7½ år: Agrafferna borttagna

 

I morse var jag hos distriktssköterskan och tog bort agrafferna. Det är bara 10 minuters promenad dit, så jag gick dit på kryckorna. Ska ju ändå gå en sväng om dagen, så då har jag det gjort också.

När jag ändå var där passade jag på att berätta att jag gått tillbaka till den gamla blodtrycksmedicinen så dom får in det i journalen.

Jag har slutat med allt morfin, men har några snabbverkande kvar att ta om det skulle behövas. Kommer börja trappa ner på Alvedonet också efter hand, för smärtan har lagt sig rätt bra nu.

Jobbar på med sjukgymnastiken. Om en vecka ska jag till sjukgymnasten, och då tror jag att jag får börja cykla utan motstånd.

7½ år: Två veckor efter höftoperationen

Två veckor har gått. Jag gör mina sjukgymnastik-övningar två gånger om dagen och går en liten runda ute varje dag. Morfinkonsumtionen är större än förra året, men det kan väl vara olika hur mycket man behöver. Lyckligtvis hjälper dom mot smärtan i alla fall och med en halv insomningstablett på kvällen sover jag helt OK.

En morgon förra veckan vaknade jag med huvudvärk och illamående. Efter att ha legat en stund fick jag hasta (så gott det nu gick) till toaletten och spydde upp vatten på vägen. Hinken var inte på plats eftersom jag inte känt det på kvällen som jag brukar. Min teori är att det var en migränattack, men med alla smärtstillande jag äter doldes den tills det var för sent. Med ett par migräntabletter blev det bättre under dagen.

Dottern har åkt hem till Göteborg, så nu får maken och jag klara oss själva på våra kryckor. Det går riktigt bra, men allt tar förstås längre tid än vanligt. Dotterns katt Ebba är i alla fall kvar som ett mysigt sällskap. Hon förbättrar inte precis nattsömnen när hon kommer och vill bli kelad med, men det är det värt. Jag sover ändå en stund på dagen. (Det gör Ebba med som synes!)

7½ år: En vecka efter höftoperationen

 Idag har det gått en vecka sen operationen och enligt planen ringde SSK Ditte från OrthoCenter och kollade läget. Senaste dagarna har jag haft lite mera ont, och sovit väldigt dåligt. I morse tog jag till och med en extra snabbverkande morfin. Ditte sade att det var helt normalt. När det har gått en vecka börjar man röra sig mer och då får man mera ont. Jag ska ha morfintabletterna bredvid sängen och ta en om jag vaknar och har ont - inte vänta att det ska gå över för det gör det inte. 

Det stämmer att jag rör mig lite mer. Igår var jag på min första utepromenad - 3½ minut runt gården. Maken hängde med på sina kryckor och dottern som stöd om det skulle behövas. Det måste ha sett väldigt lustigt ut med alla kryckor, och vi mötte också en granne som förvånat undrade vad vi hade haft för oss. Idag tog maken och jag en runda igen - åt andra hållet den här gången. 😁

7½ år: Höftoperation

När jag ätit den kraftfullare blodtrycksmedicinen i nästan två veckor började jag känna mig lite snurrig och pirrig. Jag lånade mammas blodtrycksapparat och såg att det var lite lågt. Ner till ca 100/60. Så då bestämde jag mig för att gå tillbaka till den förra dosen på 100 mg Losartan igen.

Så fort något ska hämtas eller göras ropar vi på Askungen!

Söndagskvällen duschade jag två gånger med Descutan, och lade mig sedan i rena lakan enligt instruktionen. Så i måndags var det dags för höftledsoperation på den högra sidan. Maken har lyckats dra sönder hälsenan och går med en plastpjäxa på höger fot, så han kan inte köra bil. Dottern har fått komma upp från Göteborg för att ta hand om oss första tiden efter min operation när båda går med kryckor och inte kan bära något. Hon körde mig till Löwenströmska och OrthoCenter. Där tog SSK Eva emot mig, och hon kände faktiskt igen mig sen förra året. Jag fick duscha igen med Descutan två gånger, men slapp tvätta håret. Jag fick lite förebyggande tabletter; 3 Alvedon, 1 långtidsverkande morfin och en tablett mot illamående; och fick en infart på handen.

Dr Per kom och ritade på höften som ska opereras och kollade om jag hade några frågor.

Anestesi-SSK Lisbeth och Ulrika (tror jag det var) kom och satte igång ett antibiotika-dropp och körde mig i sängen till operation, där operations-SSK Paulina anslöt. Jag fick lägga mig i position på vänstersidan, fick en blodtrycksmanschett och lite olika smärtstillande, blödningshämmande och annat. Anestesiläkaren Najwa som jag träffat vid inskrivningen kom och lade ryggbedövning, och sedan sjönk jag in i dvala.

Operationsberättelse. Klicka för större

Operationen tog 48 min kan jag läsa i operationsberättelsen, och att det förelåg grav artros. På uppvaket
blev jag omhändertagen av Petra, som också kände igen mig ifrån förra året, och Ylva som var med för att känna sig för ifall hon skulle börja jobba här. Dom kollade urinblåsan med ultraljud, och efter ett tag fick dom tappa med kateter, för det började bli fullt och benen hade inte kommit igång än. Eftersom ryggbedövningen satt i kändes det ingenting.

Sjukgymnasten Joakim kom och kollade benen och när känseln och lite kraft hade kommit tillbaka fick jag åka säng till toaletten och uträtta mina behov själv. Jag gick tillbaka med ett gåbord, och det gick bra.

Lite längre fram fick jag ett smärtgenombrott som dom kallar det. Smärtlindringen tog inget vidare och jag hade svårt att äta middagen (potatis- och purjolökssoppa) som serverades. Jag fick åka tillbaka till mitt rum, och efter ett antal doser med morfin och annat lade sig smärtan i alla fall. Nattsköterskan Eva kom och tittade till mig och tog upp frukost-beställning. Hon var väldigt rar - det är dom alla här, men hon var särskilt omtänksam. 

Jag låg och tittade på helgens golf för att fördriva tiden, och vid sängdags fick jag hjälp av Eva att gå till toaletten och borsta tänderna.  När hon skulle ge mig intravenöst morfin märkte hon att infarten kommit ur position, så hon bytte ut den.

Jag sov gott på morfinet och vaknade bara någon enstaka gång. Före 6 fick jag hjälp av Eva att gå på toaletten, och sedan var det frukost. SSK Petra var tillbaka och körde ner mig till röntgen tillsammans med annan personal i skytteltrafik. Efter ett tag kom Dr Per med röntgenbilden, och berättade att allt gått jättebra och ser bra ut. Smärtgenombrottet berodde antagligen på att det kan bli spänningar i benpipan när man bankar i kilen, men det borde var över nu. Jag fick också en lapp med vilka olika delar jag har som jag kan fota och alltid ha med mig om något skulle hända, och operationsberättelsen.

Sjukgymnasten Joakim kom och gick igenom alla rehab-övningar och hur jag ska gå med kryckorna. Han kollade också att jag kan klä på mig själv med hjälp av en griptång och strump-pådragare. Dom har skaffat en liten övningstrappa som jag fick öva att gå upp och ner i. Jag fick en remiss till sjukgymnasten jag ska träffa om tre veckor, och nya kryckor. Det förra paret har ju maken lagt beslag på. Jag tog en extra förhöjningskudde också så jag kan ha en vid matbordet och en vid skrivbordet nu när vi jobbar hemifrån. OrthoCenter har stängt över jul, så agrafferna får jag ta bort hos distriktssköterskan. 

SSK Petra kom och gick igenom medicinlistan och tog bort infarten. Jag ska ta tabletter 4 gånger om dagen, Alvedon, blodförtunnande, inflammationshämmande och smärtlindrande, långtidsverkande morfin, omeprazol för magen och snabbverkande morfin vid behov förutom dom vanliga blodtrycksmedicinerna. När lunchen var avklarad kom dottern och vännen EJ (som har en hög bil) och hämtade mig för hemfärd. Dottern plockade ut dom förberedda medicinerna på apoteket. Resten av dagen låg jag i soffan och tittade på helgens golf, och gjorde mitt övningsprogram.

Hemma har dottern och maken höjt upp sängen (tre av Bra Böckers lexikon-band under varje hörn), satt upp toalettförhöjaren och fixat en duschpall. Med hjälp av lite extra morfin har jag sovit bra i natt, och nu följer en tid med mycket vila och rehabövningar.