26 månader: Blodprov

Vi har spenderat fyra dar i Lissabon i härlig sommarvärme för att fira att Svärmor fyllt jämt. Sardiner är visst en symbol för Portugal, och som skyltning till sardinkonservaffären hängde en stor tyg-fisk med nyckelpigor på! Passande, eller.....?

Idag har jag varit på lokala labbet och tagit mina vanliga tre rör med blodprover. Nu är det var sjätte vecka som sagt.

Jag har fått en kallelse till vaccination till slut. Det känns dock lite surt att sitta och harva flera timmar till Huddinge och tillbaka för en fem minuters vaccinering, så jag ringde och försökte flytta tiden till när jag ändå ska till käk-kirurgen. Det är svårt men till slut lovade syster Carina att se vad hon kunde göra och ringa tillbaka. Jag har inte hört något, så vi får se hur det blir.

25 månader: Inga tecken på borrelia

En present från svärmor; en tovad
nyckelpiga! Söt, eller hur?

Jag ringde vårdcentralen för att boka tid så någon kunde titta på mitt fästingbett. Dom tyckte dock att vem som helst kunde titta mig i huvudsvålen för att se om det börjar uppträda någon borrelia-ring. Det lät ju rimligt, så dottern har fått inspektera min hårbotten ett par gånger (maken är lätt färgblind, så det känns lite vanskligt att låta honom göra det).

Nästa vecka är det dags för blodprov, för det var 6 veckor sen sist.

25 Månader: Två-årskontrollen

Så var det dags för det avslutande läkarbesöket i 2-årskontrollen (om man inte räknar tandläkarbesöket som blir 15/6!). Jag möttes i korridoren av SSK Eva från CAST (transplantationsavdelningen) som gärna ville ta det sista blodprovet till en av dom forskningsstudier jag varit med i - en om immunförsvar efter stamcellstransplantation. Det gick naturligtvis bra, och hon tappade ut några rör - hur många vet jag inte för vi hade så trevligt och babblade på under tiden.

Sen fick jag vänta ett tag innan jag fick komma in till Dr Maciej, som var lite sen.

Han frågade först hur jag mår, och jag mår ju utmärkt. Jag nämnde dock mina glesa kräkningar och diarréer, men han sade igen att det inte kan vara GvH, utan det måste vara något som kan förekomma hos vem som helst.

Så såg han i journalen att jag varit i kontakt med Dr Katarina i januari med feber och undrade om jag fått antibiotika och om det hjälpte. Ja och ja, åtminstone delvis. Jag passade på att fråga om jag fortfarande måste kontakta Hematologen om jag får över 38,5 i feber. Svaret var att om jag har 38,5 i tre dar så bör jag kontakta närakuten eller vårdcentralen.

Så till resultatet av benmärgsprovet. Det hade blivit lite få celler, men tillräckligt för att analysera, och resultatet är fortfarande KOMPLETT REMISSION, d.v.s. ingen cancer. Chimerismprovet i benmärgen (fördelningen mellan egna och donatorceller) var ännu bättre än senaste provet i november. Man kollar på fyra olika celltyper, och i november hade jag 0,1%, 0,2%, 0,9% och 2,1% egna celler. Nu var motsvarande värde 0,04%, 0,01%, 0,00% och 0,2%. Superbra resultat måste jag säga!

Senaste blodprovet var jättebra. Allt var inom normalintervallet utom Albuminet som var precis under nedergränsen.

Resultaten från ögon- respektive gynekologundersökningarna var bra. Spirometriprovet glömde jag fråga om, men jag antar att det var OK eftersom han inte sade nånting.

Bentäthetsmätningen (som jag själv har propsat på att få göra) visade på måttlig osteopeni - ett förstadie till benskörhet. Dessutom var den ena d-vitaminvärdet från analysen i december lite lågt. Han satte in Calcichew (en tablett med calcium och d-vitamin som jag haft tidigare), en på morgonen och en på kvällen. Det kan på lång sikt minska problemen, men i vilket fall som helst så bromsar det utvecklingen så det inte blir sämre.

Jag skulle ju ha tagit tredje vaccinationen mot polio, difteri och stelkramp i höstas, men vaccinet var slut hos leverantören. Det är det fortfarande, så dom hör av sig så fort det finns tillgängligt igen. Jag passade på att fråga hur det är med barnsjukdomar som ingår i allmänna vaccinationsprogrammet för barn; kikhosta, mässlingen, påssjuka och röda hund. Dessa vaccinationer ingår inte i behandlingen efter stamcellstransplantation, trots att dom har testat och sett att jag inte har något skydd mot t.ex. mässling. Risken för postvaccinations-reaktioner är större för vuxna än små barn, och risken att få dessa sjukdomar är mycket liten i Sverige, så rådet är att helt enkelt vara försiktig. Om jag vill får jag själv gå och vaccinera mig, men jag tror att jag hoppar över det.

Så berättade jag att jag fått ett fästingbett mitt uppe på huvudet i helgen. Det är ju lite svårt att se den röda ringen om jag får borrelia. Dr Maciej tittade i hårbottnen och kunde se lite rodnad och en förhårdnad, men det är lite tidigt att säga om det är något att oroa sig för. Han sade att jag ska boka en tid på vårdventralen i nästa vecka så får dom titta och bedöma.

Blodproven ska fortsättningsvis tas var 6:e vecka, och nästa läkarbesök blir om ett halvår.

Jag har tagit för vana att festa till med en latte och kanelbulle efter varje besök på Huddinge Sjukhus, och idag fick jag sällskap av vännen Hanna som dessvärre blivit inlagd på CAST med hög feber. På CAST stötte jag på USK Tore som även var där för två år sedan när jag transplanterades. Det var kul att träffa honom igen. Sen blev det fikastund och en jättetrevlig pratstund i Hannas rum. Lyckligtvis har dom fått bukt med febern och hittat orsaken, så hon ska få åka hem igen idag.

För min del blir väl nästa sjukvårdsaktivitet fästing-äventyret på vårdcentralen. Jag ska boka en tid till nästa vecka så får vi se vad det blir av det.

25 månader: Tandläkarbesöket uppskjutet

Min stjärnmagnolia blommar.

Det damp ner ett nytt brev från käkkirurgen med en ändrad undersökningstid. Nu är det flyttat till 15/6, d.v.s. en dryg månad efter läkarbesöket då resultatet ska gås igenom! Ja, ja, jag förväntar mig inga överraskningar, så dom får väl höra av sig i efterhand om det skulle vara något. Värre är att det krockar med ett viktigt möte på jobbet, men jag kollar om det går att flytta mötet. Annars får jag väl flytta tandläkarbesöket IGEN!

Annars har golfsäsongen här hemma i Sverige kommit igång för min del. Två rundor förra helgen och en i tisdags. Det är en påtaglig skillnad från förra sommaren - även mot slutet när jag ändå var som piggast. Även om bollträffen fortfarande blir lite si och så emellanåt, så går slagen generellt längre - mer som det var före transplantationen. Och jag orkar gå en hel runda och dra vagnen uppför alla backar utan problem. Det är en njutning bara det!