7½ år: Agrafferna borttagna

 

I morse var jag hos distriktssköterskan och tog bort agrafferna. Det är bara 10 minuters promenad dit, så jag gick dit på kryckorna. Ska ju ändå gå en sväng om dagen, så då har jag det gjort också.

När jag ändå var där passade jag på att berätta att jag gått tillbaka till den gamla blodtrycksmedicinen så dom får in det i journalen.

Jag har slutat med allt morfin, men har några snabbverkande kvar att ta om det skulle behövas. Kommer börja trappa ner på Alvedonet också efter hand, för smärtan har lagt sig rätt bra nu.

Jobbar på med sjukgymnastiken. Om en vecka ska jag till sjukgymnasten, och då tror jag att jag får börja cykla utan motstånd.

7½ år: Två veckor efter höftoperationen

Två veckor har gått. Jag gör mina sjukgymnastik-övningar två gånger om dagen och går en liten runda ute varje dag. Morfinkonsumtionen är större än förra året, men det kan väl vara olika hur mycket man behöver. Lyckligtvis hjälper dom mot smärtan i alla fall och med en halv insomningstablett på kvällen sover jag helt OK.

En morgon förra veckan vaknade jag med huvudvärk och illamående. Efter att ha legat en stund fick jag hasta (så gott det nu gick) till toaletten och spydde upp vatten på vägen. Hinken var inte på plats eftersom jag inte känt det på kvällen som jag brukar. Min teori är att det var en migränattack, men med alla smärtstillande jag äter doldes den tills det var för sent. Med ett par migräntabletter blev det bättre under dagen.

Dottern har åkt hem till Göteborg, så nu får maken och jag klara oss själva på våra kryckor. Det går riktigt bra, men allt tar förstås längre tid än vanligt. Dotterns katt Ebba är i alla fall kvar som ett mysigt sällskap. Hon förbättrar inte precis nattsömnen när hon kommer och vill bli kelad med, men det är det värt. Jag sover ändå en stund på dagen. (Det gör Ebba med som synes!)

7½ år: En vecka efter höftoperationen

 Idag har det gått en vecka sen operationen och enligt planen ringde SSK Ditte från OrthoCenter och kollade läget. Senaste dagarna har jag haft lite mera ont, och sovit väldigt dåligt. I morse tog jag till och med en extra snabbverkande morfin. Ditte sade att det var helt normalt. När det har gått en vecka börjar man röra sig mer och då får man mera ont. Jag ska ha morfintabletterna bredvid sängen och ta en om jag vaknar och har ont - inte vänta att det ska gå över för det gör det inte. 

Det stämmer att jag rör mig lite mer. Igår var jag på min första utepromenad - 3½ minut runt gården. Maken hängde med på sina kryckor och dottern som stöd om det skulle behövas. Det måste ha sett väldigt lustigt ut med alla kryckor, och vi mötte också en granne som förvånat undrade vad vi hade haft för oss. Idag tog maken och jag en runda igen - åt andra hållet den här gången. 😁

7½ år: Höftoperation

När jag ätit den kraftfullare blodtrycksmedicinen i nästan två veckor började jag känna mig lite snurrig och pirrig. Jag lånade mammas blodtrycksapparat och såg att det var lite lågt. Ner till ca 100/60. Så då bestämde jag mig för att gå tillbaka till den förra dosen på 100 mg Losartan igen.

Så fort något ska hämtas eller göras ropar vi på Askungen!

Söndagskvällen duschade jag två gånger med Descutan, och lade mig sedan i rena lakan enligt instruktionen. Så i måndags var det dags för höftledsoperation på den högra sidan. Maken har lyckats dra sönder hälsenan och går med en plastpjäxa på höger fot, så han kan inte köra bil. Dottern har fått komma upp från Göteborg för att ta hand om oss första tiden efter min operation när båda går med kryckor och inte kan bära något. Hon körde mig till Löwenströmska och OrthoCenter. Där tog SSK Eva emot mig, och hon kände faktiskt igen mig sen förra året. Jag fick duscha igen med Descutan två gånger, men slapp tvätta håret. Jag fick lite förebyggande tabletter; 3 Alvedon, 1 långtidsverkande morfin och en tablett mot illamående; och fick en infart på handen.

Dr Per kom och ritade på höften som ska opereras och kollade om jag hade några frågor.

Anestesi-SSK Lisbeth och Ulrika (tror jag det var) kom och satte igång ett antibiotika-dropp och körde mig i sängen till operation, där operations-SSK Paulina anslöt. Jag fick lägga mig i position på vänstersidan, fick en blodtrycksmanschett och lite olika smärtstillande, blödningshämmande och annat. Anestesiläkaren Najwa som jag träffat vid inskrivningen kom och lade ryggbedövning, och sedan sjönk jag in i dvala.

Operationsberättelse. Klicka för större

Operationen tog 48 min kan jag läsa i operationsberättelsen, och att det förelåg grav artros. På uppvaket
blev jag omhändertagen av Petra, som också kände igen mig ifrån förra året, och Ylva som var med för att känna sig för ifall hon skulle börja jobba här. Dom kollade urinblåsan med ultraljud, och efter ett tag fick dom tappa med kateter, för det började bli fullt och benen hade inte kommit igång än. Eftersom ryggbedövningen satt i kändes det ingenting.

Sjukgymnasten Joakim kom och kollade benen och när känseln och lite kraft hade kommit tillbaka fick jag åka säng till toaletten och uträtta mina behov själv. Jag gick tillbaka med ett gåbord, och det gick bra.

Lite längre fram fick jag ett smärtgenombrott som dom kallar det. Smärtlindringen tog inget vidare och jag hade svårt att äta middagen (potatis- och purjolökssoppa) som serverades. Jag fick åka tillbaka till mitt rum, och efter ett antal doser med morfin och annat lade sig smärtan i alla fall. Nattsköterskan Eva kom och tittade till mig och tog upp frukost-beställning. Hon var väldigt rar - det är dom alla här, men hon var särskilt omtänksam. 

Jag låg och tittade på helgens golf för att fördriva tiden, och vid sängdags fick jag hjälp av Eva att gå till toaletten och borsta tänderna.  När hon skulle ge mig intravenöst morfin märkte hon att infarten kommit ur position, så hon bytte ut den.

Jag sov gott på morfinet och vaknade bara någon enstaka gång. Före 6 fick jag hjälp av Eva att gå på toaletten, och sedan var det frukost. SSK Petra var tillbaka och körde ner mig till röntgen tillsammans med annan personal i skytteltrafik. Efter ett tag kom Dr Per med röntgenbilden, och berättade att allt gått jättebra och ser bra ut. Smärtgenombrottet berodde antagligen på att det kan bli spänningar i benpipan när man bankar i kilen, men det borde var över nu. Jag fick också en lapp med vilka olika delar jag har som jag kan fota och alltid ha med mig om något skulle hända, och operationsberättelsen.

Sjukgymnasten Joakim kom och gick igenom alla rehab-övningar och hur jag ska gå med kryckorna. Han kollade också att jag kan klä på mig själv med hjälp av en griptång och strump-pådragare. Dom har skaffat en liten övningstrappa som jag fick öva att gå upp och ner i. Jag fick en remiss till sjukgymnasten jag ska träffa om tre veckor, och nya kryckor. Det förra paret har ju maken lagt beslag på. Jag tog en extra förhöjningskudde också så jag kan ha en vid matbordet och en vid skrivbordet nu när vi jobbar hemifrån. OrthoCenter har stängt över jul, så agrafferna får jag ta bort hos distriktssköterskan. 

SSK Petra kom och gick igenom medicinlistan och tog bort infarten. Jag ska ta tabletter 4 gånger om dagen, Alvedon, blodförtunnande, inflammationshämmande och smärtlindrande, långtidsverkande morfin, omeprazol för magen och snabbverkande morfin vid behov förutom dom vanliga blodtrycksmedicinerna. När lunchen var avklarad kom dottern och vännen EJ (som har en hög bil) och hämtade mig för hemfärd. Dottern plockade ut dom förberedda medicinerna på apoteket. Resten av dagen låg jag i soffan och tittade på helgens golf, och gjorde mitt övningsprogram.

Hemma har dottern och maken höjt upp sängen (tre av Bra Böckers lexikon-band under varje hörn), satt upp toalettförhöjaren och fixat en duschpall. Med hjälp av lite extra morfin har jag sovit bra i natt, och nu följer en tid med mycket vila och rehabövningar.

7½ år: Dags för hinken igen

I morse kände jag mig lite illamående och orolig i magen. jag fick sätta mig på toan med vattendiarré och plockade fram hinken som snart kom till användning. Det var ovanligt att det började på morgonen - jag brukar alltid känna av det på kvällen och gå upp på natten. Jag låg i soffan och slumrade hela förmiddagen, och sen var det över. Jag har haft diarré ett par gånger senaste månaderna, men nu blev det hela programmet. Efter en månad med två Omeprazol om dagen äter jag en per dag, men det verkar inte hjälpa mot kräkningarna. Däremot går det nu bättre att dricka vin - eller gjorde det efter några veckor med Omeprazol i alla fall. Nu avstår jag från alkohol någon månad före och efter operationen för att få bästa möjliga läkning.

Jag har haft svårt att få ner blodtrycket trots dubblad dos av Losartan. Speciellt undertrycket vill inte komma ner under 90 - helst ska det vara 85. Vid telefonkonsultation med husläkaren Anders bestämde vi att byta till en tablett med lätt vätskedrivande verkan; Losartan 100 mg/Hydrochlorothiazide 25 mg. har ätit den en vecka nu, men har inte haft möjlighet att testa blodtrycket.

Om en vecka är det dags för höftoperation, så det är bråda dagar att hinna med allt på jobbet före sjukskrivningen och hemma inför Julen. Andra halvan av januari ska jag till hörselcentralen och testa om det är läge för hörapparat. Hörseln är nedsatt ca 20 dB i dom högre frekvenserna visade testet hos audionomen. 

7½ år: Influensavaccin och tandläkarbesök

 Idag är första dan för influensavaccin för riskgrupper. Jag gick in för att kolla öppettider på min vårdcentral och såg att man måste boka tid pga rådande pandemi-läge. Den första tillgängliga tid var om 3½ vecka, så jag tog den. Man det kändes väldig långt fram, så efter några timmar gick jag in på 1177 för att kolla om det finns något annat ställe i närheten som vaccinerar. Det visade sig att det finns en annan vårdcentral nära, och dom hade en tid redan ikväll, så jag bokade den och bokade av den andra.

Väl där frågade sköterskan om jag bara skulle ta influensavaccin. Jag frågade om jag kunde få lunginflammationsvaccinet också, och det kunde jag - bara jag inte redan hade tagit det, och det har jag ju inte. Det var ju bra med tanke på att mitt immunitetsprov råkade bli ett Covid 19-prov istället! Så det blev en spruta i vardera armen. 

Imorgon är det dags för årets tandläkarbesök, och enligt instruktioner gick jag förbi mottagningen igår och fick med mig antibiotika (4 tabletter Amoxicillin 500 mg) att ta en timme före besöket.

7½ år: Dags för höftoperation igen

 Idag hade jag tid för röntgen och träff med Ortopeden. Röntgen hade kallat mig till 8:30. Jag anmälde mig och satte mig att vänta, men efter 45 minuter fick jag säga till, för då var det bara en kvart kvar till läkartiden. Jag fick slinka före och hann precis. Dr. Per förhörde mig om symptomen, undersökte och tittade på bilderna, och kunde konstatera att brosklagret är nära utraderat, speciellt på framsidan. Vi bestämde oss för att det är dags för operation av högerhöften nu, och han skickade mig vidare till narkosläkaren Najwa som gick igenom lite mediciner, allergier och allmänt hälsotillstånd. Därefter fick jag träffa vårdplaneraren SSK Marcelle för att boka datum i december och göra inskrivningen så jag slipper komma separat för det. Där ingår blodprov, så jag fick med mig en remiss i handen och gick ner till labbet. Informationsmötet med sjukgymnasten har dom fått ställa in pga pandemin, men dom har lagt upp en film på hemsidan med hela presentationen, så den får jag kolla in. Det var en väldigt bra genomgång, men jag har nog glömt en del. Lyckligtvis har jag alla hjälpmedel kvar sen förra gången, så jag behöver inte åka och hämta något.

Jag passade på att fråga om högerknät också. Det gör ont ibland, spänner ibland och är väldigt obehagligt vid vissa rörelser. Där menisken saknar en bit finns det inte så mycket dämpning, så ytorna hoppar väl mot varandra. Som jag misstänkte är det inte mycket att göra åt. Bara träna ordentligt och stå ut tills något går sönder igen och jag måste byta ut hela leden.

Jaha, så var det med det. En till vinter på kryckor, men det ska bli skönt att få det gjort i god tid före golfsäsongen!

7½ år: Läkarkontroller

Ojojoj vad tiden rinner på. Jag har så många gånger tänkt skriva en liten statusuppdatering, men så har något kommit emellan och det har inte blivit av. Men nu har jag haft både årlig kontroll i Huddinge och hälsokontroll på jobbet, så nu måste jag skriva av mig så jag inte glömmer bort vad som sades.

Nu när kylan kommer
har alla kvarvarande 
tomater fått komma
in på eftermogning.

Båda skedde samma dag av en slump, men jag börjar med hälsokontrollen för den var först. Ett par veckor tidigare hade jag varit hos syster Caroline och tagit blodprov och gjort hörseltest, EKG, spirometri och en mycket enkel synkontroll, och jag hade skickat in ett fekalieprov. Alla blodvärden var utmärkta, ingen blod i avföringen, normal lungfunktion, syn (med glasögon) och EKG. Blodtrycket ligger lite i överkant, så Dr Anders dubblade blodtrycksmedicinen så får vi se hur det känns. Jag har inte känt någon yrsel, så det är nog rätt nivå. Har glömt att ta blodtrycket när jag är hos mamma, men jag ska försöka komma ihåg det nästa gång.

Ibland rusar mitt hjärta okontrollerat sen många år tillbaka, men det händer inte så ofta så det har inte varit värt att göra något åt det. Utom under cancerbehandlingen då det hände flera gånger om dan ibland och kunde hålla på i timmar, men då åt jag så mycket tabletter. När vi var i Sydafrika fick jag ett anfall under en golfrunda och orkade inte ens spela klart. Jag fick stötta mig på maken till bilen, och det höll i sig i flera timmar. Svägerskan som är sjuksköterska lånade en blodtrycksmanschett och konstaterade arytmier. Hon tyckte att vi skulle åka till akuten, men jag har ju haft det förut och vet att det brukar gå över så jag ville vänta, och så småningom lade det sig. Jag tog upp det med Dr. Anders igen, men eftersom det händer så pass sällan (det kan dröja månader emellan gångerna) är det ingen idé att ha någon tredagarsövervakning eller så, och det går bara att se vad det är under pågående anfall. Däremot tyckte han att svägerskan hade rätt, och nästa gång det händer och håller i sig ska jag åka in till akuten tyckte han, så dom får kolla på det. 

Hörseln är ju nedsatt sen förut, och det blir sakta sämre, så jag tycker det är dags att börja titta på hörapparat nu. Dr Anders skrev en remiss till audionomen och öron-näsa-hals-läkaren som är första steget i processen, och jag har fått en kallelse till 17/11.

På kvällen hade jag tid på Hematologen i Huddinge (jag gillar att dom har börjat med kvällstider!) och där fick jag träffa Dr. Anna. Hon kunde konstatera att blodvärdena var alldeles utmärkta (det hade jag redan sett på 1177.se). 

Jag berättade om min bökiga mage som ibland gör uppror och bränner när jag dricker vin så jag har fått sluta med det. Det tyckte Dr. Anna inte var okej, så hon ordinerade Omeprazol morgon och kväll i en månad, och har det inte blivit bättre då ska jag höra av mig till husläkaren eller henne så får dom ordna en gastroskopi och se hur det ser ut. Dessutom ska jag inte ta ibuprofen eller acetylsalicylsyra utan får ta paracetamol eller migräntabletter vid huvudvärk.  Efter 1½ vecka på Omeprazol-behandlingen testade jag att ta vinpaketet till en finare middag i fredags och det gick riktigt bra. Fantastiskt! Jag tar det lite lugnt med vinet i alla fall, men nu vet jag att det går.

Jag undrade om jag ska ta lunginflammationsvaccin i samband med influensavaccinet, så hon skrev en remiss på pneumokock-immunitets-prov. Jag gick till labbet ett par dar senare och tog blodprovet, och två dagar senare fick jag meddelande på 1177.se att mitt immunitetsprov mot Covid-19 var negativt. Jag vet inte om rapporteringen på 1177 strular, Dr. Anna beställt fel prov eller labbet tabbat sig, men nu vet jag det i alla fall.

Egentligen skulle det vara 2 år till nästa kontroll, men eftersom dom vill kolla hur det går med magen kommer dom att kalla mig om ett år den här gången.

Omeprazolen hjälper inte mot allt visar det sig, för natten mellan lördag och söndag fick jag ta en ordentlig omgång med hinken igen. Jag var uppe 5 gånger på några timmar, men på söndagen var allt bra igen.

Den högra höften har börjat göra mera ont, så ibland är det svårt att hitta en smärtfri ställning när jag ska sova, och ibland vaknar jag på natten och har ont. Därför har jag fixat en tid för röntgen och besök hos ortopeden Per på onsdag, så får vi se vad det kan ge.

Nu ska jag skärpa mig så det inte tar ett halvår till nästa inlägg!

7 år: Blodprov

Tibasten blommar i skogen vid
stugan. Doftar ljuvligt!

I morse tog jag blodprov på lokala labbet - det rutinmässiga halvårsprovet. Redan nu kan jag se resultatet på 1177.se - det är en fantastisk service! Alla värden är inom normalintervallet. Brorsans celler tuffar på och gör sitt jobb!

Annars är inget sig likt nu i corona-tider. Vi åkte på semester till Sydafrika och skulle vara borta i tre veckor. När det var drygt en vecka kvar hade flygbolag börjat ställa in sina flighter (bl.a. våran hemflight) och efter ett par försök (som också ställdes in) lyckades i ta oss hem i sista sekunden. Vi hann i alla fall med bl.a. 8 golfrundor där nere, och den nya höften funkar superbra. Jag kan gå hela rundan och det är så kul! Till och med högerhöften gör mindre ont - golf måste vara en mirakelmedicin!

Väl i Sverige håller vi oss borta från folk och jobbar hemifrån. Det funkar utmärkt. Går på en skön lunchpromenad varje dag.

Förkylningen jag hade innan vi åkte är i stort sett borta. Lite rossel i halsen ibland bara, men jag brukar ju ha väldigt segdragna "efter-förkylningar". Jag har i alla fall avbokat vattengympan denna vecka för säkerhets skull. Förhoppningsvis är rosslet helt borta nästa vecka. Till min förvåning kör dom vattengympan fortfarande, men bara för dom som är under 70 år.

7 år: Återbesök till höftkirurgen

Våririsen blommar i rabatten. Det har
ju varit en extremt varm vinter i år, så
jag trodde det var extremt tidigt, men i
bloggen kan jag faktiskt se bild på iris
12/3-2014. Andra år är det dock i april.

I tisdags var jag på återbesök hor doktor Per. Han tyckte allt såg mycket bra ut, så nu är jag färdigbehandlad hos honom om det inte händer något olyckligt, och den risken är väldigt liten efter så här lång tid. Jag har ju mer problem med den andra höften nu, och det kunde han se på röntgenplåten att på vissa punkter är det nästan inget brosk kvar där heller. Så småningom får jag nog anledning att komma tillbaka med den.

Före läkarbesöket var jag på höft-vatten-gympa-gruppen och sen ett snabbt besök hos sjukgymnasten Lotta. Hon tycker också att det har läkt ihop mycket bra och styrkan har kommit tillbaka som den ska. Jag fortsätter med vattengympan till början på maj, och går numera på olika träningspass. Jag har kört pilatesboll, hot vinyasa flow (yoga i värme) och zumba. Det var flera år sen jag kunde gå på danspass, så det var fantastiskt roligt att köra zumba igen. Mitt knä som krånglar gjorde ont, men för höfterna gick det utmärkt.

I veckan har jag åkt på en ordentlig förkylning. Det började lite stilla med ont i halsen några dar, men igår var jag ordentligt snuvig och skruttig. Idag är det bättre, så förhoppningsvis är det över om någon dag.

6½ år: Hinken

Jaha, så var det dags igen. Hinken fick komma till användning i natt. Det var nästan exakt ett år sedan sist om jag tittat rätt i bloggen. Sedan dess har jag haft diarré ett par gånger och väldigt ont i magen vid tre tillfällen under hösten, men inga kräkningar förrän nu. Den här gången gjorde jag det å andra sidan ordentligt, men efter ett par timmar var det över och idag är allt som vanligt.

En annan sak är att jag nästan inte kan dricka vin längre. Speciellt rött vin är svårt. För det mesta räcker det med en liten smutt så känns det som det brinner hela vägen ner i bröstet. Emellanåt kan jag få i mig ett litet glas innan det blir för mycket. Vitt går ibland lite bättre och mousserande ännu bättre, men inga överdrivna mängder där heller, och ibland går det inte alls. Ja, jag vet - det är ett i-lands-problem, men jag skulle gärna vilja veta vad det beror på. För det behövs en gastroskopi, och det är inte säkert att man får något bra svar i alla fall,

eller att man kan göra något annat än livsstilsförändringar. Lyckligtvis fungerar mojito alldeles utmärkt, så det går egentligen ingen nöd på mig.

Annars jobbar jag på med träningen. Har varit på Pilatesboll en gång och det är ett bra pass för mig. Skulle ha testat Hot Vinyasa Flow idag, men det kändes som en dålig idé att träna i värme efter att ha dränerat kroppen på all vätska, så jag tog ett lugnt eget pass på cykeln och apparaterna istället.

6½ år: Fortsatt sjukgympa

Vattengympan har rullat igång, och det är superskönt. 32⁰ i vattnet, bra övningar anpassade för höftopererade, tar mer på krafterna än man känner när man skvalpar runt och jättebra musik. Efter det åker jag och får en kopp kaffe hos mamma. En bra start på dagen! Vissa tisdagar kan jag inte gå p.g.a. jobbet, men jag gör det så ofta jag kan.

Jag har också börjat gå en 30 min promenad med stavar på lunchen varje dag, och får nästan alltid med mig en kollega. Det är skönt att vara ute i dagsljuset, och så har jag promenerandet avklarat när jag kommer hem.

Tre gånger i veckan går jag ner på SATS och cyklar och kör mitt program. Dom andra dagarna försöker jag göra programmet hemma åtminstone en gång, men nu när jag jobbar är det svårt att hinna med allt. Eller egentligen hinner jag nog, men det är så lätt att hamna i fåtöljen och glömma bort. Sjukgymnasten Lotta var i alla fall mycket nöjd med min aktivitetsnivå idag när jag träffade henne efter vattengympan, och tyckte att jag har återhämtat mig väldigt bra. Jag fick några nya övningar för att stärka upp knät som gör ont ibland, några för dom delar av höften som fortfarande är svaga och får köra med lite fler apparater i gymmet. Jag kan också börja så smått med spinning och andra pass om jag inte kör för hårt och anpassar så jag inte gör någon dum rörelse för höften.