6 år: Trasig menisk

I måndags ringde Ortopeden Andreas och berättade att min yttre menisk i högerknät är trasig, och en lös bit behöver opereras bort. Det blir en titthålsoperation på fredag. Skönt att bli av med den, så det kan bli bättre sen, för det funkar inget vidare som det är nu.

6 år: Besök hos Ortopeden

I torsdags var jag så bra i knät så jag gick helt utan kryckor. När jag satt som vanligt och bara rörde benet lite flyttade något i knät på sig igen och det började göra skitont. Sen hade jag lite svårt att gå och ångrade bittert att jag inte tagit med kryckorna, speciellt som jag skulle gå på Nationalmuseum ned kompisarna LE och AB efter jobbet. Jag haltade till restaurangen där vi träffades, och sedan stöttade kompisarna mig till museet. Där visade det sig att dom hade rullstolar att låna ut, så jag fick sitta mig runt på utställningarna. Det var tur!

Jag bestämde mig för att utnyttja min privata sjukvårdsförsäkring som jag ändå betalar dyra pengar för, så jag fick en tid hos ortopeden. Jag vill ju gärna veta vad det är som är galet. I måndags var jag alltså på Ortho Center och träffade Dr Magnus. Han klämde och böjde på knät, och konstaterade att det behövs en magnetkameraundersökning för att få reda på hur det står till. Nu väntar jag på kallelsen ifrån Sabbatsbergs Sjukhus. Dr Magnus skrev ut Etoricoxib (smärtstillande och inflammationshämmande) som jag ska äta i en vecka. Jag ska ta det mycket lugnt med träning, bara sitta i fåtöljen och böja och sträcka ut benet lite försiktigt. Det viktigaste nu är att inflammationen lägger sig.

Fortsättning följer.

6 år: Knäskada

Jag har haft problem med höger knä under hösten. Ibland är det något som kommer ur läge, och när jag sträcker ut benet hoppar det tillbaka i läge med ett knäpp och ibland lite kortvarig smärta. Jag tänkte ta tag i det när det lugnar sig lite på jobbet.

I onsdags när jag skulle hoppa upp och peka på en ritning tjongade det till ordentligt och gjorde riktigt ont. Den här gången gick det inte över som det brukar. Sen kunde jag inte sträcka ut benet helt och inte stödja på det.

Jag jobbade färdigt dagen och snälla kollegor bar mina saker och stöttade när jag måste förflytta mig. Kusin K som jag skulle käka middag med kom och hämtade mig vid dörren dit kollegan H stöttat mig.

Efter middagen när K kört mig hem slog jag en signal till 1177 för att höra vad dom tyckte, och dom tyckte absolut att jag skulle åka in till akuten för att kolla att ingenting låg ur läge. Maken fick köra mig till Danderyd, och jag blev undersökt av Dr Oscar. Inget är brutet och knäskålen har inte hoppat ur led. Antagligen är det en menisk som inte är som den ska - trasig eller sliten. Men dom gör ingenting akut åt det. Smärtstillande tabletter och sjukgymnastik är vad som gäller. Om knät låser sig får jag åka in akut igen och får jag andra problem så får jag ta det med husläkaren. Jag fick med mig ett par kryckor så jag kan ta mig fram i alla fall. Totalt två timmar var jag borta hemifrån. Det var imponerande effektivt!

Det har blivit lite bättre, så nu haltar jag fram utan kryckor hemma, går med en krycka på jobbet så jag kan bära mina grejer i andra handen och använder båda kryckorna och ryggsäck när jag går ute. Nästa vecka ska jag boka tid hos en sjukgymnast.

6 år: Hinken igen

Natten till fredag fick hinken komma till användning igen. Jag är helt övertygad om att det inte är vinterkräksjukan. Dels får jag inte kaskadkräkningar utan vanliga, och dels är ingen i min omgivning smittad. Dessutom känns det ungefär som mina vanliga mag-krascher, även om det håller i sig mycket längre numera. Förr kunde jag ha det på natten och sedan vara helt som vanligt på morgonen, äta frukost och köra på. Nu håller framför allt vatten-diarrén i sig flera dar, och jag har svårt att äta.

Jag hade en omgång i början på december också som höll i sig i ca 5 dar, men skrev inget om det. Därav två hinkar!

Ni får ursäkta äckel-detaljena, men jag skriver detta för min egen skull. Ibland vill jag kunna gå tillbaka och kolla frekvensen t.ex. för att ta upp det med läkaren, och då är det lätt att hitta hinkarna i flödet.

Just nu passar det väldigt dåligt för vi har galet mycket att göra på jobbet. Det blir inte bättre av att vara borta en dag och behöva försöka hitta ny tid för dom fyra möten jag tvingades ställa in. Men det hade kunnat vara ett ännu sämre tillfälle, så det är bara att bita ihop och kämpa på.

5½ år: Blodprov och lungröntgen

Blodprov och lungröntgen klarade jag av förra veckan. Blodvärdena kunde jag se dagen efter på 1177.se. Trombocyterna har återgått till det normala som väntat, och allt annat var normalt utom levervärdena som var något förhöjda. Lungröntgen fick jag svaret på i posten idag, och det var utan anmärkning, så nu är lunginflammationen helt borta.

Nu ska jag gå och träna på min kör-stämma. Jag ska vara med i kören bakom LaGayalia Fraizer och Shirin i inledningsnumret "Stand by me" på Cancergalan i TV4 7/1. Bara 4 minuter i rambljuset visserligen, men det ska bli JÄTTEKUL!

God Jul och Gott Nytt År till er alla!

5½ år: Hälsokontroll och influensavaccin

I tisdags var jag på hälsokontroll. Dom flesta värden var bra. Sämst var trombocyterna på över 600 (normalintervall 165-387) och det var först lite oroväckande eftersom det var dessa förhöjda värden som gjorde att dom upptäckte blodcancern för 7 år sedan. Men inflammatoriska tillstånd ger också förhöjda trombocyt-värden, så lunginflammationen är nog skurken i det här fallet. Jag ska ta rutinblodprov på hematologen i december, och då bör dom ha normaliserat sig.

Hörseln som varit nedsatt i flera år hade försämrats på båda öronen. Så småningom får jag väl skaffa hörapparater, men det får vänta.

Snabbsänkan låg på 8, och eftersom jag var nyfiken mätte Dr Anders syresättningen som var 95%. Inte helt bra än alltså, men efter en stund med riktigt djupa andetag kunde vi få upp den till 97%. Det är fortfarande slem kvar i lungorna, men det blir bättre för varje vecka. I mitten på december ska jag

röntga lungorna igen, och då bör det ha gått tillbaka.

När jag ändå var på vårdcentralen och dom precis släppt årets influensavaccin passade jag på att ta sprutan så är det gjort.

5½ år: Återbesök för lunginflammationen

Igår var det återbesök på husläkarmottagningen för att se hur lunginflammationen sköter sig. Dr Britt var mycket nöjd med snabbsänkan som nu är nere i 6. Det visar att antibiotikan gjort sitt jobb. Syresättningen är fortfarande nedsatt, 93%, men det går åt rätt håll i alla fall. Det hörs fortfarande att det är kvar inflammation i lungornas nedre del. Jag är fortfarande mycket matt, hade varit hemma från jobbet under veckans första tre dagar, och blev riktigt trött av läkarbesöket. Dr Britt menade att tröttheten och hostan kommer att hänga i lång tid, och föreslog en sjukskrivning för att kunna vila upp mig. Jag var skeptisk först - det är en väldigt intensiv period på jobbet - men vi enades om en 50% sjukskrivning t.o.m 28/10 i alla fall. Det ger lite andhämtning. Jag blir kallad till lungröntgen om 2 månader (före det är det ingen idé tyckte Dr Britt), och jag ska höra av mig om febern stiger igen.

Samma morgon tog jag blodprov, EKG, lungfunktionstest, hörseltest mm inför den årliga hälsokontrollen på jobbet. Läkarbesöket med resultatgenomgång blir i början på november.

5½ år: Lunginflammation

Dom har dekorerat om vår lilla rondell.
Jag blir glad varje gång jag åker förbi!

Den kraftiga förkylningen jag hade för två veckor sedan svängde fram och tillbaka men ville inte riktigt ge med sig. Förra måndagen åkte jag på en veckas tjänsteresa och tänkte att det vänder väl och blir bra, men det blev bara sämre. Jag kämpade mig flämtande igenom dagarna med hjälp av kollegor som bar mina grejer och åkte sen direkt till hotellet och lade mig varje kväll. Hade svårt att få i mig mat och var väldigt matt. Kom hem sent på fredagskvällen, och åkte till närakuten direkt på lördagsmorgonen. Syresättningen av blodet var nere i 88% och snabbsänkan över 300 (friska har under 3 mg/L). Istället för att vänta en timme på läkaren som dom först sagt fick jag eget rum direkt och Dr Christina kom på några minuter.

Hon kunde höra på lungljuden att det inte var bra och skickade mig på röntgen. Den visade dubbelsidig lunginflammation. jag vick andas in en bronk-vidgande gas i två omgångar med en kvarts mellanrum, och då blev det lite lättare att andas. Fick Kåvepenin utskrivet som maken hämtade på vägen hem så jag kunde börja kuren direkt.

Den värsta mattheten försvann och jag började kunna äta lite. Slemhostan fortsatte, men det är väl en hel del som ska ut. Magen var inte glad åt Kåvepeninet, men med Proviva och yoghurt blev det bättre.

På måndagen var det återbesök på närakuten. Dr Birgitta var nöjd med utvecklingen. Snabbsänkan hade sjunkit till 139, men hon kunde fortförande höra missljud från lungorna. Jag fick två olika sorters hostmedicin utskrivet och ska på återbesök hos husläkaren om en dryg vecka. Jag tror också att jag ska röntga lungorna igen om 4-6 veckor, men det får jag väl kallelse till i så fall.

Bröstet är fortfarande tjockt och bränner, och jag hostar rätt mycket slem. Jag blir väldigt trött av minsta aktivitet, så jag har ställt in alla möten resten av veckan och stannar hemma och vilar så hoppas jag att orken har kommit tillbaka nästa vecka. Idag är första dagen som jag har kunnat äta normala mängder, så det går i alla fall åt rätt håll.

5½ år: Läkarbesök

Årets sista pumpaskörd. Har sparat
kärnor att så till våren.

Idag var jag en sväng till Huddinge för ett läkarbesök som Dr Katarina kallat till. Hon ville höra hur det gått med Modafinilet. Det har gått alldeles utmärkt. Jag har inte tagit några fler, men håglösheten har ändå hållit sig borta. Det var visst bara en liten justering i kemin som behövdes för att det skulle rätta till sig. Det tyckte hon var väldigt intressant, och menade att dom antagligen skulle kunna hjälpa många fler med liknande behandling. Blodprov ska jag ta var 6:e månad (nästa gång i december) och läkarbesök om ett år.

Just nu är jag mitt uppe i en kraftig förkylning med ordentlig hosta, men det var över två månader sen senaste förkylningen, så det är rätt bra ändå tycker jag.

5 år: Piggare

I sommar har jag odlat pumpor. Det här
är Butternut uppdragna från frön i en
pumpa från Coop. Uppe i vänstra hörnet
kommer en i raden av spagettipumpor. 

Modafinilet gav som sagt effekt, men jag fick också ganska kraftiga stressymptom som ökat blodtryck och puls och blev speedad utan att hjärnan riktigt hängde med. "Fort men fel" kan man säga. Jag höll upp med tabletterna över Midsommar, och provade igen på måndagen, men symptomen drog igång direkt, så jag lade av med dom. Någon månad senare ringde Dr Katarina för att höra hur det hade gått som lovat, och jag berättade hur det var. Det lustiga är dock att energinivån och initiativförmågan har hållit i sig trots att jag slutat med tabletterna. Det tyckte Katarina var väldigt intressant. Det är som att min kemiska balans bara behövde en liten kick för att komma tillbaka till normalläget. Nu har jag tabletterna och kan ta till dom några dagar om håglösheten kommer krypande tillbaka.

Ryggen har varit förhållandevis ok över sommaren trots att jag helt lagt av med sjukgymnastiken. Jag har kunnat spela golf på ipren i kombination med alvedon, och har inte behövt ta till citodonet. Men nu försöker jag komma igång med övningarna igen fast det går trögt.