27 månader: Gynekologbesök igen

Härliga rosor från maken i förra veckan.

Här kommer ett inlägg om "kvinno-problem". Tycker du att det är för magstarkt eller för personligt så kan du sluta läsa nu. Allt löser sig så det är ingenting att oroa sig för.

Men som stöd för mitt eget minne kommer det i alla fall här: På gynekologbesöket inför 2-årskontrollen i april nämnde hon att jag hade ett begynnande framfall, men eftersom jag inte led av det så behöver man inte göra något. Dom senaste veckorna har det dock känts konstigt (ungefär som om en tampong var på väg ut). Jag googlade lite och beställde en tid på GynStockholm på S:t Görans Sjukhus (min vanliga gynekologmottagning har stängt över sommaren). Där kunde Dr Kristina konstatera att det är brock i bindväven så urinblåsan bullar ut. Även på baksidan är det lite försvagat, men inte så att man behöver åtgärda det än.

Prolapsring

Hon satte in en prolapsring som stödjer upp och håller saker på plats, och ordinerade lokal östrogenbehandling för att stärka vävnaderna, men rekommenderade ändå en operation. Eftersom även dom ska ha sommarstängt och jag inte vill opereras i augusti när jag ska jobba fick jag ta den tid som bjuds, nämligen på tisdag. Jag får boka av några golftävlingar, men annars kan jag rehabilitera mig under semestern (jag behöver bara ta det lugnt i 2 veckor).

Framfall kan man få av ärftlighet, barnafödande och låg östrogen-nivå, och alla dom är aktuella i mitt fall. Dessutom har jag sett på nätet att vävnaderna kan försvagas av cellgifter vilket kan ha spelat in. Förutom det så bidrar ansträngning, och jag har ju onekligen spenderat onaturligt mycket tid på toaletten dom senaste åren, och haft tre väldigt långa och ihärdiga förkylningar med hosta och nysningar i år, så det är nog inte så konstigt att det dyker upp nu. Efter operationen ska jag kunna leva helt som vanligt är det i alla fall tänkt, så snart är även detta glömt.