Igår var jag hos min optikerkompis AB på S:t Eriks Ögonsjukhus och hämtade mina nya progressiva glasögon. Härligt att inte längre behöva ha två par att växla mellan. AB passade också på att kolla hur blefariten i ögonlockskanterna har utvecklat sig, och till min glädje har den försvunnit helt. Det är ingen irritation alls kvar. Härligt! Då kan jag fortsätta att INTE göra rent ögonen varje dag med den omständliga proceduren, men sluta ha dåligt samvete för det! GvH-problemen med torra ögon verkar också vara borta.
Därifrån fortsatte jag till middag med Cancer-tjejerna från rehabiliteringen på Mösseberg 2013. Det var härligt att träffa tjejerna igen, vi har alltid så mycket att prata om, och mycket att skratta åt. Men också sorgliga besked. Vi var sex stycken som kunde vara med denna kväll och av oss har hälften fått återfall. Två med bröstcancer som spridit sig till flera ställen i skeletten och en med livmodercancer som fått tillbaka det. Och en annan av tjejerna som alltid brukade vara med men som fick återfall i sin hjärntumör för ett tag sedan får vi inte längre någon kontakt med på mail eller sms. Man befarar det värsta men hoppas på det bästa! Vi har i alla fall redan bokat in nästa tillfälle, och det ser jag fram emot.
Ögat i morse |
I morse fick jag en överraskning när jag tittade mig i spegeln. Högra ögat var rött, så det är väl ett blodkärl som har spruckit. Helt ofarligt, men det ser ju läskigt ut. Det har blivit mera helrött under dagen, och jag har fått en del kommentarer om att jag ser trött ut!
Så till dagens huvudnummer; besöket på Huddinge Sjukhus. Först fick jag dom senaste blodvärdena utskrivna av SSK Kerstin. Dom neutrofila (en sorts vita blodkroppar som ingår i immunsystemet) har sjunkit till precis under normalintervallet (är 1,5, ska vara 1,6-7,5) men alla andra värden är toppen. Jag kollade med Dr Erik, och han sade att värdena svänger lite fram och tillbaka, och alla andra värden är ju så bra så det är inget att oroa sig för.
Det var dags för lumbarpunktionen som ingår i forskningsstudien jag är med i. De gick jättebra och var mycket lindrigare än ett benmärgsprov. Jag fick sitta på en säng med knäna uppdragna, en kudde i knät och kuta med ryggen så mycket jag kunde. Erik desinficerade ryggraden i ländryggen och kände efter ett bra ställe att sticka på, och ritade lite markeringar. Bedövningssprutan var lite obehaglig för den var rakt på ryggraden där det bara är skinn och ben, ungefär som tandläkarbedövning. Men sen kändes det inte mycket alls. Första sticket gick lite snett, så Dr Erik fick göra ett nytt försök. Sen droppade vätskan ut genom en slang till två rör, kanske 1 cl i varje. Den var alldeles klar precis som vatten. Märkligt att en så klar vätska finns runt ryggraden och hjärnan. Jag hade trott att den skulle vara grumlig.
Mina prover står och väntar på att bli hämtade till forskningslabbet. |
Efter provtagningen åkte jag och jobbade som vanligt utan några problem med huvudvärk som en del kan få. Nu är det lite ömt på stickstället när jag lutar mig mot ryggstödet, men inga andra problem.
Senaste veckan har jag varit lös i magen till och från, och jag misstänker att det är lite GvH i tarmarna. Det är ju bra att cellerna är aktiva och gör sitt jobb om det inte är värre än så här.
Nästa vecka ska jag till naprapaten och få ett träningsprogram för rygg och höft, och kanske lite hjälp med knät också. Veckan efter fortsätter jag med min tandrenovering nu när jag har kommit igång, och som sagt kognitivt test i Huddinge.
Hoppas ni går en trevlig helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar