7 år: Blodprov

Tibasten blommar i skogen vid
stugan. Doftar ljuvligt!

I morse tog jag blodprov på lokala labbet - det rutinmässiga halvårsprovet. Redan nu kan jag se resultatet på 1177.se - det är en fantastisk service! Alla värden är inom normalintervallet. Brorsans celler tuffar på och gör sitt jobb!

Annars är inget sig likt nu i corona-tider. Vi åkte på semester till Sydafrika och skulle vara borta i tre veckor. När det var drygt en vecka kvar hade flygbolag börjat ställa in sina flighter (bl.a. våran hemflight) och efter ett par försök (som också ställdes in) lyckades i ta oss hem i sista sekunden. Vi hann i alla fall med bl.a. 8 golfrundor där nere, och den nya höften funkar superbra. Jag kan gå hela rundan och det är så kul! Till och med högerhöften gör mindre ont - golf måste vara en mirakelmedicin!

Väl i Sverige håller vi oss borta från folk och jobbar hemifrån. Det funkar utmärkt. Går på en skön lunchpromenad varje dag.

Förkylningen jag hade innan vi åkte är i stort sett borta. Lite rossel i halsen ibland bara, men jag brukar ju ha väldigt segdragna "efter-förkylningar". Jag har i alla fall avbokat vattengympan denna vecka för säkerhets skull. Förhoppningsvis är rosslet helt borta nästa vecka. Till min förvåning kör dom vattengympan fortfarande, men bara för dom som är under 70 år.

7 år: Återbesök till höftkirurgen

Våririsen blommar i rabatten. Det har
ju varit en extremt varm vinter i år, så
jag trodde det var extremt tidigt, men i
bloggen kan jag faktiskt se bild på iris
12/3-2014. Andra år är det dock i april.

I tisdags var jag på återbesök hor doktor Per. Han tyckte allt såg mycket bra ut, så nu är jag färdigbehandlad hos honom om det inte händer något olyckligt, och den risken är väldigt liten efter så här lång tid. Jag har ju mer problem med den andra höften nu, och det kunde han se på röntgenplåten att på vissa punkter är det nästan inget brosk kvar där heller. Så småningom får jag nog anledning att komma tillbaka med den.

Före läkarbesöket var jag på höft-vatten-gympa-gruppen och sen ett snabbt besök hos sjukgymnasten Lotta. Hon tycker också att det har läkt ihop mycket bra och styrkan har kommit tillbaka som den ska. Jag fortsätter med vattengympan till början på maj, och går numera på olika träningspass. Jag har kört pilatesboll, hot vinyasa flow (yoga i värme) och zumba. Det var flera år sen jag kunde gå på danspass, så det var fantastiskt roligt att köra zumba igen. Mitt knä som krånglar gjorde ont, men för höfterna gick det utmärkt.

I veckan har jag åkt på en ordentlig förkylning. Det började lite stilla med ont i halsen några dar, men igår var jag ordentligt snuvig och skruttig. Idag är det bättre, så förhoppningsvis är det över om någon dag.

6½ år: Hinken

Jaha, så var det dags igen. Hinken fick komma till användning i natt. Det var nästan exakt ett år sedan sist om jag tittat rätt i bloggen. Sedan dess har jag haft diarré ett par gånger och väldigt ont i magen vid tre tillfällen under hösten, men inga kräkningar förrän nu. Den här gången gjorde jag det å andra sidan ordentligt, men efter ett par timmar var det över och idag är allt som vanligt.

En annan sak är att jag nästan inte kan dricka vin längre. Speciellt rött vin är svårt. För det mesta räcker det med en liten smutt så känns det som det brinner hela vägen ner i bröstet. Emellanåt kan jag få i mig ett litet glas innan det blir för mycket. Vitt går ibland lite bättre och mousserande ännu bättre, men inga överdrivna mängder där heller, och ibland går det inte alls. Ja, jag vet - det är ett i-lands-problem, men jag skulle gärna vilja veta vad det beror på. För det behövs en gastroskopi, och det är inte säkert att man får något bra svar i alla fall,

eller att man kan göra något annat än livsstilsförändringar. Lyckligtvis fungerar mojito alldeles utmärkt, så det går egentligen ingen nöd på mig.

Annars jobbar jag på med träningen. Har varit på Pilatesboll en gång och det är ett bra pass för mig. Skulle ha testat Hot Vinyasa Flow idag, men det kändes som en dålig idé att träna i värme efter att ha dränerat kroppen på all vätska, så jag tog ett lugnt eget pass på cykeln och apparaterna istället.

6½ år: Fortsatt sjukgympa

Vattengympan har rullat igång, och det är superskönt. 32⁰ i vattnet, bra övningar anpassade för höftopererade, tar mer på krafterna än man känner när man skvalpar runt och jättebra musik. Efter det åker jag och får en kopp kaffe hos mamma. En bra start på dagen! Vissa tisdagar kan jag inte gå p.g.a. jobbet, men jag gör det så ofta jag kan.

Jag har också börjat gå en 30 min promenad med stavar på lunchen varje dag, och får nästan alltid med mig en kollega. Det är skönt att vara ute i dagsljuset, och så har jag promenerandet avklarat när jag kommer hem.

Tre gånger i veckan går jag ner på SATS och cyklar och kör mitt program. Dom andra dagarna försöker jag göra programmet hemma åtminstone en gång, men nu när jag jobbar är det svårt att hinna med allt. Eller egentligen hinner jag nog, men det är så lätt att hamna i fåtöljen och glömma bort. Sjukgymnasten Lotta var i alla fall mycket nöjd med min aktivitetsnivå idag när jag träffade henne efter vattengympan, och tyckte att jag har återhämtat mig väldigt bra. Jag fick några nya övningar för att stärka upp knät som gör ont ibland, några för dom delar av höften som fortfarande är svaga och får köra med lite fler apparater i gymmet. Jag kan också börja så smått med spinning och andra pass om jag inte kör för hårt och anpassar så jag inte gör någon dum rörelse för höften.

6½ år: Influensavaccin och sjukgymnasten

I veckan promenerade jag ner till vårdcentralen och tog influensavaccin. Skönt att få det gjort. Kampanjen för riskgrupper började precis efter operationen så jag kunde inte städa av det innan.

I onsdags var jag på mitt andra besök hos sjukgymnasten Lotta. Jag fick cykla lite utan belastning - mer rörelseträning än motionsträning. Så fick jag göra mitt program. Hon lade till ytterligare en övning för mage/rygg. Jag anmälde mig också till vattengympagruppen för höftopererade. Den börjar efter julhelgerna och går på tisdag förmiddagar. Jag har meddelat jobbet att jag jobbar hemifrån på tisdagar under Q1.

Den här damen håller mig sällskap
på dagarna.

Jag får cykla en stund varje dag utan belastning, och eftersom jag inte har någon egen motionscykel gick jag ner till SATS i torsdags. 10 min på cykeln, mitt program plus ett par övningar för armarna och sen 10 min cykel till. Det kommer inte bli varje dag, men att köra så tre gånger i veckan tyckte Lotta var lagom. Idag ska jag ta en omgång till.

Jag jobbar hemifrån ett par timmar om dan. Det är bra både för att ha nåt vettigt att göra och att allt inte är kvar och blivit försenat när jag kommer tillbaka. Min handläggare på försäkringskassan lät glatt överraskad när jag sade att jag tänker dra ner på sjukskrivningen i förtid.

6½ år: Sårkontroll och sjukgymnasten

Igår morse ringde syster Nadja från Ortho Center och undrade var jag var. Jag hade lyckats skriva in besöket för att ta bort agrafferna på fel dag. Men hon klämde in mig på eftermiddagen så jag fick det gjort i alla fall. Såret har läkt ihop väldigt fint och hon tog bort agrafferna med en finurlig tång som böjer upp dom så dom är lätta att ta bort. Så tvättade hon och satte på en tejp som jag ska ha kvar ett par dar, sen ska det lufta.

Idag var det dags för första besöket hos sjukgymnasten Lotta. Hon tittade hur jag gör mina övningar och går med kryckor, och finjusterade lite. Jag fick några små övningar till för jag vill kunna träna ryggen och högerhöften lite. Men hon vill inte gå fram för fort utan tycker att det fortfarande är väldigt tidigt, och att jag ska köra samma övningar i 6 veckor. Vi bokade in en ny tid om en vecka då jag ska börja cykla lite utan belastning.

6½ år: 2 veckor efter höftoperationen

Det rullar på bra här hemma. För några dagar sedan tog jag bort morgontabletten av det långtidsverkande morfinet, och igår tog jag bort även kvällstabletten. Jag tror att jag klarar mig med bara Alvedon 1g 3 ggr per dag nu.

Om en dryg vecka ska jag ta bort agrafferna, och det ser jag verkligen fram emot. Jag sover bara på högersidan nu, och har börjat få ont i högerhöften som också är angripen av artros. Vet inte om det beror på att jag ligger på den så mycket, att jag tagit bort morfinet eller att jag inte tränat höfterna ordentligt som jag gjorde tidigare. I alla fall ska det bli skönt att kunna ligga på vänstersidan emellanåt.

Jag jobbar plikttroget på med den lindriga sjukgymnastiken jag får göra, och ser fram emot att förhoppningsvis få lite tuffare övningar nästa vecka.

6½ år: Veckan efter höftoperationen

I måndags en vecka efter operationen ringde en sköterska från Ortho Center för att höra hur det går. Det hade dom förvarnat om. Vi pratade om smärtlindringen, träningen, toalettbesök och annat. Allt går bra, så nästa aktivitet är återbesök för att ta bort agrafferna och inspektera såret om två veckor.

Jag har dragit ner på dom snabbverkande morfintabletterna (OxyNorm), så det var ett par dar sen jag tog någon senast. Idag slutar jag med dom inflammationshämmande, och nästa steg blir att börja trappa ner dom långtidsverkande morfintabletterna, men jag avvaktar med det, för ibland gör det lite mera ont.

Jag gör mina gymnastikövningar plikttroget 2 ggr per dag och är uppe och går en sväng i lägenheten varje timme. Sedan igår har jag börjat gå ett varv runt gården där jag bor. Man får börja med 5 min promenad ute och trappa upp till 15-20 min efter 6 veckor. Det låter väldigt långsam ökning, men jag märker att om jag anstränger mig för mycket så får jag mera ont. Läkandet och tabletterna tar på krafterna så jag sover en stund varje dag och vilar mycket.

Annars har jag kostat på mig en månads abonnemang på en golfkanal, så jag håller mig sysselsatt. Förra veckan var det final på Europatouren, och den här veckan börjar den nya säsongen med en tävling i Leopard Creek på gränsen till Kruegerparken i Sydafrika. Dom filmar in i parken emellanåt så man får se alla möjliga vilda djur. Det ser jag verkligen fram emot. Dotterns katt Ebba är här och håller mig sällskap. Hon gillar också att titta på golf!

6½ år: Höftprotesoperation

Så var operationen avklarad och jag är hemma igen. Men jag tar det från början:

I fredags ringde en sköterska från Ortho Center med lite frågor och information. Eftersom jag skulle opereras först av alla på måndagen tyckte dom det var bra att ha det avklarat.

Söndag morgon och kväll duschade jag och tvättade håret med bakteriedödande Descutan; två varv vardera gången. Mellan dessa tvagningar hann jag med generalrepetition och konsert med min kör Team Putte på Berwaldhallen. Gästartister var Sonja Aldén och Charlie King, en fantastisk gospelsångare. Efter det varma mackor hemma hos oss. Det var väldigt trevligt, och jag svullade i mig ordentligt eftersom jag skulle vara fastande från midnatt.

Måndag morgon fick jag skjuts av maken till Ortho Center på Löwenströmska Sjukhuset för inställelse 07:00. Jag fick flytta in i mitt rum och av SSK Johanna fick jag sjukhuskläder (nattskjorta och strumpor) och Descutan för en tredje omgång med två duschar. Denna gång slapp jag i alla fall

Operationsbeskrivningen. Den blir
större om man klickar på den

tvätta håret. När jag var klar fick jag lite tabletter (mot illamående och lite annat) och en infart i armen, och sen stod narkossköterskorna Sara och Lisbeth och väntade för att köra ner mig i sängen till operationssalens förrum. Jag fick flytta över till operationsbritsen och ligga på högersidan med ett litet uttag för axel och arm. Höfterna spände dom fast med någon hållare så allt skulle sitta på plats. Kirurgen Per kom och ritade på vänsterhöften där han skulle skära.

Högerarmen fick en blodtrycksmanschett och klämma för mätning av syresättning. I vänsterarmen användes infarten flitigt för att spruta in det ena och det andra, t.ex. Cyklokapron mot blödning, antibiotika och lugnande som svirrade till skönt i huvudet. Narkosläkaren kom och satte en ryggbedövning och sen fick jag narkos. Operationen tog 53 min kan jag se i operationsbeskrivningen som jag fick med mig hem.

Min utsikt på uppvaket

När jag vaknade upp igen var jag på uppvaket. Narkosen släppte före ryggbedövningen. Det var lite skumt, för hjärnan hade fått för sig att jag låg med vänsterbenet böjt, men jag låg platt på rygg med båda benen i madrassen. Det kändes som att jag ville sträcka ut benet fast det redan var sträckt. När jag försökte röra fötterna hände ingenting. Väldigt frustrerande. Först lossnade ryggbedövningen i högerbenet så jag kunde börja vippa på foten och nå'n timme senare kom vänsterbenet tillbaka så hjärnan förstod vilken position det hade. Det tog ett tag till innan stickningarna och domningarna försvann. I mellantiden fick jag te och mackor, och sen en kopp kaffe. Gott!

Fysioterapeuten Joakim kollade emellanåt hur bra benen funkade och instruerade hur jag fick röra mig. Jag provade att ligga på högersidan ett tag med en kudde mellan benen, för jag får ont i ryggen av att ligga för länge på rygg, men då fick jag väldigt ont i den opererade höften.

Eftersom man inte har någon kontroll över urinblåsan med ryggbedövningen kollade dom den med ultraljud några gånger så den inte skulle bli överfull. Lyckligtvis fick jag tillbaka någorlunda stabilitet i benen så Joakim och SSK Petra (som tagit över efter Johanna) kunde köra in mig på toaletten i sängen (ett rejält toalettrum med andra ord med förhöjd toalettstol så klart). Det var skönt att slippa tömmas med kateter vilket man måste göra om blåsan blir full innan benen bär. Jag fick ett par sjukhustrosor att ta på också, och vände nattskjortan rätt. På operationen ville dom ha den med knäppningen bak. Sen fick jag gå tillbaka med hjälp av ett gåbord som jag kunde hänga lite på. Efteråt kollade dom igen med ultraljudet att jag hade fått ut allt och det hade jag.

På uppvaket fyllde dom på med en omgång antibiotika och i någon fas tror jag att jag fick saltlösning, men jag är inte säker. Jag fick rätt mycket morfin och annan smärtstillande och inflammationsdämpande. När jag skulle gå på toa nästa gång fick vi avbryta för det snurrade för mycket i huvudet. Det kan bli så när ryggbedövningen släpper. Jag slumrade mest hela eftermiddagen, och trampade med fötterna 30 ggr varje timme efter instruktion från Joakim.

Till middag fick vi köttfärslimpa, och sen fick jag åka säng till toan och tillbaka. Sen var det dags att åka till mitt egna rum. Jag försökte läsa i instruktions foldern jag fått, men slumrade hela tiden till. På kvällen serverades choklad och mackor, och efter 22:00-tabletterna somnade jag in för natten. Lyckligtvis gick det då bra att ligga på den friska sidan med en kudde som stöd för det opererade benet som inte får korsa över. Jag vaknade några gånger, men brukar jag göra, och jag kunde somna om snabbt. Vid 04:30 tilltog värken, så jag fick en OxyNorm av nattsköterskan Sofia, och snart blev det bättre.

På morgonen fick jag 1 Omeprazol för magen, 1 Targiniq långtidsverkande morfin, 2 Alvedon och 1 Eliquis mot blodpropp. Det är min morgondos för ett tag framöver. Sofia tog tempen (37,5 - den kan gå upp lite efter operationen, men upp till 38 är OK) och kollade förbandet som såg bra ut. Jag fick frukost och sen fick jag åka säng till röntgen.

Dr Per kom och kollade hur jag mådde och berättade att röntgenbilderna såg bra ut. Sen kom SSK Petra som tagit över dagskiftet igen och hade genomgång av vad som händer och kan hända nu efter operationen. Jag fick vila ett tag innan fysioterapeuten Anna kom och visade vad man får göra och inte får göra under dom första 6 veckorna och senare. Hon instruerade hur jag skulle klä på mig med hjälp av griptång och strumppådragare, visade hur jag ska gå med kryckorna och gick igenom dom liggande övningarna jag ska göra 2 ggr om dan.

Till lunch fick vi ris med kycklinggryta. Sen kom Dr Per för utskrivningssamtalet, och jag fick med mig en röntgenbild. han berättade att cystan hade dom fyllt ut med ben från den delen dom sågat bort - en bentransplantation helt enkelt. Det växer fast och blir precis som övriga skelettet efter ett tag.

Anna kom tillbaka och jag fick träna att gå i trappa och vi gick igenom dom stående övningarna som också ska göras 2 ggr per dag. Till sist kom Petra med 14:00-tabletterna; 2 Alvedon och 1 Etoricoxib inflammationsdämpande. (Vid 18:00 ska jag ta 1 Eliquis och 1 Targiniq, och vid 22:00 2 Alvedon inför natten. Vid behov ska jag ta 1 OxyNorm, för att komplettera medicinlistan.)

Dottern och vännen EJ kom och hämtade mig med EJ:s lite högre bil. Jag fick åka rullstol ner till bilen. Sen gick dottern tillbaka med rullstolen och hämtade ut alla mediciner på apoteket. Hemma hade dottern monterat ihop toalettförhöjaren och bäddat gästsängen på samma våning med nya lakan. Jag tog en OxyNorm och lade mig att vila ett tag. Sen har kvällen rullat på med middag, prat och vila.  Maken hämtade en extra sittdyna hos moster UB, så jag kan ha en vid skrivbordet och en i köket/vardagsrummet.

Det känns helt OK även om det känns att dom har varit inne och bråkat i höften.

6½ år: Inskrivning

I förrgår var jag på läkarbesök som del i den årliga hälsokontrollen. Allt var bra. Hörseln var till och med lite bättre än förra året; jag trodde att det var tvärt om.

Igår var det inskrivning inför operationen. Först fick jag träffa kirurgen Per som ska utföra operationen. Vi pratade om operationen och mitt hälsotillstånd. Protesen han planerar att sätta in är av titan, och inte en cementerad. Men det är först när dom gått in och ser hur bra skelettet är som dom bestämmer slutgiltigt. Jag berättade om magen som varit besvärlig till och från i två veckor, men nu verkar den ha stabiliserat sig. Han verkade inte orolig för det. Jag fick svar på vilka mediciner jag måste sluta med inför operationen och hur det kommer att bli i security på flygplatser efteråt (det kommer att tjuta, men då gör dom en manuell kontroll så är det bra med det). Så frågade jag om hälkilarna som sjukgymnasten introducerat. Han mätte och tyckte inte att jag behöver några. Operationen kommer inte göra någon skillnad.

Så fick jag träffa narkosläkaren Håkan. Jag kommer att få sövning, och det är jag glad för. Skönt att vakna upp först när allt är klart.

SSK Marcelle tog EKG som var bra och skickade mig att ta blodprov på labbet - 2 rör.

Efter en liten paus då jag klarade av biblioteks-besök och lunch var det genomgång med sjukgymnasten på avdelningen. Det var närmare 15 höftpatienter där och kanske 5 medföljande. Sjukgymnasten Hanna gjorde en jättebra presentation om hur det kommer att gå till under och efter operationen och efter hemgång. Jag fick bl.a. lära mig att artros är obalans mellan nedbrytning och uppbyggnad av brosk. Eftersom kroppen inte kan bilda nya broskceller så försvarar den sig genom att bilda benceller istället, och då blir det lite knöligt istället för den blanka fina broskytan. Risker efter operationen är att leden hoppar ur led under dom första 6 veckorna (man får en massa instruktioner och restriktioner för att undvika det), blodpropp (undviks med fottramp/rörelse och blodförtunnande tabletter) och infektion. Hanna tryckte på att man inte ska slänga kryckorna för tidigt. Minst 6 veckor ska man ha dom annars försämras läkningen. 1-1½ år tar det innan man har återfått optimal funktion. Mötet avslutades med att vi fick hämta ut hjälpmedel som man hyr för 100:- per grej. Jag fick toa-förhöjning, dusch-pall, 2 olika förhöjningskuddar, griptång och strumppådragare (man får inte böja sig efter operationen). Det fanns sängförhöjare för medar, men dom var rätt tunga, och maken har kommit på att det kan vara ett bra sätt att få användning av Bra Böckers uppslagsverk, så det får bli så istället.

Nu är jag väl förberedd. På måndag är det dags. Jag får se när jag orkar skriva något efter det.