16½ månad: Prickar framför ögonen

Kl 08.00 samlades vi i träningshallen för "Do In" egenmassage med administratören Britt-Marie. Hon var tidigare massös när alla landsting beställde 1-2 massager i veckan för varje patient som en del i rehabiliteringen. Numera är det bara för patienter från Hallands Läns landsting som massage ingår, så Britt-Marie hade fått nya arbetsuppgifter. Men Do In-passet fick hon i alla fall ha, och det gick ut på att stimulera blodcirkulationen och mjuka upp och stimulera kroppen. Vi masserade oss själva från topp till tå på olika sätt, och hjälpte varandra med ryggarna. Det ver riktigt skönt, och kroppen kom verkligen igång och blev varm.

En liten tusensköna från promenaden

Snuvan har lugnat ner sig men halsen ömmar igen. Jag blir dock inte lika störd av förkylningen just nu utan känner att jag kan göra allt på programmet. Efter frukost gick jag en promenad upp på berget med gå-stavar och Sommar i P1 i hörlurarna. Det var riktigt skönt! Sen var det dags för träningsgruppen igen. Jag känner redan att jag orkar lite mera, och känner mig lite säkrare även om vissa muskler fortfarande är svaga och balansen lämnar en del övrigt att önska. Det är bara att träna på!

Till lunch fick vi fransk löksoppa och en jättegod lax med krämig citronsås. Efter att ha suttit och snackat över kaffet i salongen var det dags att sätta på träningskläderna igen. Tur att jag tog med flera ombyten så jag inte behöver sätta på dom svettiga kläderna från i förmiddags. Nu var det sjukgymnast Kerstin som höll i ett pass med stretching. Hon berättade att man numera inte anser att

Stinknävan är ett oönskat ogräs,
men tittar man nära har den
väldigt söta små blommor.

en normalmotionär behöver stretcha för att förebygga skador, minska träningsvärk eller sträcka ut musklerna, men att det stimulerar produktionen av endorfiner och oxytocin, så det finns goda skäl att göra det ändå. Det kan ju vara skönt att veta så man inte behöver vara orolig om man missar eller glömmer stretchingen nån gång....åtminstone tills det kommer nya sanningar.

Sedan någon vecka har jag sett små svarta prickar som simmar omkring framför ögonen, väldigt skarpa och ser ut att befinna sig ca ½-1 m bort. Det ser ut som små svarta insekter, och jag försöker hela tiden vifta bort dom reflexmässigt. När jag blundar med ena ögat visar det sig att dom bara finns på det högra grå-starr-ögat så det har säkert med starren att göra. Men dom är väldigt tydliga även när jag tittar med båda ögonen. Idag har insekterna kompletterats med små små prickar på alla ytor, ungefär som ett glest sandpapper. Även detta kommer från högerögat, så när jag blundar med vänstern täcks verkligheten av vit dimma, suddiga sjok som inte är i fokus, skarpa små insekter och små sandpappers-prickar mella alltihopa. Att läsa en text med bara högerögat är det inte tal om. Hoppas jag får kallelsen till operation snart så jag kan se ordentligt igen!

När jag ändå är igång kan jag dra status rörande Bältrosen. För drygt en vecka sedan lossnade ett sjok skinn uppe i gommen på vänster sida. Jag vet inte om jag har skrivit om det tidigare. Nu har det i alla fall nästan läkt igen och är inte längre så ömt. Näsan kliar fortfarande, men inte så kraftigt så den stör sömnen som tidigare. Min tidigare teori om att klådan berodde på läkning tror jag inte på längre. Det är nog bara att nerverna blivit irriterade, men förhoppningsvis går det över helt med tiden.

På eftermiddagen tog jag det lugnt på rummet - tittade på lite golf och ett avsnitt Idol. Sköterskorna kom och delade ut programmet för nästa vecka - både det individuella och det gemensamma. Det ser inte ut att bli långtråkigt då heller! När vi ätit middag var det dags för avslappning i träningshallen med USK Anne. Den här gången var det betydligt mer avslappnande, för jag hade inte ont i magen. Sen var vi några som tog en kopp te i TV rummet och pratade lite innan vi drog oss tillbaka för kvällen.