22 månader: Mammografi

En stämningsbild för att visa mina läsare i Sydafrika
vad dom missar!

Så var mammografin avklarad för denna gång. Jag hade en relativt tidig morgon-tid, så det var inga problem att få parkering vid Karolinska i Solna. När jag åkte därifrån däremot var det fullt! Det är inte min favorit-undersökning, så på väg därifrån slank jag in på caféet och köpte med mig en latte och kanelbulle. 65 kronor!!!! Är det jag som blivit gammal eller är det inte väldigt dyrt på ett sjukhuscafé? Det hade jag i alla fall gjort mig förtjänt av, och jag njöt av varenda krona i bilen på vägen hem.

Förkylningen blir bättre och bättre. Jag har fortfarande lite lätt feber, speciellt på eftermiddagarna, snorar och hostar lite, men jag klarar mig med lite nässprej då och så, så det är helt OK.

Nu tänkte jag tycka till lite om försäkringskassan. Dom får så himla mycket skit för det mesta, men nu har dom faktiskt gjort mig glad. Under min kraftiga och långdragna förkylning har det varit uteslutet att jobba alls, så jag anmälde det till F-kassan. Men jag klantade mig på så sätt att jag tittade på fel ställe på deras hemsida och trodde jag skulle anmäla mig från dag 14 när jag skulle ha gjort det från dag 7. Dag 14 bad jag om ett läkarintyg från min läkare i samband med att jag var på Huddinge och tog odlingsprov. Intyget kom dock aldrig, så jag fick ringa och påminna via sköterskan två gånger. När pappret slutligen kom var det daterat den dag det skrivits ut, och inte då jag först begärde det. Suck!!! Jag beskrev det här för F-kassan på telefon och sedan i anmälan, men det var ju inte alls självklart att jag skulle få ersättning efter först mitt misstag och sedan läkarens. Men när månadens utbetalning kom har jag fått full sjukpenning för alla dom dagar jag varit oförmögen att jobba, och utan minsta försening trots att det blivit lite sent anmält och behövde utredas p.g.a. fel i anmälan. Den här gången blev det i alla fall en stjärna i kanten för Försäkringskassan.

Nu kommer två veckor utan några planerade sjukvårdsaktiviteter alls, och i vecka 8 är det dags för månadens blodprov.

21 månad: Bentäthetsmätning

Huddinge sjukhus i vinterskrud

Förkylningen är bättre, men långt ifrån bra. Jag kan fortfarande inte känna smak mer än nån enstaka stund, hostan hänger i om än inte lika enträget och näsan rinner emellanåt. Men det verkar ju gå åt rätt håll i alla fall och det är ju bra. Jag jobbar halvtid åt kund sedan i måndags, och det är väldigt roligt att vara på banan igen. Men det är skönt att ta det lite på deltid till en början, för jag blir hemskt trött!

Idag var jag i Huddinge på eftermiddagen för bentäthetsmätning. Det är en svag röntgenundersökning där dom kollar hur mycket mineraler det finns i ryggraden och höftbenen. jag fick ta bort allt med metall i (smycken, brallor med dragkedja och BH med hyska och hake) och ligga på en brits. Sen åkte en arm fram och tillbaka och tog bilder.  För höftdelen fick jag vinkla fötterna mot ett stöd och spänna fast dom så lårbenshalsarna skulle synas ordentligt. Helt smärtfritt och över på några minuter. Men det går ju en halv dag ändå för resorna.

Nästa vecka är jag kallad på mammografi. Det har inte med transplantationen att göra utan är del i den vanliga screeningen, men det får hänge med här på bloggen i alla fall.

21 månad: Äntligen antibiotika

Dr Katarina ringde i förmiddags och berättade att det var en bakterie i näsodlingen, en väldigt vanlig förkylningsbakterie - typisk dagissort. Snabbsänkan var 21 (normalvärde är <3), och det stämmer bra med odlingsresultatet. Bakterien är inte alls farlig, så jag kan läka ut det själv, men om jag ville så kunde jag få antibiotika. Det ville jag. Framför allt därfor att ska börja ett deltidsuppdrag hos en ny kund på måndag, och då vill jag vara i bra skick. Förkylningen visar inga som helst tecken på att dra sig tillbaka, och jag kan ju inte gå där och hosta och snörvla och känna mig trött och yr i huvudet.

Sen visade det sig lättare sagt än gjort att få tag på tabletterna. Först tog jag en promenad ner till närmaste apoteket. Det tar bara 10 min om man går långsamt, men halvvägs började jag känna att jag borde tagit bilen istället. Väl framme visade det sig att det var en ovanlig sorts antibiotika som dom inte hade inne. Möjligen kunde den finnas på apotek i anslutning till sjukhus. Jag köpte lite hostmedicin och rinexin och pallrade mig hem igen med ansiktet täckt av ett lager svett i kylan.

Vis av skadan ringde jag till närmaste sjukhusapotek för att kolla om dom hade min medicin. Det hade dom inte, men snälla Johan som jag pratade med kollade i datorn vilket som var det närmaste apotek med min medicin i lager. Han berättade också att man kan kolla det själv på fass.se. Det var ju bra att veta! Så tog jag bilen till utpekade apotek, och där hade dom mycket riktigt medicinen. Men hon ville ta betalt för den trots att jag har frikort. Först kollade hon att medicinen ingick i högkostnadsskyddet (vilket den gör), sen ifrågasatte hon om jag verkligen hunnit få frikort (suck). Vid det laget var jag tvungen att dra fram en stol att sitta på för orken tröt. Så kom hon på att hon kunde fråga en kollega, och det visade sig att problemet var att det fanns ett

billigare likvärdigt alternativ, men dom hade inte det inne så jag fick mina tabletter på frikortet i alla fall. Det är bara tre tabletter som man ska ta en om dan och sen är det klart. Skumt, men jag hoppas att det funkar!

Efter så här mycket ävetnyr måste jag vila, och sen får vi se om jag orkar plocka undan lite juldukar och pynt. Det är ju trots allt Tjugondag Knut!

21 månad: Blodprov

Idag bar det av till lokala labbet för blodprov. Tre rör tog dom och allt gick bra.

Jag har inte hört något från Huddinge, så risken är att det bara är en virus. Jag hade hoppats att det var en bakterie som jag kunde få bort med antibiotika, för hostan och snorandet vill inte ge med sig. Jag har haft lite svag feber också det senaste dygnet och känner mig lite yr och trött. Suck!

21 månad: Spontanbesök på Huddinge Sjukhus

Flemingsbergs pendeltågstation
Ett givet utflyktsmål!

I förmiddags ringde jag till Huddinge och pratade med syster Kerstin bl.a. om min förkylning som inte vill ge med sig. Efter att hon konsulterat Dr Katarina ringde hon tillbaka och ville att jag skulle komma dit och ta en odling i näsan för säkerhets skull. Om det är bakterier behöver jag penicillin.

Det blev att pallra sig iväg på en liten utflykt - 3 timmars resa och 5 minuters provtagning. Tur att jag inte var uppbokad! Svar kommer efter helgen; hör jag inget är det virus, och då får förkylningen läka ut sig själv. Oavsett vilket så bad jag om recept på Rinexin så jag kan dämpa symptomen lite vid behov. Syster Kerstin lade in en snabbsänka på remissen för måndagens blodprov också.

Jag passade på att fråga om hepatit-immunitetsprovet som inte är taget eftersom ingen remiss skrivits. Dr Katarina menar dock att även om det finns lite immunitet kvar så är det inte ett fullgott skydd, så det är bara att gå och ta vaccinationerna. Jag gör det när förkylningen är över.

Så passade jag på att få mina värden när jag ändå var där. Allt ser väldigt bra ut. Nästan alla värden ligger i normalintervallet, och dom som inte gör det (P-Albumin, P-ASAT och S-25-OH Vitamin D) ligger precis utanför gränsen. Speciellt nöjd är jag med att D-vitamin-värdena är bra, det ena normalt och det andra precis under undre gränsen. Det betyder att jag har börjat bilda tillräckligt med D-vitamin trots att det är mitt i vintern och jag inte äter några tillskott. Det minskar risken för benskörhet.

Jag kanske lät lite gnällig över min oplanerade utflykt, men det är faktiskt fantastiskt skönt att ha så bra support fortfarande nästan två år efter transplantationen. Bara att ringa ett nummer och få prata med en sjuksköterska som är insatt i mitt fall, få läkarens utlåtande och åtgärder som dom bedömer nödvändiga samma dag. Det gör att jag känner mig väldigt trygg!

21 månad: FÖRKYLD

I snart två veckor nu har jag varit rejält förkyld - som en hel karl! Febern har aldrig överstigit 38, så det är ingen fara, men det vill ju aldrig gå över. Jag bokar mig på det ena träningspasset efter det andra och tänker att "då måste det ju i alla fall vara bra". Men så får jag boka av igen. Imorgon kväll är jag bokad på BodyPump, men det blir nog inget av med det heller. Näsan rinner och jag hostar gulgröna klumpar mest hela tiden. I natt sov maken i gästrummet så han inte skulle störas av mitt hostande, för han skulle ju upp och jobba. Tur att jag inte har haft några möten eller annat viktigt jobb inbokat. Jag har ägnat mellandagarna till att sitta eller ligga i soffan, hemma eller i stugan, och stånka och stöna. Det har blivit en del läst (mest en blogg av en annan stamcellstransplanterad), men inte så mycket annat gjort. Jag hoppas att dom nya cellerna har haft ett riktigt träningsläger och lärt sig bekämpa åtminstone den här sortens förkylning så det går fortare i framtiden!