Utsikt från tornet med kurortens glänsande tak i förgrunden. |
Vid 11 var vi tillbaka för att gå på gummibandsträning med Anne. Det visade sig att det var hennes sista dag före några dagars ledighet, så det var sista chansen för oss att sjunga våra tacksånger. Det ville vi gärna göra, för Anne har hjälpt oss i många olika sammanhang. Vi bestämde oss för att göra det precis innan hon går hem vid 5.
Trappan i utsiktstornet |
Jag tog det lugnt på eftermiddagen fram till fyra då vi samlades i S:t Eriks Kapell för körrepetition. Vid halv fem när Annes personalmöte var över ringde någon och bad henne komma ner till kapellet. Hon såg väldigt förvånad ut når hon såg oss alla stå där, och blev väldigt glad och rörd när vi sjöng våra tack-sånger. En mycket lyckad premiär! Under tysthetslöfte gick hon sedan hem och vi tränade vidare.
Efter middagen satt vi som vanligt länge och pratade i salongen tills det var dags för avslappning i träningshallen. Det är så klart inte avslappningen som gör att jag får diarré, så jag vågade mig på det igen. Jag somnade nästan på mattan, så det passade bra att dra sig tillbaka på rummet sedan.
Vad du har det bra! SÅ härligt att höra :) Kram!
SvaraRaderaJa , det här är verkligen toppen!
RaderaKram
Mössebergs Rehab Damkör: det låter något det :)
SvaraRadera