16½ månad: Marknad i Falköping

Lördagsmarkand med lokala produkter.

I natt sov jag riktigt bra igen; 4 timmar i sträck och sedan några kortare perioder. Vaknade 10 i 9, så det blev snabbpåklädning och snabbfrukost, för vi hade stämt träff i receptionen 9.30 för promenad ner till samhället och lördagsmarknaden. Vi blev 6 stycken (några andra gick senare) som strosade ner dom ca 3 kilometrarna till torget.

Jag blir stimulerad av att få mina fördomar utmanade, och det fick jag idag. Jag hade nog undermedvetet tänkt mig att Falköpings centrum var dött och tråkigt, men blev glatt överraskad.

En annan sorts marknad alldeles bredvid.

Marknaden var jättetrevlig med massor av närodlade grönsaker, frukt, sylt honung och produkter. Tyvärr kunde jag ju inte köpa med mig av dom fina grönsakerna, men jag lyckades shoppa loss ordentligt ändå. Det blev halsband, armband och en superskön tunn mössa för väldigt överkomliga priser. Så gick vi runt i affärerna i närheten. En jättetrevlig garnaffär där jag fick med mig ull/bambu-garn till ett par sockor. Flera trevliga klädbutiker besökte vi, bl.a. en med amerikanska rockabilly-kläder och saker - vilka underbara klänningar! Så var det en halvtimmes promenad tillbaka igen.

Till lunch fick vi en god skaldjurssoppa, rödvinsbräserad flankstek och morotskaka. Mums!
Efter en utdragen kaffe med morotskaka i salongen satte vi på oss ytterkläderna och träffade USK Tabita i lobbyn för gemensam Reflektionsvandring. Det låter lite flummigt, men var väldigt bra uppstyrt. Syftet var att fundera lite över våra val i stort och smått. Tabita pratade lite om alla val vi måste göra hela tiden och hur olika organisationer pockar på att vi ska välja just dom. Så fick vi i uppgift att under tyst vandring fundera över vilka tre personer och tre saker vi skulle ta med oss till en öde ö. Lite uppvärmning antagligen. Vid nästa paus fick vi i uppgift att fundera över vem som får oss att göra dom stora viktiga valen i livet, där man inte har en försäljare som ringer eller myndighet som skickar brev. Vid tredje pausen fick vi i uppgift att fundera på vilka delar vi vill prioritera i livet som det har blivit, och

 I området runt kurorten ligger ett antal
underbara trähus i Villa Villekulla-stil.

hur vi ska skapa utrymme för dom prioriterade områdena. En bra start, och saker man kan fortsätta reflektera över. Som avslutning fick vi varsitt vykort som vi fick skriva med vad vi fått med oss av vandringen - uppgifter, utmaningar eller uppmuntran - och sedan klistra in i ett kuvert som vi adresserade till oss själva och lämna tillbaka till Tabita. Om ett par veckor skickar hon dom till oss så får vi en påminnelse om vår reflektion.

Kl. 15.00 var det gemensam fika i Tornrummet. Tabita hade dukat upp med kaffe, te och god kaka, och vi fick en trevlig stund med prat och glada skratt. Vid halv fem drog jag mig tillbaka på rummet och vilade till golfen. Jag är lite hes, men annars håller sig förkylningen lugn. Forutom all annan shopping idag har jag investerat i en till påse halstabletter i receptionen, så jag ska nog klara mig.

Efter middagen, räkfrossa och glass, kom en av kvinnorna och föreslog att vi skulle komma ner i källaren där det förutom ett kapell finns olika rum med soffor och stolar. Hennes man och ett annat par var på besök över helgen, och karlarna hade med sig gitarr och klarinett, och dom tänkte spela lite. Vi var ca 15 st från gruppen som roade oss med sång och musik tillsammans med spelemännen i två timmar. Väldigt trevligt och uppskattat!

Nu nöjer jag mig med samvaro för idag. Lite sövande golf på rummet och sen sömn får det bli.
God natt!

16½ månad: Prickar framför ögonen

Kl 08.00 samlades vi i träningshallen för "Do In" egenmassage med administratören Britt-Marie. Hon var tidigare massös när alla landsting beställde 1-2 massager i veckan för varje patient som en del i rehabiliteringen. Numera är det bara för patienter från Hallands Läns landsting som massage ingår, så Britt-Marie hade fått nya arbetsuppgifter. Men Do In-passet fick hon i alla fall ha, och det gick ut på att stimulera blodcirkulationen och mjuka upp och stimulera kroppen. Vi masserade oss själva från topp till tå på olika sätt, och hjälpte varandra med ryggarna. Det ver riktigt skönt, och kroppen kom verkligen igång och blev varm.

En liten tusensköna från promenaden

Snuvan har lugnat ner sig men halsen ömmar igen. Jag blir dock inte lika störd av förkylningen just nu utan känner att jag kan göra allt på programmet. Efter frukost gick jag en promenad upp på berget med gå-stavar och Sommar i P1 i hörlurarna. Det var riktigt skönt! Sen var det dags för träningsgruppen igen. Jag känner redan att jag orkar lite mera, och känner mig lite säkrare även om vissa muskler fortfarande är svaga och balansen lämnar en del övrigt att önska. Det är bara att träna på!

Till lunch fick vi fransk löksoppa och en jättegod lax med krämig citronsås. Efter att ha suttit och snackat över kaffet i salongen var det dags att sätta på träningskläderna igen. Tur att jag tog med flera ombyten så jag inte behöver sätta på dom svettiga kläderna från i förmiddags. Nu var det sjukgymnast Kerstin som höll i ett pass med stretching. Hon berättade att man numera inte anser att

Stinknävan är ett oönskat ogräs,
men tittar man nära har den
väldigt söta små blommor.

en normalmotionär behöver stretcha för att förebygga skador, minska träningsvärk eller sträcka ut musklerna, men att det stimulerar produktionen av endorfiner och oxytocin, så det finns goda skäl att göra det ändå. Det kan ju vara skönt att veta så man inte behöver vara orolig om man missar eller glömmer stretchingen nån gång....åtminstone tills det kommer nya sanningar.

Sedan någon vecka har jag sett små svarta prickar som simmar omkring framför ögonen, väldigt skarpa och ser ut att befinna sig ca ½-1 m bort. Det ser ut som små svarta insekter, och jag försöker hela tiden vifta bort dom reflexmässigt. När jag blundar med ena ögat visar det sig att dom bara finns på det högra grå-starr-ögat så det har säkert med starren att göra. Men dom är väldigt tydliga även när jag tittar med båda ögonen. Idag har insekterna kompletterats med små små prickar på alla ytor, ungefär som ett glest sandpapper. Även detta kommer från högerögat, så när jag blundar med vänstern täcks verkligheten av vit dimma, suddiga sjok som inte är i fokus, skarpa små insekter och små sandpappers-prickar mella alltihopa. Att läsa en text med bara högerögat är det inte tal om. Hoppas jag får kallelsen till operation snart så jag kan se ordentligt igen!

När jag ändå är igång kan jag dra status rörande Bältrosen. För drygt en vecka sedan lossnade ett sjok skinn uppe i gommen på vänster sida. Jag vet inte om jag har skrivit om det tidigare. Nu har det i alla fall nästan läkt igen och är inte längre så ömt. Näsan kliar fortfarande, men inte så kraftigt så den stör sömnen som tidigare. Min tidigare teori om att klådan berodde på läkning tror jag inte på längre. Det är nog bara att nerverna blivit irriterade, men förhoppningsvis går det över helt med tiden.

På eftermiddagen tog jag det lugnt på rummet - tittade på lite golf och ett avsnitt Idol. Sköterskorna kom och delade ut programmet för nästa vecka - både det individuella och det gemensamma. Det ser inte ut att bli långtråkigt då heller! När vi ätit middag var det dags för avslappning i träningshallen med USK Anne. Den här gången var det betydligt mer avslappnande, för jag hade inte ont i magen. Sen var vi några som tog en kopp te i TV rummet och pratade lite innan vi drog oss tillbaka för kvällen.

16½ månad: Latin moves!

8.00 stod Ai Chi i poolen på schemat, men jag beslutade mig för att hopppa över det idag. Vi har ju gjort det tidigare, och det kommer att bli nya tillfällen nästa vecka, så jag bestämde mig för att låta förkylningen styra och ta en lugn frukost istället. Kl. 9.00 var det sedan en intressant föreläsning om smärta av sjukgymnast Kerstin.

Efter en kort paus samlades vi omklädda i träningshallen för ett pass med "Latin Moves" med Sofie. Det har jag verkligen sett fram emot, för jag gillar danspass, men är väldigt osäker på hur mycket jag klarar av. Det var riktigt svettigt trots att det är mycket lugnare och kortare än dom pass jag brukade gå på, men jag klarade av det i alla fall. Nu vet jag att jag orkar i alla fall ett tag, och ganska snart har jag väl tränat upp kondisen någorlunda. I september ska jag börja träna på SATS igen, och då hoppas jag att det finns några roliga danspass på programmet!

Salongen där det serveras kaffe, te och frukt hela dagen.

Efter dusch, lunch och fika i salongen var det dags för gummibandsträning i träningshallen med SSK Anne. Håret hade inte ens hunnit torka sen senaste duschen, men jag tog det väldigt lugnt för att inte bli svettig och behöva duscha igen.

Kl. 15.00 var det Lymfskola med sjukgymnasten och lymfterapeuten Maja. Jag tror inte att jag har någon risk för lymfödem efter min sjukdom och behandling, men jag har dålig koll på lymfsystemet, så det var väldigt intressant och lärorikt att höra ändå.

Idag är det ingen kvällsaktivitet, så efter pulled pork och chokladpudding till middag har jag dragit mig tillbaka på rummet för att roa mig med friidrott på TV och golf på datorn (ja, man kan titta på båda samtidigt!).

16 månader: Snuvig

Mitt i natten kom ett väldigt åskväder som hållit en del vakna, men jag somnade om rätt bra. Jag snoozade lite i morse, och vaknade först 5 minuter innan "Sköna rörelser" skulle börja. Dom stänger dörren när tiden är inne för att det inte ska drälla in folk och störa fokuset, så det blev en rask påklädning och spurt till träningshallen för min del. Sen fick jag varva ner till ett pass med mjuka rörelser som stimulerar lymfsystemet, blodcirkulationen och ökar smidigheten.

Efter frukost var det dags för föreläsning i Krishantering. Det var väldigt intressant och givande. Psykologen Lovisa höll i det, och hon berättade om krisens olika faser, krisbearbetning och hälsa i samband med kriser. Lyckligtvis hade jag slängt ner en flaska näsdroppar i packningen, för nu har det halsonda kompletterats med snuva.

Efter en liten paus var det dags för träningsgrupp i gymmet och träningshallen. Jag har inte direkt träningsvärk sen igår (varför förstår jag inte, för det borde jag ha!) men kroppen känns lite allmänt mörbultad. Det gick i alla fall bra att köra programmet idag igen - det tar ungefär en timme med uppvärming och nedvarvning inräknat.

Efter lunch var det dags för en föreläsning i Mindfulness (Medveten närvaro) med lite övningar inlagda. Också här var det prykologen Lovisa som föreläste, och också detta var intressant och givande.

Mitt rum är i vinkel, men detta är vad som får plats på ett kort.

Sen hade jag inga inbokningar före middagen, så jag funderade på att promenera ner till stationen och köpa halstabletter. Vädret var dock lite tveksamt (regnet kunde komma när som helst), jag kände mig hängig av förkylningen och det visade sig att dom sålde halstabletter i receptionen, så jag tog en kopp te och lade mig på sängen och lyssnade på Sommar i P1 istället.

Efter middag och snack till fikat var det dags för kvällens sista aktivitet; Färg och Form. USK Helena gav oss två övningar att göra. Först fick vi ta en sak ur en påse utan att titta på den. Vi hade den i knät och kände på den, och skulle måla vad vi kände. Jag fick en liten tygdocka med plasthuvud. i den andra övningen skulle vi blunda, dra fingret över vår profil och samtidigt rita profilen med en penna på pappret för att sedan färglägga. Det var väldigt kravlöst, och blev väldigt många skratt under övningarna.

Resten av kvällen tittade jag på "Unge kommisarie Morse" på SVT Play.

16 månader: Ont i halsen

Den lösa, aktiva magen lugnade ner sig under natten, så på morgonen var den någorlunda normal igen. Kl. 08.00 plaskade jag omkring i den sköna bassängen med ca 15 andra för att få uppleva Ai Chi. Det visade sig vara ett pass fokuserat på lugna rörelser i vatten och andning. Metoden kommer ursprungligen från Japan, och var precis lagom nivå för mig när det gäller träning på morgonen (och temperatur (34 grader) när det gäller morgondopp!).

Efter passet var det dags för frukost, och idag lyxade jag till det med en nygräddad våffla med grädde och sylt till kaffet efter bacon, äggröra, juice, grönsaker, frukt, macka, te och smoothie. Det är definitivt inget bantningsläger, den saken är klar!

10.30 hade jag ett möte med min sjukgymnast Caroline, och då gick vi igenom det träningsprogram hon tagit fram till mig baserat på mina behov och önskemål. Jag fick testa alla övningarna i apparaterna i gymmet och träningshallen, och hon instruerade och föreslog vilka belastningar jag skulle börja med.

Därifrån gick jag direkt till salen Berget där SSK Elise föreläste om livsstil. Det handlade om hälsoaspekter som alkohol, rökning, fysisk aktivitet och hur man gör för att ändra sin livsstil.

Efter lunch (en gudomlig champinonsoppa, salladsbuffé och fisk med ägg och skirat smör) var det dags för stavgång ledd av USK Tabita. Hon hjälpte oss att ställa in rätt längd på stavarna, instruera lite och sedan bar det av. Det hade regnat hela förmiddagen, och vräkte ner senare på eftermiddagen, men vi hade lyckligtvis uppehåll under våran tur upp på berget.

Trots att jag har sovit förhållandevis bra i natt har jag varit väldigt trött idag, och det är jag inte ensam om. Alla nya intryck och aktiviteter spelar förstås in, och möjligtvis har jag en förkylning på gång, för min hals har börjat göra mer och mer ont. Förhoppningsvis går det snabbt över så jag inte missar någon aktivitet framöver! Det blev en stunds vila innan det var dags att klä om till träningskläder för träningsgrupp. Då jobbar alla med sina individuella träningsprogram i gymmet och träningshallen under närvaro av två sjukgymnaster som man kan fråga och som kan hjälpa till med korrigeringar. Vi kommer att ha träningsgrupp tre gånger i veckan, och sen kan man ju köra sitt program själv om man vill.

Efter dusch och vila på rummet (jag såg bl.a. gårdagens avsnitt av Idol på Play) var det dags för middag, och vid 20.00 stod det Gemensam fika på programmet. Vi samlades i tornrummet och där hade SSK Anne dukat upp med goda frukter, kaffe, te och kaka. Det var väldigt trevligt och blev förstås en massa prat om allt mellan himmel och jord. Anne delade ut våra individuella program för resten av veckan som kompletterar det gemensamma vi redan fått.

Nu ska jag försöka få ännu en natts god sömn innan det är dags för "Sköna rörelser" i träningshallen kl 8.00 imorgon.

16 månader: Inskrivningsdag

Efter en god frukostbuffé hade jag inskrivningsmöte hos SSK Elise. Vi pratade lite om min sjukdomshistoria, hur jag mår nu, sömn, och vad jag har för behov och förväntningar på vistelsen här.

Utsikt från min balkong.

Därifrån gick jag direkt till ankomstinformationen med SSK Märit, där också diakonen Helena var och hälsade och berättade vad hon kan bistå med. Vi fick schemat för dom gemensamma aktiviteterna denna vecka och lite allmän information.

Vi var några som gick en liten promenad upp på berget (Mösseberg) före lunchen. Det var fin miljö med massor av olika slingor man kunde gå. På toppen finns ett utkikstorn och en "djurpark" med höns, getter, kor, påfåglar mm. Fastän promenaden inte tog mer än en halvtimme lyckades jag dra på mig skavsår på båda fötterna. Väl tillbaka fick jag plåster av personalen så jag kan vara bättre förberedd till stavgången imorgon.

Efter lunchen hade jag träff med sjukgymnasten Caroline, som kollade min fysiska status, styrka, rörlighet och förväntningar. Min målsättning med dom här två veckorna är att träna upp benen som är jättesvaga, känna på vilken typ av träning jag klarar av och få idéer om hur jag ska fortsätta träna när jag kommer hem. Jag har fryst mitt medlemskap i SATS till den sista augusti, så sen ska jag komma igång på allvar igen har jag tänkt.

Vid 14.00 var det vattengympa i den 34-gradiga bassängen. Det var superskönt och roligt. När Queen ljöd ur högtalarna sjöng alla med i "We are the champions my friend. And we'll keep on fighting till the end...."! Det är så himla kul att få använda kroppen igen, så jag ser verkligen fram emot att komma igång med träningen nu! Efter passet var vi några som satt en stund i bubbelpoolen och njöt.

Jag hann med en frukt och lite snack i salongen innan det var tid för instruktion i gymet. Sjukgymnasten Agneta visade oss hur man ställer in och använder alla apparaterna så vi inte ska behöva lägga tid på det när vi har genomgång av vårt personliga träningsprogram sen.

Före middagen hade jag möte med Dr Mats som förutom dom vanliga frågorna om hälsotillstånd lyssnade på hjärta och lungor, och tog blodtrycket (120/80) och kollade vad jag kunde tänkas behöva hjälp från honom med. Han tittade på mina bältros-områden, men kunde inte detektera några kvarvarande blåsor. Läkare, SSK och sjukgymnast diskuterar sedan igenom varje rehabiliteringskund och utformar ett individuellt program som passar varje persons nivå och behov. Det programmet får jag imorgon eftermiddag.

Middagen bestod av salladsbuffé, bakad potatis med kyckling och fruktsallad till efterrätt. Efter en stund i rummet var det dags för dagens sista aktivitet - avslappning. USK Anna hade bäddat med mattor, kuddar och filtar i träningshallen. Vi lade oss ner och blev guidade genom progressiv avslappning med att omväxlande spänna musklerna och slappna av. Det var nog bra, men jag hade fått lite ont i magen efter middagen, och längtade mest efter att få komma på rummet och sätta mig en stund och slappna av tarmsystemet! Hoppas det inte blir något värre av det!

Nu ska jag ta det lugnt (hoppas att magen gör detsamma) och ladda inför "Ai Chi" i bassängen före frukost imorgon bitti. Ja, okej, 08.00 kanske inte klassar in som "bitti", men allt före frukost känns väldigt tidigt!

Sov gott!

16 månader: Onkologisk rehabilitering

Idag har jag åkt tåg för första gången på längre än jag kan minnas. I huvudsak en positiv upplevelse. Det enda problemet var att jag hade lagt min enormt tunga väska på golvet i bagageutrymmet lite orutinerat. På tåget var ett antal AIK:are på väg till Örebro för att se kvällens allsvenska match. Som uppladdning hade dom druckit ett ansenligt antal öl, och en av dom hade passat på att spy på golvet precis bredvid min väska i samband med avstigningen. Vätskan hade runnit in under väskan, och smetade av sig på mina brallor i samband med att jag, ovetande om incidenten, lyfte upp väskan när jag själv skulle gå av ett tag senare i Falköping. Väl framme på Kurorten Mösseberg invigde jag mitt badrum med att så gott det gick sanera byxor och väska.

Nåja, bortsett från den lilla incidenten har allting hittills varit väldigt positivt med min utflykt till Falköping. Syftet är alltså Onkologisk Rehabilitering i 2 veckor. Efter incheckning blev jag visad till mitt rum i den underbara gamla kurorts-byggnaden av en undersköterska, som gav mig en första kort information. Det bjöds på eftermiddagsfika i samlingsrummet fram till 17.30 då alla rehab-gäster samlades för en rundvandring och mer information. Jag kunde räkna till 22 kvinnor (faktiskt inga män den här gången) som samlades, och nästan alla hade samma korta frisyr som jag. (Redan på tåget kunde man faktiskt detektera några som skulle hit på utseendet!)

USKorna Anne och Monica visade oss runt i dom olika lokalerna, t.ex. matsal, bibliotek, salong, relaxavdeling, spa, bad, bubbelbad, olika sorters bastu, gym o.s.v, och berättade lite kort om vad vi kan förvänta oss dom närmaste 2 veckorna. Så fick vi varsin badrock att ha under vistelsen här när vi går till olika behandlingar och aktiviteter. Imorgon kommer vi att få en mer ordentlig ankomstinformation.

Vid 18.30 bjöds det på middag i matsalen; salladsbuffé, lasagne och vit choklad-panna cotta. Mums! Det blev naturligtvis väldigt mycket cancer-prat vid middagen, och det är väldigt intressant att höra hur det varit och är för andra. Eftersom vi har haft olika former av cancer är en del olika men vi har också många liknande erfarenheter.

I morgon har vi som sagt en gemensam ankomstinformation och individuella möten med läkare, sjuksköterska och sjukgymnast. Efter det skapar dom ett individuellt aktivitetsprogram anpassat till ens nivå och behov. I tillägg till det finns gemensamma fysiska aktiviteter, föreläsningar och andra typer av samlingar som man väljer själv om man vill gå på. Det kommer alldeles säkert att bli en väldigt intressant och givande vistelse!

16 månader: Återbesök hos käkkirurgen

Nu blommar "Blomman-för-dagen"
i härligt djupblått!

Idag var det dags för återbesök hos käkkirurgen. Jag var i Huddinge i god tid och passade på att titta in hos syster Kerstin på Hematologen för att få en print av mina blodvärden dom senaste månaderna. Förutom att levervärdena är en gnutta över normalintervallet är alla värden normala - även njurvärdet har rättat in sig i ledet.

Hon undrade hur jag mår, och jag berättade om bältros-äventyret. Syster Kerstin tyckte att bara en veckas medicinkur lät väldigt kort för en relativt nytransplanterad, så hon ska kolla med Dr Katarina om något mer behöver göras. I så fall hör dom av sig.

Hos käkkirurgen visade syster Elsie mig in och tog ett par röntgenbilder. Sedan kom Dr Karin och analyserade bilderna och gjorde en liten undersökning. Hon berättade att orsaken till att jag blivit kallad den här gången var att på min senaste röntgen i februari kunde man inte utesluta att det var en fraktur halvvägs upp på roten på höger framtand. Dagens röntgen visade dock inga som helst tecken på det, så det verkar ha varit falskt alarm.

Jag berättade om tandvärken som kom för ungefär en månad sedan, och om bältrosen som gjort att ömheten i framtänderna (speciellt den vänstra) ökat. När det gäller tandvärken berättade hon att efter något år var det väldigt vanligt att stamcellstransplanterade började bearbeta det som hänt mentalt (det har också Dr Katarina berättat tidigare), och då pressar man ofta ihop tänderna i sömnen vilket kan göra att små sprickor leder till tandvärk. I mitt fall fick jag ju också rätt mycket värk av bältrosen för en månad sedan, och det gjorde säkert också att jag pressat ihop tänderna på nätterna (och kanske på dagarna). Lösningen är precis det jag gör; skölja med fluor ofta så det byggs upp skyddande skikt.

Dr Karin kollade också i munnen efter GvHD, men det syntes inga spår av det.

Eftersom framtänderna fortfarande ömmar (vilket i och för sig inte är konstigt efter en sådan smäll dom har fått enligt Dr Karin) vill dom inte släppa mig helt, utan dom kallar till röntgen före Jul och ett uppföljande besök på käkkirurgen igen.

16 månader: Det går åt rätt håll

Helgen har vi spenderat i Östergötland. Här utsikt över
Valdemarsvik från Majeldsberget.

Smärtan efter bältrosen är mycket begränsad. Jag har bara behövt ta någon enstaka tablett den senaste veckan, och det verkar fortsätta åt rätt håll. I tillägg till domningskänslorna jag började få för ett tag sen har det däremot den senaste veckan börjat klia så infernaliskt i näsans vänstra sida. Vissa nätter kan jag inte sova för det kliar så dant, och jag går och kliar mig på näsan mest hela dagarna. När sår läker brukar det ju klia, så jag hoppas att detsamma gäller nerver, och att det är det jag känner. Finns det någon annan där ute som har samma erfarenhet?

15½ månad: Bältrosen är på bättringsvägen

Gurkplantan jag fått av dottern
blommar för fullt, och det har
börjat komma små minigurkor!

Jag har fortfarande en ständig svag huvudvärk och lite ont i halsen, örat, gommen, skelettet och huden, men det har blivit betydligt bättre. Samtidigt som det gör ont har det blivit som en slags domnad i huden. Det känns mycket märkligt. Sen i torsdags har jag inte tagit några värktabletter, dels för att dom ändå inte tar bort hela smärtan och dels för att det blivit så pass bra så jag kan leva med det. Hoppas det fortsätter så här så jag snart kan lägga den här episoden till handlingarna.

Semestern i stugan är slut, och i helgen var vi på en golfhelg vid Bråviken med familjen. Mycket trevligt. Veckan innan var det golfresa till Åland med makens föräldrar. Mycket trevligt det med! Men nu väntar lite mera vardagslik tillvaro. Nästa vecka är det återbesök på käkkirurgen, och dom två sista veckorna i augusti ska jag åka på onkologisk rehabilitering i Falköping. Det ska bli mycket intressant! Sen är jag förhoppningsvis redo för att börja jobba igen på deltid 1/9.