Dag +410: Läkarbesök med bara positiva besked

Nu är jag nyss hemkommen från ett positivt läkarbesök hos Dr Katarina. Efter att ha diskuterat hur jag mår gick vi igenom ett antal punkter. Här kommer resultaten:

• Benmärgsprovet för två veckor sedan var helt normalt. Två av dom testade celltyperna (CD3 och CD33) låg på ca 99% donator, och dom övriga (CD19 och CD34) låg på över 99%.

• Spirometriprovet (lungfunktionstest) som jag gjorde för tre veckor sedan var jättefint. Hon tyckte till och med att det var bättre än förväntat efter en stamcellstransplantation. Det gör att vi vågar ta bort en del förebyggande mediciner.

• Värdena från senaste blodprovet för två veckor sedan var bra. Kreatininet (njurvärde) är fortfarande lite högt (107), men det är ingenting alarmerande. 

• Jag frågade om vilka vaccinationer jag bör ta förutom dom jag får på Huddinge och TBE som jag redan börjat med. Svaret var Twinrix om jag ska resa utanför Europa och övriga vaccinationer enligt resmål om jag ska ut och resa. Gula febern ska man dock helst inte ta, så blir det aktuellt att vandra i Amazonas får jag konsultera Hematologen och vaccinationscentralen innan. Jag har läst att man numera kan vaccineras mot bältros, men det är inte effektivt om man genomgått en stamcellstransplantation sade Dr Katarina.

• Jag undrade lite om sköldkörtelsfunktionen och ferritin-värdet (bundet järn) som jag läst kan vara riskfaktorer. Det var länge sen dom kollade dessa, så Katarina lade in det på nästa provtagningsomgång.

• När det gäller solen ska jag vara i solen till skillnad från förra sommaren. Jag ska inte ligga och sola, men behöver inte smörja mig så fort jag ska gå ut en stund, och behöver inte ha heltäckande klädsel. Vanligt sunt förnuft tolkar jag det som. Det d-vitamin man skapar själv av solexponering är mycket bättre än det man får i sig i droppar och tabletter.

• Så gick vi igenom medicinlistan och tog bort D-vitamindropparna, Noxafil (mot svamp), Valtrex (mot virus) och Prograf (immunhämmande). Bactrim (mot bakterier) får jag sluta med om jag vill. Svårt för mig att bedöma, men eftersom vi tagit bort så mycket annat kanske jag tar Bactrimn ett tag till för säkerhets skull så inte allt försvar försvinner i ett svep. Kvar är bara Calcichew med kalcium och d-vitamin.

• I övrigt kan jag börja leva mer som vanligt. Det är nu ok att på restaurang, bada i bassäng, vara bland folk och äta rå lax (sushi) och blodiga biffar. Det enda jag fortfarande inte får göra är att äta mjuka dessertostar (opastöriserade) och kallrökt lax. Detta gäller under ett år till. Jag ligger nog lågt med plastförpackad skinka också, för matvaror som har förvarats utan uppvärmning riskerar att ha ökad halt listeria-bakterier. Jag får inte heller riva mögliga gamla hus, men det ska jag nog kunna avhålla mig ifrån.

Jag börjar med att njuta av min kinesiska
buskpion som blommar nu.

• Den här sommaren ska jag koppla av, göra det jag tycker är roligt och njuta för att samla krafter enligt doktorns order. Ofta kommer en stor trötthet under år två när den psykiska påfrestningen kommer ifatt en och när man själv förväntar sig att allt ska vara som vanligt så man kör för hårt. Sjukskrivningen förlänger hon på heltid till sista augusti, och sedan blir det en avtrappning.

• Blodprover tas fortsättningsvis var 4:e vecka, och nästa läkarbesök blir i höst.

Med andra ord blir det ännu glesare med blogg-inlägg framöver om jag inte blir sjuk eller så. Hör ni inget så behöver ni inte bli oroliga. Jag är bara ute och njuter av sommaren!

Dag +397: Blodprov och värden

Idag var jag på lokala labbet och tog blodprov. Mitt bästa armveck börjar bli lite ärrigt, så nu tog hon lite på sidan där jag inte kan se någon ven, men hon hittade ett utmärkt ställe.

När jag var på Hematologen igår printade syster Kerstin ut mina värden så jag kan se hur det utvecklar sig:

• Kreatininet (njurvärde) verkar ha stabiliserat sig på 105-120 dom senaste två månaderna. Borde vara under 90, men jag kanske måste sluta med medicinerna för att komma dit.
• HBt ligger på 116, precis under gränsvärdet, och har legat på 114-116 i 1½ månad. Kanske har jag hittat tillbaka till min normala lite låga nivå.
• Två olika d-vitamin värden testades för 1½ månad sedan. Det ena (S-25-OH) låg under intervallet (57 där det borde vara 75-250). Jag får nog fortsätta med droppar och tabletter, och ska exponera mig för lite mera sol den här sommaren. Förra året var jag superförsiktig med heltäckande klädsel och SF 50 mest hela tiden.

Övriga värden ser bara bra ut!

Det var allt för den här veckan. Ha det så bra!

Dag +312: Provtagning och läkarbersök

I natt kräktes jag två gånger. Mådde egentligen inte jätteilla, och när det var klart mådde jag bra igen. Kunde äta frukost och lunch o.s.v. idag utan problem. Vet inte vad det var för något. Är lite rosslig i halsen också, men många är ju förkylda, så det är väl inte så konstigt.

På förmiddagen åkte jag till lokala labbet och tog veckans prover. Tänkte att värdena skulle vara klara till läkarbesöket på eftermiddagen, men så blev det inte. Det spelar dock inte så stor roll, för värdena är stabilt bra, så det finns ingen anledninbg att tro att det ändrat sig.

Chimerismprovet från benmärgsprovet för 2 veckor sedan visade bara bra resultat. Andelen egna celler är:
2,2 % för CD19 (Lymfocyter)
0,4 % för CD3 (T-lymfocyter)
"Ej påvisad" (jag tolkar det som 0%) för CD33 (cellerna där cancer-sjukdomen sitter)
1,3 % för CD34 (stamceller)
Allt under 5 % är bra så det här får jag vara mycket nöjd med.

Vi pratade lite om läget, magen är bättre, status på ögoninfektionerna, lite ont i huden på fötter och händer (GVH?), hjärtrusningarna ("prova att krysta") o.s.v. När det gäller medicineringen får jag långsamt dra ner på dosen Entocort (ena typen av kostison) och fasa ut den. Den andra typen (Prednisolon) får jag ligga kvar med oförändrad (5 mg varannan dag) i några veckor och sedan ta bort den om allt går bra. Prograf (immunhämmande tablett) ska jag dra ner med 0,5 mg till, så kvar blir 0,5 mg på morgonen och 0,5 mg på kvällen. Jag måste vara observant på magen och huden så det inte blossar upp någon GVH. Hoppas att det funkar den här gången, och att biverkningarna minskar äntligen.

Jag ska fortsätta ta blodprov varannan vecka, och om inga problem dyker upp blir det läkarbesök först om 6 veckor!

Dag +198: Fragminsprutor igen!

Igår ringde dietisten Malin som hon lovat för att kolla att allt gick bra med maten och att näringsdryckerna räcker. Proffsigt!

På Huddinge hann jag träffa vännen Hanna en stund mellan hennes och mitt läkarbesök. Vi uppdaterade oss på det senaste om varandras GVHD tills Dr Katarina kom och hämtade mig.

Första pratade vi om mina ömmande vener. Förutom halsen har den på höger handled börjat ömma igen och blivit lite bubblig. Ömheten har troligen med behandlingen att göra - inte med själva sjukdomen. Katarina gick och konsulterade Professor Per och kom fram till följande:

• Hon ordinerade ett blodprov (sänka och snabbsänka) för att se om det är en kraftig inflammation involverad.
• Vi sätter in svaga Fragminsprutor i 10 dar. Dom är både propplösande och antiinflammatoriska, så det kan räcka för att häva det hela. Med min nuvarande kortisonmage ska det inte vara något problem att hitta nya bukfett-ställen att sätta den i varje dag. Alltid något positivt!
• Hon skriver remiss på provtagning av själva ådern vad jag förstod. Vi får se hur lång tid det tar - eventuellt är det så lång väntetid så problemet är löst innan provtagningen, och då struntar vi i det.
• Blir det värre eller svullnar upp (vilket kan tyda på problem i djupa vener vilket är värre än dom ytliga jag känner av nu) måste jag höra av mig direkt.

Jag visade resterna av blödningen i ögat, men det är på stark tillbakagång.

Katarina var förstås nyfiken på hur magen sköter sig. Den är rätt ok. 3-5 diarréer om dan, dom flesta ganska små, så det känns som att det är på väg åt rätt håll. Jag håller vikten bra och dricker sällan någon näringsdryck, så tarmen verkar ta upp det den ska.

Det känns som det är ett migränanfall på gång, men med den misstänkta Tromboflebiten (ömheten i venerna) får jag inte ta mina migräntabletter. Suck! Hoppas det är falskt alarm! Katarina skrev för säkerhets skull ut Citodon mot huvudvärken, Primperan mot illamående och lite annat som börjar ta slut.

Värdena är bra. Hb:t är nu 118!!!! Trombocyterna 153 och albuminet 32. Jag har rätt dåligt med D-vitamin i kroppen  (33 nmol/L mot normalvärdet 75-250), och förutom solbrist kan det bero på GVHDn. Så det är bara att fortsätta med D-vitamindropparna. Resten av medicinlistan lämnar vi också oförändrad förutom en mycket långsam nedtrappning av kortisonet - ca ½ tablett var 5:e dag.

Benmärgsprovet är inte färdiganalyserat än, men DNA-delen är klar, och den visar över 99% donator på alla celltyper och det är vi nöjda med säger Katarina. Jag ska fixa en print från sköterskorna när det är helt klart så jag får mer exakta data.

Jag frågade varför jag fortfarande är så himla matt i benen. Jag tycker att det borde bli bättre nu när det har gått så många veckor sen GVHDn började. Och är det någon mening med att försöka träna och bygga upp litre styrka? Mattheten beror på kortisonet som bryter ner musklerna, och det kommer inte att bli bättre förrän kortisonet är mer eller mindre borta. Och NEJ, jag ska inte träna. Det tar sönder snarare än bygger upp. Då förstår jag i alla fall vad som händer och får acceptera det.

Innan jag åkte hem gick jag på apoteket och hämtade ut Fragminsprutorna, för dom finns nog inte på mitt lokala apotek. Så tog jag en sväng upp på provtagningscentralen och tog mitt blodprov (CRP-provet) så är det avklarat.

Om inget oförutsett inträffat är det bara provtagning varje vecka framöver, och om knappt två veckor tar vi ett läkarbesök per telefon.

Dag +193: Hb:t äntligen på banan!

Så var det dags för Huddinge igen. Syster Kerstin printade ut mina värden direkt när jag kom. Allt ser helt ok ut, och särskilt glad är jag åt att Hb:t är uppe på 114! Det är ungefär normalvärde för mig från innan jag blev sjuk - eller åtminstone innan jag visste att jag var sjuk. Det visar två saker: Donatorns celler har makten nu och mina egna har slutat bråka samt tarmen har slutat blöda. Det andra positiva är att Albuminet är uppe på 33 - lite under normalintervallet, men ett mycket bra värde för min situation, och ett kvitto på att svimningarna är helt borta nu.

Så fick jag komma in till Dr Katarina. Vi pratade igenom alla mina biverkningar. Inga konstigheter, men det är bra att få igenom alla så hon får reagera om det är något oroväckande. GVHn jobbar på; magen är fortfarande orolig med 4-5 diarréer per dag, huden är bitvis rödblossande och kliande, småsåren på nagelbanden är kvar och levervärdena är något förhöjda.

Medicinlistan lämnar vi oförändrad, förutom att vi drar ner kortisonet  (Prednisolon)  med en halv tablett om dagen. Eftersom GVHn blossade upp när vi trappade ner sist tar vi det mycket långsammare nu. Jag får också ta alla Prednisolon på morgonen så kanske sömnen blir lite stabilare (möjligen blir dom andra biverkningarna starkare istället - jag får se).

Jag hade också en fråga som tydligen alla patienter har denna vecka: Får jag gå på julbord med jobbet i december? Jag tänker mig att vi går på ett mycket litet ställe med få gäster och liten buffé som fylls på ofta. Dr Katarina tycker att vid det laget borde jag få gå, men jag får inte äta av buffén som alla andra tar av. Istället får jag redan när jag bokar förklara att jag är infektionskänslig, och be att dom lägger upp tallrikar till mig i köket - det brukar dom kunna ställa upp med. Bra idé!

Ute i väntrummet snackade jag med två andra transplanterade, i juni respektive juli. Glada och pigga - synd att vi inte han snacka längre! För Forskningssyster Gunilla kom och ville ha lite av mitt blod till nå't av forskningsprojekten. Det gick lite trögt i min ärriga ven, så hon fick inte så mycket i sina rör trots att hon mekade och klämde. Hoppas det räcker i alla fall.

Resultatet. Jag tror att det i provrören är vad dom vill ha.
Nåt eller några av objektglasen är nog stick i fingret som
dom tar samtidigt med benmärgsprovet. Några objektglas
kan vara koll att det finns celler i. Vad dom ska ha det i
urglasen till vet jag inte. Kanske är det där dom kollar att
det finns celler. Jag får fråga nästa gång.

Sen var det dags för benmärgsprov. Syster Gunilla, Dr Caroline och en till sköterska skötte proceduren. Den här gången var det aspiration (dvs dom suger ut vätska till skillnad från biopsi när dom tar en bit fast benmärg). Dom tog rätt mycket - jag tror att en del ska vara till forskningsprojekten. Det gör ont när dom bedövar och när dom suger ut vätskan, men det är inte värre än att jag står ut. Och jag börjar bli stammis där, så Gunilla kom ihåg var jag har stugan (hon har inte så långt ifrån), så vi pratade svamptillgång och annat under tiden.

Läkarbesök nästa vecka (tisdag) igen, och blodprov på måndag . Dom vill gärna hålla tät koll ett tag nu.

Dag +187: Nästan inga egna celler i blodet!

Så var det dags för läkarbesök igen. Jag åkte lite tidigare till Huddinge och träffade vännen Hanna som också var där, och vi hann snacka lite innan!

I väntrummet stod syster Lotta och väntade på mig. Hon var en av dom som gav mig moderkaka-celler när jag låg inne, och det var dags att ta blodprov för forskningsprojektet. Dom har verkligen koll! Det börjar bli svårt att få ut blod ibland - min bästa ven har blivit så ärrig, men hon mekade på medan jag låg och kollade mina värden som jag fått utprintade av syster Kerstin, och till slut hade hon fått ihop sina 4 rör.

Så var det dags för Dr Lena. Vi pratade igenom hur jag mår. Mycket är som förut med samma orsaker, men några nya kommentarer fick jag.

• Magen är bättre. Jag har slutat med näringsdryckerna och klarar mig på riktig mat i mindre men fler portioner än normalt. Vikten håller sig, diarréerna är mycket färre och gasigheten mycket bättre.
• Svimningarna är borta nu.
• Jag är rätt speedad av kortisonet.
• Händerna skakar.
• Benen är svaga. Jag går mycket långsamt, och måste hjälpa till med armarna när jag ska resa mig och gå upp för trappor. Vissa dagar är gravitationen starkare än andra, men det är bara att ta det som det kommer.
• Jag har börjat kissa väldigt ofta - ibland jättemycket och ibland bara täta skvättar. Det svider inte, men lite underligt känns det. Det första man tänker på är diabetes pga kortisondet, men blodsockret i måndags var bra; 6,1 (normalintervall 4,0-6,0). Det ska bli intressant att se vad nästa prov visar. Dr Lena ordinerade ett urinprov, men det var bra. Vi får bevaka det här.
• Jag har haft ont i ett par vener en knapp vecka, men det har gått över nu.
• Småsåren på nagelbanden har blivit värre.  Dr Lena säger att det troligen är GVH i kombination med biverkningar från medicinerna. GVH flyttar gärna runt lite i kroppen, men så länge vi har det under kontroll är det bra om det får härja på lite och göra sitt jobb mot mina stamceller. Lösningen just nu ör mjukgörande salva som jag redan använder. Blir det värre kan jag köpa jättefet Lanolin på apoteket och smörja med.  
• Fötterna är väldigt vätskefyllda som stora klumpar, speciellt på kvällarna. "Har du inga stödstrumpor?" Jo det har jag ju för sjutton (fast jag kallar dom resestrumpor)! Att jag inte har kommit på det själv!!! "Sätt på dom direkt på morgonen, för sen får du inte på dom" sade Dr Lena.  
• Ledvärken är mycket bättre. Det är inte varje dag jag behöver ta värktabletter.
• Jag är otroligt torr i munnen, så Dr Lena skrev ut salivstimulerande tabletter på recept.
• Huden är torr och svider, men Canoderm-salvan funkar bra.
• Synen känns lite suddigare, men det är säkert medicinerna. 

Chimerismprovet i blodet visade följande:

• CD19 (B-celler): 100% donator
• CD3   (T-celler):   99,7% donator (allt över 95% är bra säger Dr Lena)
• CD33 (allmänt):   100% donator.

Det är ju jättebra resultat. Tydligen tog dom ett chimerismprov i blodet precis innan GVHn kom, och det hade samma resultat. Dr Lena är mycket nöjd med att resultatet inte försämrats, trots alla immundämpande mediciner och kortisoner. Med det här resultatet får det vara värt alla biverkningar och umbäranden!

Blodvärdena från i måndags är helt OK. Hb:t ligger på 104  (normalvärde 117-153), trombocyterna har sjunkit till 156 (normalvärde 165-387), och dom flesta vita ligger normalt. Dr Lena säger att det kommer att svaja upp och ner länge än. P.g.a. transplantationen kommer det att dröja ett bra tag innan benmärgen är stabil, och dessutom påverkar GVHn och medicinerna värdena. Benmärgen får ett ryck och producerar en massa blodkroppar, sen inser den att det blev för mycket och den måste återhämta sig, så sjunker det, och så håller den på. Jag får ha tålamod med värdena och inte fokusera så mycker på normalintervallen!

Dom har testat olika sköldkörtelhormoner också, för dom kan påverkas både av cellgifterna och GVHn. Alla tre testade värden var bra. 

Vi gick igenom medicinlistan, och från imorgon får jag dra ner ytterligare en korisontablett (Prednisolon) till bara 2 på morgonen, och fortsätter den positiva utvecklingen får jag dra ner en till på måndag. Då har jag bara 1 om dan kvar plus 3 Entocort om dan). Nertrappningen går fortare än jag hade trott. All annan medicin är oförändrad, då det mesta är förebyggande som behövs p.g.a. kortisonet.

Nästa vecka blir det läkarbesök och benmärgsprov på torsdag (det ska bli MYCKET spännande att se hur fördelningen av benmärg ser ut när det ser så bra ut i blodet), och blodprov någon dag innan, när det passar mig.

Dag +178: Käkkirurgen

En bra dag på alla sätt. Har sovit bra på insomningstabletten (behövde inte ens ta Alvedon), magen är bra men gasig, har stapplat runt en massa hemma och plockat i lådor, med disk och tvätt och sånt. Vikten har vänt uppåt, så jag drar ner på näringsdryckerna.

På eftermiddagen var jag en sväng till Huddinge som planerat. Åkte i god tid så jag hann gå in till Syster Kerstin och få en print på mina värden. Albuminet är på 26, så det är ok. Svimningstendenserna är ocklså glesare, så det passar ju ihop. Däremot tyckte hon att vi planerar in en blodtransfusion på torsdag när jag är här på läklarbesök, efterrsom Hbt är på 87 och sjunkande. Hon skrev en remiss så får ta ett BAS-test på lokala labbet imorgon så allt är förberett.

Passade på att hämta udda mediciner som inte finns på hemmaapoteket. När jag stapplat fram till disken och stod där lätt flämtande (som jag ju gör nu för tiden) erbjöd mig kassörskan en engångsvatten i mugg under folie som man brukar få på planet. Det värmer i hjärtat med sån omtänksamhet från en främling! Så jag sörplade i mig (är så oerhört torr i munnen numera) medan hon plockade ihop mina grejer.

Mina stockar till fötter och smalben.
Ja hårväxten på kroppen är kraftigare,
men på huvudet fortfarande grått fjun.

På Käkkirurgen fick jag en "around-the-clock" röntgen medan jag stod och bet i en pinne, och sen tog Dr Hoyun hand om mig. Han kan inte se någon infektion eller annan skada, men det kan ta över ett år tills det visar sig. Han tyckte att jag ska anmäla skadan till försäkringsbolaget, och sedan måste jag röntga med jämna mellanrum för att hålla koll. Efter lite funderande bestämde han att själv ta hand om det och skicka kallelser även om det egentligen kanske är någon annans bord. Framtänderna ömmar fortfarande och jag får inte belasta dom - inte ens bita i en banan för dom måste vila. Jag får tugga på sidorna.

Imorgon alltså labbet, och på torsdag Huddinge igen. Vi får se om vi kan hitta på nå't till fredag ocskå, så är veckan komplett!   J

Dag +177: Jag har blivit en hamster!

Det här är fredagens morgondos
tabletter (lite olika olika dagar). Den
vita dosen i skeden kostar 300:-,
och den äter jag 3 om dan!

Jag och maken har haft tre härliga dagar på landet. Magen håller sig rätt stabil på 1-3 besök om dagen vilket är ok. Lederna värker lite, och när jag stapplar runt känner jag mig som saknade Tant H. Om hon levde nu skulle vi kunna stappla runt tillsammans och hålla blodcirkulationen igång. Men jag har lärt mig att ta Alvedon när jag vaknar på natten, så morgonen blir bättre.

Ansiktet och buken har lagrat på fett, så jag ser ut som en hamster med kindpåsar. Händer och fötter, handleder och fotleder är fyllda med vätska och tjocka. Det blir lite bättre när jag går omkring och ökar cirkulationen.

Huden har blivit bättre nu när jag smörjer mig mera, men ända sen jag låg på sjukhuset har jag fått en heshet som inte ger med sig. Någon sade att det också kan bero på kortisonet.

Svimningarna har blivit mycket bättre, men är inte helt borta, så jag tar det försiktigt. Jag har väl lite mer vätska i kroppen, och så har jag blivit fruktansvärt torr i munnen, så jag dricker mycket mer.

Fredag och lördag kunde jag ta en promenad i svampskogen på makens arm. Jag får inte plocka eller rensa svamp pga bakterier och mögel, och maken har en färgseende-defekt, så han har svårt att urskilja trrattisarna, men jag pekade med en pinne och han plockade medan jag lutade mig mot ett träd. En perfekt kombination, och det var väldigt

bra för både kropp och själ att komma ut i skogen som jag har längtat efter. På söndagen orkade jag inte, och golfklubboprna som vi släpat med oss kom förstås inte till användning. Men vi hann med både middagsgäst (på GVH-kost!) och ett fikabesök hos vänner under helgen, så jag är mer än nöjd!

Idag har jag tagit blodprover på lokala labbet mned dottern som ledsagare. Jag lyckades tjata till mig ett snabb-Hb fast det inte stod på remissen, och det visade på 87, så det är inte transfusionsläge riktigt än.

Imorgon blir det besök på käkkirurgen i Huddinge.

Dag +168: Bättre!

Igår bad jag om en print av värdena. HBt och trombocyterna har sjunkit tillbaka igen, men dom vita (leukocyter och neutrofila) är höga pga kortisonet som doktorerna har sagt. Det är den av anledningarna till att dom jobbar på att minska dosen.

Igår kväll fick jag svidande utslag på armbågen. Sköterskan ringde till CAST, och dom sade att jag ska smörja med mjukgörande och hålla koll. Idag är det bättre, men inte helt borta. Jag får förebyggande mot herpes, men dom vill ha koll på alla detaljer!

Efter jobbet kom vännerna EJ och EvS med bilder från en minisemester. Jättekul att se och snacka lite!

Till middagen lyckades jag faktiskt äta lite gryta och ris. Det var gott och gick bra, men jag vågar inte trycka på för mycket i min ovana mage. Dom har lyckats få till det där med GVH-kost nu. Det står tryckt på förpackningen, så jag vet inte vad som vart så svårt förut. Mycket luft i magen men bara 5 diarréer på dygnet. Sov mycket bra, 4+3h!

Till frukost frågade jag efter laktosfri yoghurt, och de hade fil, så det åt jag med honung i tillägg till ägget och rostmackan. Gott! Lite lunch gick ner också, i tillägg till näringsdryckerna som fortfarande är min huvudkost.

Dr Johan kom på rond, och är nöjd med utvecklingen. Men han vill skynda långsamt. Vi  får inte dra på oss ett bakslag! Förra gången kunde vi brassa på med kortison från noll och få en snabb effekt. Nu har jag ju redan en nivå, så det skulle inte ge samma förändring. Vi drar ner dosen intravenöst kortison ytterligare. Under eller efter helgen planerar vi att gå över till tabletter.

På läkarmötet i eftermiddag ska dom diskutera om jag ska få en till dos fetala membranceller på måndag. Sen låter det som att jag ska kunna åka hem i början på nästa vecka. Dom ska ta hit en dietist så vi får diskutera näringsdrycker och sånt, för det är inte troligt att jag ska kunna få i mig hela näringsbehovet i form av mat så snabbt.

Dag +153: Benmärgsbiopsi

Igår var det exakt 5 månader sedan transplantationen. Idag var det dags för ett nytt försök på benmärgsprovet. Dr Hanna utförde provet assisterad av USK Anneli. Det gick riktigt bra den här gången också. Dr Hanna pickade ordentligt i benhinnan med bedövningssprutan på min begäran, så provet kändes inte så himla mycket. Hon tog ut en liten cylinder, ca 1 mm i diameter och ca 25 mm lång. Dom måste ha minst 2 cm sade hon.

Jag fick en print av senaste blodvärdena av syster Kerstin. HBt är nu nere på 89, så hon lade till ett basprov på nästa veckas provremiss, om det skulle vara så att jag behöver en transfusion redan då. Jag har läkarbesök på måndag, så min plan är att åka ett par timmar tidigare och ta blodprov på Huddinge innan. Förhoppningsvis hinner blod-svaren komma till läkarbesöket då. Benmärgsprovet tar längre tid, så det får jag nog svar på under påföljande läkarbesök.

Dag + 152: Blodprov

Håret börjar komma tillbaka,
men är alldeles grått och mjukt
som bebishår!

Idag var jag på lokala labbet för blodprov; 4 rör.

Igår ringde Dr Katarina och berättade att preliminärresultatet av benmärgsprovet förra veckan visade att det inte fanns tillräckligt med stamceller för att kunna mäta andelen egna och donatror. Det kan vara så att dom råkat träffa ett glest område, för stamcellerna kan fästa och växa till lite spritt. Det kan också vara så att det inte finns tillräckligt mycket stamceller totalt, så man måste fylla på med en extra dos från donatorn. Vi får se. I alla fall har vi bokat in en ny provtagning imorgon, och den här gången ska dom ta en biopsi (en cylinder med fast benmärg) till skillnad från att suga ut vätska som dom gjort dom senaste gångerna.

Jag passade på att kolla HBt dan efter transfusionen i förra veckan, och det låg på 93 då. Inte så jättebra kan jag tycka när man är nytankad! Det ska bli intressant att se imorgon vad dagens prov visar, för jag känner mig rätt trött, flåsig och det brusar rejält i öronen.

Dag +145: Obama kommer

Massor med folk stod längs hela E4:an för att titta på .....

Jag hade tagit till rejält med tid när jag beställde sjukresan för alla eventualiteter. Av säkerhetsskäl hade dom ju inte talat om exakt när dom skulle stänga av E4:an. När taxin åkte för att hämta upp mig var han den sista som fick passera bron över motorvägen, och när vi kom iväg hade dom redan stängt av påfarten. Vi svängde in till den lokala ICA-affären istället, så jag kunde köpa lite att äta till lunch på sjukhuset, och sen stod vi och tittade på spektaklet tillsammans med en massa andra. Det var helikoptrar, motorcyklar, polisbilar, limosiner och diverse andra fordon. Jag tappade räkningen ganska snart. I 40 minuter och 240 kr på taxametern var det avstängt, sen kom vi till slut iväg.

.....Obama och hans entorage!

Väl framme hade jag fortfaarande god marginal, så jag gick till provtagnings-centralen och tog veckans prover. Sedan satte jag mig på en avsides bänk och åt min keso, risifrutti och banan, medan jag läste min bok. Sämre kan man ha det!

På hematologen fick jag träffa Dr Maciej. Han undrade om jag kände mig matt. Provsvaren som redan var klara visade på HB 77. Jag har ju lite svårt att känna skilllnad, men pulsen har brusat ovanligt högt i vänsterörat senaste veckan, och jag har nog känt mig lite trött. (Tack snälla pappa för att du drog min golfvagn på rundan både i lördags och i söndags!) Han ordinerade blodtransfusion snarast, och jag kom överens med syster Kerstin om att vi tar det i morgon när jag ändå ska in för benmärgsprov. Sen ville han ha ett nytt blodprov på fredag morgon för att se om det räcker eller om vi måste fylla på med mer. Därefter blodprov en gång i veckan.

Dagens värden

Jag kollade lite vad som ingår i 3-månaderskontrollen eftersom jag sett att Hanna skulle göra spirometri, och det har jag inte hört något om. Det ska man mycket riktigt, men det måste dom ha missat för mig. Eftersom det bara är en månad kvar till 6-månaderskontrollen tyckte han inte det var någon idé att klämma in det nu, men jag ska påminna läkaren vid nästa besök så dom inte missar det igen.

Syster Kerstin tog ett bas-prov (så nu har jag plåster i båda armvecken!) som visar vilken blodgrupp jag har så allt är förberett och blodet beställt inför transfusionen imorgon. Sen var allt klart och det var bara att åka hem igen.

Här är en länk till ett inlägg i Hannas blogg, med en bra beskrivning av varför man inte får jobba eller vistas i folksamlingar på minst 6 månader efter en stamcellstransplantation, trots att antalet vita blodkroppar ligger i normalintervallet.

Dag +138: Besök på käkkirurgen

Jag åkte in en timme tidigare för att ta en fika med tranplantationskompisen Hanna, som varit och lämnat prover på morgonen. Jättekul att träfffas och utbyta erfarenheter. (Det tyckte gubben vid bordet brevid också. Han lyssnade intresserat, och när han skulle gå berättade han att han själv transplanterat levern för ett par år sedan, och uppmanade oss att kämpa på. Gulligt!) Jag hoppas att Hanna och jag kan ses snart igen!

Det låter väldigt dramatiskt med käkkirurgen, men besöket var i verkligheten helt odramatiskt och väldigt trevligt. Efter att ha läst min bok en halvtimme extra för att Tandläkare Karin blivit försenad från sitt eget läkarbesök i Solna pratade vi först igenom hur transplantationen och tiden efter varit, både i största allmänhet och i munhålan i synnerhet. Allt har ju gått väldigt bra, och när hon sedan tittade på slemhinnorna och tänderna såg allt mycket riktigt utmärkt ut. Det enda lilla problemet jag har är en spricka i en tand som jag haft sedan tidigare, och som vidgats och börjat ila extra mycket när jag bet i något hårt. Jag kan fixa till det om jag har mycket besvär av det, men det är i nuläget ingen risk för infektion, så jag får betala själv som vanligt. Jag bestämde mig för att vänta och ta det med min vanliga tandläkare när jag är tillbaka där, för ilningarna har blivit bättre, så det är ingen brådska. Eftersom allt är ok behöver jag inte komma tillbaka förrän vid 12 månader, om det inte bryter ut någon GVH eller andra problem i munhålan innan dess.

När jag ändå var på Huddinge passade jag på att stifta bekantskap med provtagningscentralen och ta veckans blodprov här. I armen för första gången sedan i mars! Det var rätt fullt i väntrummet, vilket inte är optimalt för en infektionskänslig. Ganska snart kom dom ut och berättade att datorerna låg nere, så det gick inte att ta några prover för tillfället eftersom alla remisser är digitala. Det är tredje gången datorerna ligger nere när jag har varit här under den här sommaren! Efter en halvtimme kom systemet igång igen, och sedan rullade kön undan väldigt snabbt.

Medan jag sitter här och skriver upptäcker jag att det har blött igenom både förbandet i armvecket, min vita långärmade topp och när jag kollar i hallen även min vita jacka.
Note to self: Var noga med att trycka på förbandet en bra stund efter provtagning, åtminstone så länge jag tar Fragminsprutorna!

En syster från Hematologen ringde just och gav mig min läkartid till onsdag nästa vecka. Då passade jag på att fråga om HBt som idag ligger på 88. Så jag klarar mig från transfusion ännu en tid!

Dag +133: CVKn borttagen

Idag tog dom bort CVKn. Det tog en timme och krävde en del karvande för kuffen satt rätt djupt, men det gick jättebra. Thank God for bedövning!!!

Nu ska jag ut med några kompisar och ha kul, så jag får fylla på med en utförligare beskrivning senare.
Ha en trevlig kväll ni också!
________________________________________________

Lite mer detaljerad information:

Nu har jag kunnat överge dom stora
sjukhusdosorna (en för morgon och
en för kväll) för en smidigare. Förutom
antibiotika och B12-tabletter tar jag
bara D-vitamindroppar och Fragmin-
spruta nu.

Kom en halvtimme för tidigt till M87  Njur-KBC (konsult och behandlingscentralen), så jag satt och läste en bra bok i väntrummet. Prick 11.30 kom syster Ancki och hämtade mig och jag fick klä av mig på överkroppen, sätta på en sjukhus-skjorta och lägga mig på sängen. Hon tog bort fjärilen (en klämma som håller fast slangen) och plåstret till infarten, och så tog hon veckans prover.

Syster Ancki körde in mig i operationssalen, och där fick jag träffa syster Ulrika. Det verkar alltid vara en syster (Ancki i det här fallet) som tar hand om patienten (mig), ser hur jag mår och lugnar vid behov, en syster (Ulrika) som assisterar läkaren med att torka blod, räcka grejer o.s.v. och så läkaren som gör själva ingreppet. Vid större ingrepp, som när dom satte in CVKn, finns det ytterligare en flock personal men det här verkar vara grunden och räcker vid mindre ingrepp som detta, benmärgsprov o.s.v.

När Ulrika hade tvättat (dränkt!) det aktuella området med sprit och tapetserat med skyddspapper kom Dr Alexander in. Han verkade extremt ung (det brukar gamla tanter säga om läkare, men varför gör jag det numera.......?) men är nog äldre än han ser ut, och var mycket kompetent och trygg. Han och Ulrika försökte känna var kuffen var ( en ca 5 mm bred ring runt slangen i filtliknande material som ska stimulera att slangen växer fast), men det var inte så lätt. Slangen verkade ligga rätt djupt ner i vävnaden just där. Jag tror dom fick chansa lite och bedövade där dom tyckte att den borde vara och började skära. Dom hittade kuffen i alla fall, och karvade en stund för att få bort den. Plötsligt kom dom in i ett område där bedövningen inte hade tagit, men då sade jag ifrån lite diskret (NOT J ). Lite mer bedövning på djupet och sen fortsatte karvandet (eller som Dr Alexander uttryckte det: "Vi ska dissekera lite här"! Jag trodde det var något man gjorde på döda kroppar, men det betyder visst "skära itu".).

När dom drog ut slangen ur ingången i venen uppe vid halsen fick Syster Ulrika trycka hårt på stället på halsen i några minuter så blodet inte skulle forsa ut i kroppen genom hålet. Det är fantastiskt hur snabbt det drar ihop sig ändå, dom sydde inget där utan det gick ihop av sig själv (hoppas jag!). Så sydde Alexander ihop operationssåret innifrån och ut med tråd som bryts ner av kroppen, dom tvättade rent, lade bandage och sen var det klart kl. 12.30. Jag fick klä på mig igen (efter att ha inspekterat det dom tagit ut) och sen fick jag sitta i väntrummet en halvtimme med en kopp te och min bok så dom fick kolla att det inte blött igenom. Syster Annika kom och konstaterade att det såg bra ut, så jag fick gå.

I pausen före mitt läkarbesök åt jag lite medhavd lunch, och sen begav jag mig till Hematologen. Syster Kerstin gav mig mina vaccinationer, och berättade att nu "klipper dom navelsträngen". Jag ska inte komma till Hematologen för att ta prover i fortsättningen, utan kan ta det på Provtagningscentralen på Huddinge sjukhus eller annat labb närmare hem varje vecka. Läkarbesöken på Huddinge fortsätter dock med 2-3 veckors mellanrum.

Den här veckan fick jag träffa Dr Lena (Katarina är på konferens i USA), och hon tittade och lyssnade som vanligt. Ingen GVH i sikte. Fragminsprutorna ska jag fortsätta ta i två veckor till, sen slipper jag dom. Värdena är OK, men dom vita är lite svajiga och HBt ligger på 89 nu. Jag frågade om dom inte tagit något Chimerismprov i blodet efter 2/7, men det har dom inte, för det säger inte så mycket som det i benmärgen.
Hon berättade att det är tre sorters infektioner man kan få:

• Av bakterier, men det är OK om dom neutrofila är tillräckligt höga (lite svajiga på mig som sagt)
• Av virus. För att klara virus ska man ha tillräckligt mycket celler som kan ta hand om dom, och dom celler jag har nu är helt nya och har inte tränat på någon infektion. Därför kan en tvådagars snuva bli en tvåveckors däckning för mig.
• Av svamp och mögel. Det ska jag hålla mig borta ifrån i år, men får gräva i jorden igen och vistas nära byggarbetsplatser nästa sommar om jag inte får någon GVH före det.

Jag frågade om att plocka lingon och svamp. Lingon är ok, men jag får inte plocka eller rensa svamp. Jag får peka åt någon annan som plockar.

Väl hemma hade bandaget naturligtvis blött igenom lite och lossnat i nederkanten, men jag tejpade på lite och sjuksköterske-svägerskan har lovat att lägga om det på söndag om det behövs. Efter en trevlig middag (på uteservering) med kompisarna AB och NC gick det bra att sova med hjälp av ett par alvedon när bedövningen hade släppt.

Nästa vecka ska jag till Käk-kirurgen på Huddinge för tandläkarbesök på tisdag, till Gynekologundersökning i Sollentuna på onsdag och på provtagning på lokala labbet när det passar mig.

Dag +125: Provtagning på Vårdcentralen

Vi får en del besök här ute på landet

Så var det dags för provtagning, spolning och omläggning av CVKn på Vårdcentralen. Syster Marie hjälpte mig och Syster Charlotta var med för att se och lära. Allt gick som det skulle, och snabb-HBt visade på 95.

Ryggsmärtan har minskat dag för dag, och är nu helt borta. Kramperna finns fortfarande kvar, men inte lika tätt och kraftigt som tidigare. Jag äter nu bara en Prograf om dagen, och på måndag ska jag sluta helt, så förhoppningsvis försvinner kramperna helt då också.

Nötskrikor har vi haft här förut, men jag har
aldrig sett fyra på samma gång!

Medans jag skrev det här ringde syster Kerstin och möblerade om lite i nästa veckas chema:
På torsdag nästa vecka har jag fått tid för att ta bort CVKn på Njur-KBC (konsult och behandlingscentralen), och där är det tydligen kö, så den tiden är det bäst att hålla fast i. Tiden hos käkkirurgen för att kolla tänderna som skulle varit då flyttar vi till veckan efter. På torsdag nästa vecka ska jag också ta prover och träffa läkaren.

Dag +116: Läkarbesök i Huddinge

Syster Kerstin har laddat vagnen inför blodprov,
spolning och omläggning.

Så var det dags för utflykt till Huddinge igen. Jag åkte hemifrån kll. 7.15 och var tillbaka i stugan 13.25.

Först träffade jag Dr Per som tyckte att värdena från förra veckan såg bra ut. Jag fick en print av syster Kerstin och kunde se att allt var inom normalvärdena utom HBt så klart och vita blodkroppar, där både totalen (3,0) och dom neutrofila (1,3) ligger en bit under normalintervallet, men inget dramatiskt.

Vi tittade igenom medicinlistan som numera är ganska kort. Inga ändringar är aktuella. Daglig dos:

• 10 D-vitamindroppar
• 1 Fragmin-spruta 7500 enheter (propplösande - tas tills dom tar bort CVKn om några veckor)
• 1 B12-tablett (stimulerar blodbildningen)
• 1 Prograf (1 mg, avstötningashämmande. Halverad dos fr.o.m. idag enligt avtrappningschemat)
• 4 Bactrim må, on, fr (mot lunginflammation)

Någon GVH har inte synts till, men Dr Per tittade för säkerhets skull på huden och i halsen och munnen. Jag har haft väldigt ont i ett område i bröstryggen sedan igår, och Dr Per kunde känna att det är en muskel som krampar. Jag har ibland problem med muskelknutor, men nu gör det så ont så jag har svårt att röra mig och sova. Det kan vara så att eftersom mina muskler har en tendens att krampa just nu så kanske det är en vanlig muskelknuta med kramp på toppen. Det verkar inte vara något i lungan i alla fall, vilket är skönt. Krampen kan för övrigt vara en biverkning till Prografen, så det kanske går ner när den tabletten försvinner om några veckor.

Så passade jag på att fråga lite om Chimerism-provet i benmärgen. Jag tycker att 73% respektive 83% donator låter rätt lite, och undrade om det inte var rätt dåligt. Han drog lite på svaret och menade på att det var mittemellan; inte bra men ingen katastrof. Vi får se vad nästa benmärgsprov (6/9) visar, och om nerdragningen av Prograf givit önskat resultat. Är det fortfarande ingen vidare utveckling kan man ta en typ av vita blodkroppar som heter T-celler från donatorn och spruta in. Efter vad jag förstår ska dom leta upp främmande stamceller (=mina egna sjuka) och ta död på dom för att nå 100% donator. Ingen förbehandling av donatorn behövs. Vi får se om det blir nödvändigt framöver.

Eftersom jag har förhållandevis mycket egen benmärg producerar den kontinuerligt blodkroppar av min gamla sort, och kriget mellan gamla och nya fortsätter. Det är därför jag inte får någon ordning på HBt. Det tolkar jag som att när behovet för blodtransfusioner försvinner är det ett tecken på att det börjar bli ordning på benmärgen.

Så var det dags för provtagning, spolning av CVKn, omläggning av infarten och snack om semester, böcker, sommar i P1 och annat småtrevligt. Snabb-HBt visade på 97. Syster Kerstin plockade ihop några plåster, proppar och remover pads och skrev ut en remiss att ha nästa vecka på Vårdcentralen, samt lite alcohol pads att ha när jag tar mina sprutor. Av dom 100 jag fick när jag skrevs ut är det bara ett par kvar.

Efter en sväng på apoteket för att fylla på förrådet åkte jag hem. Nästa vecka är det provtagning på Vårdcentralen på onsdag. Ha det så bra tills dess! Det ska jag också försöka ha.

Dag +111: Provtagning på Väddö VC

Förutom rören till labbet blir det lite
slask vid provtagningen.

Idag var det premiär för provtagning på Vårdcentralen. Syster Marie tog hand om mig. Hon har jobbat på Hematologen i Uppsala, och hade hon inte haft den erfarenheten så hade jag nog spenderat den här dagen i bil till och från Huddinge. Som det nu var satt jag i hammocken med tidningen och en kaffe latte kvarrt över tio efter förrättat värv! Härligt!

Syster Marie blev riktigt uppspelt av att få hantera en CVK igen - det var ett tag sen. Kul att kunna vara till nån glädje! Det märktes att hon hade kunskapen och handlaget kvar, så efter att ha samlat ihop nödvändigt materialgick det utmärkt att ta prover, lägga om infarten och spola slangarna. Till nästa gång ska jag försöka få med mig ett plåster (dom har bara stora av den rätta sorten, dom små är smidigare), pluppar till slangarna (dom har inte den rätta sorten, så hon fick slakta två nålar för att få material) och ta reda på hur mycket heparin dom brukar spruta i heparinlåset. (Heparin hindrar blodet från att koagulera och sprutas in i slangen så det inte ska bli klumpar där till nästa gång.) I Uppsala sprutade som i 3 ml, men på sjukhuset använder man CVKn varje dag, så för säkerhets skull sprutade hon i 4 ml per slang idag.

Syster Marika fick komma in och titta, för hon hade aldrig sett en CVK, och ville förstå hur den fungerar.

Som avslutning tog vi ett snabb-HB som visade på 102, så det är lugnt. På måndag är det läkarbesök i Huddinge.

Planering av vaccinationsprogrammet

Så var det dags för läkarbesök igen. Först tog syster Anna mina blodprover, lade om och spolade CVKn samt bytte ut "fjärilen" (klämman som håller fast slangen). Snabb-HBt visade på 85, så det är inte dags för transfusion än, men kanske nästa vecka.

Dr Hans gick igenom värdena från förra veckan som alla ser bra ut. Levervärdena är i stort sett normala nu, och allt annat är inom normalområdet utom HBt. Svaret från benmärdsprovet har inte kommit än.

Vi pratade lite vaccination. Eftersom allt immunförsvar inklusive vaccinationer jag tagit och barnsjukdomar jag haft är borta, så måste jag börja om från början när kroppen är redo för det. Tuberkulos kan jag aldrig vaccinera mot (det klarar man inte efter en stamcellstransplantation), men annat kan man ta efter  en tid och efter godkännande av tranplantationsläkarna. Ibland får man använda en avdödad variant av vaccinet för att klara av det. Nästa vecka börjar vi vaccinationsprogrammet med Prevenar (mot lunginflammation med pneumokocker) och Act-HIB (mot Haemophilus-influensa). Båda ges vad jag förstår normalt till barn, och det passar ju bra för mitt pånyttfödda immunsystem! Act-HIB var jag tvungen att hämta på apoteket, och det ingår inte i högkostnadsskyddet, så där rök drygt 900 kr för dom 3 sprutorna. Men jag ska inte klaga - hittills har jag tagit ut mediciner för drygt 25 000 kr på apoteket efter transplantationen, och bara betalat högkostnadsskyddet på 2 200 kr. Så jag är mycket tacksam för vårt svenska system och alla er skattebetalare som håller mig vid liv! Om ytterligare 3 månader börjar vi vaccinera mot polio, difteri och stelkramp. Övriga vaccinationer får jag fixa själv på vanligt sätt på egen bekostnad (efter att ha konsulterat med mina läkare).

Dr Hans förlängde sjukskrivningen till sista oktober och gick igenom medicinlistan. Vi ändrar inget just nu. Så drog han ner besöksfrekvensen till en gång i veckan istället för som nu 2 gånger. Det blir skönt att inte få

semestern så tätt sönderhackad i alla fall. Nästa besök blir på onsdag 24/7.

Efter hemfärd och en snabb lunch bar det av till golfbanan och en trevlig runda med lillebror, kusin K och vännen H.

Medicineringen trappas ner

Efter att ha minskat dosen avstötningshämmande medicin blev jag lite lös i magen några dar, men sen stabiliserade det sig. Helgen har varit skön med 2 golfrundor - den ena med 41 poäng så det blev en rejäl sänkning!

Idag har jag varit på läkarbesök, och Dr Hans drog ner ytterligare på medicineringen:

• Sluta med Mycostatin (förebyggande mot svamp)
• Ät färdigt kartan med Ursofalk (skyddar levern) och sluta sen
• Dra ner en tablett till av Prograf (avstötningshämmande) till 4 per dag från imorgon.

Värdena såg bra ut. Levervärdena har stigit en aning igen, men det kan bero på att vi trappar ner Prografen, så det blir större risk för GVH. Det togs tydligen ytterligare ett Chimerism-prov 2/7, som visade lite högre andel egna celler (ca 13,5 % egna T-celler), men Dr Hans var inte ett dugg oroad av det. Med den grundsjukdom jag har är det egentligen inte intressant med dom här perifera Chimerism-proven (i blodet). Dom kan visa 10% egna celler för alltid utan problem även om man strävar efter 0%. När vi nu drar ner på Prografen kan det börja sjunka igen, för donatorns celler får mer handlingsutrymme. Det som betyder något i mitt fall är Chimerism-provet i benmärgen, och det ska vi ta i övermorgon.

Syster Anna tog mina prover (5 rör) och lade om och spolade CVKn. Snabb-HBt visade på 89-90, så jag får klara mig med dom röda blodkroppar jag har ytterligare ett tag.

Donatorns celler vinner mark!

Dags för läkarbesök igen. Dr Richard kollade igenom mina värden från i torsdags och allt ser bra ut (klicka på bilden så blir den större - på "Esc" för att komma tillbaka till inlägget). Levervärdena (P-ASAT och P-ALAT) har sjunkit och är nu i det närmaste normala. P-ALAT var som mest uppe på 4,24 (23/5), så det är en radikal förbättring.

Jag passade på att fråga om Chimerism-provet som jag inte hört något om, men som jag vet att andra har tagit redan efter en månad. I Chimerism-provet räknar man andelen celler med donatorns respektive mottagarens DNA i blodet eller benmärgen. Idealiskt efter en stamcellstransplantation är att det är 0% egna, men det kan ta ett tag att nå dit. Det visar sig att dom gjort Chimerism-prov på mig två gånger utan att jag visste om det. I mitt fall räknade dom T-celler (en typ av vita blodkroppar, se inlägget 28/4) i blodet. I slutet på maj hade jag 8,5% egna och i slutet på juni 3,7% egna celler. Det verkar alltså som att donatorns celler jobbar på och vinner mark i kriget! Spännande!

Syster Anna tog nya prover och lade om CVKn. Snabb-HBt visade på 101, och det är rekord sedan konditioneringen (sista cellgiftsbehandlingen före transplantationen). Det hjälps förstås upp av blodtransfusionen i torsdags, men ändå!

På fredag är det provtagning igen, och nästa vecka har det gått 3 månader sen transplantationen, så då är det dags för benmärgsprov.