6½ år: Veckan efter höftoperationen

I måndags en vecka efter operationen ringde en sköterska från Ortho Center för att höra hur det går. Det hade dom förvarnat om. Vi pratade om smärtlindringen, träningen, toalettbesök och annat. Allt går bra, så nästa aktivitet är återbesök för att ta bort agrafferna och inspektera såret om två veckor.

Jag har dragit ner på dom snabbverkande morfintabletterna (OxyNorm), så det var ett par dar sen jag tog någon senast. Idag slutar jag med dom inflammationshämmande, och nästa steg blir att börja trappa ner dom långtidsverkande morfintabletterna, men jag avvaktar med det, för ibland gör det lite mera ont.

Jag gör mina gymnastikövningar plikttroget 2 ggr per dag och är uppe och går en sväng i lägenheten varje timme. Sedan igår har jag börjat gå ett varv runt gården där jag bor. Man får börja med 5 min promenad ute och trappa upp till 15-20 min efter 6 veckor. Det låter väldigt långsam ökning, men jag märker att om jag anstränger mig för mycket så får jag mera ont. Läkandet och tabletterna tar på krafterna så jag sover en stund varje dag och vilar mycket.

Annars har jag kostat på mig en månads abonnemang på en golfkanal, så jag håller mig sysselsatt. Förra veckan var det final på Europatouren, och den här veckan börjar den nya säsongen med en tävling i Leopard Creek på gränsen till Kruegerparken i Sydafrika. Dom filmar in i parken emellanåt så man får se alla möjliga vilda djur. Det ser jag verkligen fram emot. Dotterns katt Ebba är här och håller mig sällskap. Hon gillar också att titta på golf!

6½ år: Höftprotesoperation

Så var operationen avklarad och jag är hemma igen. Men jag tar det från början:

I fredags ringde en sköterska från Ortho Center med lite frågor och information. Eftersom jag skulle opereras först av alla på måndagen tyckte dom det var bra att ha det avklarat.

Söndag morgon och kväll duschade jag och tvättade håret med bakteriedödande Descutan; två varv vardera gången. Mellan dessa tvagningar hann jag med generalrepetition och konsert med min kör Team Putte på Berwaldhallen. Gästartister var Sonja Aldén och Charlie King, en fantastisk gospelsångare. Efter det varma mackor hemma hos oss. Det var väldigt trevligt, och jag svullade i mig ordentligt eftersom jag skulle vara fastande från midnatt.

Måndag morgon fick jag skjuts av maken till Ortho Center på Löwenströmska Sjukhuset för inställelse 07:00. Jag fick flytta in i mitt rum och av SSK Johanna fick jag sjukhuskläder (nattskjorta och strumpor) och Descutan för en tredje omgång med två duschar. Denna gång slapp jag i alla fall

Operationsbeskrivningen. Den blir
större om man klickar på den

tvätta håret. När jag var klar fick jag lite tabletter (mot illamående och lite annat) och en infart i armen, och sen stod narkossköterskorna Sara och Lisbeth och väntade för att köra ner mig i sängen till operationssalens förrum. Jag fick flytta över till operationsbritsen och ligga på högersidan med ett litet uttag för axel och arm. Höfterna spände dom fast med någon hållare så allt skulle sitta på plats. Kirurgen Per kom och ritade på vänsterhöften där han skulle skära.

Högerarmen fick en blodtrycksmanschett och klämma för mätning av syresättning. I vänsterarmen användes infarten flitigt för att spruta in det ena och det andra, t.ex. Cyklokapron mot blödning, antibiotika och lugnande som svirrade till skönt i huvudet. Narkosläkaren kom och satte en ryggbedövning och sen fick jag narkos. Operationen tog 53 min kan jag se i operationsbeskrivningen som jag fick med mig hem.

Min utsikt på uppvaket

När jag vaknade upp igen var jag på uppvaket. Narkosen släppte före ryggbedövningen. Det var lite skumt, för hjärnan hade fått för sig att jag låg med vänsterbenet böjt, men jag låg platt på rygg med båda benen i madrassen. Det kändes som att jag ville sträcka ut benet fast det redan var sträckt. När jag försökte röra fötterna hände ingenting. Väldigt frustrerande. Först lossnade ryggbedövningen i högerbenet så jag kunde börja vippa på foten och nå'n timme senare kom vänsterbenet tillbaka så hjärnan förstod vilken position det hade. Det tog ett tag till innan stickningarna och domningarna försvann. I mellantiden fick jag te och mackor, och sen en kopp kaffe. Gott!

Fysioterapeuten Joakim kollade emellanåt hur bra benen funkade och instruerade hur jag fick röra mig. Jag provade att ligga på högersidan ett tag med en kudde mellan benen, för jag får ont i ryggen av att ligga för länge på rygg, men då fick jag väldigt ont i den opererade höften.

Eftersom man inte har någon kontroll över urinblåsan med ryggbedövningen kollade dom den med ultraljud några gånger så den inte skulle bli överfull. Lyckligtvis fick jag tillbaka någorlunda stabilitet i benen så Joakim och SSK Petra (som tagit över efter Johanna) kunde köra in mig på toaletten i sängen (ett rejält toalettrum med andra ord med förhöjd toalettstol så klart). Det var skönt att slippa tömmas med kateter vilket man måste göra om blåsan blir full innan benen bär. Jag fick ett par sjukhustrosor att ta på också, och vände nattskjortan rätt. På operationen ville dom ha den med knäppningen bak. Sen fick jag gå tillbaka med hjälp av ett gåbord som jag kunde hänga lite på. Efteråt kollade dom igen med ultraljudet att jag hade fått ut allt och det hade jag.

På uppvaket fyllde dom på med en omgång antibiotika och i någon fas tror jag att jag fick saltlösning, men jag är inte säker. Jag fick rätt mycket morfin och annan smärtstillande och inflammationsdämpande. När jag skulle gå på toa nästa gång fick vi avbryta för det snurrade för mycket i huvudet. Det kan bli så när ryggbedövningen släpper. Jag slumrade mest hela eftermiddagen, och trampade med fötterna 30 ggr varje timme efter instruktion från Joakim.

Till middag fick vi köttfärslimpa, och sen fick jag åka säng till toan och tillbaka. Sen var det dags att åka till mitt egna rum. Jag försökte läsa i instruktions foldern jag fått, men slumrade hela tiden till. På kvällen serverades choklad och mackor, och efter 22:00-tabletterna somnade jag in för natten. Lyckligtvis gick det då bra att ligga på den friska sidan med en kudde som stöd för det opererade benet som inte får korsa över. Jag vaknade några gånger, men brukar jag göra, och jag kunde somna om snabbt. Vid 04:30 tilltog värken, så jag fick en OxyNorm av nattsköterskan Sofia, och snart blev det bättre.

På morgonen fick jag 1 Omeprazol för magen, 1 Targiniq långtidsverkande morfin, 2 Alvedon och 1 Eliquis mot blodpropp. Det är min morgondos för ett tag framöver. Sofia tog tempen (37,5 - den kan gå upp lite efter operationen, men upp till 38 är OK) och kollade förbandet som såg bra ut. Jag fick frukost och sen fick jag åka säng till röntgen.

Dr Per kom och kollade hur jag mådde och berättade att röntgenbilderna såg bra ut. Sen kom SSK Petra som tagit över dagskiftet igen och hade genomgång av vad som händer och kan hända nu efter operationen. Jag fick vila ett tag innan fysioterapeuten Anna kom och visade vad man får göra och inte får göra under dom första 6 veckorna och senare. Hon instruerade hur jag skulle klä på mig med hjälp av griptång och strumppådragare, visade hur jag ska gå med kryckorna och gick igenom dom liggande övningarna jag ska göra 2 ggr om dan.

Till lunch fick vi ris med kycklinggryta. Sen kom Dr Per för utskrivningssamtalet, och jag fick med mig en röntgenbild. han berättade att cystan hade dom fyllt ut med ben från den delen dom sågat bort - en bentransplantation helt enkelt. Det växer fast och blir precis som övriga skelettet efter ett tag.

Anna kom tillbaka och jag fick träna att gå i trappa och vi gick igenom dom stående övningarna som också ska göras 2 ggr per dag. Till sist kom Petra med 14:00-tabletterna; 2 Alvedon och 1 Etoricoxib inflammationsdämpande. (Vid 18:00 ska jag ta 1 Eliquis och 1 Targiniq, och vid 22:00 2 Alvedon inför natten. Vid behov ska jag ta 1 OxyNorm, för att komplettera medicinlistan.)

Dottern och vännen EJ kom och hämtade mig med EJ:s lite högre bil. Jag fick åka rullstol ner till bilen. Sen gick dottern tillbaka med rullstolen och hämtade ut alla mediciner på apoteket. Hemma hade dottern monterat ihop toalettförhöjaren och bäddat gästsängen på samma våning med nya lakan. Jag tog en OxyNorm och lade mig att vila ett tag. Sen har kvällen rullat på med middag, prat och vila.  Maken hämtade en extra sittdyna hos moster UB, så jag kan ha en vid skrivbordet och en i köket/vardagsrummet.

Det känns helt OK även om det känns att dom har varit inne och bråkat i höften.

6½ år: Inskrivning

I förrgår var jag på läkarbesök som del i den årliga hälsokontrollen. Allt var bra. Hörseln var till och med lite bättre än förra året; jag trodde att det var tvärt om.

Igår var det inskrivning inför operationen. Först fick jag träffa kirurgen Per som ska utföra operationen. Vi pratade om operationen och mitt hälsotillstånd. Protesen han planerar att sätta in är av titan, och inte en cementerad. Men det är först när dom gått in och ser hur bra skelettet är som dom bestämmer slutgiltigt. Jag berättade om magen som varit besvärlig till och från i två veckor, men nu verkar den ha stabiliserat sig. Han verkade inte orolig för det. Jag fick svar på vilka mediciner jag måste sluta med inför operationen och hur det kommer att bli i security på flygplatser efteråt (det kommer att tjuta, men då gör dom en manuell kontroll så är det bra med det). Så frågade jag om hälkilarna som sjukgymnasten introducerat. Han mätte och tyckte inte att jag behöver några. Operationen kommer inte göra någon skillnad.

Så fick jag träffa narkosläkaren Håkan. Jag kommer att få sövning, och det är jag glad för. Skönt att vakna upp först när allt är klart.

SSK Marcelle tog EKG som var bra och skickade mig att ta blodprov på labbet - 2 rör.

Efter en liten paus då jag klarade av biblioteks-besök och lunch var det genomgång med sjukgymnasten på avdelningen. Det var närmare 15 höftpatienter där och kanske 5 medföljande. Sjukgymnasten Hanna gjorde en jättebra presentation om hur det kommer att gå till under och efter operationen och efter hemgång. Jag fick bl.a. lära mig att artros är obalans mellan nedbrytning och uppbyggnad av brosk. Eftersom kroppen inte kan bilda nya broskceller så försvarar den sig genom att bilda benceller istället, och då blir det lite knöligt istället för den blanka fina broskytan. Risker efter operationen är att leden hoppar ur led under dom första 6 veckorna (man får en massa instruktioner och restriktioner för att undvika det), blodpropp (undviks med fottramp/rörelse och blodförtunnande tabletter) och infektion. Hanna tryckte på att man inte ska slänga kryckorna för tidigt. Minst 6 veckor ska man ha dom annars försämras läkningen. 1-1½ år tar det innan man har återfått optimal funktion. Mötet avslutades med att vi fick hämta ut hjälpmedel som man hyr för 100:- per grej. Jag fick toa-förhöjning, dusch-pall, 2 olika förhöjningskuddar, griptång och strumppådragare (man får inte böja sig efter operationen). Det fanns sängförhöjare för medar, men dom var rätt tunga, och maken har kommit på att det kan vara ett bra sätt att få användning av Bra Böckers uppslagsverk, så det får bli så istället.

Nu är jag väl förberedd. På måndag är det dags. Jag får se när jag orkar skriva något efter det.