17 månader: Förundersökning inför gråstarroperation

Jätteuppskattade blommor
från en kusin i Norrbotten

Så var det dags för förundersökning inför gråstarr-operation på S:t Eriks ögonsjukhus. Först blev jag undersökt av ögonsjuksköterskan Tea. Hon mätte olika dimensioner på ögat för att avgöra vilken lins dom ska sätta in. Så tog hon lite bilder på ögonen och kollade synen med och utan glasögon. Efter att ha mätt trycket (16 på höger och 14 på vänster vilket är bra) droppade hon i pupillvidgande droppar i ögonen, och sedan fick jag sitta i väntrummet ett tag och fylla i frågeformulär.

Så kom Dr Per och hämtade mig. Jag berättade om prickarna av olika slag som jag såg på högerögat för ett par veckor sedan (dom är i stort sett borta nu). Han sade att det var glaskroppsgrumlingar och inget farligt, men han tittade extra noga i ögonen för att se att det inte var något konstigt. Efter sin undersökning kunde han konstatera att i tillägg till starren på högerögat har jag begynnande gråstarr även på vänsterögat, men inte så mycket att man behöver göra något åt det än.

När vi var klara fick jag en tid för operation 29/10, men samtidigt satte dom upp mig på listan för återbudstider, så det kan bli tidigare. Operationen tar bara en kvart, och man får gå hem ganska kort efter, men inte köra bil hem. Som standard korrigerar dom samtidigt synfel på långt håll, så man kan behöva nya glasögon (eller åtminstone läsglasögon) efteråt.

17 månader: Allt är bara bra

Mina lila paprikor är mogna nu!

Ingenting har hänt, men jag får oroliga frågor när jag inte skriver nå't här, så det får bli en liten "status quo"-blänkare.

Jag mår fortfarande alldeles utmärkt. Går och tränar på SATS två gånger i veckan; antingen på pass eller kör mitt personliga träningsprogram som jag fick på rehab:en. Benen är fortfarande rätt svaga och kortison-magen sitter kvar, men det ska jag förhoppningsvis få bukt med vad det lider. Förkylningen är borta och magen funkar rätt bra. Näsan kliar fortfarande lite från bältrosen, men det är inte särskilt störande. Jag äter inga mediciner eller tillskott längre. En alldeles vanlig vardag alltså, som jag har längtat efter!

Just nu försöker jag få kontakt med S:t Eriks ögonsjukhus för att kolla vad som hänt med min kallelse till grå starr-operation. För 3 månader sedan fick jag ett brev där det stod att jag skulle kallas till läkarbesök om 2 månader, så det borde ha varit dags nu!

Senare: Dom ringde just tillbaka från S:T Erik, och jag fick en återbudstid på onsdag.

16½ månad: Läkarbesök

Idag var det dags för läkarbesök igen. Jag berättade för Dr Katarina om hur bra det var med Rehab, och hon sade att dom skickar många fler nu än för bara 3 år sedan, för dom har märkt att det har så bra effekt.

Entré R2 till Huddinge Sjukhus

Så kollade jag om det är OK att ta Artrox igen, och det är det. När man har låga trombocyter kan det vara ett problem, men det var ju länge sedan nu. Det är inte så illa i lederna så jag måste börja genast, men det kan ju vara bra att veta om det blir värre.

På tal om värdena så ser dom som jag tog igår bra ut. Levervärdena är en aning förhöjda, men det är ingenting man gör något åt när det rör sig om så lite. Det kan bli så bara. HBt ligger på 131, och jag tycker fortfarande att det är så fascinerande att ha normalt HB-värde.

Bentäthetsmätningen har ju fallit lite mellan stolarna. Tidigare hade dom en gynekolog på Huddinge som alla transplanterade gick till, och då tog hon tag i det. Men sedan hon pensionerades har dom inte riktigt fått ordning på rutinerna. Katarina ska prata med Professor Per, och så tar vi det vid nästa läkarbesök.

Vi bestämde att jag slutar med Calcichew (d-vitamin och kalcium-tillskott) för jag borde ha bildat tillräckligt med eget d-vitamin under sommaren. Senare i höst kollar dom d-vitaminet i blodet och ser om det är OK.

I nästa blodprov ska jag också kolla om vaccinationen mot pneumokocker (Prevenar) tagit ordentligt. Efter jul kollar vi anslagen på dom övriga vaccinationerna.

Dr Katarina sade att andra året handlar mycket om att hitta livskvalitet och balans i livet, så det ska jag fokusera på nu. Blodprov ska jag ta var 6:e vecka och nästa benmärgsprov med efterföljande läkarbesök blir i november. Sen blir det benmärgsprov igen vid påsk, och efter det borde det räcka med en gång om året.

På vägen hem trampade jag snett och ramlade på pendeltågsperrongen. Jag slog i knät så det gick hål på byxorna (typiskt!) och min latte vältes ut. Det här låter lite som gamla vanliga jag - jag är inte så försiktig längre utan snubblar som förr. Nu har jag värk i knät och ont i handen, men ska ändå gå på Zumba ikväll som jag planerat.

För övrigt är förkylningen klart på bättringsvägen. Jag hostar lite fortfarande, men mår bra. Magen är lös någon dag emellanåt, men det går fort över. Jag slutade med laktosfria produkter för ett par månader sen, och det har gått bra. Och så har jag med dotterns hjälp färgat håret blont. Det blev lite väl ljust (helt mitt eget fel, för jag köpte själv färgen och bestämde hur länge det skulle sitta i), men jag är ändå nöjd, för även om det ser lite onaturligt ut så ser jag inte ut som en sjuk gammal tant längre när jag tittar mig i spegeln. Jag vänjer mig nog snart.

Om det inte händer något oväntat så kommer det nog att dröja ett tag innan jag skriver här. Ha det så bra tills dess!

16½ månad: Jobbstart på deltid

Idag var det dags för blodprov igen. Egentligen var det förra veckan, men då var jag ju bortrest. Jag har läkarbesök imorgon, så resultaten kommer att vara framme tills dess i alla fall.

Idag var det också dags att börja jobba på 25%. Det känns väldigt bra efter uppladdningen på Mösseberg. Eftersom jag är egenkonsult har jag inget stort företag bakom ryggen som kan anpassa

en arbetsuppgift till 25%. Mitt jobb just nu består i att försöka hitta ett deltidsuppdrag inom projektledning, kvalitetsarbete eller annan administration. Hör av er om ni vet någon som har något behov av deltidshjälp!

Svängde förbi hos föräldrarna och fikade. Dom hade tillsammans med bröderna och svägerskan köpt en fantastisk bukett med rosor till mig för att gratulera till jobbstarten. Vilken glad överraskning! Tusen tack!

16½ månad: Hemfärd

08.15 var det dags för gruppsamtyal med psykologen Eva-Marie och 2 av deltagarna förutom mig. Det var givande, för man pratar lite mer personligt i en sån här liten grupp och med en moderator som ställer lämpliga frågor.

Efter frukosten tog jag en nygräddad våffla med grädde och sylt till kaffet eftersom det var sista dagen. (Igår tog jag en eftersom det var näst sista dagen!) Mums! Sen var det dags för träningsgrupp. Efter halva passet och blöt av svett tog jag på mig min badrock och kilade upp till 4 vårningen och Dr Mats för utskrivningssamtal. Sen stack jag tillbaka till träningshallen och gjorde färdigt mitt program. Äntligen har jag börjat känna lite träningsvärk. Jag undrar om det är så att man måste bygga upp lite muskler först för att ha något att ha något att få träningsvärk i......

Efter avslutat pass satte vi alla på oss våra badrockar och sjön våra tacksånger för sjukgymnasterna. Mycket uppskattat!

Efter duschen packade jag det mesta och sedan var det lunch och fika ute i solskenet. Jag packade färdigt och tog med mig väskan till ett bagagerum i receptionen och checkade ut. Man får betala lika mycket som det kostar att ligga på sjukhus; 80:-/dygn för Stockholms läns landsting. Vilken förmån! Tack alla skattebetalare!

Utsikt från fjärde våningen

13.00 samlades vi uppe på 4:e våningen i våra badrockar och sjöng för all administrativ personal och sjuksköterskorna där. Det var publikrekord!  ;-)

13.30 var det sista programpunkten; Avslutande samtal/utvärdering med SSK Elise. Hon ville veta vad dom kan förbättra på olika områden, och trots att alla var jättenöjda med vistelsen så hade vi några förslag som dom kan fundera på. Så gick vi runt gruppen och alla fick säga vad dom uppnått och vad dom tar med sig från Mösseberg. För min del var min målsättning att komma igång med träningen, öka styrkan i benen och känna mig säkrare på vad jag klarar av, och det har jag definitivt uppnått. Sen har jag märkt under senaste veckan att jag mår bättre mentalt nu, även om jag inte var medveten om att det fanns mer att göra på det området. Jag känner mig mer frimodig, och är mycket bättre rustad för en "frisk vardag" med jobb och träning nu känner jag. Jag kan verkligen rekommendera rehabilitering till alla som varit sjukskrivna länge av en eller annan anledning.

Så var det dags för stora kramkalaset, och sedan började dom beställda taxibilarna dyka upp. På tåget satt jag och läste hela vägen, och efter den avslutande pendeltågsresan kom dottern och hämtade mig. Det har varit två jättehärliga veckor, men det är också skönt att vara hemma igen! Nu väntar en helg av tvätt och golf, och sen återkommer jag i nästa vecka med blodprov och läkarbesök.

Trevlig helg!

16½ månad: Sista kvällen med gänget

Morgonen började med Ai Chi i bassängen med Märit. När passet var slut ställde vi upp och sjöng  våra tacksånger för henne. Märit blev jätteglad, och sade att hon märker ju att gästerna mår bra av det dom gör, men det är första gången som någon uttryckt det så tydligt. Kul!

Det sitter fågelholkar uppsatta överallt
i skogen på berget.

Solen sken, så efter frukost gick jag en sväng på berget. Flera gånger har jag tänkt gå bland husen eller i parken nedanför kurorten, men den där fantastiska grönskan på berget är beroendeframkallande, så jag hamnar alltid där till slut.

Så var det dags för Latin Moves med Sofie. Efter passet körde vi vår köruppvisning igen, och det blev mycket uppskattat. Efter dusch, lunch och långfika i solen slumrade jag på rummet tills det var dags för rygg-gympa med Maja. Jag trodde inte att man skulle bli så svettig av passet, men där bedrog jag mig! Vi avslutade i alla fall med vår succé-föreställning, och det är fantastiskt att alla lyckats hörsamma tystnadsplikten som vi lagt på dom, för alla blir lika förvånade.

Efter dusch och lite mera vila samlades vi i kapellet för sånguppvärmning, och sen gick vi upp och bad all kökspersonal komma fram. För dom sjöng vi "Tack för all mat vi fått", och det blev väldigt lyckat. På middagen sen fick vi bättre service än någonsin!

Vi samlades i spa-rummet som vi hade igår och satt och snackade på kvällen. Det är ju sista kvällen med gänget så vi får suga ut det sista. Några nyttjade bubbelpoolen. Nu är det snart läggdags för sista natten på Mösseberg.
God Natt!

16½ månad: Mys-spa kväll

08.00 stod vi i träningshallen för ett pass Do-in massage. Skönt! Sen en relativt snabb frukost innan det var dags för kost-föreläsning med dietisten Patricia. En väldigt informativ föreläsnig med en massa bra information om alla möjliga aspekter på kost. När den var klar sjöng vi vår ena tacksång för Patricia. Hon blev väldigt glatt överraskad, och alla fick en extra energikick.

Det var precis lagom tid att byta om för att sedan gå till träningsgruppen i gymmet och köra det individuella programmet. Efter duschen var det lunchdags, och sedan samlades vi i lobbyn för pilgrimsvandring med Ann. Hon berättade lite om pilgrimsvandringar, och läste en kort text kring ett nyckelord. Sen gick vi i rätt maklig takt under tystnad och funderade på nyckelordet eller något helt valfritt. Vid några tillfällen stannade vi och Ann läste en text kring ett nytt nyckelord. Vi hann med Bekymmerslöshet, Tystnad, Frihet och Enkelhet. Det var rätt skönt i solskenet, så när vi var klara gick jag ett varv upp på berget i den härliga grönskan. Det blev en tredje tur upp i tornet, och nu såg man Hornborgasjön fint, men bilderna gjorde inte utsikten rättvisa.

En snok på stigen när jag gick hem.

Tillbaka på rummet vilade jag ett tag och lyssnade på Sommar i P1. Jag gick också och köpte ett häfte kopior av med alla övningar som vi har gjort för 50:-. Det kan vara bra att ha om man vill göra något hemma sen. Vid fem var det dags för körövning i kapellet. Det låter riktigt bra nu!

Efter middagen stod det "Mys-spa kväll" på programmet. Man skulle komma i badrocken med lätt klädsel under. Monica och O (ja hon heter faktiskt så, ser asiatisk ut) väntade på oss och vi fick slå oss ner i sköna vilstolar. Så fick vi göra en liten ansiktsbehandling på oss själva med peeling, inpackning och mjukgörande kräm. Sen serverade dom ostar och frukt. Som tack sjöng vi våra tacksånger (den ena i kanon) iklädda våra badrockar. Det blev mycket uppskattat, och Monica, som är pensionerad och hoppar in ibland, blev inspirerad och berättade lite historier från förr i tiden. Hon har jobbat på Mösseberg i 25-30 år och har en massa minnen från "den gamla goda tiden" med celebra gäster men också möss som sprang i salongen och påfåglar från djurparken på berget som gick lösa och vandrade in genom dörrarna till kurorten. Men aldrig hade hon haft en grupp som tränat in tacksånger, så det blev succé.

När Monica och O gått beställde vi upp en massa glas vin från restaurangen (dom hade plastvinglas som passar i spat) och satt och snackade och njöt av ostarna och frukten. Jag får ju fortfarande inte äta dessertostar, men det fanns en hårdost också. Vi var några som tog en stund i bubbelpoolen innan vi drog oss tillbaka på våra rum med våra mjuka ansikten.

16½ månad: Premiär för Mösseberg Rehab's Damkör!

Utsikt från tornet med kurortens glänsande tak i förgrunden.

Jag hoppade över Ai Chi i morse för att magen skulle få vila lite. Solen sken, så efter frukost var vi några som gick en promenad upp till utsiktstornet. Dom 192+14 trappstegen gick bra även den här gången, men jag fick  ingen bra bild på Hornborgasjön, för precis däröver låg ett dimmoln. Kanske nästa gång....

Vid 11 var vi tillbaka för att gå på gummibandsträning med Anne. Det visade sig att det var hennes sista dag före några dagars ledighet, så det var sista chansen för oss att sjunga våra tacksånger. Det ville vi gärna göra, för Anne har hjälpt oss i många olika sammanhang. Vi bestämde oss för att göra det precis innan hon går hem vid 5.

Trappan i utsiktstornet

Lunchen med panerad fisk var god, och sedan var det dags för Medicinsk Yoga med Agneta. Det blev väldigt tydligt hur stel jag är, så det får nog bli mera yoga när jag kommer hem!

Jag tog det lugnt på eftermiddagen fram till fyra då vi samlades i S:t Eriks Kapell för körrepetition. Vid halv fem när Annes personalmöte var över ringde någon och bad henne komma ner till kapellet. Hon såg väldigt förvånad ut når hon såg oss alla stå där, och blev väldigt glad och rörd när vi sjöng våra tack-sånger. En mycket lyckad premiär! Under tysthetslöfte gick hon sedan hem och vi tränade vidare.

Efter middagen satt vi som vanligt länge och pratade i salongen tills det var dags för avslappning i träningshallen. Det är så klart inte avslappningen som gör att jag får diarré, så jag vågade mig på det igen. Jag somnade nästan på mattan, så det passade bra att dra sig tillbaka på rummet sedan.

16½ månad: Full fart

Idag har det varit fullt program. Det är tur att jag har mitt schema att titta på så jag kommer ihåg allt! Kl. 08.00 startade vi morgonen i träningshallen med "Sköna rörelser". Ett utmärkt sätt att väcka upp kroppen. Se'n satt vi länge vid frukosten och pratade.

Matsalen

Halv elva gick jag till träningshallen igen för träningsgrupp. Det är riktigt skönt att köra igenom kroppen med träningsprogrammet, och jag blir alldeler genomsvettig. Efter duschen var det lunch, och sen hade jag möte med SSK Elise. Hon ville kolla att träningen fungerade bra, att jag inte fått ont någonstans och att jag kommit bra in i gruppen. Jag hade inget att klaga på, utan tycker att det fungerat över förväntan.

Sen tog jag på mig baddräkten och slappade en stund i bubbelpoolen. Lite uppvärmning inör vattengympan som började 14.00. Ett jättebra pass med Britt-Marie. Synd att det inte finns fler vattengympa-pass!

På med kläderna och iväg till Sömn-föreläsningen. Den krockade tyvärr med min samtalsgrupp. Vi har försökt få ändrat schemat, men det gick inte så här fick jag välja. Valet föll som sagt på Sömn-föreläsningen med Maja, och det är jag glad för. Hon pratade om hur normal sömn ser ut, vad som kan störa sömnen och lite råd kring sömnhygien. Att sömnens djup går upp och ner vet jag sedan tidigare, men nu fick jag lära mig att i dom ytliga perioderna är det normalt att vakna till, men man somnar ofta om snabbt och har glömt det morgonen efter. Mitt sömnproblem är ju att jag vaknar så ofta på nätterna, men nu kan jag lugna mig med att det är helt normalt, bara att dom flesta andra glömmer bort att dom har vaknat. Jag får bara träna mig på att somna om så fort som möjligt!

Bordet i salongen där vi oftast sitter. Med en massa
extrastolar får vi plats riktigt många runt det.

Efter en god middag samlades vi alla från rehabgruppen i S:t Eriks kapell. Vi har kommit på att vi ska sjunga lite tacksånger för personalen här efter vår härliga vistelse, och sångpedagogen i gruppen har lovat att hålla i det hela. Först fick vi göra ordentlig köruppvärmning, och sedan tränade vi på tre små sånger; "Tack för all mat vi fått" som vi ska sjunga för kökspersonalen och två små stumpar med egen text som vi ska sjunga för ledarna i slutet av veckan. Vi skrattade väldigt mycket, och sången lät mycket bra efter den gedigna uppvärmningen.

kl. 20.00 var det dags för dagens sista aktivitet; Avslappning i träningshallen med Helena. Det är skönare och skönare för varje gång vi gör avslappningen. Men även den här gången var jag lös i magen efteråt. Jag vet inte om det är något som startas upp av övningarna, eller om det är en slump att magen krånglar just efter avslappningen. Jag får i alla fall hoppas att det är över till imorgon även den här gången!

16½ månad: En rätt regnig dag (igen)

Inatt har jag sovit 6 timmar i sträck! Det har bara hänt någon enstaka gång dom senaste åren. Halv nio gick jag upp och ner till frukosten, och halv tio stod jag omklägg i träningshallen tär USK Tabita ledde oss igenom ett pass med "Sköna rörelser". Ett utmärkt sätt att komma igång på morgonen. Sen stannade jag (och flera andra) kvar och körde vårt träningsprogram. Det märks att dom gamla musklerna börjar vakna till liv igen. Jag har kunnat höja belastningen på flera övningar, och känner att jag orkar mera. Det känns väldigt bra! Balansen och smidigheten lämnar fortfarande en del övrigt att önska, men det ska nog bli bättre med tiden. Jag känner mig också betydligt mindre trött än tidigare i veckan, så den här rehabiliteringen gör underverk!

Efter dusch och vila på rummet var det dags för lunch. Vi satt rätt länge och snackade i salongen med en kopp kaffe och rabarberpaj medan vi väntade på att regnet skulle ge med sig så vi kunde ta en promenad. Fram på eftermiddagen såg det lite bättre ut, så jag lånade ett paraply i lobbyn och gav mig av uppför berget. Det dröjde inte länge förrän regnet började igen, men det var skönt ändå. Den här gången gick jag upp till det 35 m höga utkikstornet som byggdes 1902 av Mössebergs Vattenkuranstalts Aktiebolag för att kurortens gäster skulle ha ett utflyktsmål på lagom avstånd. Jag gick upp för dom 192 stentrappstegen och dom sista 14 stegen i metall. Det är annat det än för några månader sen då jag inte kunde gå uppför en enkel trappa utan att dra

Pilen pekar på min balkong.

mig upp med armarna. Utsikten var väldigt fin över samhället och ända bort till Hornborgasjön, men regnvädret gjorde att bilderna inte blev så bra. Jag hoppas få tillfälle att ta nya bilder i bättre väder under veckan.

När tornet började fyllas av barnfamiljer tog jag mig ut och tillbaka igen. En dryg timmes promenad blev det. Efter lite vila på rummet tog jag på mig baddräkten och gick ner och simmade 20 längder i den varma bassängen. Satt en stund i bubbelpoolen och njöt efteråt.

Till middag fick vi saltimbocca på lokalt kött (de flesta råvaror här är lokalproducerade) och pannacotta till efterrätt. Efter en lång fika i salongen drog vi oss ner till S:t Eriks Kapell i källaren för ljusmeditation. Vi fick tända var sitt ljus och sedan sitta i tystnad medan ledaren läste en meditativ text om ljuset. Väldigt skönt och avkopplande!

Det var allt för idag. Nu ska jag ta det lugnt på rummet resten av kvällen för imorgon är det ett digert program igen.

God natt!