2½ år: Besök hos hudläkaren

Hudläkarbesöket var på Karolinska i Solna. Jag var helt inställd på att åka till Huddinge, men lyckligtvis kom ett påminnelse-SMS där jag såg att det var i Solna. (På den skriftliga kallelsen står det "Välkommen till Inflammationsmottagningen, Hudkliniken" och det har jag läst som "Inflammationsmottagningen, Huddinge" utan att se att det stod Solna efter.)

Snälla maken gjorde en stor latte i pappersmugg att ha på vägen, men den lyckades jag fumla till och tappa när jag skulle sätta mig i bilen. Jag tycker att jag har börjat tappa saker väldigt mycket på senaste tiden! Kappan, min bil, min väska och grannens fina vita bil blev alldeles nerstänkt. En liten klunk var kvar i muggen som hade tappat sitt lock, och för övrigt fick jag suga i mig doften som nu är väldigt framträdande i min kappa!

Uppdukat för biopsi

Väl framme var det inga problem att hitta parkeringsplats, och efter att ha rådfrågat informationsdisken hittade jag till hudkliniken. Dr Pontus tog hand om mig, frågade om övriga hudproblem och inspekterade förhårdnaderna på bröstens undersida och andra missfärgningar på sidorna (eller flankerna som det tydligen heter på läkarspråk). Han tillkallade en mera erfaren kollega, Dr Bernt, som också tittade. Dom kom fram till (precis som Dr Rasheed på Hematologen misstänkte) att det troligen är en GvH (Graft versus Host disease - dom transplanterade cellerna ger sig på mina vävnader som dom betraktar som främmande) i form av sklerodermi (som betyder ungefär förhårdnad hud och är en kronisk autoimmun sjukdom). Med största sannolikhet kommer sig förändringarna av det jag gått igenom i samband med transplantationen. Just brösten har väldigt stor genomblödning, och därför startar ofta olika hudsjukdomar just där fick jag veta.

Dr Pontus tog, assisterad av SSK Nina, en biopsi av den angripna huden - en cylinder ca 5 mm i diameter och 5 mm djup. Det var bara bedövningssprutan som stack till lite, i övrigt kändes det inget. Vi får väl se när bedövningen går ur, men det brukar inte vara så farligt. Så skrev han ut en stark kortisonsalva, Elocon 0,1%, som jag ska smörja på varje dag. Förhårdnaderna är ett tecken på att det är en inflammation i området, och dom vill dämpa den så att inte huden hårdnar till helt.

Hudklinikens fotostudio

Sen blev jag skickad på fotografering. I ändan av korridoren fanns en fotostudio där jag fick bli nakenmodell för en dag! Förhårdnaderna (med plåster och allt) och flankerna blev ordentligt dokumenterade. Jag antar att man vill ha något att jämföra med framöver.

På väg ut köpte jag mig en ny latte och kanelbulle på pressbyrån. Mmmmm.... Om en månad ska jag på återbesök, och då bör biopsi-provet vara färdiganalyserat. Väl hemma i garaget fick jag torka av grannens bil med en servett indränkt i mineralvatten. Den såg förfärlig ut med sina bruna fläckar!!!

2½ år: Dags för hinken igen

För en dryg vecka sen kände jag mig lite skum i magen på kvällen och på natten var det hink-dags igen. Full fart tills magen och tarmarna var alldeles tomma. Och som vanligt var jag helt frisk på morgonen igen. Skönt att det blir mer och mer sällan. Vad jag kan se bakåt i bloggen var det i april sist.

Förra veckan påbörjade jag min Hepatit A och B-vaccination. Jag hade skyddet tidigare, och det känns vettigt att ha det nu också. Efter första sprutan ska jag ta en efter en månad och sedan en till efter ett halvår.

Förkylningen känns lite bättre. Snoret är fortfarande grönt och tjockt, och jag hostar en del, men med nässprej funkar det att klara av

Årets ljusstöp är avklarat så nu klarar
vi oss ett tag!

vardagen i alla fall. Drygt en månad har den hållit i hittills.

Kallelsen från hudkliniken har kommit. Jag har fått en tid i mellandagarna, så det krockar inte med något möte på jobbet i alla fall.

2½ år: Träff med Mössebergs-tjejerna

Äntligen är säsongen för
glöggmartini här!

En liten kortis bara. Igår på dagen ringde Dr Rasheed från Huddinge. Som han lovat hade han pratat med en endokrinläkare och dom hade kommit överens om att jag kan sluta med tillskotten av kalcium och d-vitamin nu eftersom värdena ser så bra ut. Jag blir så glad när läkarna verkligen gör det dom lovat och återkopplar. Med dagens ansträngda bemanningssituation är det inte självklart att dom hinner det.

Och på kvällen igår träffade jag tjejerna från cancer-rehabiliteringen i Mösseberg förra hösten. Vi var 7 stycken den här gången som käkade gott, drack vin och snackade en massa. Det är så himla roligt att träffas igen. Tänk att man kan bli så tighta på bara två veckors samvaro! Dom flesta mår riktigt bra även om en del har stött på svårigheter. Det är ett perfekt tillfälle att vädra sin glädje, sin oro och sina erfarenheter. Jag ser fram emot nästa tillfälle i mars!

2½ år: Uroterapeuten och 2½-årskontroll

Jag sorterar bort mediciner som blivit över
och passerat utgångsdatum. Det här är andra
påsen till apoteket och fler kommer.

Förkylningen fick ny kraft den här veckan, och i måndagskväll var jag däckad med feber. Temperaturen har sjunkit tillbaka till normalnivå, men snor och slemhosta har jag kvar. En lugn helg framför brasan är nog rätt medicin.

I onsdags var det dags för besök hos uroterapeuten Lisbeth. Hon gav mig knipövningar att göra; 20 st två gånger per dag. Det tar inte så lång tid, och man kan göra dom var som helst. Men det är ju så himla tråkigt så det är väldigt lätt att "glömma bort". Suck! Jag får väl försöka vara duktig i alla fall. Dels är det nyttigt - det förstår jag trots allt - och dels ska jag på återbesök i slutet på mars, och då blir jag avslöjad om jag fuskat!

Lisbeth var nöjd med den kombination av träningspass jag går på; Hot Mojo (yoga i värme), pilatesboll och olika typer av danspass blir det mest. Tunga lyft som skivstångspass ska jag undvika. Det blir för hård belasning, och man får nog av lyft i vardagen säger Lisbeth. Däremot är det helt ok att löp-träna och skutta runt i danspass. Så jag kör vidare som hittills.

Idag bar det av till Huddinge för läkarbesök. Först fick jag en utskrift av mina blodvärden av SSK Kerstin. Senaste provtagningen var alla 22 värden inom normalintervallet. Det är helt fantastiskt!

Sen fick jag träffa Dr Rasheed som jag inte stött på tidigare. Han var väldigt intresserad och noggrann, så det kändes bra. Förutom att han lyssnade på hjärtat och lungor och förhörde sig om hur min sjukdomshistoria varit och vad soim hänt sen senaste läkarbesöket för ett halvår sen (frekventa förkylningar, framfallsoperation och trolig bältros) fick jag svar på alla mina frågor:

• Spirometriprovet som jag glömde fråga om på läkarbesöket i våras var bra. Det var en liten obstruktiv  (hinder i luftvägarna) troligen beroende att jag var förkyld vid provet, men lungfunktionen var helt normal och hade förbättrat sig sen året innan.
  
• Jag har tagit dom vaccinationer som dom erbjuder, och testet i våras visar att jag har immunskydd, så jag behöver inte fylla på mer.
  
• Jag frågade om jag ska fortsätta äta Calcichew (kalcium och d-vitamintillskott). Visserligen visar prover att jag har normala mängder calcium (testas varje blodprov) och d-vitamin (togs för ett år sedan) i blodet, men han vill ändå prata med en endokrinläkare (hormonläkare) och höra om man behöver göra något mer mot min begynnande benskörhet som konstaterades vid bentäthetsmätningen. Så jag tuggar på mina tabletter morgon och kväll tills jag hör något annat.
  
• Dr Rasheed frågade mycket om huden och tittade där han kom åt, och då passade jag på att nämna hudförändringarna på undersidan av brösten som uppstått senaste året (tror jag - jag är dålig på att minnas när saker hände). Det är som förhårdnad hud med viss missfärgning på ett område ca 1 dm brett och några cm högt. Han hittade ett liknande område på axeln som jag sett men inte tänkte på att nämna. Det är väldigt oklart vad det kan vara, möjligen en ovanlig form av GvH eller sklerodermi, men det är inte typiskt för något av dom. För säkerhets skull skriver han en remiss till hudkliniken så dom får titta på det. Och maken får kolla baksidan av kroppen emellanåt så det inte dyker upp något mera.
  
•  Så pratade vi om GvH (Graft versus Host desease = dom transplanterade cellerna angriper mina vävnader som dom betraktar som främmande). GvH kommer alltid att finnas kvar i liten grad, och det är bra, för dom transplanterade cellerna håller ju också eventuella kvarvarande cancerceller i schack. Mina kräkattacker på nätterna (som förhoppningsvis är över nu) kan ha varit kopplat till tarm-GvH vilket jag misstänkt hela tiden. Den brännande känslan under forsulorna kan vara hud-GvH. Och mina torra ögon är sannolikt ögon-GvH. Man vet inte säkert men det är inte uteslutet. Man gör ingenting om det är så lindrigt som jag har, och går över så fort, men GvHn kan blossa upp, förvärras och bli farlig även om det är ovanligt så här långt efter transplantationen. Det är ju bra att veta så jag inte ignorerar eventuella eskalerande symptom och tror att det är magsjuka eller nåt.
  
• Nästa läkarbesök blir 3-årskontrollen i vår och före det ska jag ta benmärgsprov, göra spirometri (den sista om ingenting oväntat händer) och ta ett mer omfattande blodprov. Om jag ville kunde han lägga in ett vanligt blodprov om 3 mänader också, och det tackade jag ja till.
  
  Det kan ju vara bra att få en mellankoll och snabbt få reda på om något värde börjar ge sig iväg tycker jag.

Innan jag satte mig på pendeltåget köpte jag en stor latte och en nygräddad kanelbulle - en gammal Huddingetradition som jag får njuta väldigt sällan av numera. Mmmmmm.......

Det blir inte så täta blogginlägg nu som ni märker. Jag känner mig frisk (bortsett från alla förkylningar), jobbar på för fullt, tränar några gånger i veckan och njuter av vardagen. Men händer det något särskilt på hälsofronten hör jag av mig igen. 

2½ år: Blodprov och vaccination

Idag har jag jobbat hemifrån för att hinna med lite praktiska saker. En är blodprovet som ska tas den här veckan. Dom vanliga tre rören på lokala labbet togs utan problem. Det blir underlag till läkarbesöket om två veckor. Jag förväntar mig att allt är toppenbra men det ska bli spännande att se resultatet i alla fall.

En anna praktisk sak är årets influensa-vaccinering som jag får ta gratis eftersom jag tillhör en riskgrupp med försämrat immunförsvar. Skönt att få det avklarat så jag är laddad inför influensasäsongen.

Så var det dags för förkylning igen. Det känns som det var flera månader sen sist - det har varit så skönt att vara frisk ett tag - men när jag kollar tillbaka i bloggen ser jag att det bara är en knapp månad. Nåja, bättre än ingenting. Nu är halsen rosslig igen, bröstet värker och näsan rinner. Jag får bara hoppas att det blir lindrigt och kortvarigt, men erfarenhetsmässigt brukar det vara precis tvärt om.

2½ år: Medicinkuren mor bältros avslutad

Efter en vecka med Valaciclovir hade symptomen på bältros minskat något, men var inte borta. Jag tänkte att det är bäst att göra det ordentligt när jag ändå håller på så jag körde andra veckan också. Det knöggliga utslaget under vänster näsvinge är fortfarande kvar, men svagare, och det pirrar fortfarande ibland men svagare, så det är väl så bra som det blir just nu. Tiden får göra resten. En positiv bieffekt är dock att förkylningen är helt borta nu. Alltid något!

Annars är allt bra. Jag har fått läkartid för 2½-årskontroll i slutet på november, och har bokat tid hos en uroterapeut samma vecka, så får vi se vad det kan ge.

2½ år: Misstänkt bältros

I ett par veckor har jag haft lite utslag i ansiktet. Det började med några "finnar" på hakans vänstra sida, fortsatte med ett fält med röda kliande knottror under vänstra näsvingen och sen kom ett rött fnasigt märke runt vänstra ögat. När det började pirra mer än vanligt i näsvingen och läppen började jag fundera på om det kunde vara bältrosen jag hade förra sommaren som blossat upp igen. Det är visserligen väldigt ovanligt att man får bältros två gånger, och symptomen var inte jättetypiska, men får man det i ögat kan man få bestående skador så för säkerhets skull ringde jag vårdcentralen igår och fick en tid hos min husläkare Anders. Det var flera år sedan jag träffade honom eftersom jag vårdats av Huddinge Sjukhus sen cancerbehandlingen påbörjades, så det var riktigt kul att återses. Det tyckte han också, och han har tänkt på mig och allt jag går igenom sade han. Trevligt!

Anders höll med om att det inte var någon klockren bältros, men med min sjukdomshistoria och eftersom jag kände igen pirrningarna ville han inte chansa utan skrev ut Valaciclovir 2x500 mg tre gånger om dan. Han kunde se mina blodvärden från provtagningen förra veckan och såg att njurvärdena var perfekta så det var ingen risk med medicinering av det skälet. Om inte symptomen har minskat ordentligt efter en vecka ska jag fortsätta en vecka till. Känner jag något i ögat ska jag åka till ögonakuten på S:t Erik.

Idag har jag varit lös i magen och haft lätt huvudvärk, och när jag kollar på bipacksedeln ser jag att det är vanliga biverkningar. Nåja, det är inte så farligt och går nog över när kroppen har vant sig. Huvudvärken är redan i stort sett borta förresten. Värre kan man ha det.

2½ år: Blodprov

Det har varit tok-mycket att göra på jobbet ett tag, men nu har det lugnat ner sig så jag kunde sluta efter lunch idag. Jag passade på att åka till lokala labbet och ta mitt blodprov. Det var favoriten Lars som tog mina tre rör i högerarmen, och det gjorde inte ett dugg ont. Han är fantastiskt bra!

Förkylningen sitter i så klart. Jag får snyta mig hela tiden, men har inte så farlig hosta. Det är skönt. Då kanske den inte blir lika efterhängsen som den förra.

29 månader: Förkyld igen!

Så var det dags igen! Många har varit förkylda på jobbet senaste tiden, och nu är det min tur. Feber, halsont, snuva, hosta och lätt huvudvärk. Lyckligtvis finns det alvedon och nässprej. Och TYVÄRR kan jag inte klippa gräsmattan eller diska när jag är så här förkyld. Det enda jag kan göra är att ligga i soffan och titta på Solheim cup golf hela dagarna!   :-)

29 månader: Förkylningen äntligen borta

Nu får man nog säga att förkylningen är över - efter tre månader. Jag hostar inte längre, får snyta mig ibland, men inte hela dagarna som förut. Så jag betraktar mig som förkylningsfri så jag får känna mig frisk ett tag innan nästa omgång börjar. Men jag håller fortfarande distans i närheten av andra med dåligt immunförsvar så jag inte smittar dom ifall det skulle vara något litet virus kvar eller så.

Nu har jag intensivbehandlat underredet (varje dag) med östrogen lokalt i två veckor efter framfallsoperationen, och det har banne mig hjälpt. Det blubbar inte ut lika mycket längre. Skönt! Nu ska jag övergå till underhållsbehandling två gånger i veckan så det håller sig.

En lustig (eller egentligen inte så lustig) sak är att mina leder har börjat värka lite igen, precis som innan transplantationen. Jag har varit mer eller mindre värkfri sedan behandlingen började, och undrar om det kan vara så att cellgifterna faktiskt hade denna positiva biverkan. Nu kryper det tillbaka, inte så det stör särskilt, men tummarna har jag svårt att använda fullt ut med kraft. Så småningom får jag väl börja med glukosamin igen, för det hjälpte, men än så länge är det inte så farligt.

Ha det så mysigt i höstmörkret!

28 månader: Återbesök efter framfallsoperationen

I fredags morse var jag på återbesök på GynStockholm och träffade dr Christina. Det hade läkt ihop fint och allt såg bra ut. Jag klagade på att det känns som det blubbar ut lite i alla fall, och så kan det bli sade hon. Det man ska göra är att behandla lokalt med östrogen för att stärka bindväven så det får jag köra igång med igen. Sen rekommenderade hon att jag går till en uroterapeut för att få hjälp med att träna upp bäckenbottenmusklerna. Det får jag väl också fundera på, men just nu är det lite mycket.

Annars är snuvan och slemhostan fortfarande vid liv efter nästan tre månader, men det blir ändå långsamt bättre. Det stör mig inte särskilt mycket, så det får väl hålla på.

28 månader: Blodprov

Vi har haft en byrå på uteplatsen ett bra
tag. Nu skulle den till sopstationen, och
då visade det sig att getingarna gjort sig
rejält hemmastadda, Dom blev inte glada!

I morse lyckades jag klämma in ett blodprov på lokala labbet. Det är inte lika lätt nu när jag är en yrkesarbetande kvinna, men idag hade jag inga möten på morgonen, så då passade jag på.
Jag stod och bankade på dörren tillsammans med en massa andra när dom öppnade 7:30  och fick det avklarat. Det fick bli högerarmen igen trots att den brukar göra rätt ont, men jag vill spara vänstern som blivit väldigt ärrig. Det gick jättebra idag, så det beror nog mycket på handlaget hos den som gör det. Sen kunde jag åka till jobbet och vara där i hygglig tid.

28 månader: Tandröntgen är äntligen avklarad

Igår var det äntligen dags för tandröntgen efter ett antal senareläggningar. Jag var ute i god tid, och det var tur. Först gick jag till kassan vid R2 för att anmäla mig, men hon hittade mig inte i systemet. När jag visade kallelsen sade hon att jag inte skulle till dom, men hon kunde inte tala om vart jag skulle utan hänvisade till informationen i andra ändan av sjukhuset. Istället åkte jag upp till käk-kirurgen dit jag hittar och frågade där. Jag var inte den första visade det sig. Hon hade en hög med instruktionen för att hitta till röntgenavdelningen på Tandläkarhögskolan, och jag fick en. Efter att ha följt dom 11 föredömligt tydliga punkterna var jag framme på rätt ställe.

Tandsköterskan Maryam tog emot mig, och började med en översiktsröntgen med en grej som snurrade runt och fotade med huvudet fastspänt och bitande i

en pinne för korrekt position. Sen gick vi in i ett annat rum och tog två vanliga röntgenbilder på framtänderna och deras rötter. Bakgrunden till denna röntgenundersökning är ju att säkerställa att det inte är några problem med framtänderna efter att jag svimmade och slog i dom för snart två år sedan.

Marjam lät en tandläkare titta på bilderna för att se om dom var tillräckliga, och beslutet blev att vi även skulle ta 3D-bilder med datortomografi. Jag fick gå in i ett tredje rum och ligga ner i apparaten som tog tre omgångar 3D-bilder. Sen var dom nöjda och jag fick åka hem.

Jag hade fel när det gäller förkylningen. Mitt tips var ju att det skulle ta 8 veckor. Nu är jag inne på tionde veckan, och hostar fortfarande slem och snorar. I perioder har jag fått ta nässprej, men nu klarar jag mig för det mesta med att snyta mig emellanåt, så det går ju ändå åt rätt håll. Så småningom ger det väl med sig.

Semestern är slut och det är riktigt kul att jobba igen, men hösten kommer att bli intensiv med väldigt mycket att göra på jobbfronten. Nästa vecka är det dags för blodprov igen. Jag hoppas att jag ska kunna klämma in det mellan alla möten.

27 månader: Två veckor efter framfallsoperationen

Strömmen gick i åskvädret precis när
vi skulle göra förmiddags-latte, så
maken plockade fram trangiaköket.

Nu har det gått precis två veckor sedan operationen och allt är bara bra. Idag är första dan som det inte blöder ur såret, så det går åt rätt håll. Jag har i princip ingen smärta, och har varit väldigt duktig med att ta det lugnt. Inget golfspel, ingen träning, inga tunga lyft och generell försiktighet. Det ska bli skönt att få komma igång lite försiktigt igen. Jag misstänker att några extra kilon har smugit sig på!

Förkylningen frodas dock på och är inne på sjätte veckan nu. Första dagarna tog jag hostmedicinen med morfin (Cocillana), och det är möjligt att det blev lite bättre men den tog definitivt inte bort hostan helt. Men dom ändlösa hostatackerna försvann i alla fall, så lite hjälpte den kanske. Jag var dock lite besviken på morfin-ruset. Hade tänkt mig att sitta i hammocken i ett härligt lull-lull, men det uteblev. Första dagen fick jag lite svimningstendenser ett par gånger, men det kan ju lika gärna ha berott på alla andra läkemedel eller kombinationen. Efter det har effekten i princip uteblivit. Jag är nog inget vidare narkoman-ämne!

Det är inte helt fel att dela soffa med
dotterns Ebba som är på grönbete hos
oss på landet!

Dom senaste dagarna har jag tagit en hutt då och då igen, för familjen klagar på mitt hostande. Jag spottar ut mina slemklumpar emellanåt, men det känns ändå som att det är på väg åt rätt håll. Snart är det väl slut med slem. Detsamma gäller snuvan. tills nu har jag varit tvungen att ta nässprej för att det inte ska klogga igen alldeles, men nu behöver jag inte spraya lika ofta. Jag förutspådde tidigt att det skulle bli en åttaveckors-historia, och allt tyder på att jag hade rätt. Ett riktigt träningsläger för mitt klena immunförsvar.

27 månader: Operationen avklarad

Sådärja, så var det gjort! Förberedelserna var att duscha och tvätta håret med desinficerande Hibiscrub igår kväll och igen i morse. Ingen mat eller dryck från midnatt. Det var väl inte så gynnsamt för min nattsömn eftersom jag brukar lindra hostan med halstabletter och vatten, men jag får väl sova sen!

På S:t Göran blev jag omhändertagen av Sofie. Jag fick byta om till bakvänd operationsrock, stumpor, skyddsmössa och vanlig rock och fick 2 Alvedon och en Postafen mot illamående.

Dr Bo kom in och pratade lite, och jag bad honom skriva ut Cocillana mot hostan och frågade lite om vad jag får göra och inte. Grundregeln är tydligen att lyssna på kroppen.

Efter en stund blev jag ledsagad av narkossköterskan Annika till operationsrummet, fick ligga upp och bli rentvättad. Annika satte en PVK (perifer venkateter) i vänstra armvecket. Hon undrade lite över mitt ärriga kärl, och tog ett annat bredvid istället. (Tur att jag använde högerarmen igår!) Hon tog blodtrycket och satte en klämma som kollar syresättningen på fingret. Så fick jag lugnande intravenöst så det svirrade till i huvudet.

Dr Bo utförde operationen med hjälp av en operationssköterska och en undersköterska. Dom satte på skyddspapper här och där och satte igång. Jag hade lite låg syresättning av blodet (runt 90%) så jag fick en slang med syre i ena näsborren. Det räckte tydligen inte, så ibland sprutade hon lite extra syre i den andra näsborren också. Det hela var över på 20 minuter, och gjorde inte särskilt ont. När dom tagit bort all rekvisita fick jag sätta på mig trosor och binda och själv gå tillbaka till rummet stöttad på Annika.

Sofie kom med två diklofenak och frukost som jag glupskt satte i mig, och efter det kaffe och kaka. Efter en och en halv timme när jag vilat och kunnat kissa tog dom bort PVKn. Jag fick byta om till mina egna kläder, fick lite smärtstillande tabletter (diklofenak och kodein) att ta med hem, återbesökstid om 6 veckor och lite instruktioner. I stort sett ska jag undvika tunga lyft och hård träning i 2-3 veckor.

Maken plockade upp mig och vi åkte hem efter att ha hämtat ut hostmedicinen på apoteket. Jag tog 1g Alvedon eftersom det känns lite och en dos Cocillana. Nu är det vila som gäller!

27 månader: Blodprov och fortsatt hostig

Jag passar på att plantera nu innan jag
ska ta det lugnt i ett par veckor. Den
här lilla buskpionen är tänkt att bli.....

Nu är blodprovet avklarat för den här gången. Jag sträckte fram högerarmen igen för att inte belasta ärret på vänsterarmen, men det gör väldigt mycket ondare på högerarmen. Jag undrar om jag haft otur med sticken senaste gångerna eller om det ligger någon känslig nerv precis i vägen på högern.

Det är fjärde veckan jag är förkyld nu. Det verkade som den skulle gå över efter några dar, men sen kom den tillbaka med full kraft. Med nässprej håller jag snuvan i schack, men hostan är rätt besvärande. Min plan är att hosta upp så mycket slem som möjligt före framfallsoperationen imorgon, och då be dom skriva ut

.....så här stor. Fast det tar nog några år!

dunderhostmedicin så jag inte hostar sönder "lagningen" direkt. Jag ringde GynStockholm i förra veckan och frågade om det var ok att operera trots hostan, och hon tyckte att vi ska göra det om det inte blir värre, och var också inne på hostmedicinspåret, t.ex. cocillana. Jag ser fram emot att sitta två vecklor i hammocken i ett lätt morfinrus och småle!!!!

Kallelsen till tandröntgen kom dagen efter besöket på käk-kirurgen, så nu går det minsann undan. Tiden var på torsdag, d.v.s. två dagar efter operationen, och det sätter ju käppar i hjulet på min morfin-plan, så jag ringde och ändrade till i augusti istället.

27 månader: Gynekologbesök igen

Härliga rosor från maken i förra veckan.

Här kommer ett inlägg om "kvinno-problem". Tycker du att det är för magstarkt eller för personligt så kan du sluta läsa nu. Allt löser sig så det är ingenting att oroa sig för.

Men som stöd för mitt eget minne kommer det i alla fall här: På gynekologbesöket inför 2-årskontrollen i april nämnde hon att jag hade ett begynnande framfall, men eftersom jag inte led av det så behöver man inte göra något. Dom senaste veckorna har det dock känts konstigt (ungefär som om en tampong var på väg ut). Jag googlade lite och beställde en tid på GynStockholm på S:t Görans Sjukhus (min vanliga gynekologmottagning har stängt över sommaren). Där kunde Dr Kristina konstatera att det är brock i bindväven så urinblåsan bullar ut. Även på baksidan är det lite försvagat, men inte så att man behöver åtgärda det än.

Prolapsring

Hon satte in en prolapsring som stödjer upp och håller saker på plats, och ordinerade lokal östrogenbehandling för att stärka vävnaderna, men rekommenderade ändå en operation. Eftersom även dom ska ha sommarstängt och jag inte vill opereras i augusti när jag ska jobba fick jag ta den tid som bjuds, nämligen på tisdag. Jag får boka av några golftävlingar, men annars kan jag rehabilitera mig under semestern (jag behöver bara ta det lugnt i 2 veckor).

Framfall kan man få av ärftlighet, barnafödande och låg östrogen-nivå, och alla dom är aktuella i mitt fall. Dessutom har jag sett på nätet att vävnaderna kan försvagas av cellgifter vilket kan ha spelat in. Förutom det så bidrar ansträngning, och jag har ju onekligen spenderat onaturligt mycket tid på toaletten dom senaste åren, och haft tre väldigt långa och ihärdiga förkylningar med hosta och nysningar i år, så det är nog inte så konstigt att det dyker upp nu. Efter operationen ska jag kunna leva helt som vanligt är det i alla fall tänkt, så snart är även detta glömt.

27 månader: Besök på käk-kirurgen äntligen

Igår var det äntligen dags för besök på käk-kirurgen efter ett antal tidsändringar. Jag fick träffa tandläkare Karin som vanligt, och det är tur att hon är så himla trevlig, för annars skulle det kännas lite bortkastat att resa i flera timmar för ett 10-minuters besök!

Hon började med att titta på insidan av munnen, och hittade inte några tecken på GvH eller andra besvär. Så kollade hon tänderna och kände speciellt på framtänderna som fick sig en känga när jag svimmade på infektionskliniken i september 2013. Även det såg bra ut. Möjligen kan man känna antydning till att den vänstra framtanden är en gnutta lös, men det har klarat sig väldigt bra trots allt. På det hela taget ser allt högst normalt ut.

Hon kommer att skicka en remiss till röntgen för att få ett slutligt specialistutlåtande, men visar det ingenting så släpper hon det här fallet och anser mig färdigbehandlad/-kontrollerad. Röntgen blir troligen inte förrän i höst.

26 månader: Vaccinationen avklarad

Ja, nu är vaccinationen avklarad. Syster Carina på Hematologen gav mig en kombinerad Polio - Stelkramp - Difteri spruta. Den tredje och förhoppningsvis sista. Tidigare har jag fått tre separata, men nu har dom tydligen lyckats kombinera dom. Jag tror att dom kollar varje år om man har bildat tillräckligt med antikroppar, och har man inte det får man en extra boost. Jag fick det mot pneumokocker i november, och med alllt kortison jag fått kan det kanske behövas för andra vaccinationer också - vi får se.

Jag skulle ju också ha besökt käk-kirurgen idag, men i morse ringde dom och berättade att tandläkare Karin som har hand om oss stamcellstransplanterade blivit sjuk, så jag fick en ny tid om två veckor. Jaha, så gick det alltså med mina ambitioner att kombinera besök för att minska på resandet. Men med en god bok (Jan Guillous Brobyggarna denna gång) kan man stå ut med lite restid.

Jag passade på att få en utskrift av mina senaste  blodvärden, och dom var alldeles perfekta. Mitt i normalintervallet på allting. Jag har lite svårt att vänja mig vid det; mina trombcyter har ju legat högt sedan 2007 och Hb:t har varit lågt under hela 2000-talet. Före det gjorde jag inte årliga hälsokontroller, så jag vet inte hur det var då. Jag blev till och med vänligt men bestämt avvisad från blodcentralen, för dom tyckte att dom få röda blodkroppar jag hade behövde jag själv! Men med mina nya superceller ligger Hb:t på 125-135, och det är ju väldigt bra! Fast jag misstänkter att blodcentralen ändå inte är intresserade efter alla sjukdomar och behandlingar.

För övrigt mår jag alldeles utmärkt. Visserligen har en förkylning kommit smygande, så jag sov inte mycket i natt med halsen som kliade och rev, men det var ju ett par månader sedan sist nu, så det är väl läge att mitt immunförsvar får träna sig lite igen.

26 månader: Vaccinationen uppskjuten

Jakaranda-träden blommade över hela Lissabon.

Jag ringde tillbaka till hematologen och fick prata med en kille (uppfattade inte namnet). Han bokade om min vaccinationstid till precis efter besöket på käkkirurgen om två veckor. Det är skönt att slippa åka en extra gång till Huddinge - speciellt nu när jag har fullt upp med jobb.

26 månader: Blodprov

Vi har spenderat fyra dar i Lissabon i härlig sommarvärme för att fira att Svärmor fyllt jämt. Sardiner är visst en symbol för Portugal, och som skyltning till sardinkonservaffären hängde en stor tyg-fisk med nyckelpigor på! Passande, eller.....?

Idag har jag varit på lokala labbet och tagit mina vanliga tre rör med blodprover. Nu är det var sjätte vecka som sagt.

Jag har fått en kallelse till vaccination till slut. Det känns dock lite surt att sitta och harva flera timmar till Huddinge och tillbaka för en fem minuters vaccinering, så jag ringde och försökte flytta tiden till när jag ändå ska till käk-kirurgen. Det är svårt men till slut lovade syster Carina att se vad hon kunde göra och ringa tillbaka. Jag har inte hört något, så vi får se hur det blir.

25 månader: Inga tecken på borrelia

En present från svärmor; en tovad
nyckelpiga! Söt, eller hur?

Jag ringde vårdcentralen för att boka tid så någon kunde titta på mitt fästingbett. Dom tyckte dock att vem som helst kunde titta mig i huvudsvålen för att se om det börjar uppträda någon borrelia-ring. Det lät ju rimligt, så dottern har fått inspektera min hårbotten ett par gånger (maken är lätt färgblind, så det känns lite vanskligt att låta honom göra det).

Nästa vecka är det dags för blodprov, för det var 6 veckor sen sist.

25 Månader: Två-årskontrollen

Så var det dags för det avslutande läkarbesöket i 2-årskontrollen (om man inte räknar tandläkarbesöket som blir 15/6!). Jag möttes i korridoren av SSK Eva från CAST (transplantationsavdelningen) som gärna ville ta det sista blodprovet till en av dom forskningsstudier jag varit med i - en om immunförsvar efter stamcellstransplantation. Det gick naturligtvis bra, och hon tappade ut några rör - hur många vet jag inte för vi hade så trevligt och babblade på under tiden.

Sen fick jag vänta ett tag innan jag fick komma in till Dr Maciej, som var lite sen.

Han frågade först hur jag mår, och jag mår ju utmärkt. Jag nämnde dock mina glesa kräkningar och diarréer, men han sade igen att det inte kan vara GvH, utan det måste vara något som kan förekomma hos vem som helst.

Så såg han i journalen att jag varit i kontakt med Dr Katarina i januari med feber och undrade om jag fått antibiotika och om det hjälpte. Ja och ja, åtminstone delvis. Jag passade på att fråga om jag fortfarande måste kontakta Hematologen om jag får över 38,5 i feber. Svaret var att om jag har 38,5 i tre dar så bör jag kontakta närakuten eller vårdcentralen.

Så till resultatet av benmärgsprovet. Det hade blivit lite få celler, men tillräckligt för att analysera, och resultatet är fortfarande KOMPLETT REMISSION, d.v.s. ingen cancer. Chimerismprovet i benmärgen (fördelningen mellan egna och donatorceller) var ännu bättre än senaste provet i november. Man kollar på fyra olika celltyper, och i november hade jag 0,1%, 0,2%, 0,9% och 2,1% egna celler. Nu var motsvarande värde 0,04%, 0,01%, 0,00% och 0,2%. Superbra resultat måste jag säga!

Senaste blodprovet var jättebra. Allt var inom normalintervallet utom Albuminet som var precis under nedergränsen.

Resultaten från ögon- respektive gynekologundersökningarna var bra. Spirometriprovet glömde jag fråga om, men jag antar att det var OK eftersom han inte sade nånting.

Bentäthetsmätningen (som jag själv har propsat på att få göra) visade på måttlig osteopeni - ett förstadie till benskörhet. Dessutom var den ena d-vitaminvärdet från analysen i december lite lågt. Han satte in Calcichew (en tablett med calcium och d-vitamin som jag haft tidigare), en på morgonen och en på kvällen. Det kan på lång sikt minska problemen, men i vilket fall som helst så bromsar det utvecklingen så det inte blir sämre.

Jag skulle ju ha tagit tredje vaccinationen mot polio, difteri och stelkramp i höstas, men vaccinet var slut hos leverantören. Det är det fortfarande, så dom hör av sig så fort det finns tillgängligt igen. Jag passade på att fråga hur det är med barnsjukdomar som ingår i allmänna vaccinationsprogrammet för barn; kikhosta, mässlingen, påssjuka och röda hund. Dessa vaccinationer ingår inte i behandlingen efter stamcellstransplantation, trots att dom har testat och sett att jag inte har något skydd mot t.ex. mässling. Risken för postvaccinations-reaktioner är större för vuxna än små barn, och risken att få dessa sjukdomar är mycket liten i Sverige, så rådet är att helt enkelt vara försiktig. Om jag vill får jag själv gå och vaccinera mig, men jag tror att jag hoppar över det.

Så berättade jag att jag fått ett fästingbett mitt uppe på huvudet i helgen. Det är ju lite svårt att se den röda ringen om jag får borrelia. Dr Maciej tittade i hårbottnen och kunde se lite rodnad och en förhårdnad, men det är lite tidigt att säga om det är något att oroa sig för. Han sade att jag ska boka en tid på vårdventralen i nästa vecka så får dom titta och bedöma.

Blodproven ska fortsättningsvis tas var 6:e vecka, och nästa läkarbesök blir om ett halvår.

Jag har tagit för vana att festa till med en latte och kanelbulle efter varje besök på Huddinge Sjukhus, och idag fick jag sällskap av vännen Hanna som dessvärre blivit inlagd på CAST med hög feber. På CAST stötte jag på USK Tore som även var där för två år sedan när jag transplanterades. Det var kul att träffa honom igen. Sen blev det fikastund och en jättetrevlig pratstund i Hannas rum. Lyckligtvis har dom fått bukt med febern och hittat orsaken, så hon ska få åka hem igen idag.

För min del blir väl nästa sjukvårdsaktivitet fästing-äventyret på vårdcentralen. Jag ska boka en tid till nästa vecka så får vi se vad det blir av det.

25 månader: Tandläkarbesöket uppskjutet

Min stjärnmagnolia blommar.

Det damp ner ett nytt brev från käkkirurgen med en ändrad undersökningstid. Nu är det flyttat till 15/6, d.v.s. en dryg månad efter läkarbesöket då resultatet ska gås igenom! Ja, ja, jag förväntar mig inga överraskningar, så dom får väl höra av sig i efterhand om det skulle vara något. Värre är att det krockar med ett viktigt möte på jobbet, men jag kollar om det går att flytta mötet. Annars får jag väl flytta tandläkarbesöket IGEN!

Annars har golfsäsongen här hemma i Sverige kommit igång för min del. Två rundor förra helgen och en i tisdags. Det är en påtaglig skillnad från förra sommaren - även mot slutet när jag ändå var som piggast. Även om bollträffen fortfarande blir lite si och så emellanåt, så går slagen generellt längre - mer som det var före transplantationen. Och jag orkar gå en hel runda och dra vagnen uppför alla backar utan problem. Det är en njutning bara det!

24 månader: Gynekolog-besök

Ett domherre-par höll oss
sällskap på landet i helgen!

Idag var jag på gynekologbesök för att kolla att allt är OK inför 2-årskontrollen. Det är det! Det gick snabbt att klämma känna och titta med ultraljud. Inga konstigheter i den regionen. Sen ägnade vi resten av mottagningstiden åt att prata om golf. Hon är trevlig, min gynekolog!

I morgon har jag bokat in en träningsklass. Den första sen jag fick min senaste förkylning för tre veckor sedan. Men nu är febern borta och hostan och snuvan bara marginell. Det ska bli skönt att komma igång med träningen igen!

Om två veckor är det tandläkarbesök och det slutliga 2-års-läkarbesöket. Sen misstänker jag att kontrollerna kommer bli betydligt glesare; både blodprov och läkarbesök. (Det märks att jag inte förväntar mig några som helst komplikationer, va?!)

24 månader: Dags för hinken igen!

Så var det dags igen. Igår kväll kände jag att magen var lite svajig, så hinken fick stå bredvid sängen. Och vid midnatt bröt det lös - med betoning på lös! Dagens förtäring kom ut i båda ändarna tills det bara var galla kvar. Vid fyra lugnade det ner sig och jag sov resten av natten. På morgonen kände jag mig bra (men törstig) och har ätit både frukost och lunch som vanligt. Jag förstår inte varför magen får så'na här plötsliga tok-ryck, men är glad för att det är över på en natt. Förhoppningsvis dröjer det några månader till nästa gång igen.

Idag ringde jag käk-kirurgen på Huddinge för att kolla vad som hänt med min kallelse. I augusti sade dom att dom skulle kalla före Jul, när jag ringde i januari sade dom februari-mars och nu visar det sig att dom bokat in en tid 4/5. Kallelsen skickades igår, så den kommer väl när som helst. Det är bara två dagar före läkarbesöket 6/5, men det räcker kanske. Då verkar alla pusselbitar vara på plats inför två-års-kontrollen!

24 månader: Blodprov

The Tower of London

I lördags var det tvåårsdagen efter transplantationen. Jag var i London över helgen med maken, föräldrarna, bröderna (inklusive donatorn) och svägerskan. Vi firade genom att skåla i champagne som föräldrarna haft med sig. Det är verkligen värt att fira att det ändå gått så pass bra än så länge.

Och idag var jag på lokala labbet för månadens blodprovstagning. Efter lång väntan (vilket inte gjorde något, för jag hade en bra bok med mig) fick jag komma in. Provtagerskan tyckte det var många konstiga prov, så hon fick gå ut och fråga en kollega om information. Det var åtta rör den här gången, så det är väl lite extra inför tvåårskontrollen. I vanliga fall tar dom tre.

"Jag hoppas du har bra vener så det går fort för jag är jättehungrig" sade provtagerskan innan hon började. Sedan berättade hon att dom skulle flytta labbet på fredag, och det var jättemycket att göra och hon var alldeles slut "...så jag borde egentligen inte göra det här!" Väldigt förtroendeingivande - tur att jag inte är rädd för att bli stucken! Jag hade langat fram högerarmen för den vänstra börjar bli så ärrig, men hon tyckte inte det var en tillräckligt bra ven, så det fick bli den vänstra i alla fall. Det var nog lika bra under rådande omständigheter, och hon fick snabbt ut sina åtta rör.

Nästa vecka har jag tid hos gynekologen, och sen väntar jag bara på kallelse från käk-kirurgen så borde alla 2-års-undersökningar vara klara. Jag kanske får ringa och fråga igen!

24 månader: Ögonundersökning

Backsipporna blommar i rabatten!

Besöket på S:t Eriks Ögonsjukhus gick snabbt, bortsett från en lång väntetid innan jag fick komma in. Jag satt i en skön soffa och blundade medan jag väntade. Det var ju golf på TV i natt, så det kanske inte blev så mycket sömn! ;-)

Efter en snabb förundersökning med tryckmätning och kontroll av synskärpan fick jag komma in till Dr Patrik som tittade i alla möjliga vinklar och vrår, och mätte tårproduktionen. Han tyckte att allt såg bra ut - även tårproduktionen som tidigare varit lite knaper. Inga spår av grå starr! Blefariten finns fortfarande kvar men är lindrig. Han tyckte att jag ska tvätta ögonen varje dag, men inte lika noggrannt som tidigare. Max en minut för båda ögonen sade han. Jag får väl börja med det igen för att minska risken för framtida problem.

Nästa vecka är det dags för blodprov igen. Några andra kallelser har jag inte fått än, men det kommer väl.

24 månader: Spirometri

Dagens utflykt till Huddinge innehöll ett spirometriprov. Och ett löpningstest! Jag var lite sen till bussen, så jag fick springa några hundra meter för att hinna med. Jösses vad tungt det var! Jag kände mig som en dalahäst med betongben ungefär! Lungorna blev i alla fall ordentligt uppvärmda, och den snälla busschauffören väntade dom sista meterna så jag hann med!

Väl på Huddinge Sjukhus och Fysiokliniken fick jag sitta i glasburen och testa

• Lungvolymen.
• Hur mycket luft som finns kvar i lungorna när man tror att man tömt allt.
• Hur effektivt syre överförs till blodet.
• Lungvolym när man trycker på så mycket man kan.

Jag har fortfarande lite slem i luftrören (lungorna?) efter min förkylning, och vid kraftig utandning retar det igång hostattacker. Det gjorde det hela lite komplicerat, så vi får se om det går att utläsa tillräckligt resultat eller om dom kallar mig tillbaka.

Imorgon är jag "sjukvårds-fri" men på fredag bär det av till S:t Eriks Ögonsjukhus för ögonkontroll.

24 månader: Benmärgsprov

Så vad det dags att börja med testerna inför två-årskontrollen. Jag rivstartade med benmärgsprov idag. Det var doktor Cecilia som tog det assisterad av systrarna Gunilla och Marie. Det gick snabbt och relativt smärtfritt, så nu är den saken avklarad.

Det är inte så tokigt att ha dåligt minne! Dom här små raringarna
måste jag ha satt i höstas, men eftersom jag inte har något minne
av det dyker dom upp som en glad överraskning nu!

När jag ändå var i Huddinge passade jag på att be Allo-sjuksköterskan Carina om en utskrift av mina värden. Det är tjugo olika värden dom kollar, och dom senaste två månaderna har alla tjugo legat inom normalintervallet. Så bra värden hade jag inte ens innan jag blev sjuk. Vi har ju gjort hälsokontroll på jobbet varje år i över femton år, och jag kan inte påminna mig att jag någonsin haft alla värden inom normalintervallet. Det måste vara ena riktiga superceller jag har fått i benmärgen!

I väntrummet stötte jag på vännen Hanna, så när vi båda var klara med våra respektive förehavanden tog vi en fika tillsammans. Det var verkligen jättekul att träffas och snacka lite IRL. Tack snälla för sällskapet och för skjutsen till jobbet sen!

Under eftermiddaget ringde dom från gynekologmottagningen där jag har tid för två-årskontroll imorgon. Gynekologen är sjuk, så jag fick en tid om två veckor istället. Men jag ska ändå iväg till Huddinge för spirometriprov under morgondagen, så det blir inte helt sjukvårds-fritt!

24 månader: Golfresa och förkylning

Idag kom vi hem efter en härlig golfvecka i Spanien med golfklubben. Sommarvärme upp till 27 grader är något att njuta av så här års, liksom trevligt sällskap och fina golfbanor. En riktig kickstart på säsongen med totalt 5 rundor och lektioner varje dag. Dessvärre drog jag på mig en förkylning som bröt ut sista kvällen, så idag har jag haft 38,5 i feber. Men jag hoppas att det ska sjunka undan snabbt så jag slipper gå och dra med det här.

Nästa vecka är det en massa undersökningar inför tvåårskontrollen, så det får jag återkomma till.

23 månader: Blodprov och tandläkarbesök.

Våririsarna tittar upp!

På Hematologen sade syster Kerstin att det är OK att gå till en vanlig tandläkare, men jag måste tala om vad jag gått igenom. Om han har funderingar får han ringa Hematologen och få vägledning. Jag fick en tid hos tandläkaren om två veckor, med löfte om att dom skulle ringa om det blev en återbudstid tidigare.

I måndags hade jag ett möte inne i stan på förmiddagen och sen en eftermiddag att slå ihjäl innan körträningen på kvällen. När jag hade shoppat det jag behövde och strosade längs Sveavägen utan att veta vad jag skulle göra kom plötsligt buss 59 åkande med destination Karolinska Sjukhuset lysande där fram. Det var som ett tecken! Det är ju dags för blodprov denna vecka, och remissen ligger lagrad digitalt, så allt jag behöver är ett id-kort för att ta provet på ett labb som är anslutet till Karolinska.  Och det är ju Karolionskas labb! Så jag hoppade på bussen och åkte till Solna. När jag tagit min nummerlapp kom en sköterska och sade att dom stänger, så alla som ska ta prov ska komma in och vänta där inne. Jag visste inte att dom stängde så tidigt (15.30) men jag blev den sista som fick ta prov den dan, så det gick ju bra!

Det är en härlig tid med all blomning!

Under måndagen ringde också tandsköterskan Yvonne och sade att dom fått en återbudstid på tisdagen. Perfekt! Tandläkare Sia hade redan klurat ut vilken tand det gällde, för han hade kollat på mina gamla bilder och sett att just den här haft ett mörkt parti ett tag, så det var bara en tidsfråga. Efter att ha kollat att nerven lever, bedövning och lite putsande fyllde han i med två olika sorters plast och gjorde ett långtidsprovisorium. Den ska sitta i minst ett par månader så nerven får dra sig tillbaka och man ser att den klarat behandlingen. Till hösten får jag komma tillbaka och få en ny krona.

Förkylningen är nästan helt borta nu, och jag jobbar på med min deltid. Nu börjar kallelserna inför tvåårskontrollen droppa in. Efter Påsk blir det snärjigt med spirometriprov, ögonundersökning, benmärgsprov och gynekolog-besök. Nu väntar jag bara på kallelse till käkkirurgen. Och själva läkarbesöket förstås!

23 månader: Ett nytt vardagsproblem

I fredags fick jag ett nytt vardagsproblem att glädja mig åt. När jag åt lunch hade jag plötsligt en stenhård klump i munnen, och det visade sig att en halv tand med guldkrona och allt hade lossnat. Jag ringde till Hematologen för att höra om det var OK att gå till en vanlig tandläkare. Man får inte gå till tandläkaren efter transplantationen, först för blödningsrisken om man har dåligt med trombocyter, och sen för risken att få in en bakterie eller nå't i blodet eftersom immunförsvaret är nedsatt. Nu har det ju gått nästan två år, så det borde inte vara något problem, men jag tycker det är bäst att kolla i alla fall. På Hematologen hade telefontiden precis tagit slut. Då ringde jag min tandläkare, men han stänger 13.00 på fredagar, så det blev inget där heller. Sista livlinan var att ringa en vän - min tandläkarkompis GS - för att kolla om det är OK att gå med det några dar. Hon sade att det är inga problem. Det känns när man dricker kallt, men det är inget farligt. Precis så är det. Det går förvånansvärt bra att äta och dricka utom när det är kallt. I veckan får jag göra ett nytt försök med Hematologen och tandläkaren.

Annars är det mycket bättre med förkylningen. Det är lite rossligt och snorigt ibland, men ingen fara. Jag tränar som vanligt och det känns bra. Veckorna flyger iväg nu när jag jobbar. Dessutom är dom väldigt bra planerade med körträning på måndagskvällar som en härlig start på veckan, och dansträning (konditionsträning) på fredagar som en rivstart på helgen. Sömnen är mycket bättre också även om jag inte sover hela nätterna (det har hänt två gånger på dom senaste åren). Men för det mesta somnar jag om snabbt, så jag är mycket nöjd. Tänk att arbete kan vara så hälsosamt!

22 månader: Boldprov....och ny förkylning!

....eller om det är den gamla som kommit tillbaka. Men jag fick två veckor med träning i alla fall. Första veckan var oerhört jobbigt, men redan andra veckan kändes det lättare. Jag hann med ett danspass också, och det var så himla roligt. Men så kleggade halsen ihop igen. Huvudet värker, näsan är tjock och igår kväll hade jag 38 graders feber. Idag har jag varit feberfri, så jag hoppas att det vänder och blir kortvarigare den här gången.

Och natten till lördag gjorde min mage uppror igen. Åt alla möjliga håll. Det är så skumt, den lever rövare en natt och sedan är det bra nästa dag. Nu var det några månader sen sist, men det har varit så här senaste halvåret med allt längre mellanrum. Jag undrar om min mage är superkänslig sen GvH:n och bara säger ifrån emellanåt. Skönt att det försvinner så fort i alla fall.

I måndags tittade jag i alla fall in på lokala labbet och min favorit Lars som tappade ur tre rör med dom vanliga proverna. Det gick alldeles utmärkt!

Min (och Ebbas) utsikt när vi
sitter vid datorn och jobbar.

En sak som inte gick alldeles utmärkt var att jag förlorade flera timmars arbete igår. Uppladdningen till ProjectPlace som jag jobbar mot funkade inte och allt försvann. Jag har hört andra som jobbar i samma projekt som haft detta problem, och nu var det alltså min tur. Först blev jag jättefrustrerad och sur. Men efter att ha sovit på saken kom jag på en sak: Det man längtar efter när man går igenom en cancer-behandling eller andra större katastrofer i livet är vardagen! Vardagen med sina vardagliga problem. Nu är jag där. Det här var ett typiskt vardagligt problem som det bara är att hantera. Nu har jag hanterat det (gjort om jobbet - nu ännu bättre!) och är tacksam över min vardag!

Nu är det fyra veckor till mästa blodprov, men jag kanske tittar in och rapporterar om hur det går med förkylningen.

22 månader: Mammografibeskedet......

....kom i slutet på förra veckan: "Inga tecken på bröstcancer!" Det var ju positivt....eller negativt...... Det var bra i alla fall!

Det blev två träningspass förra veckan, och den här veckan har jag bokat in tre. Det är otroligt vad musklerna har lagt av sig, men det är väl bara att träna upp dom igen lite försiktigt.

Nästa vecka är det blodprov.

22 månader: Första träningen sen Jul

Jag jobbar på min halvtid och vilar resten.
Dotterns katt Ebba har bott hos oss ett
tag, och hon vilar minsann också resten -
fast utan att jobba!

Nu får man nog anse att min förkylning äntligen är över. Nå'n enstaka hostning och snytning sätter jag upp på årstids-kontot. Så idag bar det av till träningen. Jag valde ett lugnt pass med PilatesBoll. Men det är förfärligt vad musklerna går i dvala på bara en dryg månad. Jag kommer att ha ordentligt med träningsvärk ett par dar framöver. Utom i magen. Mag-övningarna gick som en dans. Jag misstänker att det konstanta hostandet har hållit magmusklerna i bättre trim än någonsin! Det är i alla fall väldigt skönt att vara igång igen!

Härom dagen ringde jag till käk-kirurgen för att höra lite om min tid. Dr Karin sade ju senast (i augusti) att dom skulle kalla mig före Jul. Det visar sig att jag står på väntelista och ska bli kallad i februari-mars.Det är helt OK, jag ville bara kolla att jag inte hade ramlat ur rullorna alldeles.

Förra veckan hade vi middag med Mössebergs-gänget igen, det vill säga vi som var på onkologisk rehab i Falköping tillsammans. Den här gången var det 9 stycken som dök upp. Det tycker jag är bra uppslutning eftersom det bara är dom som bor i Stockholmsområdet som kan komma. Väldigt kul är det att träffa alla igen och höra hur det går. Jag hade verkligen tur med den här gruppen!

22 månader: Mammografi

En stämningsbild för att visa mina läsare i Sydafrika
vad dom missar!

Så var mammografin avklarad för denna gång. Jag hade en relativt tidig morgon-tid, så det var inga problem att få parkering vid Karolinska i Solna. När jag åkte därifrån däremot var det fullt! Det är inte min favorit-undersökning, så på väg därifrån slank jag in på caféet och köpte med mig en latte och kanelbulle. 65 kronor!!!! Är det jag som blivit gammal eller är det inte väldigt dyrt på ett sjukhuscafé? Det hade jag i alla fall gjort mig förtjänt av, och jag njöt av varenda krona i bilen på vägen hem.

Förkylningen blir bättre och bättre. Jag har fortfarande lite lätt feber, speciellt på eftermiddagarna, snorar och hostar lite, men jag klarar mig med lite nässprej då och så, så det är helt OK.

Nu tänkte jag tycka till lite om försäkringskassan. Dom får så himla mycket skit för det mesta, men nu har dom faktiskt gjort mig glad. Under min kraftiga och långdragna förkylning har det varit uteslutet att jobba alls, så jag anmälde det till F-kassan. Men jag klantade mig på så sätt att jag tittade på fel ställe på deras hemsida och trodde jag skulle anmäla mig från dag 14 när jag skulle ha gjort det från dag 7. Dag 14 bad jag om ett läkarintyg från min läkare i samband med att jag var på Huddinge och tog odlingsprov. Intyget kom dock aldrig, så jag fick ringa och påminna via sköterskan två gånger. När pappret slutligen kom var det daterat den dag det skrivits ut, och inte då jag först begärde det. Suck!!! Jag beskrev det här för F-kassan på telefon och sedan i anmälan, men det var ju inte alls självklart att jag skulle få ersättning efter först mitt misstag och sedan läkarens. Men när månadens utbetalning kom har jag fått full sjukpenning för alla dom dagar jag varit oförmögen att jobba, och utan minsta försening trots att det blivit lite sent anmält och behövde utredas p.g.a. fel i anmälan. Den här gången blev det i alla fall en stjärna i kanten för Försäkringskassan.

Nu kommer två veckor utan några planerade sjukvårdsaktiviteter alls, och i vecka 8 är det dags för månadens blodprov.

21 månad: Bentäthetsmätning

Huddinge sjukhus i vinterskrud

Förkylningen är bättre, men långt ifrån bra. Jag kan fortfarande inte känna smak mer än nån enstaka stund, hostan hänger i om än inte lika enträget och näsan rinner emellanåt. Men det verkar ju gå åt rätt håll i alla fall och det är ju bra. Jag jobbar halvtid åt kund sedan i måndags, och det är väldigt roligt att vara på banan igen. Men det är skönt att ta det lite på deltid till en början, för jag blir hemskt trött!

Idag var jag i Huddinge på eftermiddagen för bentäthetsmätning. Det är en svag röntgenundersökning där dom kollar hur mycket mineraler det finns i ryggraden och höftbenen. jag fick ta bort allt med metall i (smycken, brallor med dragkedja och BH med hyska och hake) och ligga på en brits. Sen åkte en arm fram och tillbaka och tog bilder.  För höftdelen fick jag vinkla fötterna mot ett stöd och spänna fast dom så lårbenshalsarna skulle synas ordentligt. Helt smärtfritt och över på några minuter. Men det går ju en halv dag ändå för resorna.

Nästa vecka är jag kallad på mammografi. Det har inte med transplantationen att göra utan är del i den vanliga screeningen, men det får hänge med här på bloggen i alla fall.

21 månad: Äntligen antibiotika

Dr Katarina ringde i förmiddags och berättade att det var en bakterie i näsodlingen, en väldigt vanlig förkylningsbakterie - typisk dagissort. Snabbsänkan var 21 (normalvärde är <3), och det stämmer bra med odlingsresultatet. Bakterien är inte alls farlig, så jag kan läka ut det själv, men om jag ville så kunde jag få antibiotika. Det ville jag. Framför allt därfor att ska börja ett deltidsuppdrag hos en ny kund på måndag, och då vill jag vara i bra skick. Förkylningen visar inga som helst tecken på att dra sig tillbaka, och jag kan ju inte gå där och hosta och snörvla och känna mig trött och yr i huvudet.

Sen visade det sig lättare sagt än gjort att få tag på tabletterna. Först tog jag en promenad ner till närmaste apoteket. Det tar bara 10 min om man går långsamt, men halvvägs började jag känna att jag borde tagit bilen istället. Väl framme visade det sig att det var en ovanlig sorts antibiotika som dom inte hade inne. Möjligen kunde den finnas på apotek i anslutning till sjukhus. Jag köpte lite hostmedicin och rinexin och pallrade mig hem igen med ansiktet täckt av ett lager svett i kylan.

Vis av skadan ringde jag till närmaste sjukhusapotek för att kolla om dom hade min medicin. Det hade dom inte, men snälla Johan som jag pratade med kollade i datorn vilket som var det närmaste apotek med min medicin i lager. Han berättade också att man kan kolla det själv på fass.se. Det var ju bra att veta! Så tog jag bilen till utpekade apotek, och där hade dom mycket riktigt medicinen. Men hon ville ta betalt för den trots att jag har frikort. Först kollade hon att medicinen ingick i högkostnadsskyddet (vilket den gör), sen ifrågasatte hon om jag verkligen hunnit få frikort (suck). Vid det laget var jag tvungen att dra fram en stol att sitta på för orken tröt. Så kom hon på att hon kunde fråga en kollega, och det visade sig att problemet var att det fanns ett

billigare likvärdigt alternativ, men dom hade inte det inne så jag fick mina tabletter på frikortet i alla fall. Det är bara tre tabletter som man ska ta en om dan och sen är det klart. Skumt, men jag hoppas att det funkar!

Efter så här mycket ävetnyr måste jag vila, och sen får vi se om jag orkar plocka undan lite juldukar och pynt. Det är ju trots allt Tjugondag Knut!

21 månad: Blodprov

Idag bar det av till lokala labbet för blodprov. Tre rör tog dom och allt gick bra.

Jag har inte hört något från Huddinge, så risken är att det bara är en virus. Jag hade hoppats att det var en bakterie som jag kunde få bort med antibiotika, för hostan och snorandet vill inte ge med sig. Jag har haft lite svag feber också det senaste dygnet och känner mig lite yr och trött. Suck!

21 månad: Spontanbesök på Huddinge Sjukhus

Flemingsbergs pendeltågstation
Ett givet utflyktsmål!

I förmiddags ringde jag till Huddinge och pratade med syster Kerstin bl.a. om min förkylning som inte vill ge med sig. Efter att hon konsulterat Dr Katarina ringde hon tillbaka och ville att jag skulle komma dit och ta en odling i näsan för säkerhets skull. Om det är bakterier behöver jag penicillin.

Det blev att pallra sig iväg på en liten utflykt - 3 timmars resa och 5 minuters provtagning. Tur att jag inte var uppbokad! Svar kommer efter helgen; hör jag inget är det virus, och då får förkylningen läka ut sig själv. Oavsett vilket så bad jag om recept på Rinexin så jag kan dämpa symptomen lite vid behov. Syster Kerstin lade in en snabbsänka på remissen för måndagens blodprov också.

Jag passade på att fråga om hepatit-immunitetsprovet som inte är taget eftersom ingen remiss skrivits. Dr Katarina menar dock att även om det finns lite immunitet kvar så är det inte ett fullgott skydd, så det är bara att gå och ta vaccinationerna. Jag gör det när förkylningen är över.

Så passade jag på att få mina värden när jag ändå var där. Allt ser väldigt bra ut. Nästan alla värden ligger i normalintervallet, och dom som inte gör det (P-Albumin, P-ASAT och S-25-OH Vitamin D) ligger precis utanför gränsen. Speciellt nöjd är jag med att D-vitamin-värdena är bra, det ena normalt och det andra precis under undre gränsen. Det betyder att jag har börjat bilda tillräckligt med D-vitamin trots att det är mitt i vintern och jag inte äter några tillskott. Det minskar risken för benskörhet.

Jag kanske lät lite gnällig över min oplanerade utflykt, men det är faktiskt fantastiskt skönt att ha så bra support fortfarande nästan två år efter transplantationen. Bara att ringa ett nummer och få prata med en sjuksköterska som är insatt i mitt fall, få läkarens utlåtande och åtgärder som dom bedömer nödvändiga samma dag. Det gör att jag känner mig väldigt trygg!

21 månad: FÖRKYLD

I snart två veckor nu har jag varit rejält förkyld - som en hel karl! Febern har aldrig överstigit 38, så det är ingen fara, men det vill ju aldrig gå över. Jag bokar mig på det ena träningspasset efter det andra och tänker att "då måste det ju i alla fall vara bra". Men så får jag boka av igen. Imorgon kväll är jag bokad på BodyPump, men det blir nog inget av med det heller. Näsan rinner och jag hostar gulgröna klumpar mest hela tiden. I natt sov maken i gästrummet så han inte skulle störas av mitt hostande, för han skulle ju upp och jobba. Tur att jag inte har haft några möten eller annat viktigt jobb inbokat. Jag har ägnat mellandagarna till att sitta eller ligga i soffan, hemma eller i stugan, och stånka och stöna. Det har blivit en del läst (mest en blogg av en annan stamcellstransplanterad), men inte så mycket annat gjort. Jag hoppas att dom nya cellerna har haft ett riktigt träningsläger och lärt sig bekämpa åtminstone den här sortens förkylning så det går fortare i framtiden!