24 månader: Blodprov

The Tower of London

I lördags var det tvåårsdagen efter transplantationen. Jag var i London över helgen med maken, föräldrarna, bröderna (inklusive donatorn) och svägerskan. Vi firade genom att skåla i champagne som föräldrarna haft med sig. Det är verkligen värt att fira att det ändå gått så pass bra än så länge.

Och idag var jag på lokala labbet för månadens blodprovstagning. Efter lång väntan (vilket inte gjorde något, för jag hade en bra bok med mig) fick jag komma in. Provtagerskan tyckte det var många konstiga prov, så hon fick gå ut och fråga en kollega om information. Det var åtta rör den här gången, så det är väl lite extra inför tvåårskontrollen. I vanliga fall tar dom tre.

"Jag hoppas du har bra vener så det går fort för jag är jättehungrig" sade provtagerskan innan hon började. Sedan berättade hon att dom skulle flytta labbet på fredag, och det var jättemycket att göra och hon var alldeles slut "...så jag borde egentligen inte göra det här!" Väldigt förtroendeingivande - tur att jag inte är rädd för att bli stucken! Jag hade langat fram högerarmen för den vänstra börjar bli så ärrig, men hon tyckte inte det var en tillräckligt bra ven, så det fick bli den vänstra i alla fall. Det var nog lika bra under rådande omständigheter, och hon fick snabbt ut sina åtta rör.

Nästa vecka har jag tid hos gynekologen, och sen väntar jag bara på kallelse från käk-kirurgen så borde alla 2-års-undersökningar vara klara. Jag kanske får ringa och fråga igen!

24 månader: Ögonundersökning

Backsipporna blommar i rabatten!

Besöket på S:t Eriks Ögonsjukhus gick snabbt, bortsett från en lång väntetid innan jag fick komma in. Jag satt i en skön soffa och blundade medan jag väntade. Det var ju golf på TV i natt, så det kanske inte blev så mycket sömn! ;-)

Efter en snabb förundersökning med tryckmätning och kontroll av synskärpan fick jag komma in till Dr Patrik som tittade i alla möjliga vinklar och vrår, och mätte tårproduktionen. Han tyckte att allt såg bra ut - även tårproduktionen som tidigare varit lite knaper. Inga spår av grå starr! Blefariten finns fortfarande kvar men är lindrig. Han tyckte att jag ska tvätta ögonen varje dag, men inte lika noggrannt som tidigare. Max en minut för båda ögonen sade han. Jag får väl börja med det igen för att minska risken för framtida problem.

Nästa vecka är det dags för blodprov igen. Några andra kallelser har jag inte fått än, men det kommer väl.

24 månader: Spirometri

Dagens utflykt till Huddinge innehöll ett spirometriprov. Och ett löpningstest! Jag var lite sen till bussen, så jag fick springa några hundra meter för att hinna med. Jösses vad tungt det var! Jag kände mig som en dalahäst med betongben ungefär! Lungorna blev i alla fall ordentligt uppvärmda, och den snälla busschauffören väntade dom sista meterna så jag hann med!

Väl på Huddinge Sjukhus och Fysiokliniken fick jag sitta i glasburen och testa

• Lungvolymen.
• Hur mycket luft som finns kvar i lungorna när man tror att man tömt allt.
• Hur effektivt syre överförs till blodet.
• Lungvolym när man trycker på så mycket man kan.

Jag har fortfarande lite slem i luftrören (lungorna?) efter min förkylning, och vid kraftig utandning retar det igång hostattacker. Det gjorde det hela lite komplicerat, så vi får se om det går att utläsa tillräckligt resultat eller om dom kallar mig tillbaka.

Imorgon är jag "sjukvårds-fri" men på fredag bär det av till S:t Eriks Ögonsjukhus för ögonkontroll.

24 månader: Benmärgsprov

Så vad det dags att börja med testerna inför två-årskontrollen. Jag rivstartade med benmärgsprov idag. Det var doktor Cecilia som tog det assisterad av systrarna Gunilla och Marie. Det gick snabbt och relativt smärtfritt, så nu är den saken avklarad.

Det är inte så tokigt att ha dåligt minne! Dom här små raringarna
måste jag ha satt i höstas, men eftersom jag inte har något minne
av det dyker dom upp som en glad överraskning nu!

När jag ändå var i Huddinge passade jag på att be Allo-sjuksköterskan Carina om en utskrift av mina värden. Det är tjugo olika värden dom kollar, och dom senaste två månaderna har alla tjugo legat inom normalintervallet. Så bra värden hade jag inte ens innan jag blev sjuk. Vi har ju gjort hälsokontroll på jobbet varje år i över femton år, och jag kan inte påminna mig att jag någonsin haft alla värden inom normalintervallet. Det måste vara ena riktiga superceller jag har fått i benmärgen!

I väntrummet stötte jag på vännen Hanna, så när vi båda var klara med våra respektive förehavanden tog vi en fika tillsammans. Det var verkligen jättekul att träffas och snacka lite IRL. Tack snälla för sällskapet och för skjutsen till jobbet sen!

Under eftermiddaget ringde dom från gynekologmottagningen där jag har tid för två-årskontroll imorgon. Gynekologen är sjuk, så jag fick en tid om två veckor istället. Men jag ska ändå iväg till Huddinge för spirometriprov under morgondagen, så det blir inte helt sjukvårds-fritt!

24 månader: Golfresa och förkylning

Idag kom vi hem efter en härlig golfvecka i Spanien med golfklubben. Sommarvärme upp till 27 grader är något att njuta av så här års, liksom trevligt sällskap och fina golfbanor. En riktig kickstart på säsongen med totalt 5 rundor och lektioner varje dag. Dessvärre drog jag på mig en förkylning som bröt ut sista kvällen, så idag har jag haft 38,5 i feber. Men jag hoppas att det ska sjunka undan snabbt så jag slipper gå och dra med det här.

Nästa vecka är det en massa undersökningar inför tvåårskontrollen, så det får jag återkomma till.

23 månader: Blodprov och tandläkarbesök.

Våririsarna tittar upp!

På Hematologen sade syster Kerstin att det är OK att gå till en vanlig tandläkare, men jag måste tala om vad jag gått igenom. Om han har funderingar får han ringa Hematologen och få vägledning. Jag fick en tid hos tandläkaren om två veckor, med löfte om att dom skulle ringa om det blev en återbudstid tidigare.

I måndags hade jag ett möte inne i stan på förmiddagen och sen en eftermiddag att slå ihjäl innan körträningen på kvällen. När jag hade shoppat det jag behövde och strosade längs Sveavägen utan att veta vad jag skulle göra kom plötsligt buss 59 åkande med destination Karolinska Sjukhuset lysande där fram. Det var som ett tecken! Det är ju dags för blodprov denna vecka, och remissen ligger lagrad digitalt, så allt jag behöver är ett id-kort för att ta provet på ett labb som är anslutet till Karolinska.  Och det är ju Karolionskas labb! Så jag hoppade på bussen och åkte till Solna. När jag tagit min nummerlapp kom en sköterska och sade att dom stänger, så alla som ska ta prov ska komma in och vänta där inne. Jag visste inte att dom stängde så tidigt (15.30) men jag blev den sista som fick ta prov den dan, så det gick ju bra!

Det är en härlig tid med all blomning!

Under måndagen ringde också tandsköterskan Yvonne och sade att dom fått en återbudstid på tisdagen. Perfekt! Tandläkare Sia hade redan klurat ut vilken tand det gällde, för han hade kollat på mina gamla bilder och sett att just den här haft ett mörkt parti ett tag, så det var bara en tidsfråga. Efter att ha kollat att nerven lever, bedövning och lite putsande fyllde han i med två olika sorters plast och gjorde ett långtidsprovisorium. Den ska sitta i minst ett par månader så nerven får dra sig tillbaka och man ser att den klarat behandlingen. Till hösten får jag komma tillbaka och få en ny krona.

Förkylningen är nästan helt borta nu, och jag jobbar på med min deltid. Nu börjar kallelserna inför tvåårskontrollen droppa in. Efter Påsk blir det snärjigt med spirometriprov, ögonundersökning, benmärgsprov och gynekolog-besök. Nu väntar jag bara på kallelse till käkkirurgen. Och själva läkarbesöket förstås!

23 månader: Ett nytt vardagsproblem

I fredags fick jag ett nytt vardagsproblem att glädja mig åt. När jag åt lunch hade jag plötsligt en stenhård klump i munnen, och det visade sig att en halv tand med guldkrona och allt hade lossnat. Jag ringde till Hematologen för att höra om det var OK att gå till en vanlig tandläkare. Man får inte gå till tandläkaren efter transplantationen, först för blödningsrisken om man har dåligt med trombocyter, och sen för risken att få in en bakterie eller nå't i blodet eftersom immunförsvaret är nedsatt. Nu har det ju gått nästan två år, så det borde inte vara något problem, men jag tycker det är bäst att kolla i alla fall. På Hematologen hade telefontiden precis tagit slut. Då ringde jag min tandläkare, men han stänger 13.00 på fredagar, så det blev inget där heller. Sista livlinan var att ringa en vän - min tandläkarkompis GS - för att kolla om det är OK att gå med det några dar. Hon sade att det är inga problem. Det känns när man dricker kallt, men det är inget farligt. Precis så är det. Det går förvånansvärt bra att äta och dricka utom när det är kallt. I veckan får jag göra ett nytt försök med Hematologen och tandläkaren.

Annars är det mycket bättre med förkylningen. Det är lite rossligt och snorigt ibland, men ingen fara. Jag tränar som vanligt och det känns bra. Veckorna flyger iväg nu när jag jobbar. Dessutom är dom väldigt bra planerade med körträning på måndagskvällar som en härlig start på veckan, och dansträning (konditionsträning) på fredagar som en rivstart på helgen. Sömnen är mycket bättre också även om jag inte sover hela nätterna (det har hänt två gånger på dom senaste åren). Men för det mesta somnar jag om snabbt, så jag är mycket nöjd. Tänk att arbete kan vara så hälsosamt!

22 månader: Boldprov....och ny förkylning!

....eller om det är den gamla som kommit tillbaka. Men jag fick två veckor med träning i alla fall. Första veckan var oerhört jobbigt, men redan andra veckan kändes det lättare. Jag hann med ett danspass också, och det var så himla roligt. Men så kleggade halsen ihop igen. Huvudet värker, näsan är tjock och igår kväll hade jag 38 graders feber. Idag har jag varit feberfri, så jag hoppas att det vänder och blir kortvarigare den här gången.

Och natten till lördag gjorde min mage uppror igen. Åt alla möjliga håll. Det är så skumt, den lever rövare en natt och sedan är det bra nästa dag. Nu var det några månader sen sist, men det har varit så här senaste halvåret med allt längre mellanrum. Jag undrar om min mage är superkänslig sen GvH:n och bara säger ifrån emellanåt. Skönt att det försvinner så fort i alla fall.

I måndags tittade jag i alla fall in på lokala labbet och min favorit Lars som tappade ur tre rör med dom vanliga proverna. Det gick alldeles utmärkt!

Min (och Ebbas) utsikt när vi
sitter vid datorn och jobbar.

En sak som inte gick alldeles utmärkt var att jag förlorade flera timmars arbete igår. Uppladdningen till ProjectPlace som jag jobbar mot funkade inte och allt försvann. Jag har hört andra som jobbar i samma projekt som haft detta problem, och nu var det alltså min tur. Först blev jag jättefrustrerad och sur. Men efter att ha sovit på saken kom jag på en sak: Det man längtar efter när man går igenom en cancer-behandling eller andra större katastrofer i livet är vardagen! Vardagen med sina vardagliga problem. Nu är jag där. Det här var ett typiskt vardagligt problem som det bara är att hantera. Nu har jag hanterat det (gjort om jobbet - nu ännu bättre!) och är tacksam över min vardag!

Nu är det fyra veckor till mästa blodprov, men jag kanske tittar in och rapporterar om hur det går med förkylningen.

22 månader: Mammografibeskedet......

....kom i slutet på förra veckan: "Inga tecken på bröstcancer!" Det var ju positivt....eller negativt...... Det var bra i alla fall!

Det blev två träningspass förra veckan, och den här veckan har jag bokat in tre. Det är otroligt vad musklerna har lagt av sig, men det är väl bara att träna upp dom igen lite försiktigt.

Nästa vecka är det blodprov.

22 månader: Första träningen sen Jul

Jag jobbar på min halvtid och vilar resten.
Dotterns katt Ebba har bott hos oss ett
tag, och hon vilar minsann också resten -
fast utan att jobba!

Nu får man nog anse att min förkylning äntligen är över. Nå'n enstaka hostning och snytning sätter jag upp på årstids-kontot. Så idag bar det av till träningen. Jag valde ett lugnt pass med PilatesBoll. Men det är förfärligt vad musklerna går i dvala på bara en dryg månad. Jag kommer att ha ordentligt med träningsvärk ett par dar framöver. Utom i magen. Mag-övningarna gick som en dans. Jag misstänker att det konstanta hostandet har hållit magmusklerna i bättre trim än någonsin! Det är i alla fall väldigt skönt att vara igång igen!

Härom dagen ringde jag till käk-kirurgen för att höra lite om min tid. Dr Karin sade ju senast (i augusti) att dom skulle kalla mig före Jul. Det visar sig att jag står på väntelista och ska bli kallad i februari-mars.Det är helt OK, jag ville bara kolla att jag inte hade ramlat ur rullorna alldeles.

Förra veckan hade vi middag med Mössebergs-gänget igen, det vill säga vi som var på onkologisk rehab i Falköping tillsammans. Den här gången var det 9 stycken som dök upp. Det tycker jag är bra uppslutning eftersom det bara är dom som bor i Stockholmsområdet som kan komma. Väldigt kul är det att träffa alla igen och höra hur det går. Jag hade verkligen tur med den här gruppen!