5½ år: Blodprov och lungröntgen

Blodprov och lungröntgen klarade jag av förra veckan. Blodvärdena kunde jag se dagen efter på 1177.se. Trombocyterna har återgått till det normala som väntat, och allt annat var normalt utom levervärdena som var något förhöjda. Lungröntgen fick jag svaret på i posten idag, och det var utan anmärkning, så nu är lunginflammationen helt borta.

Nu ska jag gå och träna på min kör-stämma. Jag ska vara med i kören bakom LaGayalia Fraizer och Shirin i inledningsnumret "Stand by me" på Cancergalan i TV4 7/1. Bara 4 minuter i rambljuset visserligen, men det ska bli JÄTTEKUL!

God Jul och Gott Nytt År till er alla!

5½ år: Hälsokontroll och influensavaccin

I tisdags var jag på hälsokontroll. Dom flesta värden var bra. Sämst var trombocyterna på över 600 (normalintervall 165-387) och det var först lite oroväckande eftersom det var dessa förhöjda värden som gjorde att dom upptäckte blodcancern för 7 år sedan. Men inflammatoriska tillstånd ger också förhöjda trombocyt-värden, så lunginflammationen är nog skurken i det här fallet. Jag ska ta rutinblodprov på hematologen i december, och då bör dom ha normaliserat sig.

Hörseln som varit nedsatt i flera år hade försämrats på båda öronen. Så småningom får jag väl skaffa hörapparater, men det får vänta.

Snabbsänkan låg på 8, och eftersom jag var nyfiken mätte Dr Anders syresättningen som var 95%. Inte helt bra än alltså, men efter en stund med riktigt djupa andetag kunde vi få upp den till 97%. Det är fortfarande slem kvar i lungorna, men det blir bättre för varje vecka. I mitten på december ska jag

röntga lungorna igen, och då bör det ha gått tillbaka.

När jag ändå var på vårdcentralen och dom precis släppt årets influensavaccin passade jag på att ta sprutan så är det gjort.

5½ år: Återbesök för lunginflammationen

Igår var det återbesök på husläkarmottagningen för att se hur lunginflammationen sköter sig. Dr Britt var mycket nöjd med snabbsänkan som nu är nere i 6. Det visar att antibiotikan gjort sitt jobb. Syresättningen är fortfarande nedsatt, 93%, men det går åt rätt håll i alla fall. Det hörs fortfarande att det är kvar inflammation i lungornas nedre del. Jag är fortfarande mycket matt, hade varit hemma från jobbet under veckans första tre dagar, och blev riktigt trött av läkarbesöket. Dr Britt menade att tröttheten och hostan kommer att hänga i lång tid, och föreslog en sjukskrivning för att kunna vila upp mig. Jag var skeptisk först - det är en väldigt intensiv period på jobbet - men vi enades om en 50% sjukskrivning t.o.m 28/10 i alla fall. Det ger lite andhämtning. Jag blir kallad till lungröntgen om 2 månader (före det är det ingen idé tyckte Dr Britt), och jag ska höra av mig om febern stiger igen.

Samma morgon tog jag blodprov, EKG, lungfunktionstest, hörseltest mm inför den årliga hälsokontrollen på jobbet. Läkarbesöket med resultatgenomgång blir i början på november.

5½ år: Lunginflammation

Dom har dekorerat om vår lilla rondell.
Jag blir glad varje gång jag åker förbi!

Den kraftiga förkylningen jag hade för två veckor sedan svängde fram och tillbaka men ville inte riktigt ge med sig. Förra måndagen åkte jag på en veckas tjänsteresa och tänkte att det vänder väl och blir bra, men det blev bara sämre. Jag kämpade mig flämtande igenom dagarna med hjälp av kollegor som bar mina grejer och åkte sen direkt till hotellet och lade mig varje kväll. Hade svårt att få i mig mat och var väldigt matt. Kom hem sent på fredagskvällen, och åkte till närakuten direkt på lördagsmorgonen. Syresättningen av blodet var nere i 88% och snabbsänkan över 300 (friska har under 3 mg/L). Istället för att vänta en timme på läkaren som dom först sagt fick jag eget rum direkt och Dr Christina kom på några minuter.

Hon kunde höra på lungljuden att det inte var bra och skickade mig på röntgen. Den visade dubbelsidig lunginflammation. jag vick andas in en bronk-vidgande gas i två omgångar med en kvarts mellanrum, och då blev det lite lättare att andas. Fick Kåvepenin utskrivet som maken hämtade på vägen hem så jag kunde börja kuren direkt.

Den värsta mattheten försvann och jag började kunna äta lite. Slemhostan fortsatte, men det är väl en hel del som ska ut. Magen var inte glad åt Kåvepeninet, men med Proviva och yoghurt blev det bättre.

På måndagen var det återbesök på närakuten. Dr Birgitta var nöjd med utvecklingen. Snabbsänkan hade sjunkit till 139, men hon kunde fortförande höra missljud från lungorna. Jag fick två olika sorters hostmedicin utskrivet och ska på återbesök hos husläkaren om en dryg vecka. Jag tror också att jag ska röntga lungorna igen om 4-6 veckor, men det får jag väl kallelse till i så fall.

Bröstet är fortfarande tjockt och bränner, och jag hostar rätt mycket slem. Jag blir väldigt trött av minsta aktivitet, så jag har ställt in alla möten resten av veckan och stannar hemma och vilar så hoppas jag att orken har kommit tillbaka nästa vecka. Idag är första dagen som jag har kunnat äta normala mängder, så det går i alla fall åt rätt håll.

5½ år: Läkarbesök

Årets sista pumpaskörd. Har sparat
kärnor att så till våren.

Idag var jag en sväng till Huddinge för ett läkarbesök som Dr Katarina kallat till. Hon ville höra hur det gått med Modafinilet. Det har gått alldeles utmärkt. Jag har inte tagit några fler, men håglösheten har ändå hållit sig borta. Det var visst bara en liten justering i kemin som behövdes för att det skulle rätta till sig. Det tyckte hon var väldigt intressant, och menade att dom antagligen skulle kunna hjälpa många fler med liknande behandling. Blodprov ska jag ta var 6:e månad (nästa gång i december) och läkarbesök om ett år.

Just nu är jag mitt uppe i en kraftig förkylning med ordentlig hosta, men det var över två månader sen senaste förkylningen, så det är rätt bra ändå tycker jag.

5 år: Piggare

I sommar har jag odlat pumpor. Det här
är Butternut uppdragna från frön i en
pumpa från Coop. Uppe i vänstra hörnet
kommer en i raden av spagettipumpor. 

Modafinilet gav som sagt effekt, men jag fick också ganska kraftiga stressymptom som ökat blodtryck och puls och blev speedad utan att hjärnan riktigt hängde med. "Fort men fel" kan man säga. Jag höll upp med tabletterna över Midsommar, och provade igen på måndagen, men symptomen drog igång direkt, så jag lade av med dom. Någon månad senare ringde Dr Katarina för att höra hur det hade gått som lovat, och jag berättade hur det var. Det lustiga är dock att energinivån och initiativförmågan har hållit i sig trots att jag slutat med tabletterna. Det tyckte Katarina var väldigt intressant. Det är som att min kemiska balans bara behövde en liten kick för att komma tillbaka till normalläget. Nu har jag tabletterna och kan ta till dom några dagar om håglösheten kommer krypande tillbaka.

Ryggen har varit förhållandevis ok över sommaren trots att jag helt lagt av med sjukgymnastiken. Jag har kunnat spela golf på ipren i kombination med alvedon, och har inte behövt ta till citodonet. Men nu försöker jag komma igång med övningarna igen fast det går trögt.

5 år: 5-årskontrollen

Kaprifolen vid stugan har tokblommat i år.

5-årskontrollen består för min del bara av ett blodprov och ett läkarbesök. Blodprovet är tipp-topp som alltid numera (det hade jag redan kollat på 1177.se), och läkarbesöket var i fredags. Vi kom att prata om min hjärntrötthet och Ritalinerfarenhet i Dr Eriks studie. Dr Katarina är väl insatt i studien och resultaten eftersom Erik är hennes doktorand, så hon ringde en neurolog-kollega som också är knuten till studien, och kom fram till att vi skulle testa ett ritalinliknande preparat, Modafinil. Det används normalt mot narkolepsi, men hon ordinerade en mycket svag dos så får vi se hur det funkar. Jag har ätit dom sen i lördags, och måste säga att jag känner mig betydligt piggare och mer energisk, trots att jag i mellantiden haft en ordentlig förkylning. Dr Katarina ringer i sommar för att höra hur det går och så ska jag på återbesök i september. Blodprov ska jag ta var 6:e månad.

Jag fick även lite andra medikamenter utskrivna; Calcichew för skelettet, Sumatriptan mot migrän, Citodon att ta vid nödfall mot ryggvärk (d.v.s. när jag spelar golf då jag märkt att en Citodon i kombination med en Ipren är det enda som får mig att klara 18 hål) och Omeprazol när magen krånglar.

Ryggen är som den är. Jag gör min sjukgymnastik någorlunda och stapplar emellanåt omkring, men det funkar än så länge.

En ordentlig förkylning blossade som sagt upp i söndags, men den verkar ha ganska snabbt förlopp, så den är redan på väg bort.

Glad Midsommar!

5 år: Verkligen 5 år!

Vi hade två stjärtmesar på talgbollarna
vid stugan idag. Så söta! Mina bilder
blev usla, så jag lånade en på nätet.

I onsdags var det 5-årsdagen. Jag tänkte på det på morgonen och planerade att skriva ett inlägg samma dag, men sen kom så mycket annat emellan så jag glömde bort det. Men det känns i alla fall som en milstolpe.

Sedan förra inlägget har jag hunnit med två förkylningsperioder; en ordentlig på en månad och en mera normal på en vecka ungefär.

Jag går hos sjukgymnasten ungefär en gång i månaden nu, men har slarvat väldigt med träningen. Jag orkade inte när jag var ordentligt förkyld, hann inte när jag var på tjänsteresa en vecka och tyckte inte jag behövde när jag var på golfresa en vecka. Men nu är det nog mest lathet. Och att jag "glömmer". Kommer på det när det redan är förbi läggdags, och då hoppar jag över det. Vet inte om det gör någon skillnad egentligen, men jag tror ändå att det är nyttigt, så jag får försöka skärpa mig.

Golfresan till Nuevo Sankti Petri i Spanien var för övrigt väldigt lyckad. Resultaten var lika dåliga som hela förra säsongen, men jag orkade spela hela rundorna (vissa dagar med hjälp av golfbil) och det var väldigt positivt. Och vi hade väldigt trevligt i gruppen.

Nu väntar jag på kallelsen till 5-årskontrollen. Återkommer när det händer något nytt.

Ha det bra i vårsolen!

5 år: Blodprov och sjukgymnastik

Igår var det dags för blodprov. Det är 4 månader sen sist. Det är det längsta jag har gått utan att ta blodprov på över fem år! Ett framsteg i sig! Dom tog fem rör den här gången.

Före det var jag hos sjukgymnasten Carina.Jag har gått varannan vecka nu några gånger och fått lite nya övningar varje gång. Förra gången hade det blivit sämre i ryggen, så Carina misstänkte att det var några övningar som belastade ryggen för mycket. Hon kollade och tog bort några och lade till några mera sträcknings-övningar. Efter det blev det något bättre igen, så igår lade hon på några stärkande övningar för ryggen.

Efter ett ganska intensivt promenerande i söndags hade jag blivit lite sämre i ryggen. Carina tipsade om att använda gåstavar för att avlasta. Jag har ju såna, men har glömt bort att använda dom. Och så ska jag inte gå mer än 45 minuter per gång. Men för övrigt tycker hon att jag gärna ska promenera. Däremot är det ingen bra ide för mig att springa. Det blir för stötigt. Skönt att ha något att skylla på!

För övrigt är förkylningen fortfarande bra, d.v.s. frånvarande. Väldigt skönt! Jag hoppas det håller i sig trots att många på jobbet är förkylda.

Ha en fortsatt trevlig Alla Hjärtans Dag allihopa!