på väg till Örebro för att se kvällens allsvenska match. Som uppladdning hade dom druckit ett ansenligt antal öl, och en av dom hade passat på att spy på golvet precis bredvid min väska i samband med avstigningen. Vätskan hade runnit in under väskan, och smetade av sig på mina brallor i samband med att jag, ovetande om incidenten, lyfte upp väskan när jag själv skulle gå av ett tag senare i Falköping. Väl framme på Kurorten Mösseberg invigde jag mitt badrum med att så gott det gick sanera byxor och väska.

Nåja, bortsett från den lilla incidenten har allting hittills varit väldigt positivt med min utflykt till Falköping. Syftet är alltså Onkologisk Rehabilitering i 2 veckor. Efter incheckning blev jag visad till mitt rum i den underbara gamla kurorts-byggnaden av en undersköterska, som gav mig en första kort information. Det bjöds på eftermiddagsfika i samlingsrummet fram till 17.30 då alla rehab-gäster samlades för en rundvandring och mer information. Jag kunde räkna till 22 kvinnor (faktiskt inga män den här gången) som samlades, och nästan alla hade samma korta frisyr som jag. (Redan på tåget kunde man faktiskt detektera några som skulle hit på utseendet!)

USKorna Anne och Monica visade oss runt i dom olika lokalerna, t.ex. matsal, bibliotek, salong, relaxavdeling, spa, bad, bubbelbad, olika sorters bastu, gym o.s.v, och berättade lite kort om vad vi kan förvänta oss dom närmaste 2 veckorna. Så fick vi varsin badrock att ha under vistelsen här när vi går till olika behandlingar och aktiviteter. Imorgon kommer vi att få en mer ordentlig ankomstinformation.

Vid 18.30 bjöds det på middag i matsalen; salladsbuffé, lasagne och vit choklad-panna cotta. Mums! Det blev naturligtvis väldigt mycket cancer-prat vid middagen, och det är väldigt intressant att höra hur det varit och är för andra. Eftersom vi har haft olika former av cancer är en del olika men vi har också många liknande erfarenheter.

I morgon har vi som sagt en gemensam ankomstinformation och individuella möten med läkare, sjuksköterska och sjukgymnast. Efter det skapar dom ett individuellt aktivitetsprogram anpassat till ens nivå och behov. I tillägg till det finns gemensamma fysiska aktiviteter, föreläsningar och andra typer av samlingar som man väljer själv om man vill gå på. Det kommer alldeles säkert att bli en väldigt intressant och givande vistelse!