onsdag 28 april 2021
8 år: Farväl Ebba
Fina, fina Ebba finns inte längre. Drygt 20 år gammal har hon fått en tumör i buken, och tog idag steget in i nästa värld. Det är egentligen dotterns katt, men hon har spenderat somrarna hos oss i stugan, och var ett mycket uppskattat sällskap under min sjukdomsperiod. Det kommer kännas väldigt tomt i knät framför golfsändningarna framöver! 😢 💔
fredag 23 april 2021
8 år: 8-årsdag och andra vaccinationssprutan
tisdag 23 mars 2021
8 år: Första sprutan tagen
måndag 22 mars 2021
8 år: Vaccinerbjudande!
tisdag 16 mars 2021
8 år: Vattengympa, Ortopeden och Audionomen
Det har varit en dag med många sjukvårds-aktiviteter. Jag började med vattengympa på morgonen (det är så skönt med det 32-gradiga vattnet) och tog ett snack med fysioterapeuten Lotta efteråt. Hon var mycket nöjd med min utveckling och lade på vattengympa-pass fram till och med vecka 16. Nu i corona-tider är vi max 5 i bassängen, så jag är glad att jag fick plats ett tag till.
Jag hann med ett par ärenden innan det var dags att åka till Ortho Center och Dr Per. Han tyckte att höften har läkt bättre än medelsnittet, men den kan vara påverkad i upp till ett år får jag räkna med. Jag är stel och har ont i ländryggen ibland, men det är inte så konstigt, för efter operationen har man lite annan hållning och använder andra muskler, så det kan ta ett tag innan ryggen vänjer sig. Dessutom har jag ju artros i facett-lederna också vilket kan bidra. Annars kan jag träna vad jag vill om det känns bra, och promenader är mycket bra för höften och ryggen - inte minst i kuperad skogsterräng!
Hem och äta lunch, och sen bar det av till audionomen Adrienn som programmerade, instruerade och överlämnade mina hörapparater. Jag tyckte att jag hörde bättre vad hon sade med en gång vilket är ett gott tecken. Tyvärr är det inte så mycket träffar med bakgrundsljud nuförtiden, så jag kan inte hårdtesta dom. Om en månad ska jag dit igen och bestämma om jag ska behålla dom.
måndag 15 februari 2021
7½ år: Besök på hörselkliniken
I fredags var det dags för mitt besök på hörselkliniken. Audionomen Adrienn tog hand om mig. Först ställde hon ett antal frågor, och när hon fick höra att jag haft cancer frågade hon om jag har fått cellgifter. Det har jag ju, och tydligen kan cytostatika leda till hörselnedsättning. Det har jag aldrig hört förut, men det bekräftas av en snabb googling.
Så fick jag testa hörseln med hörlurar, via benet bakom örat och med bakgrundsbrus. Tydligen är mina hörselgångar något sammanfallande, och på vänstersidan finns en liten hudutväxt. Tänka sig! Kurvan såg ungefär ut som vid testet i november. Vänsterörat är något sämre, och det är sämst vid högre frekvenser. Hörförståelsetestet med bakgrundsbrus var oerhört ansträngande, och det känner jag igen från möten och sociala sammanhang. Under Corona-året har jag ju knappt varit på några möten eller umgåtts i större grupper, så jag hade nästan glömt hur det var.
Min hörselnedsättning är mild, men berättigar i alla fall till bidrag till hörapparat, så jag valde ut en sort med intelligens som funkar bra i bakgrundsbrus. I mitten på mars kan jag hämta dom, och sen får jag prova dom en månad. Det ska bli spännande!
söndag 7 februari 2021
7½ år Hinken igen
I veckan fick hinken komma till användning igen. Obehagskänsla vid läggningen, vattning diarré och ordentlig kräkning på natten. Sen somnade jag och på morgonen var allt som vanligt. Skumt! Men med en Omeprazol varje morgon kan jag i alla fall dricka ett glas vin eller två när jag får lust. Det är jag glad över.
Annars rullar det på. Jag har börjat på vattengympan, och det känns jättebra. oftast får jag till en daglig promenad - nu är jag uppe i 30 minuter med kryckorna. Sjukgympaprogrammet gör jag två gånger om dan (för det mesta) och ett par gånger har jag varit på gymmet och cyklat och tränat armarna.
Sömnen har ordnat till sig också, så den funkar som den brukar nu. Så allt går åt rätt håll inför golfsäsongen! 😁
måndag 4 januari 2021
7½ år: Sjukgymnasten
Nu har det gått 4 veckor efter höftoperationen och jag träffade sjukgymnasten Lotta. Allt ser bra ut och jag gör mina övningar på rätt sätt tyckte hon. När hon inspekterade hur jag går med kryckor undrade hon dock om jag har något problem med knäna, och det har jag ju i knät där dom tog bort en del av menisken för två år sedan. Hon såg att det benet inte är precis som det ska, men det är ju inte mycket att göra åt.
Jag fick cykla en stund och får börja cykla utan motstånd 10-15 minuter i stöten. Fick en ny övning för höften och får träna armarna, men annars ska jag fortsätta som hittills. Om två veckor får jag börja på höftgruppen i vattengympan och det ser jag verkligen fram emot.
Annars tar jag bara Alvedon någon gång emellanåt numera, och har slutat med sömntabletterna. Jag somnar vid 2-tiden och vaknar emellanåt, men kan ju ta en tupplur på dagen vid behov.
måndag 28 december 2020
7½ år: Agrafferna borttagna
I morse var jag hos distriktssköterskan och tog bort agrafferna. Det är bara 10 minuters promenad dit, så jag gick dit på kryckorna. Ska ju ändå gå en sväng om dagen, så då har jag det gjort också.
När jag ändå var där passade jag på att berätta att jag gått tillbaka till den gamla blodtrycksmedicinen så dom får in det i journalen.
Jag har slutat med allt morfin, men har några snabbverkande kvar att ta om det skulle behövas. Kommer börja trappa ner på Alvedonet också efter hand, för smärtan har lagt sig rätt bra nu.
Jobbar på med sjukgymnastiken. Om en vecka ska jag till sjukgymnasten, och då tror jag att jag får börja cykla utan motstånd.
måndag 21 december 2020
7½ år: Två veckor efter höftoperationen
Två veckor har gått. Jag gör mina sjukgymnastik-övningar två gånger om dagen och går en liten runda ute varje dag. Morfinkonsumtionen är större än förra året, men det kan väl vara olika hur mycket man behöver. Lyckligtvis hjälper dom mot smärtan i alla fall och med en halv insomningstablett på kvällen sover jag helt OK.
En morgon förra veckan vaknade jag med huvudvärk och illamående. Efter att ha legat en stund fick jag hasta (så gott det nu gick) till toaletten och spydde upp vatten på vägen. Hinken var inte på plats eftersom jag inte känt det på kvällen som jag brukar. Min teori är att det var en migränattack, men med alla smärtstillande jag äter doldes den tills det var för sent. Med ett par migräntabletter blev det bättre under dagen.
Dottern har åkt hem till Göteborg, så nu får maken och jag klara oss själva på våra kryckor. Det går riktigt bra, men allt tar förstås längre tid än vanligt. Dotterns katt Ebba är i alla fall kvar som ett mysigt sällskap. Hon förbättrar inte precis nattsömnen när hon kommer och vill bli kelad med, men det är det värt. Jag sover ändå en stund på dagen. (Det gör Ebba med som synes!)






