Onsdag eftermiddag

Det enda minimala fällbordet blir datorplats

Jag lyckades äta ett par tuggor lunch, men det känns direkt i magen. Tror ändå att det är bra om den får röra sig lite. Maken kom med datorn och lite annat, så nu kan jag skriva lite lättare och lägga in bilder!

Den medicinering och behandling som läkarna sade att vi skulle fortsätta med ser ut så här:

• Omeprazol för magen 1 gång/dag
• Endocort för magen och med kortison 3 ggr/dag
• D-vitamindroppar 1 gång/dag
• Behepan (B12) 1 gång/dag
• Kabiven Perifer näringsdropp 1 gång/dag (i 12 timmar!)
• Betapred kortison intravenöst 2 ggr/dag
• Noxafil shot mot svamp 3 ggr/dag
• Stilnoct sömntablett 1 gång/dag
• Bactrim antibiotika 2 ggr/dag må+on+fr
• Blodprov i armvecket för att kolla värden 1 gång/dag (vid 06-tiden)
• Blodprov i fingret för att kolla blodsockret 6 ggr/dygn (03, 07, 11, 13, 19, 23)
• Temp, syresättnings- och blodtrycksmätning emellanåt

Dom delar inte ut en dosett en gång per dag som dom gjorde på CAST, utan kommer hit varje gång det är nåt, olika personer för olika prov och för olika mediciner. Så då vet ni att jag inte behöver känna mig ensam i alla fall!

Jag har fått skapa en egen fåtölj för att kunna sitta uppe lite
förutom vid datorn.  Ett tag funkar det innan ryggen protesterar

Blodsockret har under eftermiddagen legat på 7,9 respektive 7,8, så det håller sig under behandlingsgränsen just nu. Kortisonet gör också dels att jag blir rödblommig i ansiktet och dels att jag bygger på fett i ansikte och buk. När det gäller buken tror jag att det är retroaktiv, så allt bukfett under alla år har nu fått en förklaring! Det där med ansiktet har jag sett på andra, men inte tänkt att jag själv skulle påverkas. Jag gick och tittade mig i spegeln, för jag har inte tänkt på det tidigare, och inser att jag börjar likna en rödbrusig Gubben-i-månen! Men alla biverkningar vägs upp av det positiva att den friska benmärgen äntligen tagit sig så stor majoritet!

Jag åt lite kyckling till middag, och nu är magen alldeles bullrig och gasig. Tur att jag har eget rum! Har läst ut min bok (men har 2 till + talböcker att ta till) och såg lite play-tv på datorn under eftermiddagen. Efter att Johanna kom och satte näringsdroppet inser jag att det inte är den misslyckade infarten som värker utan själva droppet, för nu har det börjat igen. Med sömntabletten ska det nog gå att få ihop tillräckligt med sömn i alla fall. Kl. 22 kommer en medicinladdning och 23 blir det stick i fingret. Sen kan jag försöka knoppa in!

Dag +159: Onsdag

Igår kväll lyckades jag få i mig en hel rostmacka, en kopp te och ett glas nyponsoppa till den andra blodpåsen. Jag satt på sänkanten och läste tidningen, för här finns ju ingen skön fåtölj som på CAST. Johanna kom med Noxafil förebyggande mot svamp, Entocort för magen och tog tempen. Ingen feber. Efter personalskiftet kom Marjatta och kopplade bort blodpåsen och gav en spruta kortison i PVKn. Det hade börjat läcka blod ur hålet runt slangen, och då kan det bildas infektioner, så hon måste byta ut den trots att det inte gått 3-4 dygn som är max normalt. Efter att ha värmt upp armen med våtvarmt omslag en stund försökte hon i en ven på armens ovansida, men hur hon än bökade verkade det som att nålen kommit utanför venen, så hon fick ta nya grejer och hitta en ny ven närmare handleden. Där gick det bra.

Näringsdropp Kabiven Perifer, 1000 kcal

Så kopplade hon in näringsdroppet - ett stort schabrak med tre separata behållare, en mjölkvit och två klara. Det var fett, protein respektive socker i rätt proportioner. När Marjatta rullade och tryckte på plastförpackningen gick mellanväggarne sönder och allt blandades. När hon kopplat in det i den nya PVKn tillsatte hon två sprutor i blandningen; med vitaminer respektive mineraler. Nu ska det här droppa på i 12 timmar!

Jag låg och läste lite, för jag visste att vid 23 skulle USK Claudia komma och mäta blodsockret (12.1). Man blir lite piggare av kortisonet, och jag har ju svårt att sova redan innan, så jag tog en halv sömntablett (Stilnoct). Vaknade som vanligt efter 2 timmar och låg och slumrade till 3 då Claudia kom tillbaka för nästa.blodsockermätning (15). Sen tog jag andra halvan av sömntabletten och fortsatte min intervallsömn. Det gick rätt hyggligt trots att dett misslyckade PVK-hålet värkte lite. Jag brukar läsa på twitter en stund tills ögonen faller ihop. Det funkar oftast.

Marjatta kom och tog blodprov på morgonen, och vid 8 kom USK Anders med blodsockermaskinen. Det hade sjunkit till 10,3, trots näringslösningen som brukar förvärra värdet. Allid något. Han kom också med frukost. Jag kände mig jättebra i magen, så jag beställde te, nyponsoppa och 2 rostade mackor. När jag började glufsa i mig sade magen dock ifrån som vanligt, så åtminstone ena mackan lär bli kvar efter en lång och försiktigt ipetad frukost.

SSK Aneta dök snart upp och tog blodtryck och temp (ok), lämnade svampmedel (Noxafil), antibiotika (Bactrim), B12-tablett, Omeprazol och Entocort för magen samt injicerade kortison (Betapred) i PVKn som lyckligtvis har 2 ingångar, för en är ju fortfarande upptagen med näringsdroppet.

USK Anders, Nazrina och en till kom och inspekterade min säng som är rätt avancerad, lite bredare och kan vippas åt sidorna och på alla möjliga sätt. Dom behöver en sån till en tyngre patient som är svår att flytta annars, så jag lät dom ta den. Försökte förhandla till mig en fåtölj istället, vilket dom normalt inte har här på I62. Dom sade att dom skulle titta i förrådet och försvann. Jag misstänker att det är slutet på den affären ;-)  Dom flyttade i alla fall över den andra enklare sängen till min plats, och den är helt ok. Samma sort som jag hade en månad på CAST, fast men skönare madrass, så jag ska inte klaga.

SSK Aneta kom med D-vitamindroppar som dom äntligen fått tag på (10 droppar i botten på en liten medicinplastkopp - jag fick torka upp dom med fingret och slicka av!) och kopplade bort näringsdroppet som äntligen var slut, så jag kunde ta min morgondusch.

Vid 11 kom ronden, Dr Ksenia från CAST som var här igår och Dr Hannes från organtransplantationsavdelningen. Dom hade inte fått svar på biopsierna, men kunde se på bilderna att det var inflammerat i magsäcken med småblödningar, så allt tyder på GVH. Jag fattade det som att biopsierna ger definitivt svar på det, och även kan visa graden på en skala 1-4, och det måste dom veta för att finjustera medicineringen.

På odlingarna har dom hittills fått svar på en typ av baktrier som visade negativt, men inget på virus än. Vi får avvakta. För övrigt har jag blivit röd och het i ansiktet här på morgonen, och det kan vara en effekt av kortisonet enligt Ksenia. Annars är illamåendet nästan helt borta och magsmärtan aningen bättre.

Jag frågade om benmärgsprovet, och det har kommit och ser fint ut sa Ksenia. Nästan 100% donator (jag bad om en utskrift så kan jag se den exakta siffran så det kommer väl vad det lider) och då är det ju en radikal förbättring mot tidigare. Det som verkar konstigt för mig är att HBt sjunkit så snabbt dom senaste två veckorna trots få egna celler, men hon sade att GVHn påverkar också blodkropparna - inte i första hand dom röda men även dom. Och vi vet ju inte exakt när GVHn började.

På min fråga om blodsockret berättade Ksenia att gränsen för att ge insulin går vid 10, men den informationen har dom inte fått här så Ksenia och Hannes gick ut och pratade med sköterskorna. Före det konstaterade Ksenia att vi behåller den nuvarande medicineringen som jag verkar svara bra på, inklusive näringsdropp ett par dar, och att det lutar åt att jag får åka hem i början på nästa vecka.

Strax efter att dom gått kom Anders in och mätte blodsockret till 6,9, så det verkar ha klarat sig själv den här gången. Han hade med sig ett glas blåbärssoppa att smutta på.

Det blir extremt mycket detaljer märker jag, men jag vill ha det för mitt eget minne, och dessutom: vad ska jag annars fördriva tiden med utan tv? Snart kommer min dator hit i alla fall, då blir allt mycket lättare (ni anar inte hur många feltryckningar jag får korrigera i en sån här text!).

Senare på tisdagen - Gastroskopi och blodtransfusion

Vid 11.30 kom SSK Therese med en shot svampmedel att svälja och en tablett omeprazol för magen. Så berättade hon att dom bokat in en gastroskopi kvart i två idag, så från nu måste jag fasta. Här går det undan!

Magen känns fortfarande som förut. Jag ligger mest på sidan och lyssnar på bok i mobilen, och byter ställning ibland för att minimera smärtan.

SSK Therese kom tillbaka med en liten information om gastroskopin, och för att ta ytterligare ett  blodprov, nu för blodgruppsbestämning inför transfusionen. Jag trodde att bastestet jag tog igår skulle täcka det, men hon menade att det var nödvändigt. Tredje sticket i samma ven på ett dygn! Infarten i andra armen (PVKn = perifer venkateter) kan man tydligen inte använda, för då måste man byta ut den sen. Så berättade hon att dom kommer börja ta blodprov i fingret i eftermiddag, för att hålla koll på blodsockret som påverkas av kortisonet. Det ska testas 6 ggr per dygn!

När  besökstiden började 13.00 kom Maken på sin lunch med lite trosor, strumpor och sånt. Sen var det dags att rulla iväg till gastroskopiavdelningen. Jag fick åka i sängen körd av en vaktmästare. Det blev en massa hissåkande, för när vi kom ut ur infektionsbyggnaden efter en hissfärd var vi på rätt våning (entreplanet 5), men man får inte köra säng förbi huvudentren, så vi fick åka ner, bort några hundra meter och upp igen.

På gastroskopin blev jag omhändertagen av SSK Gladys, medicinkandidaten Halmia som var med för att titta och så småningom en läkare som inte sa sitt namn. Dom sprutade ett bedövningsmedel som smakade bananlikör med extrem hög alkoholhalt i halsen i flera omgångar (xylocain stod det på flaskan). Så fick jag lugnande i PVKn på egen begäran och en klämma på fingret för övervakning av puls och andning. Sen körde det igång. Ett plaströr fick jag bita i, och det fästes med en rem runt huvudet. Jag fick ligga på sidan med ett dregelskydd under huvet, för man kan inte svälja. Så körde dom ner den ca 1 cm tjocka slangen med en kamera och kniptång i änden. Det var väldigt obehagligt när dom drog den upp och ner - svalget reagerar automatiskt med nån slags underliga hulkningar - men biopsierna han tog kändes inte. Själva undersökningen tog kanske 5-10 minuter, och efter det såg jag dubbelt, troligen av det lugnande medlet. Man får inte äta eller dricka på en halvtimme då det kan vara svårt att svälja efter bedövningen. Dom blåser rent med luft för att se i magsäcken, så man blir lite rapig och pruttig efteråt för att bli av med det.

Efter en stund kom Anders och Johanna från I62 och hämtade mig för återfärd. På rummet vid 15.30 vilade jag en stund och sen kom USK Anders och mätte blodsockret (5,9) och gav mig lite vatten. Efter ytterligare en stunds vila kom SSK Johanna och satte på kortisondroppet, 500 mg, och ett glas nyponsoppa. Jag slumrade ett tag tills hon kom tillbaka med en shot svampmedel och en tablett entocort för magen. Så kopplade hon bort droppet som var slut och sade att hon skulle komma tillbaka med 2 påsar röda blodkroppar så fort dom har kommit och blivit lite varma.

Vid 18 kom Johanna med första påsen blod. Jag kände mig lite bättre i magen en stund, kunde sitta uppe några minuter och kunde ligga på rygg ett tag. Jag läste min bok, vilket jag inte orkat tidigare. Det verkar som att kortisonet hjälper lite. Men när jag tog ett par tuggor på en banan kom smärtan tillbaka, så nu är det sidoläge som gäller igen.

USK Anders kom för en ny blodsockermätning (tur att jag har många fingrar att alternera med) och nu hade det gått upp till 8,5. Det är inte så farligt tyckte Anders, men en tydlig effekt av kortisonet.

Resten av kvällen får jag fördriva med ytterligare en blodpåse, tidningar från Maken och en ljudbok, för någon tv har jag ju inte. Till imorgon har jag beställt hit min dator, så då ska jag kunna lägga in några flashiga bilder på den grå betongväggen mittemot och sånt.

Jag blir kvar här

Maken kom som sagt förbi med en mobilladdare igår efter jobbet, så nu klarar jag mig på den fronten i alla fall. Dr Peter (som jobbar både på infektion och CAST) kom och undersökte och förhörde mig. Hans huvudteorier är magsjuka, GVH eller båda delar. Han trodde att jag skulle bli kvar ett par dar i alla fall. Dom ville ha prov på avföring och kräkning, och det föll sig så att jag kunde leverera båda delar under kvällen.

Nattsköterskan Marjatta kom och bytte vätskepåse i droppet, så jag får ligga med det i armvecket hela natten. Men jag var nog lite uttorkad. En del av mattheten har försvunnit även om magen fortfarande är lika instabil. TVn på rummet (en 10 tums tjock-tv) funkar inte, så jag fick kolla på tv i mobilen under kvällen.

Det gick rätt ok att sova, även om jag vaknade ganska ofta. Vid halv 6 kom Marjatta och tog blodprover ut andra armvecket (nu saknar jag faktiskt min CVK) och kopplade bort droppet, men lät infarten sitta kvar.

Vid 8 kom USK Nazmina och tog upp frukostbeställning, gav mig kläder och hudkräm. När jag hade duschat kom 3 läkare från CAST (transplantationsavdelningen där jag låg förut), överläkaren Jonas, Dr Gustav som jag känner väl sen tidigare och en till. Efter ännu ett förhör konstaterade Dr Jonas att hans huvudteori är GVH (graft versus host - donatorns celler ger sig på min kropp som dom betraktar som främmande), men man måste.naturligtvis följa odlingarna för att se att.det inte finns något virus inblandat. Dom planerar för en gastroskopi imorgon för att se om det finns tecken på GVH, och hur mycket i så fall, och sätter in kortison intravenöst direkt  för säkerhets skull. Det positiva med GVH är att då kommer donatorcellerna även att angripa mina egna stamceller och förhoppningsvis utrota det som finns kvar av sjukdomen.

Dessutom ska jag få en blodtransfusion med röda blodkroppar idag, för HBt är.nere på 78 nu. Dr Jonas tror att jag får åka hem tidigast i början på nästa vecka,så det blir att planera om lite.

Inlagd igen!

Den senaste veckan har jag haft ont i magen och mått illa - i början svagt och efter hand värre. I helgen fick jag avstå från den planerade golfrundan, och då är det illa! Jag har bara legat i soffan och vänt mig när magen gjort för ont. Mindre och mindre mat har gått ner, och jag har aldrig gått mer än en meter från närmaste spypåse. Först i morse behövde jag dock använda den men andra ändan har blivit lösare och lösare.

Idag var det lämpligt nog läkarbesök. Dottern följde med som stöd (bokstavligt talat). Först gick vi upp till provtagningscentralen för veckans blodprover. Jag hade tänkt göra det några timmar innan så svaren skulle vara klara till läkarbesöket, men kände att jag inte orkade sitta och vänta, så det fick bli precis innan.

Så fick jag träffa Dr Katarina. Hon trodde inte som jag att magproblemen rörde sig om GVH, utan var mer inne på magsjuka. Det känns inte riktigt så, och ingen annan i familjen har ju fått det, men å andra sidan är ju jag mer känslig och det kan ju bli annorlunda med mitt bristfälliga immunförsvar, så vad vet jag.

Jag fick en säng att ligga i medan dom väntade på provsvaren, och dottern pysslade om mig. Så kom Dr Katarina och sade att dom tänkte behålla mig över natten, för att säkerställa att jag får i mig vätska och så. Då fick dottern ta tåget hem. Efter en stund kom USK Anneli och eskorterade mig till infektionskliniken och avd. I62 där dom fixat ett rum till mig. Här är jag isolerad och får inte gå in i korridoren, utan har egen utgång rakt ut.

USK Ing-Marie tog hand om mig, mätte vikt, puls, syresättning, blodtryck och temp. Så gav hon mig nattsärk, blåbärssoppa och en rostmacka (den senare tvivlar jag dock på att jag får i mig). Sen kom SSK Therese och satte en infart i armvecket, kopplade på ett vätskedropp och ställde en massa frågor.

Mitt största problem nu är att jag inte har nån mobilladdare, men maken är på väg för att avhjälpa det problemet. Sen ska jag väl klara mig över natten i alla fall. Hoppas jag får komma hem imorgon!

Dag +153: Benmärgsbiopsi

Igår var det exakt 5 månader sedan transplantationen. Idag var det dags för ett nytt försök på benmärgsprovet. Dr Hanna utförde provet assisterad av USK Anneli. Det gick riktigt bra den här gången också. Dr Hanna pickade ordentligt i benhinnan med bedövningssprutan på min begäran, så provet kändes inte så himla mycket. Hon tog ut en liten cylinder, ca 1 mm i diameter och ca 25 mm lång. Dom måste ha minst 2 cm sade hon.

Jag fick en print av senaste blodvärdena av syster Kerstin. HBt är nu nere på 89, så hon lade till ett basprov på nästa veckas provremiss, om det skulle vara så att jag behöver en transfusion redan då. Jag har läkarbesök på måndag, så min plan är att åka ett par timmar tidigare och ta blodprov på Huddinge innan. Förhoppningsvis hinner blod-svaren komma till läkarbesöket då. Benmärgsprovet tar längre tid, så det får jag nog svar på under påföljande läkarbesök.

Dag + 152: Blodprov

Håret börjar komma tillbaka,
men är alldeles grått och mjukt
som bebishår!

Idag var jag på lokala labbet för blodprov; 4 rör.

Igår ringde Dr Katarina och berättade att preliminärresultatet av benmärgsprovet förra veckan visade att det inte fanns tillräckligt med stamceller för att kunna mäta andelen egna och donatror. Det kan vara så att dom råkat träffa ett glest område, för stamcellerna kan fästa och växa till lite spritt. Det kan också vara så att det inte finns tillräckligt mycket stamceller totalt, så man måste fylla på med en extra dos från donatorn. Vi får se. I alla fall har vi bokat in en ny provtagning imorgon, och den här gången ska dom ta en biopsi (en cylinder med fast benmärg) till skillnad från att suga ut vätska som dom gjort dom senaste gångerna.

Jag passade på att kolla HBt dan efter transfusionen i förra veckan, och det låg på 93 då. Inte så jättebra kan jag tycka när man är nytankad! Det ska bli intressant att se imorgon vad dagens prov visar, för jag känner mig rätt trött, flåsig och det brusar rejält i öronen.

Dag +147: Blodprov

Såret efter 1 vecka när jag tog
bort bandaget

Har varit på lokala labbet och lämnat blodprov. Det var 4:e sticket i armen på 3 dar. Tur att jag har två armar att fördela dom på!  Det är inte utan att jag vissa stunder saknar min kompis CVKn! Lägger man till hålet i ryggen för benmärgsprovet och i fingret under dessa 3 dagar så känner jag mig rätt perforerad. Men det får vägas upp av att jag från nu slipper ta en Fragmin-spruta varje dag, så jag hamnar på plus i alla fall. Totalt har jag stuckit mig själv i magen 125 gånger (plus den gången då dottern ville prova) så det kan ju räcka!

Såret nu efter 2 veckor

HBt är säkert mycket bättre, för bruset i örat har sjunkit rejält, och läpparna och tungan känns inte lika domnade längre. Ska bli intressant att höra exakt hur högt HBt blir dan efter en transfusion, för det har jag aldrig mätt tidigare.

Såret från CVK-operationen har läkt ihop fint. Det känns lite knöligt under snittet, men det antar jag är stygnen som ska brytas ner av kroppen och försvinna med tiden.

Nästa vecka blir lugn; den enda sjukvårdsaktivitet jag har är blodprov på lokala labbet (om inget nytt dyker upp).

Dag+146: Transfusion och benmärgsprov

Idag gick taxiresan till Huddinge mycket snabbare. Trots ett litet stopp på vägen...... Min taxi trängde sig in i en annan fil, och bilen som fick väja låg på tutan en lååååång stund och låg möjligen väldigt nära bakom (jag vände mig inte om för att titta), varpå min taxichaufför tvärnitade så bilen bakom fick göra det samma med skrikande däck. Efter en bit var det två bilar som stoppade min taxi mitt på Huddingevägen, och alla tre förarna stod och skrek åt varandra utanför bilarna ett tag. Tänk, underhållning i taxin två dar i rad!

Jag var ändå i mycket god tid, och kunde sitta och läsa en stund innan det blev min tur. Syster Kerstin tog hand om mig och satte in en nål i armen. Först tog hon ett blodprov till en av alla forskningsprojekt jag är med i, sen kopplade hon in blodpåsen. Man är inte lika rörlig med en infart i armen som med CVKn, så jag lyssnade på en ljudbok i dom 2 timmar det tog istället för att läsa en pappersbok. (Lillebror, jag vet att du låg mycket längre vid skördandet, och inkopplad i båda armarna, men jag har blivit bortskämd!)

När båda påsarna var tomma var det dags för benmärgsprovet. Det var Systrarna Gunilla (en gammal bekant vid det här laget) och Anneli, och Dr Katarina (inte Katarina Le Blanc som jag går på regelbundna besök hos utan en annan) som gjorde ingreppet. Bedövningssprutan sved en del, men sen var det det skonsammaste provet hittills. Det kändes nästan ingenting när dom tryckte i nålen och sög upp benmärgen, trots att dom fick rikta om nålen och göra ett omtag för det kom för lite första gången. Samtidigt med benmärgsprovet tar dom ett blodprov i fingret för att kunna jämföra blodcellerna i blodet med dom omogna i benmärgen.

Skönt att ha det gjort i alla fall! Hemresan gick utan extra underhållning, och nu ska jag ta mig en kopp kaffe och det sista av mammas goda äppelpaj till ett inspelat Idol-avsnitt!

Dag +145: Obama kommer

Massor med folk stod längs hela E4:an för att titta på .....

Jag hade tagit till rejält med tid när jag beställde sjukresan för alla eventualiteter. Av säkerhetsskäl hade dom ju inte talat om exakt när dom skulle stänga av E4:an. När taxin åkte för att hämta upp mig var han den sista som fick passera bron över motorvägen, och när vi kom iväg hade dom redan stängt av påfarten. Vi svängde in till den lokala ICA-affären istället, så jag kunde köpa lite att äta till lunch på sjukhuset, och sen stod vi och tittade på spektaklet tillsammans med en massa andra. Det var helikoptrar, motorcyklar, polisbilar, limosiner och diverse andra fordon. Jag tappade räkningen ganska snart. I 40 minuter och 240 kr på taxametern var det avstängt, sen kom vi till slut iväg.

.....Obama och hans entorage!

Väl framme hade jag fortfaarande god marginal, så jag gick till provtagnings-centralen och tog veckans prover. Sedan satte jag mig på en avsides bänk och åt min keso, risifrutti och banan, medan jag läste min bok. Sämre kan man ha det!

På hematologen fick jag träffa Dr Maciej. Han undrade om jag kände mig matt. Provsvaren som redan var klara visade på HB 77. Jag har ju lite svårt att känna skilllnad, men pulsen har brusat ovanligt högt i vänsterörat senaste veckan, och jag har nog känt mig lite trött. (Tack snälla pappa för att du drog min golfvagn på rundan både i lördags och i söndags!) Han ordinerade blodtransfusion snarast, och jag kom överens med syster Kerstin om att vi tar det i morgon när jag ändå ska in för benmärgsprov. Sen ville han ha ett nytt blodprov på fredag morgon för att se om det räcker eller om vi måste fylla på med mer. Därefter blodprov en gång i veckan.

Dagens värden

Jag kollade lite vad som ingår i 3-månaderskontrollen eftersom jag sett att Hanna skulle göra spirometri, och det har jag inte hört något om. Det ska man mycket riktigt, men det måste dom ha missat för mig. Eftersom det bara är en månad kvar till 6-månaderskontrollen tyckte han inte det var någon idé att klämma in det nu, men jag ska påminna läkaren vid nästa besök så dom inte missar det igen.

Syster Kerstin tog ett bas-prov (så nu har jag plåster i båda armvecken!) som visar vilken blodgrupp jag har så allt är förberett och blodet beställt inför transfusionen imorgon. Sen var allt klart och det var bara att åka hem igen.

Här är en länk till ett inlägg i Hannas blogg, med en bra beskrivning av varför man inte får jobba eller vistas i folksamlingar på minst 6 månader efter en stamcellstransplantation, trots att antalet vita blodkroppar ligger i normalintervallet.