22 månader: Boldprov....och ny förkylning!

....eller om det är den gamla som kommit tillbaka. Men jag fick två veckor med träning i alla fall. Första veckan var oerhört jobbigt, men redan andra veckan kändes det lättare. Jag hann med ett danspass också, och det var så himla roligt. Men så kleggade halsen ihop igen. Huvudet värker, näsan är tjock och igår kväll hade jag 38 graders feber. Idag har jag varit feberfri, så jag hoppas att det vänder och blir kortvarigare den här gången.

Och natten till lördag gjorde min mage uppror igen. Åt alla möjliga håll. Det är så skumt, den lever rövare en natt och sedan är det bra nästa dag. Nu var det några månader sen sist, men det har varit så här senaste halvåret med allt längre mellanrum. Jag undrar om min mage är superkänslig sen GvH:n och bara säger ifrån emellanåt. Skönt att det försvinner så fort i alla fall.

I måndags tittade jag i alla fall in på lokala labbet och min favorit Lars som tappade ur tre rör med dom vanliga proverna. Det gick alldeles utmärkt!

Min (och Ebbas) utsikt när vi
sitter vid datorn och jobbar.

En sak som inte gick alldeles utmärkt var att jag förlorade flera timmars arbete igår. Uppladdningen till ProjectPlace som jag jobbar mot funkade inte och allt försvann. Jag har hört andra som jobbar i samma projekt som haft detta problem, och nu var det alltså min tur. Först blev jag jättefrustrerad och sur. Men efter att ha sovit på saken kom jag på en sak: Det man längtar efter när man går igenom en cancer-behandling eller andra större katastrofer i livet är vardagen! Vardagen med sina vardagliga problem. Nu är jag där. Det här var ett typiskt vardagligt problem som det bara är att hantera. Nu har jag hanterat det (gjort om jobbet - nu ännu bättre!) och är tacksam över min vardag!

Nu är det fyra veckor till mästa blodprov, men jag kanske tittar in och rapporterar om hur det går med förkylningen.

22 månader: Mammografibeskedet......

....kom i slutet på förra veckan: "Inga tecken på bröstcancer!" Det var ju positivt....eller negativt...... Det var bra i alla fall!

Det blev två träningspass förra veckan, och den här veckan har jag bokat in tre. Det är otroligt vad musklerna har lagt av sig, men det är väl bara att träna upp dom igen lite försiktigt.

Nästa vecka är det blodprov.

22 månader: Första träningen sen Jul

Jag jobbar på min halvtid och vilar resten.
Dotterns katt Ebba har bott hos oss ett
tag, och hon vilar minsann också resten -
fast utan att jobba!

Nu får man nog anse att min förkylning äntligen är över. Nå'n enstaka hostning och snytning sätter jag upp på årstids-kontot. Så idag bar det av till träningen. Jag valde ett lugnt pass med PilatesBoll. Men det är förfärligt vad musklerna går i dvala på bara en dryg månad. Jag kommer att ha ordentligt med träningsvärk ett par dar framöver. Utom i magen. Mag-övningarna gick som en dans. Jag misstänker att det konstanta hostandet har hållit magmusklerna i bättre trim än någonsin! Det är i alla fall väldigt skönt att vara igång igen!

Härom dagen ringde jag till käk-kirurgen för att höra lite om min tid. Dr Karin sade ju senast (i augusti) att dom skulle kalla mig före Jul. Det visar sig att jag står på väntelista och ska bli kallad i februari-mars.Det är helt OK, jag ville bara kolla att jag inte hade ramlat ur rullorna alldeles.

Förra veckan hade vi middag med Mössebergs-gänget igen, det vill säga vi som var på onkologisk rehab i Falköping tillsammans. Den här gången var det 9 stycken som dök upp. Det tycker jag är bra uppslutning eftersom det bara är dom som bor i Stockholmsområdet som kan komma. Väldigt kul är det att träffa alla igen och höra hur det går. Jag hade verkligen tur med den här gruppen!